Kampsporter

Wing Chun

Wing chun är avsett och ansett som en realistisk och praktiskt kampart. Systemet bygger till stor del på kamp på kort avstånd. Wing chun består av ett relativt litet antal tekniker som är uppbyggda för att kunna användas ihop och bilda en enhet som passar bra ihop. I träningen betonas vikten av att lära sig koncept och principer istället för massor av olika tekniker för varje tänkbar situation.

Historia Stilen har spårats till sekelskiftet 1700/1800. Det finns många legender om hur stilen ska ha uppkommit, men det troligaste är att wing chun har uppkommit genom en sammansmältning av tidigare stilar. Den vanligaste berättelsen om stilens ursprung är att den uppfanns av en buddistisk nunna vid namn Wu Mei eller Ng Mui. Stilens tidiga histora finns relativt detaljerat beskriven, men det är tveksamt om många av de tidigaste utövarna ens existerat. I vissa fall kan de vara en sammanslagning av flera personer, kanske hela skolor eller till och med rena myter.

En av de tidiga mästarna som man dock vet har existerat är Leung Jan (1826 - 1901). Denne man, som arbetade som en sorts apotekare, lärde sig wing chun av en person som arbetade på operasällskapet Röda Djonken. Yip Man var den första att lära ut Wing Chun öppet i Hong Kong på en skola som accepterade betalande elever. Innan dess hade det inte ens gått att betala för att lära Wing Chun, utan stilen hölls strikt inom familjerna som hade kunskapen. Yip Man dog 1972 och anses vara början till den moderna Wing Chun historien.

Systemet Wing chun är avsett och ansett som en realistisk och praktiskt kampart. Systemet bygger till stor del på kamp på kort avstånd. Stilen betraktas inte som en sport av sina utövare, och det är relativt ovanligt att utövare som tränar Wing Chun ställer upp i kampsportstävlingar. Träningen är därför inte tävlingsanpassad: man tränar inte för olika tävlingsmoment eller fokuserar på poänggivande tekniker. Anhängarna menar att möjligheten att träna helt utan att ta hänsyn till vilka regler som råkar gälla i tävlingar är en stor styrka. Wing chun består av ett relativt litet antal tekniker som är uppbyggda för att kunna användas ihop och bilda en enhet som passar bra ihop. I träningen betonas vikten av att lära sig koncept och principer istället för massor av olika tekniker för varje tänkbar situation. Dessa principer kan sedan tillämpas av den enskilde utövaren på ett sätt som passar dennes egna stil och förmåga.

På avancerad nivå kan man se att olika personer använder sin kunskap i stilen på olika sätt, men så länge principerna och koncepten är korrekta är det fortfarande wing chun. En mycket viktig del av träningen, något man tränar på alla nivåer, är att automatiskt hitta rätt distans och vinkel i förhållande till motståndaren. Detta görs till stor del genom att träna på fotarbete, det vill säga förflyttningar med fötterna. Själva fotarbetet anses av många vara grunden till förståelse av wing chun. Detta är på intet sätt unikt för just wing chun utan dom flesta kampstilar, inklusive västerländsk boxning, poängterar vikten av ett bra fotarbete. Eftersom mycket av wing chuns tekniker utförs med händerna anses det speciellt viktigt att upprätthålla en stabil kontakt med marken och god balans. Wing chun är en typisk "kontringsstil", det vill säga att en wing chun utövare reagerar på en attack och kontrar med en motattack. En typisk wing chun-kontring består av att försvar och attack kommer samtidigt, då alternativet att först försvara sig och därefter samla kraft för att attackera tar längre tid.

Wing chun är i första hand en vapenlös stil. Fokus ligger på att använda händer och fötter men historiskt har det förekommit vapen på dom högre nivåerna i stilen. Vanlig förekommande vapen inom wing chun är två korta svärd, eller långa knivar om man så vill, samt en lång stav. Knivarna och staven börjar vanligtvis tränas på en relativt avancerad nivå. Därför är det ovanligt att nybörjare tränar med dessa vapen. Knivarna, som används i par, är korta och relativt breda. Dessa kallas även för "butterfly knives/swords" på engelska. Träningen med knivarna övar upp styrkan i handlederna eftersom knivarna är relativt tunga att hantera. Just handledsstyrka är viktigt i de vapenlösa wing chun teknikerna och vapenträningen ger som bieffekt även indirekt träning i dessa. Vissa grenar av Wing chun har valt att använda mer traditionella svärd som är lite längre och smalare. Även staven, som är relativt lång i jämförelse med många andra stilar, används för att träna upp styrkan i armar, axlar och en stabil ställning.