Blod, svett & tårar

Mjölksyra, träningsvärk, det frustrerande vrålet ut i luften för att vinna extra ork att dra ut det sista ur musklerna.

I hela mitt liv har jag alltid tränat någon slags sport. Vissa mer "snällare" än andra. Fotboll och cykling var de första och största delarna i början av mitt liv. Capoeiran kom in som 11-12 åring och höll sig kvar till förrförra året. Dansen och akrobatiken föddes ur det. Sedan blev det karate, thaiboxning och numera MMA. Men oavsett vad jag än har tagit mig an så finns det några gemensamma nämnare: Blod, svett och tårar. Och så vill jag lägga till orden glädje, tävlingsanda, resultat och kärlek.

 

Jag har alltid älskat att träna, kämpa och uppnå resultat! Utvecklas, göra sina svagheter till sina styrkor och göra sina styrkor ännu starkare! Även när tårarna sprutar ut från mina ögon av frustration, smärta eller vad det än kan bero på så älskar jag det! Det är som när man lägger sig på massagebänken och får handsvett av massage i vaderna, och när man andas så fokuserat som aldrig förr pga smärtan av massörens vassa armbågar som skär in i sätesmusklerna; Man undrar vad tusan man låter sig plågas så enormt mycket frivilligt och dessutom betalar för det! Men efteråt så älskar man det och man vill tillbaka! Samma sak med träningen! Önskar dock att jag kunde träna oftare. Nu är det alldeles för sällan. En positiv sak är iallafall att ryggen känns så sjukt mycket bättre bara senaste dagarna! *Glad Yasmin*

Idag blir det över tolv timmars jobb och sen över till Anton på hans "avskedsfest" innan han drar till varmare breddgrader. Ha en fin dag!