Känner jag dig?

I går kväll låg jag och tänkte på något jag tänkte dela med mig av här. Det skapar inte direkt några problem i vardagen men det här sätter mig i pinsamma situationer allt som oftast. Det händer väldigt ofta att jag inte känner igen personer. Jag tror jag har en släng av ansiktsblindhet. En del personer känner jag inte igen fastän jag träffat dem flera gånger. Det finns till exempel en tjej som jag hälsat på och tagit i hand med fem gånger, fastän jag varit hemma hos henne och hon både varit min elev och min kompis flickvän.

När någon färgar håret eller skaffar skägg eller något sådant har jag väldigt svårt att känna igen personen. Vissa personer känner jag igen enkelt men om det är någon, ofta tjejer, som kanske har lite mellanblont, halvlångt hår, är normalbyggd och inte har något direkt jätteutmärkande ansiktsdrag (stor/liten näsa, stor/liten/bred mun, stora ögon, breda käkar, höga kindben osv.) så blir det väldigt svårt. Det händer väldigt ofta att någon som jag känner lite halvbra får berätta vad den heter för att jag ska koppla ihop ansiktet med personen, särskilt om vi möts på något oväntat ställe.

Om det är någon jag inte känt igen tidigare försöker jag leta efter något drag i ansiktet, något födelsemärke, den exakta ögonformen osv. Jag tänker att jag skulle rita av personen för då måste man gå in på små små detaljer för att det ska bli likt. Ofta vet jag redan innan att "Den här personen kommer jag inte känna igen" och då är det läge att leta detaljer. Mitt eget utseende är ett sådant jag kanske inte skulle känna igen, om jag bara såg ansiktet.

I påskas när jag var i Grundsund fick jag låtsas känna igen en tjej som kom och kramade mig och sa ”Heeej, vad kul att se dig!”. Sen när jag frågade en kompis vem det var fattade jag ju direkt, men jag ser det inte bara. Oftast brukar jag erkänna men i sådana lägen är det inte så kul. Den tjejen har jag känt i säkert tio år.

Jag har ett exempel till och det är nog det värsta och konstigaste. Det är roligt nu men jag gjorde bort mig rejält då. När jag bodde i Paris för 5–6 år sedan blev jag uppraggad av en kille i en klädbutik. Han var snygg och snäll så vi bytte nummer och bestämde att vi skulle ses. Jag var inte så bra på franska då och det är 10 gånger svårare att prata i telefon. Väl på plats där vi skulle mötas ringde jag. Jag förstod inte allt han sa men uppfattade en del och såg efter en stund en kille en bit bort som kollade på mig och pratade i telefon. Det var alltså han tänkte jag.

Killen jag mött i affären var ca 185 cm lång, hade dreads och ganska mörk hy. Han kom från Tunisien. Killen jag mötte hade mössa på sig och jag såg inga dreads så jag tog av honom mössan för att kolla (det kanske var lite konstigt i sig men jaja). Han var rakad. Han fattade sen att jag trodde han var killen som raggat upp mig och började skratta. Det var hans kompis som kommit och mött mig. Han var vit, ca 175 cm lång och... inte så lik alls på något sätt. Det var lite pinsamt. Jag lärde känna hela deras kompisgäng senare och jag kan inte på något sätt förstå mig själv. De var verkligen inte lika.

Jag läste lite om ansiktsblindhet för länge sedan när jag pluggade i Linköping 2004–2005. Då stötte jag på en väldigt bra bok skriven av neurologen Oliver Sacks, "Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt". Boken innehåller flera korta berättelser som på ett både allvarligt och humoristiskt sätt berättar om olika fall ur hans praktik. I en berättelse finns en man som har en svår form av ansiktsblindhet eller prosopagnosi som det heter. Han kan alltså inte ens se ett ansikte kan man säga. Han tror att hans hustrus huvud är hans hatt och sträcker sig för att ta den.

Jag läste nu på Wikipedia att ca 2–2,5 % av befolkningen har prosopagnosi. Jag har inte tänkt på det förr men har blivit mer medveten eftersom Christopher märkt att jag haft lite väl svårt att känna igen folk ibland. I början trodde han att jag bara var ouppmärksam men nu det senaste har han förstått att jag verkligen försöker känna igen folk. Det finns till exempel nu en kille på klubben som jag är osäker på om han är den jag tror men jag vågar inte fråga för jag borde verkligen veta. Jag har till och med kollat på bilder på Facebook efter att jag sett honom men jag kommer inte fram till något.

Så, avslutningsvis vill jag bara säga till alla jag inte känt igen eller inte kommer känna igen att jag är hemskt ledsen, men jag rår inte för det. Jag förstår att det måste kännas förolämpande men det är som sagt inte avsiktligt.

Här är ett inlägg i Insitutet i p3 som är väldigt intressant! Christer känner inte ens igen sin egen syster. 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4131&artikel=4970498

Draw Something

Jag försöker plugga på min tenta i Kost, näring, hälsa men det är tyvärr helt omöjligt. Jag har några föreläsningar om vitaminer att titta på (läser på distans och kan titta på de inspelade föreläsningarna när jag vill) men jag pallar bara inte. Föreläsaren är rätt seg och pratar om väldigt mycket som man inte måste kunna och inspelningskvaliteten är dålig så det knastrar en del. Det är intressant men jag har ingen motivation att lyssna och titta på det. Som tur är inledde han med att säga att boken behandlade ämnet väl så jag kan läsa istället. Jag önskar jag kunde läsa mig till allt. Jag är lite föreläsningstrött såhär efter sex års universitetsstudier...

