2012-01-22 (06:12)
Victorious bloggen XI
Så tillbaka igen för ett av mina sällsynta inlägg...
UFC kommer till Sverige! Fan vad grymt!!! Eller är det? Det har redan vart en hel del kritik mot fightcardet. Ärligt talat så har väl även jag en del frågetecken till fightcardet. Missförstå mig rätt här - kritiken är inte riktad mot de som fått kontrakt och match. De är samtliga värda det. Samtidigt finns det flera andra som helt klart också är värda det och som är både nationellt och internationellt mer erkända.
Skit - redan här låter jag som en sur, grinig gubbe. Det är inte så. UFC i Sverige är en helt otrolig händelse som bara för något eller några få år sedan skulle vara en omöjlighet. Det jag reagerar över är att ett antal av sveriges absolut främsta fighters inte är med på cardet... Sticker ut hakan och nämner Assan Njie, Tor Troeng och Sirwan Kakai här. Samtliga som är bara lite insatta i svensk mma håller nog med mig på denna punkten, dessa tre herrar är bland de som ständigt återkommer bland de högst rankade svenska mma fighters vi har. Mina frågetecken ligger mer på hur förhandlingar med UFC går till och hur man får ett kontrakt med dom mer än vilka det är som faktiskt får ett kontrakt... Helt klart är att oavsett vem som får ett kontrakt med UFC så är denna personen värd det!
Jag tror att denna gala här på hemmaplan kan göra mma och kampsport i det stora hela till mer allmänt accepterat än vad det någonsin varit i allmänhetens ögon. Detta är det första riktigt stora "test" vi inom mma utsätts för inom våra egna gränser sett från resten av världen. Låt oss alla hoppas att allt kommer flyta på bra med intressanta matcher nog för att få UFC att le och luta sig tillbaka i sin stora soffa och ge oss tummen upp. Om det sker och om våra sportjournalister inser bara lite grann hur stort detta är så är vi riktigt nära att komma dit vi som kampsportsland förtjänar - ett allmänt erkännande internationellt och ännu mer viktigt, nationellt!
Annars i livet? Tja, vägrar fortfarande inse att jag blir äldre. Förstår inte riktigt varför det tar längre tid för skador att läkas idag än för 15 år sedan. Trots detta - om nån känner till nån juste cage fight tävling som tar emot en 37-åring med hjärnan hyfsat intakt så skicka mig ett meddelande. Än har jag inte lagt mig ner för att vila... :D
Ta hand om er tills nästa gång!
1
kommentera
Victorious bloggen X
Kanske inte direkt en ny företeelse men vissa kommentarer och teorier på olika bloggar, forum och liknande är så tröttande att läsa!
Visst, räknar inte med att alla kan älska alla och allt men om man inte gillar en person eller ett visst ämne kanske man kan visa såpass mycket respekt att man bara skiter i att kommentera eller ens bemöda sig med att läsa alls...
Nu pratar jag om ämnen och människor som drabbas av detta som har helt vanliga bloggar, skriver i forum för att glädjas med det som ursprungsförfattaren skriver om. De drabbade bara uttrycker sitt intresse och sin glädje men måste stå ut med idiot kommentarer bara för att dom är just den personen dom är eller håller på med en sysselsättning som idioterna absolut inte har det minsta intresse av eller står för.
Konstruktiv kritik är helt ok. Att vara negativ till en viss sak är ok så länge man framför det med respekt!!
Varför förfäras över saker eller personer som inte skadar eller drabbar någon annan? Och som man lätt kan undvika genom att inte ens bry sig??
Genom att lägga idiotkommentarer sårar man andra människor - fatta!!!
Bloggar och liknande som framför rasistiska och fördomsfulla åsikter däremot måste alltid ifrågasättas. Detta för att just dessa åsikter skadar såväl samhället som helhet såsom enskilda personer personligen. Ett växande hat leder aldrig till nåt gott - lite respekt och vänligt bemötande tillsammans med en vilja att åtminstonde förstå och ev. acceptera däremot kommer föra vårt samhälle och vår värld till en mycket bättre plats än idag.
Tyvärr misstänker jag att en del av de som ligger bakom dessa idiotbloggar också ligger bakom vissa kommentarer som postas bland vissa av våra fighters bloggar och hemsidor... Fighters (ursäkta - tävlanden ;) ) som flertalet gånger har utländskt påbrå eller som umgås och tränar med andra fighters som har utländskt påbrå.
Idag är jag speciellt trött på en viss Allan Lundgren som enligt egen utsaga både var sm och vm medaljör inom motocross på 80-talet, tjänar mängder med pengar, medverkar i många föreningar och skänker bort 20% av sina prispengar till Rädda Barnen. Javisst ja - speedway också...
