Anny Hammarsten från Norrköping har meriter som SM-guld i submission wrestling och VM-guld i grappling. Nyligen vann hon på grapplingttävlingen Gameness i Uddevalla och härnäst väntar VIC-finalen i Bryssel. Vinner hon där är hon direktkvalificerad till World Combat Games 2013.
Grattis till vinsten på Gameness! Berätta om din match!
– Vi var bara 2 tjejer anmälda i den avancerade klassen, så det blev en öppen klass -71 kg en ”superfight” som jag vann på rear naked choke.
Berätta om första gången du kom i kontakt med kampsport i allmnänhet och Submission Wrestling i synnerhet?
– Jag började träna karate 1995. Anledningen var att jag ville att min 4-årige son skulle börja med självförsvar. Han ville inte börja så jag tänkte att jag skulle föregå med gott exempel och börja själv. Jag var jättenervös. Efter cirka 2 år började också min son att träna karate.
Hur jag kom du i kontakt med submission wrestling?
– Det var på en karate tävling i Danmark 1998. Förutom att det var tävling arrangerades olika seminarier, bland annat Shootfighting stod på schemat. Min karateinstruktör blev väldigt intresserad av markbiten och började lägga in markträning på lektionerna. Jag är rätt liten så jag insåg att jag behövde mer teknik för att kunna hävda mig så 2000 tog jag kontakt med en BJJ-klubb i Linköping och tränade med dem under sommaren, väldig trevlig klubb. Det var en resa på 8 mil enkel väg så jag skulle inte ha råd i längden att pendla, men i slutet av sommaren fick jag reda på att några skulle öppna en Shootfighting-klubb i Norrköping så jag började träna där.
Nu väntar VIC-finalen i Bryssel, kan du berätta mer om vad det är för tävling och om hur du blev vald att representera Sverige i denna tävling?
– Jag tävlade i -58kg på senaste EM. Jag fick en förfrågan om intresse av landslagscoacherna om VIC-finalen. Jag hade tänkt att ställt upp i kvaltävlingarna som skulle vara till VIC-finalen men de blev inställda så jag är otroligt glad att få åka och representera Sverige på finalen. Jag hoppas att kunna vinna för att få en representera Sverige på World Combat Games 2013.
Du är 42 år, är det som uttrycket säger att du blir bättre för varje år som går?
– Jag fyller 43 i år och jag hoppas på att jag blir bättre. Man blir i alla fall säkrare på sitt game och mer trygg i sig själv. Men åldrandet har också sin baksida. Jag har ont i kroppen efter varje träningspass och då är det inte träningsvärk utan mer att kroppen säger ifrån.
Vad gör du när du inte tränar eller tävlar?
– Jobbar, sover och umgås med familjen.
Vad är det som motiverar dig att tävla på denna nivå?
– Jag har fortfarande inte tävlat på Word Combat Games…
World Combat Games – är det ett realistiskt mål?
– Jag skulle aldrig ta platsen om jag inte trodde att jag skulle kunna vinna och få en plats där.
Lyssna på det senaste avsnittet av Fighterpodden!
Kommentarer