Det jag nu gör istället är att jag pillar lite med min bokföring, spelar Draw Something på mobilen och äter lördagsgodis. Jag spelade Wordfeud ett litet tag när det kom men det här är ju mycket roligare! Jag älskar att rita kravlöst. Jag kan rita rätt bra annars men de här snabba bilderna där man knappt ser vart man sätter ner "pennan" och bara har några stycken färger blir så häftiga. Det blir som illustrationer till en serietidning eller mjölkpaketet typ. Om någon vill rita med mig så heter jag Linn W. =)

För övrigt har jag sådan träningsvärk i bicepsfästet att armbågsleden rycker när jag försöker sträcka ut armen. Jag har tränat sjukt lite de senaste 3-4 veckorna på grund av nackspärr, EM och sjukdom så efter att ha kört tre pass på två dagar blev resultatet träningsvärk precis överallt. Men på ett gött sätt. 

Jag anmälde mig till shootfightingmatch imorgon men fick ingen match. Det var tredje gången jag anmälde mig men det är riktigt få tjejer som kör den här terminen. Men jag ska vara med och coacha grabbarna från Gladius i morgon och sen på kvällen ska jag kolla på the Zone med Jonas och Emil. Är riktigt taggad inför matchen mellan Tor Troéng och Mats Nilsson, som de flesta verkar vara. Sen ska det bli kul att se Lillebror Jostelius debutmatch och även Martin Aktars debut. Jag har ingen aning om hur bra han är på marken men jag hoppas det blir en bra match och att han vinner förstås =).

Lycka till imorgon alla som ska gå match!

EM-guld!

Det blev en intensiv vecka med miljoner problem och meck och väldigt lite i arrangemanget som fungerade. Några av arrangemangets brister som vi kan skratta åt i efterhand var följande:

Att vara klar med lottningen klockan 3 på natten istället för förutspådda 19:00.

Att inte ha någon våg till tjejernas invägning.

Att inte ha några batterier till vågen när den väl kom. 

Att nästa gång inte ha någon nyckel till tjejernas invägningsrum.

Att sista dagen inte ha någon nyckel till något av rummen för invägning och läkarkontroll. 

Nyckeln kom aldrig till rätta den dagen men Emma lyckades fixa så invägningen kunde ske på toan istället. Bra jobbat Emma! =). Nu kan vi skratta åt det!

Även om det var en hel del kaos så fungerade det viktigaste... typ. Matcherna alltså. Vitryssland hade en del tveksamma domslut på sin sida. Angelica vann sin första match men förlorade den andra matchen som hon gick mot Vitryssland. Det kändes inte som ett schysst domslut men efter att ha undersökt möjligheterna att överklaga insåg vi att det var helt lönlöst. Jag pratade med huvuddomaren Eric gav en del argument till varför man "inte ska" överklaga, och det var för vår egen skull. 

1. Under hans 15 år i IFMA har ingen överklagan gått igenom. Det lämnas in ca 2 överklaganden per turnering.

2. Om man överklagar kommer motståndaren överklaga din överklagan och så håller det på så. 

3. Det kostar 100 EURO och det är pengar i sjön.

4. Om domslutet är delat kommer det inte gå igenom. (Angelica hade domslutet 3-2 mot sig.)

Jennifer gick sin första match mot Ryssland. En stark men kortare tjej än Jennifer. Jennifer berättade att hon hade ögon som brann och hela Mother Russia bakom sig. Ryskan var bra och fick in en del slag och sparkar på Jennifer men hon lyckades inte undvika Jennifers clinch och i sista ronden fick ryskan en räkning. Jag såg från vår hörna att ryskan fick ordentligt ont av knäna innan räkningen men hon gav fan aldrig upp. Hon kämpade in i det sista men Jennifer vann den matchen klart.

Den sista matchen skulle Jennifer gå mot en turkisk tjej som vi kallade "Det lilla djuret". Den här tjejen var väldigt underlig. Hon hade petat lite märkligt på Jennifers arm när de stod och pratade lite första dagen innan de visste att de skulle mötas. När det var klart att de skulle mötas i finalen vågade turkiskan inte titta på Jennifer längre (förståeligt efter matchen mot ryskan dock). Hon hade två avslagna framtänder och var oroväckande lik en kille. Kroppen, rörelsemönstret, utseendet och att hon hade hoppat som en kille efter hon fått en spark mellan benen i en tidigare match, gjorde att vi undrade lite. 

När de möttes i finalen började turkiskan veva som en galning som förutspått. Hon var en streetfighter. Men Jennifer kunde lätt suga in henne i clinchen och där var hon chanslös. Och då började fusket. Den turkiska domaren bröt clinchen så fort det blev jobbigt för turkiskan och bara lät henne vila lite, utan räkning, och så fick de köra igen. Efter ett tag började turkiskan kasta sig mot marken (utan överdrift!) och runt Jennifers ben så fort de kom in i clinch och då Jennifer träffade med ett knä mot hennes huvud fick Jennifer poängavdrag för otillåten teknik (!!!). Vi vet inte om poängdomarna räknade med det för de var ungefär lika upprörda som vi var i hörnan.