Tragiskt (snarare förväntat kanske?) att den här personen inte går att finna inom motocross eller speedway på nätet... En kvalificerad gissning skulle vara att han säkert inte heller finns i något register på donatörer inom Rädda Barnen, eller ens att det skulle finnas en Allan Lundgren på just den IP-adress som använts...
Orkar inte ens skriva var denna pajas har skrivit sina kommentarer någonstans men en googling på ett visst namn kanske hjälper nyfikna.
Tack och adjö - kanske det finns lite respekt bland folk att vakna upp till imon?
Victorious bloggen IX
Som märkt är jag inte direkt intresserad av att skriva i denna blogg men idag kändes det som dags igen...
Vi har ruskats igenom olika prövningar tack vare SVT´s justa inställning till mma - kan man vara sämre påläst och sprida mer oriktigheter till en sån stor massa som SVT lyckats med??
Av detta dåliga från media som kom fram så har det byggt upp en otrolig gemenskap mellan samtliga som sysslar med mma i Sverige... Vi har även fått uppbackning från RF som måste bara det vara en stor seger för våran sport!
Så enade som vi blivit nu har vi aldrig tidigare vart ens när vi kämpade för att få finnas till innan vi blev accepterade in i RF...
Så tack SVT - ni gör under för de "onda ting" ni orättvist försöker bekämpa!
Snart dag att göra en studie om hur Hockey påverkar våldtäktsmän eller varför inte en studie om hur musiker och musik får män att slå sina fruar?? Eller hur fd svarta kan bli vita och få bonus på att umgås med barn på köpet?
Växlar över till lite annat - grymt skönt att se svensk avundsjuka och svensk inställning till att den som tidigare vart klassad kriminell (självklart en invandrad svartskalle som tillber en konstig gud som vi i vårt upplysta samhälle vet har inbyggda kvinnofientliga inställningar i sitt smutsiga blod som oftast han har ärvt från sina svartfuskande föräldrar som tar hit hela släkten och lever på vår välfärd som alla vet e ju världens bästa...).
Oftast tränar dessa personer obskyra våldstilar där man slår på en oskyldig stackare som ligger på golvet i en bur och mycket hellre skulle vilja dricka te och disskutera cykelhjälmar med Ingvar Martin i sann DDR anda...
Nej - ta tillbaka sporten till dess sanna värden! Ett lagsportsamhälle där vi slår ut 11 åringar för att dom inte matchar upp till kraven inför en proffskarriär inom bollsportens värld!
Ett samhälle där den som inte passar in i gruppen inte är värd att satsats på och aldrig kommer tillföra nåt gott till gruppen!
Vi får verkligen slå ett slag för svenskheten och faktiskt inse vilka hot (islam, islam sa jag!!!) vi står emot! Se till att rösta in politiker som vet hur världen verkligen funkar! Dom har ju verkligen lärt sig detta genom att isolera sig själva i detta fantastiska land vi lever i och som alla vet är världens bästa som finns... Svartskallar - f'låt, nysvenskar sa jag väl är underbara människor så fort dom lärt sig små grodorna och äta riktig mat som gärna inte ska smaka nåt alls och vara fylld av fett och mycket griskött! Resten vet vi ju är helikopterrånare och är emot resten av oss vanliga vettiga människor! Som har obegränsat lager hemma med syra i köksskåpet...
Har ni inte insett att vi har världens bästa försäkringssystem (utan en enda utslagen, hemlös svensk medborgare) och med den främsta sjukvård som finns att få tag i (om du är döende och behöver smärtlindring vill säga...). Ett fängelsesystem som är humant (det där kandensiska som fångvården ville införa som bevisligen är det mest effektiva för att faktiskt återinföra fd kriminella till ett normalt samhällsliv verkade ju trots allt kosta lite mycket och de e ju faktiskt kriminella så de kan ju inte vara riktiga svenskar ändå...).
Skönt att vi som svenskar äntligen inte behöver krypa och skämmas för att rösta in så trevliga glada killar som Jimmy (SD - ni får fixa att min kropp inte rör sig eller andas längre innan ni knullar mig...) eller Göran H (KD - känns som ett moget o vuxet sätt att vara emot homosexuella o deras (o)rättigheter...).
Grymt skönt att se att det fortfarande finns folk (18-åriga killar och nån enstaka 60-årig gubbe???) som står upp för att vi ska ha intriger mellan olika mma klubbar och även andra kampsportsklubbar i Sverige! Alla vet ju faktiskt att Reza är en rånare och allmänt dålig människa som fegar ur från alla matcher... Att GBG MMA har en hemlig agenda för att undanröja den där hemska (faktiskt så vet alla som haft kontakt med honom att detta stämmer) August Wallén ur vägen från all svensk mma...
