Kampsporter

Jodo

I Jodo så använder man sig av svärd och trästav (jo) för att besegra sin motståndare. Man tränar kata, förutbestämda serier av attacker och pareringar, där den ena parten har en jo (en stav av ek, 128cm lång) och den andra har en bokuto (svärdsatrapp av trä). Denna träningen ökar ens självdisciplin, rörlighet och fysiska välbefinnande.

Jodo är en japansk kampsport, som skapades omkring 1605 av samurajen Muso Gonnosuke. För att öka sina kunskaper och sin skicklighet vandrade han omkring i landet och duellerade med andra krigare. Vid ett tillfälle mötte han Miyamoto Musashi, en av Japans mest kända samurajer genom tiderna. Gonnosuke förlorade duellen, dock utan att bli dödad. Han drog sig då tillbaka till ett tempel för att meditera över, hur han skulle kunna besegra Musashi. Resultatet blev att han tog fram en rund stav med en längd så att han med sträckta armar kunde greppa dess båda ändar, varefter han utvecklade grunderna till dagens jodo.

Gonnosuke kallade sin nya stavskola för Shindo Muso Ryu. Teknikerna hölls hemliga inom klanen Kuroda på Kyushu till början av 1900-talet, då Shimizu Takaji började undervisa jodo i Tokyo. Formerna som tränas, kata, är förutbestämda serier av attacker och pareringar som utförs parvis. Den ena partnern har en jo, staven av ek som är 128cm lång, den andre har en bokuto, en svärdsatrapp av trä. Utövarna är klädda i keikogi och hakama, liknande de som används i kendo och iaido. Träningen sker i princip som parträning där en person med ett träsvärd utför olika attacker, medan den andra använder staven till försvar. Denna träning kräver självdisciplin, ökar ens rörlighet och fysiska välbefinnande, och bidrar på så sätt till en harmonisering av kropp och själ.