Den turkiska domaren skällde på Jennifer på turkiska och fortsatte att styra matchen till turkiskans fördel. Rasmus från Malmö var med och var en fantastisk coach. Han sa bland annat till Jennifer att hålla uppe turkiskans huvud för att hon inte skulle slänga sig och det var tur. Tillslut fick turkiskan två räkningar i slutet av matchen och då kändes det lite tryggare. Jennifer vann så otroligt överlägset men med ett poängavdrag och ett gäng korrupta domare vet man aldrig. Så det blev en väldigt välförtjänt vinst till Jennifer och en väldigt glad Linn =). Ryssarna, vitryssarna, ukrainarna och många turkar var också riktigt glada och i princip alla hejade på Jennifer. Till och med turkiskans landslagsvänner kom och grattade Jennifer efteråt. Det var en störtskön vinst! Tusen tack Rasmus för hjälpen!

En annan glad EM-guldmedaljör! Madde gjorde två riktigt snygga matcher!

Adde vann Europacupen! Jag älskar att se Adde fightas. 

Jag utsedde Danny Carlsson till min favoritfighter. Han är helt fantastisk. Alldeles avslappnad, pricksäker och så sjukt rolig att kolla på i match! (Ganska rolig annars också ;)  )

Söderslaget och Fount Translations... älska kontraster!

Det finns ju många trevliga människor här i världen och till och med i Stockholm! ;) Jag och Alex Harris var och coachade Jakob Looström och Mathieu Imbert på Söderslaget förra helgen och det var en otroligt mysig tävling. Liten men med förhållandevis mycket publik och underbar stämning. Nu minns jag inte vad han hette, men en av arrangörerna gick och pratade med varje fighter efter deras match och kollade så alla mådde bra (efter omständigheterna då, kolla in Jakobs ben nedan!) och förmedlade beröm. Det var något jag tycker alla tävlingsarrangörer ska ta efter. Det krävs inte så mycket men ger desto mer. Vi pratade lite om att det inte alltid är så god kontakt mellan klubbarna som det kunde varit. Jag tror det gäller mest på mindre tävlingar då alla inte känner alla än, och då är det toppen om någon social funktionär får i uppgift att kolla så alla mår fint. Hett tips! ;)

Jakob hade en bula redan innan men den blev inte mindre direkt. Både Jakob och Mathieu gjorde riktigt bra matcher. Mathieu mötte Michel Väisenen och det var en väldigt jämn match. Michel sparkade mer och Mathieu pressade med boxning och knän. Jag älskar Mathieus knän! Matchen slutade oavgjort.

Jakobs match var också jämn men hans motståndare Kim Falk hade lite mer tryck framåt och Jakob fick inte riktigt ut sina kombinationer hela vägen. Synd när han har det i sig egentligen. Bantningen för matchen på kort varsel tog en del energi. Hade varit kul om det blev en rematch någon gång! Kim var väldigt väldigt duktig och är ju ung så det ska bli kul att se honom mer!

Bättre än kosttillskott enligt Mathieu "La Banane" Imbert

Nu har jag gjort en facebooksida till mitt företag Fount Translations. Min bror håller på att pyssla ihop en hemsida också men det tar ju lite längre tid. Här är loggan han gjort. Det är bra att ha en bror med samma smak. Eller är det lillsyrran som sett upp för mycket till storebrorsan för länge kanske? 

Gå gärna in och gilla min sida!

http://www.facebook.com/FountTranslations

Skillnad före match i thai och shootfighting

Nu sker det rätt mycket förändringar i mitt liv. Fast det har det gjort ganska länge. Jag är i en övergångsperiod mellan skola och jobb och försöker stå på egna ben, utan CSN. Jag har varit med och coachat i shootfighting och ska snart också tävla förhoppningsvis. Dessutom blir jag snart moster!

MMA-träningen går finfint och jag är fortfarande sådär nyförälskad i MMA att jag längtar till träningspassen. Hade önskat att jag hann träna mer SW bara men det blir åtminstone nåt pass per vecka. Den 3 mars var jag med och coachade Gladius-grabbarna på Frontier MMA Open 4, i shootfighting. Det var hemskt skoj! Lite skillnad i förberedelser jämfört med thaiboxningen är att det inte är någon läkarundersökning före match, viktnedgången innan match är inte lika hysterisk (generellt sett då), det verkar inte finnas ngn tradition av massage och liniment är inte tillåtet.  Vet inte om det är helt rätt men det kändes lite som om de tävlanden var allmänt lite lugnare. Det kanske beror just på att förberedelserna är lite färre. Jag tror inte folk tränar mindre hårt, men att de små sakerna som massage, liniment, läkarundersökning osv kan trigga matchkänslan lite extra. 

En annan grej jag funderade över var att de som tävlade inte blev så trötta. Energi var på topp under fem minuter. I D-klassmatcher i thaiboxning med 3x2 minuters ronder är det vanligt att de som tävlar blir riktigt slut i slutet av andra ronden. Det är iofs jobbigare med västen på, men kanske också jobbigare med intervaller än med en lång rond? Eller är det för att det är mer konditionskrävande att stå upp? Mer jobbigt för musklerna att brottas men man tar inte slut på samma sätt?  Det var bara något jag uppmärksammade, vad tror ni? Ska säga också att jag tycker träningen är ungefär lika hård i thai som i MMA, fast lite annorlunda disponerad kanske.

Jag har anmält mig till att gå shootfighting-match den 31 mars så då kanske det blir en liten debut! Det hade varit riktigt kul!

Den 10 maj är det beräknat att min syster ska få sitt första barn, "Frijolito",(spanska för "den lilla bönan" efter hur han såg ut på första ultraljudet). Det blir mitt första syskonbarn så det känns väldigt speciellt. Då ska jag våga hålla honom mer än en halv minut som var så läng tid jag vågade hålla Max, Maris och Niklas son. Hehe. Jag är lite ovan vid småbarn kan man säga.

Idag bestämde jag mig för att inte plugga en kurs i marknadsföring som jag hade tänkt läsa denna terminen. Jag nöjer mig med "kost, näring, hälsa" och redovisning. Det blir så himla stressigt att ha så många olika småjobb och grejer. Mina inkomstkällor är språkgranskning, översättning (kan dessutom vara flera olika jobb på samma gång), Folkets Hus, gruppthaipass, LiLi Thai Camp, privatlektioner i thai... och tills nu plugg (CSN). Att hålla thaipass är jättekul men det går åt så mycket tid till så lite jobb. Som längst: Ta sig till träningen, låsa upp lokalen, hålla passet, vänta på att folk ska duscha klart, ta sig hem. Det känns som jag jobbar precis hela tiden med olika saker men slantarna blir inte så många i slutändan. Samtidigt skulle jag absolut inte vilja jobba med endast ett jobb och att sitta framför datorn en hel dag går inte. Jag måste iväg och träna eller hålla pass eller något sånt. Så jag har det nästan precis som jag vill ha det. Och jag trivs jättebra. Så med ett stressmoment mindre (plugg, tentor) och ett mer (cash) så får vi se hur det går. Bra, tror jag på. =) 

Jag och Linnea spånade lite idag på att ha vårat LiLi Thai Camp på sommaren för högstadieelever och/eller kanske mellanstadielever också. Det hade varit riktigt kul. Ett par-tre roliga dagar med träning, lek och picknick. Nåt sånt =) Vad tror ni om det?

Fotot har jag döpt till "Spöket och Filen" och är taget av Antony Sastre. 

Vägen till mannens hjärta...

...den går genom maten. Iaf hemma hos oss. Och Christopher lagar väldigt god mat också så det är nog vägen till kvinnans hjärta med i det här fallet =).  Jag har jobbat i Hammarkullens Folkets Hus i tre dagar nu på en konferens och ett frukostmöte. Jag fick med mig en hel del mat som min kompis Jocke (kock på Tranquilo) lagade och caterade. Det blev morotssoppa en dag och brasiliansk fisksoppa en annan dag. Det var två magiska soppor! Han bakade också en jättestort bröd som var väldigt gott. Vi beställde mat från en restaurang i Hammarkullen också och där blev det lite över också. Med mig hem, till Christophers och min stora lycka, hade jag idag: falafel, revbensspjäll, libabröd, morotssoppa, brasiliansk fisksoppa (ät den om ni käkar på Tranquilo nån gång!), hembakt bröd, grönsaker och en massa vita tulpaner. Jag har just gjort en hummus till falafeln som blev svingod! 

Linns yoghurt-hummus! Mummmmusssss!!!

Ingredienser (uppskattningsvis)

Två burkar kikärtor

En stor vitlöksklyfta

2 dl turkisk yoghurt

1 msk olja av ngt slag. Jag tog sesamolja. 

2 krm cayennepeppar

1 tsk paprikapulver

1 tsk salt, kanske lite mer

1 msk citonsaft

1,5 dl vatten

1 dl tahina/tahini. (Ett måste! Hummus utan tahina är ingen riktig hummus.)

Gör så här: 

Hacka vitlök fint. Blanda 1 dl vatten med alla andra ingredienser inkl. vitlök i en mixer. Häll på mer vatten om det behövs för att göra konsistensen mer krämig.

Kamal på jobbet lärde mig hur man gör yoghurt så det ska jag göra på måndag! Man behöver bland annat ett täcke för att lyckas. Mycket spännande!

Nu ska jag titta på Gladiatorerna och käka lite gott. Imorgon håller jag och Linnea LiLi Thai Camp [Bas] på klubben och efter det ska jag träna så det blir en lång träningsdag. Ska bli jättekul!

Självgod bror nak muay

Min självgode bror Emil älskar sig själv så mycket att han åt upp sitt eget huvud häromveckan. Pepparkaksvärlden är nu ett minne blott. Efter att ha ätit upp all choklad och gjort lite glass med pepparkakshusbitar i, slängt ut Max flygplan och Jonas från balkongen (det var Don som gjorde detta), slängde jag skiten i soptunnan. Nu finns bara den riktiga världen kvar, och den är helt ok. Christopher och jag kollade på ”Fear and loathing in Las Vegas” igår och den gjorde mig inte speciellt sugen på att bli en fullkomligt världsfrånvarande drogmissbrukare... men en skön film är det.

Hursomhaver, Emil har nu börjat med thaiboxning! Det är fantastiskt och jag var hans tränare på det första passet. Han var duktig men stod lite på hälarna (som sig ”bör” när man är nybörjare). Han har kört boxning i Örebro förut så han är ju bekant med slagen sen tidigare. Han har en riktigt störande jabb; stum och lång och djävlig.

