Seger!!!

Jag har märkt att jag få gånger skriver om kampsport i mina blogginlägg, och kommer inte att göra det nu heller. Om ni frågar varför, så måste jag erkänna att jag inte har svaret. Idag har jag några reflektioner kring dels Turkiets matcher i EM och dels FRA-lagförslaget.

Angående turkiska landslagets matcher: Fy fan för att kommentatorerna älskar att underskatta turkarna! Man hör bara på deras sätt att prata och uttrycka orden att man inte vill att turkiska landslaget ska vinna. Men vad hände.. de kom längre än vad man förväntade sig.
Nu inför semifinalen mot Tyskland har jag inte så stora förhoppningar. Turkiska landslaget har en tendens att omvända matchresultatet i sista sekund, liksom när de spelade mot Schweiz och Kroatien. Men jag håller tummarna och tror på mirakel! Därför kommer jag befinna mig i kungsträdgården och vara klädd i rött och vitt.

Angående FRA-lagen: Driver de här rikemansbarnen med höga poster i riksdagen och regeringen med mig? Jag är redan stämplad som terrorist!! Jag är verkligen MOT förslaget!
(Jag kommer tyvärr inte utveckla mina argument nu, för att jag blir bara irriterad så fort jag nämner ämnet!)



En resa på tusen mil börjar alltid med ett enda steg