när allt känns skit

jaha så var det åter igen dags för mig att skriva av mig.
idag hade jag åter ett sådant där pass där allt bara känns dåligt, inget klaffar, energin är lika med noll, glädjen är borta och det känns som allt är fel.
har sedan en och en halv vecka kört i progruppen på klubben och det är mycket lärorikt, dom senaste dagarna har jag känt mig lite seg och småkrasslig med lätt halsont och småsnorig näsa, men inte tillräckligt för att skippa träningen. Idag så hade jag nog hellre stannat hemma dock för finns det något jag hatar så är det o träna när allt känns som idag. jag blir sjukt frustrerad och det känns som om jag bara vill gå hem istället. till råga på allt så tränade vi bland annat på en nedtagning som jag är riktigt dålig på och när jag då presterar ännu sämre än vanligt och inte kan ta till mig de råd jag får så känns det verkligen kasst. liksom när man hör och tar in informationen, men det går inte fram till kroppen. sen när vi körde mittsdrill på marken så gick det sjukt dåligt, mina slag var i fel vinkel och var mest armslag utan någon kraft och dessutom har jag nada balans i vanliga fall eftersom jag pga skadad fot inte kan sitta ner ordentligt i mount eller i någons guard och när allt annat i övningen också går fel så ville jag mest gå hem o sura, sjukt frustrerande!
jag skulle kunna fortsätta hur långt som helst eftersom det inte var något över huvudtaget som funkade idag, men jag kan väl nöja mig med att tillägga att rehabträningen var om möjligt ännu tråkigare och segare än vanligt...

så nu har jag skrivit av mig och ser istället fram emot nästa träningspass!