Och vi upplysta vet ju att ett judo choke e mycket snällare än ett mma choke alla gånger!!
Och det är mycket bättre att vara ett av världens största vapenexportörer än att backa upp några få (100 000-tals "normala") människor som inte mer än bara vill slå sönder varandras hjärnor - usch, hemska människor!!
Tack för att jag får bo i en upplyst nation där vi får lov att manifistera våra etiska ariska rättigheter och där teoretiska forskare och moraliska politiker får sätta gränserna för mig! Som bonus får jag 9 månaders kyla och pissregn och kan umgås med medmänniskor som helst vill slippa prata med mig och stå i en kö och åka fantastisk kollektivtrafik som ju verkligen fungerar! Vill ju verkligen åka i god tid till mitt minutjobb, gärna två timmar innan så jag e säker på att hinna på plats till mitt 15minuter iväg jobb...
Men nu måste jag faktiskt kolla på reprsier på Anna Anka så att jag inser att även rika människor e skithögar (för det visste man ju inte att det förekom...)
Puss, kram och hej! Vi kanske hörs om ett par månader!
Victorious bloggen VIII
Har mer eller mindre lagt ner bloggen här men nu är det ca 1 vecka kvar till träningsstart på GBG MMA (träningen för tidigare medlemmar och elitgruppen har fortsatt till 100% under hela sommaren). Ser fram emot starten - rutiner igen samtidigt som nybörjarintagen alltid känns jobbiga. Man måste börja om från början igen och ge så mycket från sig själv hela tiden.
Det hela belönar sig givetvis genom att se hur folk utvecklas men första biten känns alltid jobbig tycker jag. Både gillar och hatar rutiner - främst då jag måste jobba på ett "vanligt" jobb och inte kan ge 110% till både min egna utveckling och till mina elevers utveckling. Men jag försöker verkligen pussla ihop detta och varje pass (eget eller instruktionspass) som jag inte kunnat ge 100% känns som ett nederlag...
Har vart med såpass länge att jag vet att det hela tiden går upp o ner och blir inte skrämd för några dåliga pass men det känns lika mycket som skit för det...
Tröstar mig med att jag aldrig ger upp eller viker ner mig trots detta - har världens skitpass men plågar mig igenom det ändå, då har jag alltid lärt mig nåt. Inte minst mentalt!
Hoppas på en god ny termin för er alla!
Victorious Bloggen VII
Länge sedan sist...
Bara att erkänna - jag suger som bloggare!
Kör en microblogg idag och låter helt enkelt meddela att det är ca 3,5 timmar kvar tills jag lämnar Sverige och åker till Chicago i två veckor för mängder av MMA, BJJ, Blod, Svett & Tårar...
Victorious bloggen VI
Hade för ett par minuter en chatkontakt med en vän till mig från Malaysia. Han blev för några månader sedan graderad till purple belt BJJ. Enligt honom själv var väl graderingen en välgörenhet till "the old guy at the gym...). Har själv rullat med killen ifråga och enligt mig är han värd sitt lila bälte...
Killen har ett par svarta grader i karate men har mer eller mindre helt växlat över till grappling och kettlebells därtill...
Saken är denna - vad är din träning värd? Är det traditioner och en respekt för din tidsmässiga värda grad eller är det en faktisk kunskapsgrad på mattan i sparring och tävling som räknas?
Hur många instruktörer har DU stött på som visar upp miljoner avancerade och fancy tekniker men som aldrig någonsin är med på en enda uppvärmning eller för guds skull ett fyspass i slutet på träningen?
För att ens låtsas vara redo att sparras med sina elever - jo kanske om du tillhör den utvalda skaran speciallelever som får lov att lära sig den "inre djupare känslan och de hemliga effektiva mycket dödliga teknikerna inom skolan"...
Ärligt talat - till 90% av det vi håller på med är ren bullshit!
Hur många gånger har ni hört att med rätt teknik och med rätt träning kan du (oftast en 45kgs ung tjej) reda sig från vem som helst (oftast en 95kg + illaluktande, spritstinkande värstingkille med typ 170 streetfights i bagaget...). Eller för den sakens skull en överförfriskad 70 kgs tonåringskille som verkligen vill nåt som du inte vill???
Humant självförsvar i all sin välmening men... allvarligt talat - hur många av er humana (oftast jiu-jitsu, ju-jutsu) instruktörer har den minsta erfarenhet av ett övergrepp eller slagsmål? Jag säger inte att ett militärt eller överaggresivt system gör jobbet bättre men verkligheten är oftast långt ifrån det som sker i en träningslokal.
Kolla på tränade fighters i en bur, ring eller liknande. Här har vi personer som tränat skiten hur sig under många år och faktiskt kan fightas på riktigt... Trots detta svingas det vilt och tekniken är många gånger långt ifrån det som drillats in under många år i träningslokalen....