Redan innan Emil började med boxning själv coachade han mig till en  vinst i en boxningsmatch med i princip ett enda råd: "Bli inte för stursk". Här på Tifa cupen 2007. Härliga tider!

Det har börjat en ny tjej i vår FC-grupp på FMT. Malin har kört i tre terminer, är nyss hemkommen från en Thailands-resa och är väldigt talangfull och ambitiös. Hon är i min storlek och det är riktigt kul att sparras mot henne. Ska bli kul att se henne utvecklas vidare!

Jag har en annan väldigt rolig sparringpartner också. Isak som är min tränare i MMA:n slog mig lite med proffshandskar häromdagen (han lät lite väl glad när han behövde låna ut sina Slayer-handskar och ta på Kenka-handskarna istället ;) ). Han slog inte så hårt då men det var spännande att få känna på konsistensen på handskarna. Jag tycker faktiskt att det är lite gött att få stryk ibland, och det blir så effektivt med de små handskarna. Med boxhandskar känns det som att det blir som en tung duns som det inte är så nyttigt att få för mycket av. När man kör med de små handskarna däremot, känns det inte som man behöver ta i lika mycket, men slagen känns hårda fast liksom inte tunga. Nyttiga med andra ord.

Jag skrev sist att Don Queso skulle få operationstid snart. Nu är den kommen. Om 11 dagar ska de göra en mjukdelsoperation på hans axel. Sen ska jag ta hand om honom i 8 månaders tid, tills han blir funktionsduglig igen. Det kan inte vara så kul efter en sådan operation men jag ska göra så mycket roliga konster jag bara kan så han håller sig glad hela tiden. Sen kan han ju gläda sig över att han kommer kunna göra såhär igen:

Foto: Antony Sastre 

Ikväll ska jag mysa med Lena. Det blir lite film (garanterat fransk) och vin. Kanske fransk afton med baguetter, chèvre och oliver. Det kan hon aldrig tacka nej till.

Här är vi i Frankrike i en liten alpby och smakar på svingoda oliver.

Vad händer?

...och svaret är NOOOOOOO!  =) Bilden får visserligen representera ett framtida mål men motsvarar ingen verklighet just nu. Den är tagen av min käre träningskamrat Antony Sastre. Väldigt duktig fotograf! Här är hans hemsida med många coola foton: http://www.antonysastre.com/21734/editorial-sessions

Jag har alltså inte slutat med thaiboxning. Jag tränar men kommer inte tävla igen förrän min rygg är säkrad. Jag har dragit upp min ryggskada under matchträning inför nästan alla mina matcher de senaste 3-4 åren men nu har jag mognat och insett något: Det är inte kul att skada sig hela tiden längre. Så nu tränar jag seriös rehab, ca 1,5 timma varannan eller var tredje dag. Och det ska jag göra ett tag till. Jag har gått till en väldigt bra sjukgymnast på IFK-kliniken som hjälpt mig med bålstabiliserande övningar och berättat att jag har problem med en eller ett par diskar. Inget diskbråck men rätt slitet. Jag har också fått mycket hjälp av Tommy Blom och Daniel Svensson på klubben. Det är grymt att ha en massa människor runt omkring sig som kan så mycket om kroppen. Min ryggskada verkar jag inte vara ensam om heller. Jag har pratat med många som har problem som låter likadana. Sök hjälp säger jag bara ;).

Det går riktigt bra med mitt företag nu. Jag har jobbat en del som konsult på ett företag de senaste veckorna och det är en riktigt bra arbetsplats med jättetrevliga jobbarkompisar. Jag har också fått mycket översättningsjobb på senaste. Så jag har att göra, minst sagt.

MMA:n går ganska bra även om jag är rätt begränsad med min rygg nu. Jag har börjat i Gladius elitgrupp (ej pro-grupp) och det är en riktigt skön grupp. Träningen har ett jättebra upplägg och det känns allmänt kul att göra något nytt och med nya små handskar (och till exempel sparras med tränar-Isak och få mig en härlig fläskläpp ;) ). Vissa grejer gör att jag får ett helt annat perspektiv på fightingen och det känns som jag utvecklas ganska mycket i thaiboxningen på den vägen också. Hemskt spännande!

Christopher har också fått hjälp på IFK-kliniken och en mjukdelsoperation för hans axel börjar närma sig, äntligen! Han har väntat på det sen i september. Och inte kunnat träna speciellt mycket sen dess. Jag vet och kan tänka mig hur omotiverande det är. Men nu närmar det sig, så jag hoppas han kan komma tillbaka så fort som möjligt!

Nya grupper och gammal rygg

Den här terminen ser för mig lite annorlunda ut. Jag pluggar mindre (50 % istället för.. 125 %) och håller fler pass. De första åren höll jag ett nybörjarpass och ett fortsättarpass i veckan. Sen blev det två fortsättarpass och nu håller jag två fortsättarpass, ett avanceradepass och ett nybörjarpass. Jag vet inte riktigt vad som är svårast eller vad som är roligast men lite såhär tycker jag man kan generalisera hur det är att hålla de olika passen (enligt min alldeles personliga åsikt).

