Galan handlar mindre om fightcardet i sig, och mer om att värma upp TV-rutan inför den kommande säsongen av The ultimate fighter (TUF), där USA slåss mot Storbritannien. Men för alla som tröttnat på konceptet av socialt begränsade unga män med kort stubin och dåligt ölsinne, är kvällens gala på Sommet centre värdig underhållning i sig,
WW: Carlos Condit (23-4-0) Vs. Martin Kampmann (14-2-0)
24-årige Condit är den typen av fighter som ingen riktigt lagt märke till eller tagit på allvar i rankinglistorna. Han är en stark grappler, men har inte massa VM-titlar i BJJ och liknande meriter som numera är vardagsmat i UFC. Förutom det visar han ett aggressivt game och en lurig mångsidighet i stil med bröderna Lauzon. Men mer är det liksom inte. Han borde vara en journeyman i mängden, om det inte var för att han drar ut varenda fighter som tror sig kunna klå honom. Från champ i WEC direkt till main event i den större buren, via åtta raka segrar. I jämförelse är kortare men kraftigare ”Hitman” en bättre striker, starkare brottare och fullt kapabel i jiu jitsu. Dansken tog ett redan bra game till USA, som sedan slipades upp i hans nya hem på Xtreme Couture. Han har allt för att vinna, men det enda han verkligen kommer behöva, är en vaken blick på Condits långa lemmar som letar efter avgörandet på backen.
LHW: Ryan Bader (9-0-0) Vs. Carmelo Marrero (10-2-1)
Det brottande kassaskåpet Bader vann en säsong av TUF utan att underhålla nämnvärt. Han påstår sig nu vara en mer komplett fighter, men det gör å andra sidan alla brottare i oktagonen. Marrero är skapt ungefär likadant, och behöver sin topposition för att kunna arbeta. Brottarkrock således, vilket brukar leda till medioker kickboxning.
LW: Tyson Griffin (12-2-0) Vs. Rafael Dos Anjos (11-3-0)
UFC:s mest omtalade lår är vad som driver kraftverket Griffin, när han vevar slag och mixar in nedtagningar i sitt oupphörliga driv. En underhållande och offensiv 168 centimeters bulldozer till man. Anjos är en av de där killarna från Brasilien som är byggd av BJJ, utan att för den sakens skull påminna om Damian Maia. Nedtagningar kan han antagligen glömma, och boxningsmatch lutar åt amerikanskt håll. Tuff matchning det här.
LW: Junie Browning (3-1-0) Vs. Cole Miller (14-3-0)
Browning kallar sig “the lunatic”, som en helt onödig påminnelse om alla symptom på personlighetsstörning han visade i TUF. Vem kan glömma? En bra fighter är han däremot, precis som reslige Cole Miller. Den här borde vara över i första ronden, på något sätt.
LW: Gleison Tibau (28-5-0) Vs. Jeremy Stephens (16-4-0)
Stephens slåss enligt principen att sprattla sig loss ifrån alla positioner på backen, så han får en chans att utdela medvetslöshet med sina maxade nävar. Tibau är en gigant till lättviktare som hellre spelar ett BJJ-game ifrån toppkontroll. Striker mot grappler alltså, enligt en bekant formel.
MW: Ricardo Almeida (9-3-0) Vs. Matt Horwich (24-10-1)
Nykomlingen Horwich är inget tekniskt mästerverk men kan å adra sidan leverera på alla nivåer, med kamplust och ett flytande game. Almeida är ganska mycket tvärt om, en ultimat BJJ-teoretiker i buren. Men trots sin påstått övermänskliga talang, har han svårt att få till det i fri fighting.
MW: Tim Credeur (12-4-0) Vs. Nick Catone (7-0-0)
MW: Jorge Rivera (15-7-0) Vs. Nissen Osterneck (5-1.0)
MW: Rob Kimmons (21-4-0) Vs. Joe Vedepo (9-2-0)
MW: Tim McKenzie (12-5-0) Vs. Aaron Simpson (4-0-0)