Vad tror ni kommer hända om era 2års elever med en halvhög grad midjan går ut en kväll och råkar i bekymmer? Vänta lite, står jag med höger eller vänster fot fram - om dom tar tag i mig med höger hand gör jag så men om dom tar tag med vänster så gör jag givetvis så då, fast om dom slår med höger hand så växlar jag givetvis min stance till motsatt så jag kan få största möjliga balans i kroppen så min kote gashi blir starkare...
Get real - sanningen är att denna tid att tänka aldrig finns... teknikerna funkar nog men om man aldrig får chans att träna in dom fritt utan begränsningar under sparring finns det aldrig den minsta möjlighet att kunna utnyttja dom i verkligheten...
Muskler, styrka, illvilja, droger och storlek är reella egenskaper som inverkar på varje situation du kan utsättas på i en verklig situation. Väger du 45kg har du alltid en väldigt liten chans att klara dig undan en person som väger 85kg... Vi håller på med kampkonst/sport - inte magi!
Vet du var dina gränser går? Nu idag, innan du ens råkar ut för någonting alls? Hur kommer du reagera om nån tar tag i dig, om nån säger nåt dumt till din kompis, om du får en kniv inkörd i din kropp??
Hur ska du reagera? Bryta balansen och lägga ner personen på marken? Sen då? Om personen ifråga inte vill ligga kvar, eller ännu värre - vägrar bli nedlagd oavsett din perfekt intränade balansbrytning...
Vet du hur det känns att slå in din näve i en annan person ansikte och känna hur ben krossas? Eller vet du hur det känns att få sin egna näsa inslagen? Och hur reagerar du när detta skulle hända?
Vakna och tänk över hur du tränar och varför du tränar. Om din träning är en social händelse och ett sätt att hålla dig i trim trots att din ålder börjar närma sig 4 ggr den äldsta åldersgränsen som finns på krogen - ok! Men var realist på denna punkt. Om du tränar för att kunna försvara dig i en dålig situation - var realist och känn dig själv... Tränar du aldrig någon sparring utan endast fasta tekniker och situationer på dina vanliga träningspass, förvänta dig inget under om nåt händer på riktigt...
Tillbaka till min vän i Malaysia - han har ett otal år bakom sig inom karate, lägg till ett par år inom bjj. Kan han reda sig om nåt händer i verkligheten - enligt mig - ja. Inte tack vare sin träning utan snarare tack vare den person han är... En person som är redo att förkasta, eller snarare förädla det han redan kan tillsammans med ny kunskap.
Likaså en god vän från england - efter typ 20 års träning inom karate (killen var 4-5 dan inom stilen, traditionell sådan) kom han fram till att, va fan håller jag på med? I varje någorlunda sparring får jag spö till höger och vänster... Det slutade med att killen slutade med karaten (jag har slängt bort 20 år av mitt liv till inget alls... slut citat) och började köra grappling. Killen är ingen duktig grappler alls, har egentligen ingen begåvning inom ämnet alls men oavsett vad - han gör sitt bästa och faktiskt lyckas tappa ut folk då och då...
Måste förtydliga att jag inte har nåt negativt gentemot karate alls även om det kan låta så om man läser detta... Har däremot en hel del emot stilar och främst instruktörer som går ut med att dom kan lära ut nåt (självförsvar) som dom egentligen inte har den minsta aning om vad som innebär...
Var kritisk mot din stil, din instruktör och det du tränar. Framför allt - var kritisk mot dig själv... Så kan du växa och faktiskt bli det du vill, kunna det du vill kunna och undvika hamna i fel situation med fel förutsättningar. Bli sann emot det du tränar och försök bibehålla ödmjukheten inför detta - en balansgång kan tyckas men det går faktiskt...
Kram på er - hoppas slippa träffa på er fel ställe vid fel tidpunkt men det skulle väl aldrig hända? Vi är ju alla kampsportare och så ödmjuka som någon levande varelse kan vara...
Victorious bloggen V
Jag borde inte göra det här - inte just nu, inte vid denna tidpunkten men -
- jag vill verkligen inte gå och lägga mig för att tvingas upp ur sängen tidigt imorgon bitti och släppa mig till jobbet där jag gör nåt som ger mig mindre mentalt än att gå till min vanliga träning på eftermiddagarna där jag emellanåt blir halvt misshandlad och fysiskt knäckt.
Istället går jag upp mitt i natten (kl 5 el 6) och tar mig till ett ställe som till viss del bjuder på fysisk aktivitet men framförallt psykiskt våld...
