Värnplikts-nostalgi

Ja det är ju ingen nyhet direkt, men värnplikten har ju slopats i Sverige

Detta är något som jag tycker är väldigt synd eftersom min åsikt är att lumpen har  en mycket god fostrande effekt samt är otroligt utvecklande för en som person.Att få testa sina gränser och se att man kan så mycket mer än vad man trodde var möjligt, de är något som unga män(och kvinnor) inte längre kommer att ha möjligheten att göra likt innan. Visst man kommer kunna söka till det nya försvaret även i fortsättningen, men jag tvivlar på att det kommer vara andra än de riktiga stridspittarna som kommer att göra det.

Om det nya systemet funnits när jag mönstrade så hade jag aldrig gjort lumpen, vilket jag hade ångrat stort med den vetskap jag har idag, så jag tycker det är synd att många andra kommer gå miste om denna upplevelse pga att de inte är stridspittar eller har en vapen fetisch.

 

En annan fundering är att det kommer bli sjukt mycket övertidstimmar för de kontraktsanställda då de tydligen skall ha 40 timmars arbetsvecka, det r ju inte ens två dygn i fält... eller  så kommer de ha väldigt mycket ledigt. Hur som helst så hade det ju verkligen varit soft att fortsätta utbilda sig inom förbandet och dessutom få lön för det. Osis att man nu pluggar till drömutbildningen =P

 

Hur som helst, anldningen till att jag skrev detta inlägget idag och inte för länge sedan när de sista värnpliktig muckade var för att jag idag var lite extra nostalgisk efter att ha upptäckt att förbandet fått en ny hemsida. Jag blev så nostalgisk att jag knåpade ihop en liten "tribute". Förbandet är såpass litet och okänt så det skadar ju inte om fler faktiskt vet om att det funnits nu innan de lägger ner hela försvarsmakten =P Här är en länk:

 

http://www.youtube.com/watch?v=xmWRxvPcbgI

 

 

Då var det dags igen!

över tre månader sen senaste blogginlägget så det är väl dags att uppdatera och sätta på pränt på pappret var jag står idag.
De som läst min blogg tidigare vet att det mest är massa självömkan och någon sorts avlastningssamtal med mig själv, snarare än än intressant blogg om mig och mitt liv, men idag skall jag försöka att inte gnälla allt för mycket, men det kommer självklart komma en del gnäll, det är ju därför jag skriver ;)

I senaste bloggen skrev jag om hur jag pga en DAI-skada som jag fått till följd av en hjärnskakning inte kunde träna kampsport eller ens träna hård fysträning. Detta hade även fått mig att känna att jag inte längre var en del av den underbara kampsportsfamiljen. Det är väl om möjligt ännu tydligare nu, jag har inte känt känslan av att vara helt utmattad efter fysen i slutet på passet, eller den glädje man känner under en riktigt bra rond med sparring på långt över ett halvår och faktum är att jag in i det närmsta nästan glömt bort hur underbart det är att träna ordentligt, men jag har inte glömt helt o hållet...

planen var att köra igång med thaiboxning efter sommaren och detta kändes länge som ett realistiskt mål, då jag bara mått bättre och bättre ju närmare sommaren jag kom och huvudvärken yrseln och tröttheten har lyst med sin frånvaro samtidigt som jag kunnat träna hårdare och hårdare på gymmet(även om träningen var långt ifrån hård med gamla mått mätt) och orkat köra på bra i plugget också.

 

Efter ett pass för knappt två veckor sedan då jag testade att köra lite hårdare och mådde riktigt pissigt till följd så tog jag dock beslutet att skjuta upp thaiboxningen till nästa år. Jag insåg att jag ännu inte återhämtat mig tillräckligt och att jag inte kommer kunna ha självdisciplinen att hålla tillbaka mig själv vilket jag skulle vara tvungen till på thaiboxningen. så istället släpper jag alla tankar på detta och fokuserar på att försöka komma i form och dessutom tänkte jag ta kontakt med försäkringsgubbarna o se om inte de kan styra upp något med rktigt rehab osv. För det är något som jag aldrig gjort: utnyttjat det jag betalar för.

Jag har aldrig gått till a-kassan trots att jag varit arbetslös och levt i egen lägenhet, eller när jag jobbade, men bara fast två dagar i veckan o levde på under existensminimum, istället lånade jag pengar trots att jag betalat skatt just för möjligheten till en av dessa förmånder. Inte heller har jag ansökt om några pengar av försäkringskassan när jag blev skallad så att en tand blev fuckad eller ens tänkt tanken på att be o få pengar från brottsoffersfonden(eller vad det nu är) eller när jag slet av ett ledband i foten osv osv. Istället har jag betalat pegnar för tandläkarbesök, undersökningar och rehab. 

Jag har nämligen alltid tänkt att de pengarna är till för folk som verkligen behöver dem, samtidigt som jag sett rött när polare fått A-kassa undertiden som de jobbat svart, men nu är det slut på det! nu ska jag ta det jag betalar för! Alla andra bara tänker på sig själva, jag är den enda som tänker på mig, eller hur var det?

 

I övrigt har jag gått o blivit 23 år, shit tiden bara flyger iväg...

och jag har hunnit med en riktigt rolig första termin här i växjö och ser verkligen fram emot nästa.

jusnt nu sommarjobbar jag som skötare på rättspsyk och det är mycket givande och intressant, men de senaste dagarna har jag hamnat på intaget vilket mest går att likna vid ett fängelse och där är det mindre muntert, med knappt någon konversation eller aktivitet med patienterna. Då vill jag hellre tillbaka till de trevliga mördarna på avdelningen, dem går det i alla fall att prata med då de är intelligenta och trevliga att ha att göra med och där upplever jag att man åtminstone vårdar snarare än bara förvarar de intagna.

Är förövrigt väldigt possitivt överraskad över hur bra man blir bemött av patienterna bara man behandlar dem som människor och med lite värdighet. Något som tyvärr inte alla som jobbar där verkar vilja förstå, då de snarare verkar anse att deras uppgift är att straffa de intagna då de får möjlighet...

Vem vaktar vem? kan man undra ibland

hur som helst en mycket bra erfarenhet inför mitt framtida yrke,och som människa i allmänhet. Skall passa på att njuta över att jag har friheten att välja vad jag vill göra imorgon då jag e ledig =)