Mauricio Rua kunde inte ha gjort en mer övertygande rematch. Istället för att avvakta och förfina poängplockandet han körde med i förra mötet, tog han en chansning och gick hårt på Lyoto Machida från start. Det betalade sig. ”Shogun” åkte på en del kontringar, men pressade tillräckligt för att få mästaren ur rytm och distans. Machida försökte dämpa tempot med två vändor ner på marken, men åkte snabbt upp på fötter igen. Efter drygt tre minuter föll mästaren avigt från en höger i tinningen, och Rua såg tillfället. En skur av slag och en solklar knockout återförde Shogun till tronen han än gång erövrade i Pride. En ny, och definitivt värdig, mästare i lätt tungvikt.
Josh Koschecks double legs är en fröjd att skåda, och var allt han behövde för att sumpa Paul Daleys kväll. Dessvärre är dramatiska nedtagningar också det enda som verkligen bjuder på show i ”Kos” arsenal, och stunderna av lay and pray var många. Men det var brottarens seger över strikern, enligt konstens alla regler och fair play. Därför var det synnerligen omotiverat av Daley att klippa till sin motståndare efter matchen tog slut. Slaget tog hårt i Koschecks öga, men orsakade betydligt större skada för brittens karriär, när han fick en livstids utvisning från UFC som straff.
Joe Doerksen var långt över den förutsägbara grovjobbare han utvecklats till, när han rök ihop med Tom Lawlor, som kvällen till ära såg ut som Daniel Day-Lewis tvilling. En hejdlös holmgång följde, utan att övergå i otekniskt brawl. En rond av dubbelriktad slagväxling följdes av ett elegant avslut på rear naked choke av ”El Dirte” i andra. Alan Belcher och Patrick Cote gick en i stort identisk match, även om tempot var något lägre, och med Belcher som segraren på RNC i andra. Temat med avslut i andra ronden efter rejält med stryk i första, syntes även mellan Marcus Davis och Jonathan Goulet, där den senare gjorde en oväntat bra match innan han blev knockad av en uppercut i andra.
Legenden som heter Kimbo Slice tog slut i Kanada. Trots alla löften om seriös satsning och hård träning, var han chanslös i händerna på oborstade slagskämpen Matt Mitrione. Low kicks och kondis var faktorerna som fick Miamis främste knytnävskämpe att krokna och bli utslagen i andra. Dana White droppade Slice från UFC efter galan.
Som väntat matchade Sam Stouts tekniska stående game upp väl med Jeremy Stephens benhårda rallarsvingar. Efter motgångar tidigt i matchen, tog kanadensaren över allt mer efterhand och hade klar fördel i den stående duellen mot slutet. Trots det fick Stephens domslutet, vilket kanske var rättvist även om hans svaga tredjerond fick det att framstå som oväntat. Bästa fight, enligt UFC:s bonussystem, var det i alla fall.
Jason McDonald stod för kvällens stolpskott efter en lovande inledning. När John Salters kroppsvikt och kanadensarens egen la sig över McDonalds fotled gick saker sönder. Salter hade den dåliga smaken att hoppa runt och jubla över detta faktum.
Tim Hauge och Joey Beltran stod för det tekniska lågvattenmärket, med en femton minuter lång slugfest som ingen kommer att behöva se en repris på. Det blev inte bättre av att Hauge för andra gången fråntogs en decision han borde ha vunnit.
Ruffigt, skitigt och sevärt mellan TJ Grant och Johny Hendricks. Grant fick ungefär lika mycket fördelar av sin orädda stil och ettriga boxning, som Hendricks fick av sin atletiska brottarbas. Trist nog påverkades avgörandet av en avdragen poäng för skenben i kronjuvelerna på Hendricks, som kunde trösta sig med att han vann.
Tekniskt utan flow när Yoshiyuki Yoshida stretade i uppförsbacke tre ronder mot rutinerade Mike Guymon. I vad som antagligen blev Yoshidas sista match i buren, syntes varken judo eller utvecklat game. Guymon var lycklig över segern dock.