Nejdå - så farligt är det inte egentligen, jag är bara i en liten jobbsvacka nu. Jag vet, det kommer gå över och jag kommer inse snart att jag är ganska duktig på det jag gör till vardags och att jag på ett konstigt sätt trivs med de fasta rutinerna som finns där.
Började komma tillbaks till träningen då en liten förkylning tog tag i mig igen - en vecka denna gång. Samtidigt har jag en lätt överansträngning i axlarna som inte underlättar.
Körde första passet efter veckouppehållet - fan vad gött! Visst - fick en rejäl mus under ögat efter att ha skallat in i en träningskompis knä (försökte jobba in liknande en doubleleg från en in-open guard situation men lyckades köra in mitt ansikte i full kraft i kompisens knä när jag vred runt till knä från open guard...) men det känns bara gott att ha gjort nåt fysiskt på en brottarmatta igen...
Varför är det så svårt att leva på sitt intresse, sin hobby, sin sport, sin livsmening i Sverige? Jo - det ideélla föreningslivet förpestar det proffisionella strävandet...
Jag tror verkligen på det ideélla men det måste finnas en öppning för att bli proffs, tjäna pengar och leva på det man gör - om man gör det bra.
Kommer säkert skriva mer om detta en annan gång - när jag har tid.
Själv - i dagsläget, kanske nåt håller på att hända. Troligtvis är det mer en förhoppning om att kanske... En förhoppning är dock bättre än ingenting alls - speciellt om den kommer från ett hyfsat proffisionellt förankrat håll, så jag biter mig fast vid mina förhoppningar och så får tiden utvisa vad som var sant eller falskt...
Måste bara nämna mina två Gracie Barra Sweden bröder: Niclas Gustafsson och Peter Berglund.
Förrförra helgen (30-31 Aug 2008) fick Scandinavien sitt första Gracie Barra svarbälte i Niclas Gustafsson. Samtidigt blev Peter Berglund graderad till brunt bälte. FAN VAD SKÖJ!!!!!
Min nära vän och instruktör Carlos Lemos Jr var examinator efter att ha rådslagit med Carlos Gracie Jr över ett par timmars telefonsamtal Sverige-Brasilien - Carlos Gracie Jr gav sitt fulla medgivande och godtyckande till Niclas svartbältesutnämning (de har även träffats personligen vid ett par tillfällen - Niclas och Carlos Gracie Jr alltså).
Niclas har tränat bjj i 11år och är verkligen värd det svarta bältet i Gracie Jiu-jitsu. Han har plågats av flera olika skador de sista åren men ständigt utvecklats tekniskt (och sparringmässigt)...
Det rör sig inom Gracie Barra Sweden nu - och det kommer snart skakas om rejält inom svensk bjj från gracie barra håll snart om det jag tror och hoppas på blir sanning. VI KOMMER SNART...
Nej nu mina vänner, ovänner och övriga som jag känner eller inte känner eller rent av tagit avstånd från: det är en dag imorgon också - vill inte inse det men är så illa tvungen...
Namu amida butsu - bra bra bra - ding, ding, sista beställningen - ring mig sen - none shall pass... - kan vi inte gå lite snabbare ut ur denna kyrkan - glöm inte att soppa mattan - nejdå, det här är inte svinkoppor, säkert alltså, så såg det inte ut sist - an african or an european swallow?
Med andra ord - ta vara på er om ni kan!
Victorious bloggen IV
Men fotavtrycken kanske inte är så stora
Efter ett ganska långt fest-, skade-, förkylnings- och inspirationsavbrott har träningen börjat komma igång så smått igen.
En sak är säker - ju äldre man blir desto lättare är det att svika sig själv, gotta till sig och bli lat!
...och desto svårare är det att komma igång igen.
Men nu börjat allt komma tillbaka igen och det jag skrev för två blogginlägg sedan är mer sant än någonsin - jag VÄGRAR att bli sån (alltså ge upp och gubba till mig). Det är nämligen allt för jobbigt att komma igen efter ett sånt ras.
Semester nu!
Vilket för de flesta innebär att ligga i hängmattan, leta upp de där heta inneställena, leta efter skillnader i asfalten på avenyn (eller någon annan paradgata beroende på vilken stad du kommer från eller är i) sent på natten, resa charter, backpacka tillsammans med en miljard andra djur () och liknande aktiviteter.
Efter en kort diskussion med plånboken bestämde vi (min plånbok och jag) oss för att vara hemma på semestern i år...
Träning ligger högt i prioriteringen - dock har det mest blivit egna träningspass som bryts av med vissa sparringomgångar på klubben.
Ska trots allt öka på min visdom med en weekend i Skagen - finns faktiskt lite träningsplaner även där men vet inte om danskarna som är aktiva där ligger på samma linje än (fel språk, fel team - dock är ölen rätt, känslan densamma och stranden ok... mail är skickat till rätt person).