Nybörjare: En del har kört annan kampsport tidigare men de flesta är helt gröna. Det finns en glöd hos nybörjare som ger mycket energi och glädje till mig som instruktör. De är vetgiriga och ropar ofta efter råd när jag går runt och coachar.

Fortsättare: Gruppen blir lite mer heterogen då det blir tydligare vilka som satsar mer på tävling och vilka som vill gå långsammare fram och nöta mer, eller vilka som mest vill slå av sig lite. De är fortfarande nya och oförstörda, formbara. ;) De behöver fortfarande satsa mest på teknik men kan nu också utveckla mer fantasi i sparring. Det skulle jag tro är det roligaste för de som är fortsättare. 

Avancerade: Detta är en extremt varierad grupp både vad det gäller tävlingsambitioner och teknik. Det är nu de måste nöta på vad de redan lärt sig men även "göra om, göra rätt". Det tror jag gäller från denna nivån och uppåt. Det är den största utmaningen både för mig som instruktör och för utövarna. Det krävs lite mer än bara lustfylld träning för att bli bättre på den här nivån. Man måste kanske/förmodligen ändra tekniker man blivit bekväm med (oj, vad många gånger och i många år som jag fått göra det). Samtidigt måste man kombinera nötandet med att kunna köra hårt och explosivt. Mycket svår kombo. 

Jag tror att man som instruktör måste försöka hitta olika alternativ till hur man lär ut saker för att tekniker ska gå in hos alla. Jag tränade kettlebells ett tag, vilket gjorde att jag blev mer explosiv och fick bättre hållning. Och det är bara ett sätt.

Idag är en tråkig dag för mig. Jag pajade min gamla skraltiga rygg igår på MMA-träningen. Först körde vi nedtagningar, vilket var väldigt kul. Jag tror jag lyckades hålla min rygg hyffsat rak då men sen körde vi boxning där man skulle undvika slag och röra på överkroppen mycket. Jag vet så väl att jag måste böja på benen och inte ryggen men när det går fort och inte gör ont så glömmer jag så lätt. Så det slutade med att jag fick ligga på golvet och stretcha när de andra fysade. Jag fick hjälp av osteopat-Daniel (tack!) och det är jag väldigt glad för. Efter duschen fick Alexandra hjälpa mig på med byxorna och Christopher fick ta på mig mina skor innan vi gick hem. Jag sitter här i pyjamas för jag har inte orkat ta tag i själva påklädningsprocessen än. Men det är lite bättre idag iaf och nu har jag bokat en tid med en sjukgymnast som är specialiserad på ryggar på IFK-kliniken.

Det är ett år sedan jag hade såhär ont så jag har verkligen haft det förhållandevis bra, men nu är det dags att ta tag i det här på ännu större allvar. Jag har gått flera matcher en vecka efter sån här ryggvärk men nu ska jag göra något åt det här istället. Det lovar jag härmed mig själv =)

En av världens roligaste saker just nu är att bror Emil och Mallan flyttat från Örebronx till Götlaborg! Även Emils dubbelgångare Emil från kollo har flyttat hit. Det gläder mig så! Och nu ska de börja med MMA också så det kan inte bli bättre!

Omslagsbild: En liten bild från gårdagens uppvisning för centrets nyblivande nybörjare. Marcelo och BJJ. Jag sitter med dubbel-Emil (Emil och Emil med gubbkeps) till höger.

Ankbröstfilé = måndagsmat

I helgen var det SM och jag förlorade min fjärde match på raken med 2-1. Det är en förbannelse... men jag börjar bli van eller nåt för jag känner mig rätt så likgiltig. Det kanske inte är bra men jag bryr mig inte. Sofia som jag mötte var väldigt duktig och en värdig vinnare. Det blir en bra match mellan henne och Jessica Isaksson i finalen i Östersund.

Som vanligt när jag förlorat en match får jag väldigt mycket driv till att göra helt andra saker. Nu ligger mycket fokus på mitt översättningsföretag som börjar funka riktigt bra. En hel del fokus ligger också på MMA.

Och så finns givetvis den vanliga vanan att efter match laga en massa god mat. Igår gjorde jag och Christopher ankbröstfilé med granatäpplesås, sötpotatispuré och mangoldsallad med sharonfrukt, mango och avokado.

Här är det önskade receptet!

Ankbröstfilé med granatäpplesås och sötpotatispuré

Ingredienser

2 st ankbröst

Granatäppelsås

1 st granatäpple

Apelsinjuice från 1 apelsin

0,5 dl svartvinbärsgelé

0,5 dl portvin

3 tsk fransk senap

salt och peppar

Puré

700 g sötpotatis

0,5 dl vispgrädde

1 tsk fransk senap

1 tsk salt

Sallad

1 påse mangoldsallad

1 sharonfrukt

1/2 mango

1 avokado

Tillagning

1. Hacka sharonfrukt, mango och avokado och blanda med mangoldsalladen.

2. Sätt ugnen på 175 grader.

3. Skala och skär sötpotatisen i tjocka skivor. Koka dem mjuka i saltat vatten, ca 10-15 minuter. Hetta upp grädden. Mixa med mixerstav och tillsätt den varma grädden och senapen. Smaka av med salt och peppar.

4. Salta och peppra ankbrösten och lägg dem med skinnsidan ner i en ordentligt varm stekpanna. Sänk direkt från högsta- till mellanvärme. Stek skinnsidan i 8 ­minuter, vänd och stek köttsidan i 8 sekunder.

