Med anledning av den diskussion som idag förs i media angående risken att idrottsutövare dömts felaktigt för nandrolondoping finns det skäl att klargöra vissa fakta:
Nandrolon är en förbjuden steroid som under flera år använts i dopingsammanhang inom idrotten. Nandrolondoping kan påvisas genom förekomst av själva substansen nandrolon i urinen. Vanligast är dock att man hittar metaboliten 19-noradrosteron. I reglerna finns ett gränsvärde på två nanogram/ml av 19-noradrosteron för att laboratoriet ska rapportera provet som ett positivt fall.
Det har framkommit att kroppen själv i vissa fall kan producera 19-noradrosteron (dock inte nandrolon), bl a genom s k aktivt urin i prov med med hög specifik vikt. Därför har det från WADA:s tjänstemän lagts fram ett direktiv om att prov som uppvisar en halt av ämnet mellan två och tio nanogram/ml ska analyseras med avseende på aktivt urin. Det är detta den engelska tidningen Sunday Telegraph har snappat upp.
Det ska betonas att man hos den helt övervägande delen av de idrottare som fällts för nandrolondoping kunnat påvisa antingen grundsubstansen nandrolon eller koncentrationer av 19-noradrosteron som vida överstiger även de nu diskuterade tio nanogrammen. I flera fall har de aktiva dessutom själv erkänt att de tagit nandrolon eller något kosttillskott. I de senare fallen gäller principen om den aktives strikta ansvar för vad han eller hon får i sig. I Sverige har också dopingkommissionen i tveksamma fall generellt gått på principen att hellre fria än fälla.
Kommentarer