Jag har haft en 10-15års betänketid på min nästa stora personliga förändring - nåja, ytligt sett iaf. Tattoo!!!
Har en liten röd drake på ryggen som det är idag. Gjordes för ca 15 år sedan i Sydkorea på en amerikansk militärbas i Taegu - tatueraren var en amerikansk, vit redneck officer. Han avskydde allt som inte var vitt och söderamerikanskt, 40+ och gift med en strippdansös - jävla idiot men han var sjuste mot mig och mina vänner (som både var gay och svarta - vännerna alltså).
Kommer berätta mer om utvecklingen av mina tattoos längre fram - vill ju berätta för hela världen men samtidigt hålla för mig själv och överraska när dom väl e på plats.
Synd att det kostar så mycket bara. Eller så kanske det är tur...
Ger man sig själv tid och tänker efter finns det mening (förhoppningsvis iaf) med allt man gör och tar sig till. Med minst 10 år i hjärnan är mina kommande tatueringar inte en snabbt påkommen idé jag kommer ångra om några år - när jag var nytatuerad ville jag ha en miljon tatueringar direkt men just det har lagt sig.
Nu vet jag vad jag vill och min längtan har blivit för stor för att stoppa mig.
Över till nåt helt annat...
Har köpt biljettter till The Zone II - ser faktiskt fram emot denna gala trots att det säkert inte kommer finnas några av mina teammemb på mattan. Vill se August fightas mot ett riktigt bra motstånd, Eddie blir kul med även om den tekniska nivån säkert skulle kunna vara högre än den kommer bli men vem vet, jag kanske kommer bli överraskad där...
Hoppas verkligen att mma kommer bli den stora sport som vi alla drömmer om. Jag har hållt på allt för länge inom detta och är allt för mycket insatt i trad. budo för att ge upp om en levande mmakultur i sverige/europa. Känns som den tekniska nivån vi har här i sverige ligger i nivå med både usa och brasilien även om vår mängd av utövare är mycket mindre. Det har varit en diskussion om hur olika team ska se till träningsutbyten och sparring med icke teammemb... Personligen ser jag inte att sporten kan växa tillräckligt snabbt och att utvecklingen kan vara tilltäckligt stor om alla håller för sig själva det dom är bra på och det som är deras starka sidor - att bara sparras med det egna teamet låser en vid sina egna starka/svaga sidor och man blir förutsägbar... Team som bara låser sig vid fasta reaktioner vid specifika tillfällen blir begränsade i längden - utvecklingen dör... Därför är utbytet av sparring med personer utanför sitt egna team/stil så viktig!
Ja - samtidigt förstår jag och respekterar tanken att skydda sina egna fighters inom teamet genom att inte avslöja fightplans mm som man genomgående har och jobbar fram - men detta är en helt annat sak. Att man avslöjar sina svaga sidor i sparring betyder inte att man kommer förlora den specifika fighten/matchen - kan man utnyttja sina fördelar/starka sidor bättre vinner man ändå... Fightplan däremot är personligt och även många gånger teambundet - att man döljer dessa är både förståligt och produktivt...
Låt oss fightas tillsamman utanför ringen, mattan eller buren. Jag kommer förstöra dig om du står framför mig i tävling men kommer backa upp dig i alla situationer utanför...
Ha en trevlig sommar alla - lev bättreän vad jag kommer göra, annars kommer du ångra det när höstterminen kommer igång (min ånger kommer jag svettas, blöda och spotta ut själv på mattan)
Kram på er alla!
Victorious bloggen III
Fortfarande förkyld
Men det börjar bli bättre.Dagens otroliga sanning - jag har blivit graderad av allas vår Jörgen Jörgenssen (en gång i tiden).
Sorgligt men sant...
Victorious bloggen II...
Dagens ämne: Inspiration!
...eller kanske snarare avsaknad av inspiration :(
Senaste året eller lite till har varit en tuff uppförsbacke. Droppat från ca 76kg till att pendla mellan 68 - 70kg.
Genomlidigt ett flertal förkylningar, haft en allvarlig infektion i kroppen (ett öppet infekterat köttsår på ca 7 x 8 cm i triceps, ca 1 cm djupt) till nu senast att nästan dragit armbågen ur led (tack vare en oförsiktig träningskompis under en vanlig teknikträning).
Därtill ett närmast stillestånd på mitt vanliga arbete med en företagsledning som snarare ser till kortsiktiga vinster än sin personals bästa... och en förändring i mitt personliga liv.
Detta uppvägs dock till viss del av andra, positiva förändringar:
Vår klubb, GBG MMA, har flyttat in i stora, fina, centrala lokaler vid Rosenlund i Göteborg. Vårt medlemsantal har lavinartat ökat - samtliga nybörjare brinner för det vi håller på med och delar våra värderingar om hur man ska träna och utöva den fantastiska sporten MMA som vi håller på med.