 

5. Ta upp köttet, lägg i ugnsform och ugnsstek ytterligare 8 minuter på 175 grader. Låt bröstet vila under folie i 8 minuter, men linda inte in, för då fortsätter det att tillagas och blir torrt. 

 

6. Dela granatäpplet och skrapa ur fröna med en gaffel i en sil ovanför en kastrull så att ­juicen tas tillvara. Blanda apelsinjuice, gelé, portvin och senap med juicen i kastrullen. Låt sjuda under omrörning på mellanvärme i 7 minuter. Lägg ner äppelfröna och smaka av med salt och peppar. Kan serveras både kall och varm.

 

7. Skiva upp ankbröstet och lägg på ett serveringsfat, ringla över lite av såsen.

Boooooon appétit!

Idag gäller det!

Idag presenteras vinnaren i Annas pepparkakshustävling. Jag har full fokus på det nu! Men det är många fina bidrag som konkurrerar, som dessa:

Anton Tortensson Sanna Virtanen

Henrik Turefeldt Rebecca Hermasson

Med flera, med flera!

Nu kanske ni tycker det är konstigt om detta är mitt fokus just nu. Och det hade det varit om det var sant. Jag har förstås full fokus på SM. Jag har packat färgit väskan och ligger just nu 1 kg från matchvikt och mår bra! Jag känner mig lugn och trygg och har en bra plan inför lördag eller söndag (vilken dag beror på lottningen som sker efter invägningen lördag morgon).

Bilden är på min 55,0 kg:s mage. Strrrrrong! ;) 

Igår köpte jag, Christopher, Robert, Jonas, Oskar och Max biljetter till UFC via en kod MMANytt lagt på sin sida. Idag släpptes de för allmänheten och tog slut på 3 timmar! Sjukt! Och jag är sjukt glad att vi fick biljetter! Vi ses i Glooooooben 14 april! =)

4 eller 5 dagar kvar

Jag sitter och är aningens hungrig nu. Jag har fastnat lite på 57 kg och måste gå ned till imorgon. Jag gissar på 56,6 imorgon bitti. Jag räknar inte kalorier men jag har en jäkla känsla för min vikt. Det kommer gå bra =). 2 kg brukar gå åt sista dygnet innan invägning. Jag mår iaf förvånansvärt bra med tanke på hur lite jag äter nu och träningen är knappast jobbigare än vanligt så det känns riktigt fint!

I helgen var jag hos syrran i Sthlm och även hennes syster (min halvsysters halvsyster) Saga vad där. Vi ses jättesällan så det var väldigt kul att träffa henne också! Det blev en ganska lugn helg med mycket film, promenad på Djurgården och lite nykter fest på varsina håll.

Jag, Tove och Saga på Sagas student i somras. 

Tove och Saga var hos Toves diplomatkompisar (Skryt: Tove kom till sista uttagningen för att bli diplomat när hon sökte i våras och det är jäääävligt coolt! ;) ) och jag var med gladiatorer och utmanare (ugh! inte lika intelligent som syrran alltså) och kollade på premiäravnittet. Jag var väldigt nöjd med hur de framställt programmet, vilka kommentarer de valt ut och så. Det var väldigt kul att se! På omslagsbilden är det vi som tävlade i första avsnittet: Annika, jag, Alireza och Eric. Riktigt sköna människor både dem och alla andra som var med.

Nu sitter jag och tar en paus i översättandet. Jag översätter en träningsapp som jag tror många av er kommer använda framöver. Får dock inte skriva vilken eftersom det är sekretess på sånt där, men det är kul att översätta sådant man kan se i efterhand också.

Just det, på fredag får jag veta om mitt pepparkakshus kan ge någon slags vinst i Annas Pepparkakors pepparkashustävling. Jag hoppas verkligen jag och Christopher får åka till pepparkaksfabriken i Sthlm. Det är första pris och ett riktigt fint sådant! 

Nu ska jag ta en solig promenad! Hoppas vi ses på SM i Halmstad i helgen!

Kolla på mig i Gladiatorerna imorgon!

Nu sitter jag och dricker en skvätt kaffe och längtar efter att vikten ska rinna av mig. Idag var vågen lite elak och i helgen ska jag till Stockholm. Det är alltid svårt att gå ned i vikt på bortaplan tycker jag så jag har bunkrat upp med ostkaka som jag ska ha med mig (se tidigare inlägg med recept. Den är hemskt nyttig, och helgen till ära utan nötter). På tåget ska jag göra upp ett litet ät-schema inför helgen för ovanligheternas skull.

Jag ska hälsa på min syster, hennes man Willian och Frijolito, den lille bönan som fortfarande ligger i min systers mage. Hon har alltså inte ätit en liten böna utan hon ska föda sitt första lille gossebarn. Det ska bli mysigt!

Imorgon kväll blir det lite premiärkväll med utmanarna och gladiatorerna. Vi ska käka buffé och titta på oss själva på tv4 (kl 20) Bläää för buffé! Men det finns säkert massa god sallad. Kanske en morot? Det hade jag gillat. Jag själv är med i det första avsnittet så kolla gärna på det. =) Jag har också gjort intervjuer med GP, GT (lite större intervju tror jag), LP och Bohusläningen. LP, GT och GP publiceras imorgon och Bohusläningen kommer antingen imorgon eller i veckan som kommer.

Christophers pappa Mats tog många fina bilder på MTA och den här bilden måste vara den gulligaste fightbilden jag sett. Det var när vi hälsade innan första ronden. Jag gillar verkligen Catarina, hon är hemskt charmig. På EM (2010) dansade de portugisiska tjejerna hela tiden. De är sköna. Jag ska hälsa på på deras klubb någon gång i vår hoppas jag. Yasmin och Tiago har flyttat till Portugal så det blir till att hälsa på dem och gästträna på Team Dinamite. Mmmm... värme.

Kolla gärna på Mats och Christophers syster Emelies andra bilder på rockphotos.se. Det är mängder med riktigt proffsiga konsertbilder!

Julebad

Det blev en liten mysig jul med mamma, plast-Håkan, mormor, bror Emil och Christopher. I mammas hemmasydda morgonstrumpa fick jag, Emil och Christopher varsin radiostyrd bil som vi aldrig ville sluta leka med. 

Och så blev det frukost och sen det årliga julbadet. Varannat år blir det i Grundsunds hamn och varannat blir det i farmor och farfars sjö. Nu i hamnen med besök av familjen Dageby som kom och kollade. Vi fick en del annan Grundsunds-publik också i form av kajens flanörer och även kusinerna som spanade in oss från andra sidan kanalen.

Don Queso gör sin klassiska mollbergare från räcket. 

Emil dök och fick simma långt för att komma in till stegen. Brr!

Själv gjorde jag en bakåtvolt som jag lärt mig i somras. 

Publiken fullkomligt bönade och bad om en biceps-bild efter doppet så jag fick ställa upp.

Sen blev det Kalle Anka och tomtande hos kusinerna på "andra sidan" (andra sidan kanalen).

Galet söta kusinbarnen Alicia och Tilda.

Sen gick vi hem igen och delade ut våra egna julklappar och käkade goood julemiddag. Himla mysigt. Och mamma respekterar min önskan om lite nyttigare mat och så så det blev plain fruktsallad till efterrätt. I övrigt var det nog bara janssons som var lite onyttig så det var skönt. 

I min viktklass på SM, -54 kg har vi dessa brudar:

Johanna Fossenstrand, Göteborg muay thai
Linn Wennergren, Fighter muay thai
Sofia Olofsson, Slagskeppet
Jessica Isaksson, Ren yi
Martina Hallenborg, Helsingborg muay thai

Det blir några tuffa matcher men det är alltid kul att det ett gäng som anmäler sig. Sist var vi nog  6 från början och sen 4 när det var dags. Hoppas på friskare thaiboxare i år. 

Gårdagen spenderade vi med Christophers stora och väldigt härliga släkt. Jag har fått en grym svärfamilj på köpet =). Christophers moster Ann-Marie är en helt fantastisk kock och gör precis allt själv. Hjärtformade knäckebröd, LCHF-kex, gubbröra, paté, röror, köttbullar, kakor, praliner mm mm. Det fanns mycket gott och det var svårt att motstå frestelserna under hela julen. Jag var lite rädd för vad vågen skulle visa i morse men det blev bara + 4 hg. ;)

Nu ska jag ta en sväng om Almedal och träna core och spinning och kanske lite mer förbränning. Ikväll blir det thai med polarna.

Trea i SGL-finalen och världen är galen

I lördags drog vi, ett gäng SGL-finalister från Gladius, till Norrköping. Lisa "The Scorpion" vann nybörjarklassen i + 60 kg och vann två matcher på scorpion crunch som hon tidigare också vunnit på. Smeknamnet är givet =). Jag gick tre oavgjorda matcher och fick sedan gå tidsobegränsad match om andraplatsen mot en estnisk tjej som var galet bra på trianglar. Jag fastnade i triangel och armbar efter triangel och armbar och tillslut kom jag inte ur triangeln. Men många escapes hann jag göra innan det och det är det jag är mest nöjd med. Ska träna på guardpasseringar och att inte hamna i trianglar nu. Jag är jättenöjd med min insats för de här tjejerna var bra! Jag fick jobba med att förvara mig hela tiden. Jag tror mitt enda submission-frösök var en giljotin från guard. Det var jättekul iaf. Tack Spislyftarn för coachningen och Josefin också som körde långt och hämtade bilen. 

Bilden är från West Side i matchen mot Hanna. 

Robin och Johan från vår klubb fick gå match om andraplatsen i avanceradeklassen i deras viktklass och de höll på i 70 minuter! Det är helt sjukt. Tre domare och två mattor avverkade de. Och en domare stod och drack kaffe på mattan. När ingen lyckades låsa ut den andre fick de tillslut ge Robin vinsten för att han fått Johan av matten tre ggr. Sjukt. Rekordet var 27 minuter innan men nu blir det svårt att slå.

Tack för ett bra arrangemang SGL!

Mitt pepparkakshusbak är inte längre terapi från min förlorade match på MTA. Det är en besatthet. Christopher förstod mig först efter att han själv började göra Hulken. Nu har han gjort Rambo med.

Hulken skyddar vulkanen Rambo skyddar oss

Övärlden ovanifrån

Bebis-Max      Mina bröder Emil o Rasmus

Linnea chillar

Jesusbarnet och lyftkranen

Sist men inte minst, DJ Jonas "The Reverend" Larsson

GOD JUL!