Sverige är en ytterst liten del av sportvärlden. Den här gången blev det mer tydligt än på väldigt länge. OS 2021 blev en flopp för Sverige i samtliga kampsporter och därför får vi tyvärr kalla den här upplagan för fiaskot i Tokyo.
Brottningen
Brottningen är Sveriges klart mest framgångsrika kampsport under OS-historien. Sverige har tagit hela 86 brottningsmedaljer på de Olympiska spelen och sedan London 1908 har man kammat hem medaljer på de flesta försöken. Sedan Moskva 1980 har det svenska landslaget blivit nollat bara en enda gång, i Peking 2008. Annars har medaljerna haglat tätt. För 5 år sedan i Rio De Janeiro togs det två medaljer, Sofia Mattsons och Jenny Franssons bronsmedaljer.
Inför årets spel i Tokyo var förväntningarna högt uppskruvade på det svenska brottarlaget. AIK-brottaren Alex Kessidis som tävlar i 77-kilosklassen pratade upp sig själv som ett guldhopp, och var seedad tvåa inför turneringen. De andra deltagarna såg inte heller chanslösa ut på förhand och förhoppningarna var höga på att Mattsson skulle kunna replikera succén ifrån OS i Rio. Men redan i den första omgången rök Sveriges två största medaljhopp. Kessidis fick respass direkt mot azeren Rafig Huseynov och det gick inte bättre för Sofia Mattsson. Veteranen ställdes mot världsettan Vinesh Phogat och var direkt chanslös, i en match som slutade 7-1. Den största framgången stod Henna Johansson för i 62-kilosklassen. Gällivarebrottaren Henna avancerade fram till kvartsfinal, men väl där tog det stopp mot hemmahoppet Yukako Kawai.
Judon
Sverige har ännu inte tagit någon olympisk medalj i judo, men i år såg det svenska laget sig själva som stora medaljhopp. Den svenska truppen bestod av 4 olika Judokas. Anna Bernholm, Tommy Macias, Marcus Nyman och Robin Pacek. Efter tuffa lottningar och prestationer som inte riktigt räckte till, föll samtliga OS-hopp i sina respektive åttondelsfinaler. Förhoppningarna om Sveriges första OS-medalj får därför flyttas fram ytterligare en olympiad. En olympiad där det enligt landslagstränaren Robert Eriksson är osäkert kring vem eller vilka som väljer att fortsätta satsa mot.
Boxningen
Efter det ordinarie kvalet till OS i Tokyo fick Sverige bara med sig en boxare, Agnes Alexiusson. Men med bara några veckor kvar till spelen gavs även Adam Chartoi en plats i turneringen då han hade tillräckligt med insamlade rankingpoäng. Historiskt sett har Sverige haft det tufft inom amatörboxningen det senaste årtiondet. Sista gången landet tog medalj på en olympiad var i Seoul 1988. Då tog George Cramne (numera Scott) silver och Lars Myhrberg ett brons.
Den här gången var förväntningarna blygt ställda på den svenska boxarna, och det visade sig vara riktigt. Både Alexiusson och Chartoi föll i den inledande omgången. Chartoi hade aldrig någon direkt chans mot argentinaren Veron medans Alexiusson stundtals kändes nära segern i matchen mot Taiwans Wu. Svenska boxningsförbundet letar därmed fortsatt efter sin första seger sedan Anthony Yigits framträdande på OS i London 2012.
Sammanfattning
Till slut måste man konstatera att de samlade prestationerna på OS i Tokyo inte höll godkänd nivå. Med undantag för boxningen pratade många av de Svenska OS-hoppen upp sig som stora medaljfavoriter, då krävs det också en högre leverans väl inne i tävlingsarenan. Att brottarna inte lyckades ta sig till en enda medaljmatch är direkt svagt och förväntningarna på Judo-laget var betydligt större än respass redan i åttondelen. Det är bara 3 års tid innan OS i Paris drar igång. Men redan nu är det hög tid för självrannsakan i både SOK och för de deltagande idrottarna. Det är först efter det arbetet vi får se vem som känner sig manad att sikta vidare mot ytterligare ett olympiskt spel. Då ett olympiskt spel som måste skapa fler framgångar för den svenska kampsporten. För OS i Tokyo var allt för dåligt, rentav ett fiasko.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer