Besöksadress(även paket)
Fighter Magazine i Sverige AB
Karl Gustavsgatan 49
411 31 Göteborg
Ansvarig utgivare
Marko Gyllenland
Annonsera
Tipsa Fighter om nyheter
Pyjamasfarbror M44
Reg: Apr 2007
105 inlägg
2010-02-07 (16:28)
I din numera lätt twistade värld gäller följande sanningar: Träning är inte ett jobb utan en hobby. Två - tre ganger I veckan räcker gott, för det finns ju ingen som behöver träna. Det är viktigt att äta näringsriktigt, och alla har ju råd att äta vad dom vill.
När du kommer hem tycker du att klubbkompisarna är löjligt hurtiga och överambitiösa. Du struntar I att träna så fort du känner dig lite krasslig, och du vilar bort benhinneinflammation, för annars kan det bli jobbigt efteråt, och alla andra upplevs av dig som träningsgalningar.
Du blockar allt genom att krypa ihop och försöka gömma både huvud och överkropp bakom dina armar, och dansar runt som Mowgli I jungelboken i tron om att allt blir bra bara du rör på dig.
Clinchronder är max 3 minuter långa för att någon pedagog sagt att man inte lär sig något om man blir trött. Efter träningen är du inte trött för du har tagit det lugnt och vilat lite mellan ronderna, och småfnissar i smyg åt de andra som har slitit och kämpat. Suckers, tänker du och åker hem till chipspåsen och TVn.
Grejen är, att all of the above funkar i Sverige, där man har en annan inkomst och inte behöver träna. Där matcherna börjar raketfart, är tre gånger två minuter och väldigt få kan sparka ordentligt. Ja i många tävlingar så får man inte ens träffa hur hårt man vill, och armbågar har dom knappt hört talas om. Där man har råd att äta vad man vill. Och där alla tränar precis som dom känner för.
Men hej och välkommen till sydostasien! Här funkar det annorlunda. Här är thaiboxning ett jobb, och lägger du inte ner hela din själ i träningen så kommer du inte att kunna hävda dig i konkurrensen. Och här kommer du, hur vetenskaplig och utvilad du än är, möta topptränade motståndare med knouckoutpower i nävar, armbågar och ben, som kommer äta upp dig levande om du kryper ihop och blundar när de exploderar i stenhårda lowkicks.
Matchar du här, kommer du ändå att göra det under fem långa tre minuters-ronder, med gott om utrymme för att fullkommligt nöta sönder ditt försvar.
Det svenskarna dock har förbannat rätt i, är att du ska respektera det din tränare säger. Vilket innebär att när du är hemma i Thailand ska du lyssna på honom eller henne, och inte göra det den otränade, lätt rundmagade fightern som höll mits åt dig i Göteborg sagt till din lag, även om den tränaren lärt dig massa vettigt om tränings- och näringslära. Lägg de svenska träningsteorierna bakom dig. Din hemmatränare vet vad som krävs och ser vad som saknas, hur förkastligt och ickesvenskt det än känns.
Så till 10 000 kronors-frågan: Har jag nu skymfat Sverige och svenskarna?
2010-02-07 (17:42)
Därför blir ditt inlägg inte särskilt mycket mer än lite roligt skrivet, vilket jag för övrigt också tyckte om din inspiratör Åsa Lemperts krönika.
Men inte särskilt vidsynt. Och, med all respekt för dig som individ och dina personliga åsikter, faktiskt lite dumt. Du gör ju precis det som du i tidigare inlägg kritiserat andra för att göra; du tar dig rätten att, även om du bäddat in det i en portion humor, bestämma vad som ska uppfattas som en skymf och vad som inte ska det.
Dessutom är ditt inlägg inte avsett att läsas av thailändare heller (åtminstone inte i Thailand), vilket gör att ditt försök att få igenom blir än mer tafatt (återigen skriver jag detta med respekt för dig som medmänniska, då jag inte känner dig personligen).
Den amerikanske presidenten Andrew Johnson sa en gång: "Det är ett förbannat svagt sinne som bara kan tänka sig ett enda sätt att stava ett ord."
Personligen hoppas jag att alla berörda kan dra lite lärdom av allt det här och tänker till ett par gånger extra innan de yttrar sig.
2010-02-07 (18:52)
...Dessutom är ditt inlägg inte avsett att läsas av thailändare heller (åtminstone inte i Thailand), vilket gör att ditt försök att få igenom blir än mer tafatt (återigen skriver jag detta med respekt för dig som medmänniska, då jag inte känner dig personligen)....
Absolut inget ont om ditt tyckande och tänkande om vare sig thailändarna, deras kultur eller deras nationalsport, men jag är tämligen övertygad om att Åsas krönika inte var avsedd att läsas av thailändare heller, ändå verkar det ha tagit hus i helvete där?
2010-02-07 (18:53)
Du får gärna tycka att mitt inlägg är lite dumt, jag var redan när jag skrev det inställd på att det nog inte kommer generera något litteraturpris. Det jag tagit mig rätten till är att föra fram min syn på saken, och att försöka lätta upp stämningen lite. Tycker du att jag inte skall nyttja den rätten så är du givetvis fri att tycka det.
2010-02-07 (20:30)
Jag citerar mig själv:
"Dessutom är ditt inlägg inte avsett att läsas av thailändare heller (åtminstone inte i Thailand), vilket gör att ditt försök att få igenom blir än mer tafatt (återigen skriver jag detta med respekt för dig som medmänniska, då jag inte känner dig personligen)."
Anledningen till att jag skrev detta var att du inte riktigt verkat förstå konsekvenserna av Åsa Lemperts krönika. Om situationen varit den omvända och ditt inlägg skrivits AV en thailändare och riktat sig TILL thailändare hade nog fler än en av oss höjt på ögonbrynen och tyckt att det var rätt dumt skrivet. Ungefär som att många reagerar mer när en svensk pratar om "blattar" än när någon med invandrarbakgrund gör det. Därför blir det som sagt lite tafatt när du ska "vända på steken".
Jag citerar dig:
"Åsas krönika vänder sig till svenskar i Sverige, och skall ju därför inte ses som ett påhopp på thailändare i Thailand."
Det betyder ju rent krasst att det inte spelar någon större roll vad man skriver om någon så länge man inte vänder sig direkt till dem. Ett mycket märkligt resonemang enligt mig; hennes ambition har kanske inte varit att publicera ett direkt påhopp på thailändarna, men att hennes nedsättande ton i krönikan väcker anstöt hos många thailändare är fullständigt naturligt.
Att du vill "lätta upp stämningen" är dock alltid lika beundransvärt och för det har du min fulla respekt.
ATT Mats H: Tror att du fick svar på ditt inlägg i föregående bemötande.
Vill för övrigt också säga att jag inte väljer någons sida i den här debatten; men för att kunna föra en nyanserad och givande debatt krävs det också en stor portion förståelse, även om det innebär att vi måste förstå något vi själva tycker är löjligt eller dumt. Precis som att många av oss förväntar oss att folk från andra delar av världen ska förstå vår västerländska kultur och dess värderingar.
2010-02-08 (16:16)
Anledningen till att jag skrev detta var att du inte riktigt verkat förstå konsekvenserna av Åsa Lemperts krönika. Om situationen varit den omvända och ditt inlägg skrivits AV en thailändare och riktat sig TILL thailändare hade nog fler än en av oss höjt på ögonbrynen och tyckt att det var rätt dumt skrivet. Ungefär som att många reagerar mer när en svensk pratar om "blattar" än när någon med invandrarbakgrund gör det. Därför blir det som sagt lite tafatt när du ska "vända på steken".
Jo, jag har förstått konsekvenserna av Åsas krönika. Det var ju därför jag skrev mitt inlägg. Vad du och ett gäng andra missat är att om man inte riktigt förstår vad Åsa menar i sin text, så bör man utgå från vad som är troligt. Är det troligt att Åsa som brinner för thaiboxning vill svartmåla både sporten, landet och utövarna? Givetvis inte! Är man fortfarande tveksam så har man tre möjligheter, som jag ser det.
1. Man kan tycka att det är en dålig krönika och kanske strunta i att läsa Åsas krönika framöver.
Detta tycker jag är ett bra sätt att lösa det hela på.
2. Man kan ta kontakt med Åsa och fråga vad hon menar, samt kanske påpeka att man inte gillar det hon skrivit.
Detta är också ett bra sätt att lösa det på.
3. Man kan bli jättearg, och gå till hårt angrepp på offentliga medier.
Detta är ungefär lika bra som att börja straffa brottslingar utan rättegångar.
Om du tycker att mina jämförelser haltar så bör du kanske inte själv jämföra med rasistiska begrepp i Sverige.
