Inför UFC 149

BW: Urijah Faber (26-5) vs. Renan Pegado (28-1)

Rent sportsligt handlar den här fighten om det tillfälliga bältet i bantamvikt, och en uppgörelse mellan två värdiga aspiranter. Det handlar även om saknaden efter Dominick Cruz, som på grund av skada inte kunde möta Faber i en konventionell titelmatch. I ett större perspektiv tvingas Pegado däremot stå i bakgrunden. Den här sagan handlar framför allt om "The Califoria kid" och hans sympatiska envishet. Lördagens match markerar femte gången som Faber försöker återerövra den tron han förlorade 2008, och det står betydligt mer på spel än en bit läder att fästa runt midjan.
Innan Fabers erövringståg inleddes för sex år sedan, fanns det inget större intresse för fighters under lättvikt. Den hårfagre brottaren från Team alpha male ändrade på den saken. Delvis tack vare sviten på 13 vunna matcher och införandet av en odisputabel mästare. Men Faber gjorde mycket mer än så. Han gav publiken en 167 cm lång representant för den amerikanska drömmen, med "California love" i högtalarna, solsken i håret, framgång i blicken och Grand Canyon i hakspetsen. Det hör till saken att Faber alltid presterat bättre än summan av hans delar. Varken hans brottning, boxning eller jiu jitsu håller världsklass. Men Faber utför varje teknik som om det var det sista han gjorde i livet, kämpar outtröttligt och strålar av självkänsla. Fightingfans diggar sånt. Till och med när Jose Aldo delade ut en sällan skådad omgång storstryk, slutade inte publiken heja på den tappre Faber som optimistiskt och envist kämpade till slutet. Få fighters är ett så komplett paket av utseende, karisma och publikstöd, som Kaliforniens främste son i buren.
I jämförelse är Pegado en genomsnittligt talangfull Nova Uniao-brasse i mängden. Om man ska prata publicitetsvärde alltså. I alla sportsliga sammanhang är "Barao" ett monster. Explosiv, intuitiv och tekniskt begåvad med en enastående killer instinct. Summan av Pegados delar är jämförbar med klubbkompisen Aldo, vilket förklarar varför oddsen redan utropat brassen som favorit. 27 matcher på raken utan förlust, 25 år gammal med sprakande muskelfibrer och hungrigt sinne. Som den Ivan Drago av skrämmande talang Pegado är, lämnar han bara ett kort för Faber att spela. Den amerikanska drömmen, Rocky i miniformat,  eftersom Kaliforniens 33-åriga "grabb" för femte gången vägrar acceptera att storyn inte har ett lyckligt slut. Sammanfattningsvis, lägg cashen på brassen och supporten på Kalifornien.


MW: Hector Lombard (31-2-1) vs. Tim Boetsch (15-4)

Dagens quizfråga: Fedor, Mousasi, Overeem, Lombard - vad är den gemensamma nämnaren? Rätt svar är fyra killar som nådde världsranking utan att delta i UFC, och fyra killar vars managers fått mer kritik än deras skills av samma anledning. Det som skiljer Lombard från resten av gänget, är att han som siste man ut äntligen ska sätta sin legend på prov. 34 år gammal är det sannerligen på tiden. Sedan 2007 har den kubanske supertalangen gått 25 matcher utan förlust, och på den tiden avverkat hela åtta UFC-veteraner bland motståndarna. Det är tveksamt om någon oktagondebutant, någonsin, kunnat uppvisa en sådan meritförteckning. Dörrvaktsjobbet gick till Boetsch, den rundnätte grovjobbaren som aldrig haft något som varken liknar hype eller publikstöd i närheten av sitt namn. Men den skäggige barbaren älskar att vara underdog, och har straffat mer än en favorit med sin tuffhet, hårda haka och orädda kampstil. Det är lite skönheten och odjuret, superhjälten och truckern, legenden och knegaren, och kanske den mest intressant matchen på hela cardet.

LHW: Cheick Kongo (17-7-2) vs. Shawn Jordan (13-3)

Det är stort, stadigt, gillar att slå folk i huvudet och kommer aldrig föräras en utmärkelse i fight-IQ. Med andra ord talar vi om en typisk match i UFC:s tungvikt mellan två killar som är hyggligt farliga, om än förutsägbara. Två brawlers där Kongo är den bättre skolade thaiboxaren, och Jordan är bättre skolad i allt annat. Det lär smälla rejält, någon borde få ont och rankinglistorna bör vandra där ifrån oskadda. Sevärd utfyllnad om man gillar pang-pang, vilket vi alla i hemlighet gör.

WW: Brian Ebersole (50-14-1) vs. James Head (8-2)

Ännu en match som urvattnats på grund av skador. Evighetsmaskinen Ebersole hoppade glatt in på kort varsel, och har inte ett dugg sämre odds för den sakens skull. Motståndare är han den där kolossen till karl som slog ner och ströp ut Papy Abedi i Globen.

LHW: Ryan Jimmo (16-1) vs. Anthony Perosh (13-6)

Kanadensaren "Big deal" Jimmo ser lite ut som en statist i TV-serien OZ, eller en dörrvakt man har ett mindre sympatiskt minne av. Rakad skalle, stora bröstmuskler, köttiga nävar och ett obehagligt leende av varm sadism. BJJ-liraren Perosh är byggd av ett helt annat virke, och påminner alltid vagt om en gymnasielärare man hade en gång i tiden. Kul kontrast där. Om det verkar irrelevant att yra på om hur de här killarna ser ut, låt säga att det inte finns jättemycket annat av intresse att fördjupa sig i.

Övriga matcher:

WW: Chris Clements (11-4) vs. Matt Riddle (6-3)
MW: Court McGee (13-2) vs. Nick Ring (12-1)
BW: Roland Delorme (8-1) vs. Francisco Rivera (8-2)
BW: Bryan Caraway (16-5) vs. Mitch Gagnon (8-1)
FW: Antonio Carvalho (13-5) vs. Daniel Pineda (17-8)
LW: Mitch Clarke (9-1) vs. Anton Kuivanen (16-5)