Mamma!

Min mor är en riktig bullmamma. Eller frallmamma. Det fanns ofta nybakta frukostfrallor när vi bodde hemma och det bästa av allt var att man alltid fick äta så mycket man ville. Ett känt Kerstincitat är ”Men äääät! Bara ääääät!" som ett ständigt svar på frågan om man fick ta mer. Detta kan även många av mina vänner intyga eftersom de alltid var välkomna och fick mat hos oss. Såhär i efterhand insåg jag hur jobbigt det måste varit att steka pannkakor till 5-6 ungar på löpande band. Hemligheten var att hon stekte några till sig själv först innan vi satte oss till bords. En annan av mammas paradrätter är fisksoppan med saffran. Oslagbar.

Ville vi barn baka kakor fick vi det. Ville vi klättra i murgrönan bakom huset fick vi det. Ville vi leka bland sjöbodarna fick vi det. Vi fick göra det mesta och mamma var inte speciellt orolig. Och med frihet kommer ansvar och resultatet var gott. Det såg mamma. När jag tänker tillbaka på min uppfostran tänker jag att hon måste gjort allt rätt. För hon är trygg i sig själv och då löser sig det mesta. Det har hon själv sagt.

Kerstin gillar att pyssla och måste hela tiden göra om rummen i vårt hus i Grundsund. Helt plötsligt har hon målat ett rum, sytt nya soffkuddar, klätt om några möbler, lagt in en sisalmatta på övervåningen eller tillsammans med sin sambo Håkan byggt om den brötiga källaren till världens finaste bodega. Precis som pappa har svårt att uttala ordet ”chokladbit” utan att det låter lite fanatiskt kan mamma inte på ett ickeenergiskt sätt uttala meningen ”Mitt fina huuuuus!”. Hon älskar det huset. Hejdlöst.

Med envishet har min modersgestalt kommit långt. Hon jobbar som chef på Hammarkullen Folkets Hus och fixar så mycket bra grejer för både vuxna och ungdomar. Hon är också bundis med busarna och om någon pundare stjäl en dator och lite andra grejer stället hon sig i vägen för honom i dörren och bara ska ha sina saker tillbaka. Punkt slut. Och sen får hon som hon vill för hon kan vara bestämd.

Mamma älskar skor och kläder... och godis. Hon är lite av en kulturtant och det värsta min bror Emil visste när vi var små var när vi skulle gå in i butiken Gudrun Sjödén. En annan traumatisk händelse var när mamma permanentade håret och vi barn (hon har tre) alla började gråta och sprang upp på våra rum.

Min mamma brukar säga att hon är mitt största fan och hon har sett många matcher jag gått live. I början tyckte hon det var otäckt men nu kan hon se vem som leder, vad som ger poäng och är riktigt insatt. Det tycker jag är coolt och det gör mig stolt!

Grattis på födelsedagen min älskade mor!

Längst upp till vänster: Mamma och Emil i Emils segelbåt.

Längst upp till höger: Mamma och Hååååkan lyssnar på blues i Slottsskogen.