Själv har jag gått min andra Shootfightingmatch - utan att egentligen varit förberedd för den - och efter lite krångel utgått med (för att citera Brusse) "En Rocky seger"!
Kommer tillbaka till min Shootmatch senare...
Alltså - en armbåge som höll på att poppa ur led.
Det började på en lördag - var i lokalen och körde lite egen träning... Ground ´n poundade på en säck i rondintervaller. I någon av de första ronderna missar jag ett slag och får en halvdann träff med en lätt översträckning som resultat i armbågsleden.
Fortsätter ett par ronder till.
Därefter direkt ut i gymmet och staplar upp ett par tunga hantlar som jag sedan kör ett antal kettlebell-övningar på.
I duschen känner jag hur musklerna runt armbågen drar ihop sig och hur ansträngd min armbågsled är - nåja, vart med om värre, det går över! Tänker jag positivt och avslutar med en bastu - lite het värme löser det mesta - neh?
Söndag - iväg till ett pass bjj. Niclas från Gracie Barra är i Frölunda så det kan jag ju inte missa. Är med på hans pass och allt går bra tills vi tränar armbars från mount. Killen jag kör med får inte riktigt till det och jag hjälper till och försöker rätta till detaljerna så gott jag kan - plötsligt kläms allt åt och killen utför en perfekt armbar utan att jag riktigt hinner med. Varken att klappa eller följa med eller nåt. Det enda som riktigt sjunker in i mig är att - Fan, det här är inte bra!
Verbalt får jag killen att släppa sitt lås och vi fortsätter.
Senare samma kväll vet jag att det är skit med armbågen - några år tidigare vägrade jag klappa under ett antal sparringomgångar under bjj träning i Spanien. Det var mitt sista pass där innan jag skulle tillbaka till Sverige och denna gång skulle jag aldrig ge mig. RESULTAT: en öm armbågsled i över 6 månader...
Tillbaka till dagens datum:
Gått ca 1 månad nu - jag kan nästan räta på armbågen men är fortfarande begränsad i min rörelse. Käkat massa antiinflamatoriskt, gått på sjukgymnastik och väntar på mitt andra läkarbesök...
INGEN träning under denna tid (förutom instruktion) - inte för att jag inte skulle kunna men för att jag inte har någon som helst lust till att träna när det e skit med kroppen...
Jag vet! Och jag ska rycka upp mig själv!
Det finns dom som har det värre - min träningskompis och nära vän Hamid Corrasani gick match på Superior Challenge och bröt sin hand i början av första ronden... ...för andra gången på kort tid - samma hand!
5-6 månader blir det resultatet...
Så vad kan få mig att rycka upp mig själv och bli inspirerad?
Först och främst alla mina vänner på GBG MMA som ger allt och då främst de som kör i tävlingsgruppen och elitegruppen - det finns verkligen inga som er!
Bara att vara i närheten av t.ex. Hamid gör att man brinner av en längtan att gå upp och fightas... Joxo som genomför de mest genomtänkta instruktionspass som finns - av nån jävla anledning är det precis så jag reagerar i sparring (och det funkar) som han visat på träningarna. Spelar ingen roll om man drillat det mycket eller bara kört ett par gånger...
Domingos Mestre, denne unge och mycket energiske fighter som funnit det som han kommer bli stor inom och bevisar det om och om igen under tävlingar - senast var det i Luxenburg där han ground ´n poundade iväg sin motståndare under 50 sek.
Samt resten av GBG MMAs fighters...
Även våra nybörjare ger inspiration - att man orkar kämpa på så och vägra ge upp. Vissa har bättre förutsättningar än andra men alla kämpar på lika bra!
Bara miljön på gymet får mig att må bra och vilja allt...
En stor inspirationskälla är mig själv!
Och då speciellt en avdankad mig själv! Har upptäckt hur kul och gött det är att gå ut att svinga en bägare...
Men allt har sitt pris - min kondis är inte vad den borde vara (och har varit)... Tack vare skador och förkylningar har jag tappat en hel del muskelmassa och min boxning är långt från det den en gång var...
JAG HATAR DETTA!!!!
Och just det är min inspiration - mitt hat för den jag har blivit, eller snarare för de negativa egenskaper jag dragit på mig!
Jag har kommit upp i en viss ålder...
Många i min ålder är misslyckade (fysiskt sett) individer som tror att dom gör en prestation med att gå ut och springa två gånger i veckan och att det är en positiv sak att kunna rabbla upp alla allsvenska lags resultat den senaste veckan...
Fuck you all!
Jag vägrar detta!
