Krönika

Var är landslagsrapporteringarna?

Just i detta nu befinner sig ett av våra mest framgångsrika landslag i Bangkok för att plocka medaljer i World Cup. En självklarhet att skriva om, tänker ni. Men medias blygsamma rapportering visar på en stigmatisering utan dess like.

Efter en snabb sökning på “thaiboxning” på några av de största tidningssajterna, är resultaten nästan skrattretande. Det är mest intervjuer med andra sportstjärnor eller artister som pratar om sporten som ett fritidsintresse. “MMA” ger fler träffar, om än fortfarande en löjlig procent i de totala sportrapporteringarna.

Hur är detta möjligt?
Under augusti månad befinner sig ett av Sveriges absolut bästa landslag – sett till framgångar och igenkänningsfaktor i världen – i Thailand för att återigen stå överst på prispallen.
Vi pratar om EM-mästare. VM-mästare. Jerring-nominerade.

Hade det handlat om landslaget i fotboll, ishockey, friidrott eller någon annan “folksport” hade rapporteringen innan, under och efter mästerskapet varit näst intill irriterande.
Det hade varit “tagga till-intervjuer”, form-checkar, daglig rapportering och en veckas eftersnack.
Men återigen får kampsporten inte riktigt samma plats i rampljuset.
Sverige är VÄRLDSKÄNT som nation för sina framgångar inom thaiboxning.
Men hemma i Sverige, är det knappt någon utanför “kampsportsbubblan” som vet vilka som har vunnit VM-guld.
Jag är däremot övertygad om att samtliga svenskar kan namnge minst tre spelare som deltog i VM-bronstruppen 1994. Även dem som inte ens var födda 1994. Och oavsett om dem är fotbollsintresserade eller inte.

Den enda, egentliga, rapporteringen som varit från Thailand (bortsett från en mindre artikel på svt.se) och svenska landslaget rör den bombexplosion som drabbade centrala Bangkok under måndagseftermiddagen.
Då talar man gärna om “vårt landslag” som är på plats.

Då blev det helt plötsligt intressant att skriva om det svenska landslaget i thaiboxning – som ett dragplåster – för att vi ska läsa om bombexplosionerna och “känna igen oss”.

Det är inte bara en skymf mot dem som dog i bombexplosionerna, utan även mot vårt landslag som går framåt med stormsteg på thaiboxningsscenen.

Stigmatiseringen – att sätta en negativ stämpel på något eller någon – har pågått hur länge som helst: det är våldsamt, farligt och icke jämförbart med folksporterna som ligger svenskarna så varmt om hjärtat.
Men hur ska noviserna, dem som egentligen är lite nyfikna på sporten, ha en möjlighet att vidga sina vyer om dörren in till finrummen ständigt slås igen?
Trots att thaiboxning är en av dem snabbast växande sporterna i Sverige och intresset för sporten är stort, verkar det som att redaktörerna på några av Sveriges största tidningar är övertygade om att det bara är en källarsport.

Är det inte dags att framgångarna och alla de fantastiska idrottsutövarna får mer plats i svensk media – och en möjlighet att även få en plats i svenskarnas hjärta?

Fighterpodden avsnitt 59: The Ultimate Fighter-veteranen och MMA-proffset Frantz Slioa

Kommentarer