”The battle of east & west”, har blivit slogan för lördagens match i lätt weltervikt. Vad som nu ska räknas som vilket väderstreck när en britt möter en filipin på amerikansk mark. De flesta storslagna superlativ har väl redan använts på andra fighter, och temat öst mot väst måste ha varit allt som fanns över.
Men slogans har ingen större betydelse, och inte titeln heller. Ett IBO-bälte i en lågt prioriterad viktklass skulle normalt sett inte få någon att punga ut för dyra biljetter. Lördagens match handlar, som så ofta i boxning, om fighters som vuxit ifrån betydelsen av titlar. De säljer på sina namn, på fantasin om vad som skulle hända om de möttes. Galan kunde kallats vad som helst och fansen hade ändå kommit.
Manny Pacquiao (48-3-2) är kort och gott det största som finns i boxning idag. Före detta mästare i fem olika viktklasser, med ett gediget record och många legendariska krig bakom sig. Det räcker för att betrakta ”Pacman” som en boxare värdig att endast ta de största av matcher. Men magin ligger i hans osannolika utvecklingskurva. Han inledde sin karriär på -48 kg, och ska nu på lördag tävla i -63 kg. Han är trettio år gammal med över femtio matchers trubbigt våld bakom sig. Men trots det blir han till synes bara bättre ju större utmaningen är. Utklassningen i december 2008 av Oscar de la Hoya, en man vars rena storlek borde ha rubbat oddsen, visade att den redan fantastiske boxaren Pacquiao fortfarande utvecklas och växer sig starkare.
Någon liknande magi kan man i ärlighetens namn inte se i Ricky Hatton (45-1-0). Den folkkära britten har visserligen försökt utveckla sin grötiga stil, dra ner på öldrickandet och ta sitt game till nästa nivå. Men ”Hitman” byggde sin karriär på att pusha runt motståndare, trycka upp i ringrep, nöta ner och mala sönder. Han är ingen blixtrande puncher, ingen svårträffad måltavla eller strategisk tänkare. Han är en tuff grabb från Manchester som kan ta stryk för att ge dubbelt tillbaka.
Enligt de mest skeptiska analyserna, är brittens främsta roll på lördag att bidra med en stark haka och en jäkla massa betalande fans på MGM Grand i Las Vegas. Pacquiao må vara mindre, men det gällde ännu mer mot de la Hoya. Han trivs inte med att gå baklänges, men hans fötter är snabbare än Hattons. Med snabbare händer och en varierad arsenal av slag ifrån nyfunna vinklar, är mannen från Filippinerna en bättre boxare i alla teoretiska modeller. Hattons chans ligger i att inte utmana på boxning, utan tvärt om att förstöra allt vad slagväxling heter. I en clinchande, fysisk närkamp skulle Englands få fördel av hemmaplan.
Hur som helst är inte ens stilkrocken relevant när man ser till fightens betydelse. Boxningens störste har matchats mot en dyrkad ikon med en armé av trogna fans. En obligatorisk fight att bevittna stundar.