Löftet till mig själv - och den som vill lyssna på detta är att: J A G V Ä G R A R A T T B L I S O M D O M ! ! ! ! ! ! !
Det finns säkert en mängd personer på denna blogg, denna sida som kan segra över mig i en match eller under sparring men jag kan lova alla att ni får kämpa för det...
Alla kommande motståndare en varning: Jag kommer bli starkare och starkare.
Förhoppningsvis kommer jag att visa mig mer och mer på tävlingar både på hemmaplan och utomlands - jag kommer vinna och jag kommer att förlora MEN jag kommer aldrig att ge upp...
Börjar inse att jag har för mycket att inspirera mig av för att det skulle ske.
Tillbaks till min senaste Shootfighting match då - Möter en kille från Hilti Rinkeby (Musa Joof), jag är anmäld i -70kg (väger själv mellan 68-69kg). När jag ser fightcardet ska matchen gå i -72kg...
Ok, bara att köra...
På lördag e jag på plats på Fighter Centre och väger in - fullt klädd med jeans, t-shirt och tröja väger jag in på knappt 71kg.
Min motståndare har inte klarat vikten... Han har suttit i bastu mellan 45 och 60 min - han väger in utan kläder och hamnar på 73,5kg...
Jag säger att det e ju synd att du skulle åka ända från Stockholm och inte få gå match så jag accepterar viktskillnaden.
Innan match känner jag mig avslappnad och redo.
Min kille kommer ju från Hilti så jag förutsätter att han e en bjj kille och vill vara på marken - själv gillar jag marken men har som gameplan att vara stående och dominera...
Matchen börjar och jag går in med en insides lowkick för att följa upp med slag.
Killen backar vant från sparken, jag kommer av mig och nu kommer kontringen... Vet inte riktigt vad som händer men blir träffad (ser jag på film efteråt) av två stenhårda slag i huvudet.
Jag är borta långt innan jag slår ner i mattan - min kropp reagerar automatiskt och jag rullar undan, försöker skydda mig för efterkommande slag på marken (tränad för fulla mmaregler) och reser mig snabbt upp. Jag vaknar till liv när jag står upp och har inte ett minne alls av vad som hände efter det att jag blev träffad till det att jag står upp...
Jag ser Jesper G framför mig som håller upp handen och räknar - jag säger till honom att jag e ok och vill fortsätta men han fortsätter att räkna.
Nu känner jag den komma - ilskan! Ilskan att så lätt blivit nedslagen, att ha missbedömt min motståndare, ilskan på mig själv... ...all denna ilska riktar jag framåt mot min motståndare. Nu jävlar ska du få betala!
Min gameplan har kastats om helt - jag måste ner på marken. Det tar några sekunder innan jag ställer om helt och hinner bli träffad av ytterligare ett hårt slag men det gör mig inget - nu vet jag vad jag ska göra. Ner på marken - förbannar ringen för att den e så jävla liten och fortsätter.
Ett lyft och en slam gör att jag njuter i fulla drag... Det är bara en tidsfråga - det hade kanske kunnat avslutats tidigare men när jag kopplar triangeln vet jag att det e slut!
Tanken jag har är om jag ska släppa triangeln när domaren bryter eller ska jag fortsätta och straffa honom som vågade att slå ner mig?
Jag håller fast triangeln en extra sekund när domaren bryter men släpper strax och reser mig skrikande upp - det är gott att segra!
Efteråt snackar jag snabbt med Musa - juste kille, han e bara en fighter. Precis som mig - det var min dag, inte hans... ...denna dag...
Det visade sig att han inte var det minst bjj, snarare kick eller thaiboxare. Hans bror har varit svensk mästare i thai och kört lite K1 - de brukar sparras tillsammans... Ska lägga mer tid på research nästa gång...
Hilti hade en bra dag - 5 fighters, 4 vinster - jag var den som bröt deras totala segersvit. Gött!
OS i Kina...
Tja, hurra för det. Hoppas Mike Wall på nåt sätt visar och skickar en tanke till Tibets folk när han bär på facklan en kort stund. OS är inget avgörande på nåt sätt men samtidigt gynnar det inte de mänskliga rättigheterna att detta land får genomföra spelen...
FREE TIBET!
Postar 4 klipp:
Två av klippen är min Shootfightingmatch och de övriga är klipp som förhoppningsvis manar till INSPIRATION att göra något - vad som helst, men bara reagera och gör nåt. Tig inte stilla...
www.youtube.com/watch?v=9s9mOSQw4lk
www.youtube.com/watch?v=22cOhzfvQMM
www.youtube.com/watch?v=9-nXT8lSnPQ&feature=related
www.youtube.com/watch?v=VBA7mc7y72g&feature=related
Tills nästa gång!
Ta vara på er...
