Bosatt i Göteborg
Registrerad
2005-09-24 (00:00)
Senast online
Förrgår (09:25)
Denna blogg innehåller
59 inlägg och
121 kommentar(er)!
tokgubben´s BLOGG (34682 klick)
Värnplikts-nostalgi
Detta är något som jag tycker är väldigt synd eftersom min åsikt är att lumpen har en mycket god fostrande effekt samt är otroligt utvecklande för en som person.Att få testa sina gränser och se att man kan så mycket mer än vad man trodde var möjligt, de är något som unga män(och kvinnor) inte längre kommer att ha möjligheten att göra likt innan. Visst man kommer kunna söka till det nya försvaret även i fortsättningen, men jag tvivlar på att det kommer vara andra än de riktiga stridspittarna som kommer att göra det.
Om det nya systemet funnits när jag mönstrade så hade jag aldrig gjort lumpen, vilket jag hade ångrat stort med den vetskap jag har idag, så jag tycker det är synd att många andra kommer gå miste om denna upplevelse pga att de inte är stridspittar eller har en vapen fetisch.
En annan fundering är att det kommer bli sjukt mycket övertidstimmar för de kontraktsanställda då de tydligen skall ha 40 timmars arbetsvecka, det r ju inte ens två dygn i fält... eller så kommer de ha väldigt mycket ledigt. Hur som helst så hade det ju verkligen varit soft att fortsätta utbilda sig inom förbandet och dessutom få lön för det. Osis att man nu pluggar till drömutbildningen =P
Hur som helst, anldningen till att jag skrev detta inlägget idag och inte för länge sedan när de sista värnpliktig muckade var för att jag idag var lite extra nostalgisk efter att ha upptäckt att förbandet fått en ny hemsida. Jag blev så nostalgisk att jag knåpade ihop en liten "tribute". Förbandet är såpass litet och okänt så det skadar ju inte om fler faktiskt vet om att det funnits nu innan de lägger ner hela försvarsmakten =P Här är en länk:
http://www.youtube.com/watch?v=xmWRxvPcbgI
Då var det dags igen!
De som läst min blogg tidigare vet att det mest är massa självömkan och någon sorts avlastningssamtal med mig själv, snarare än än intressant blogg om mig och mitt liv, men idag skall jag försöka att inte gnälla allt för mycket, men det kommer självklart komma en del gnäll, det är ju därför jag skriver ;)
I senaste bloggen skrev jag om hur jag pga en DAI-skada som jag fått till följd av en hjärnskakning inte kunde träna kampsport eller ens träna hård fysträning. Detta hade även fått mig att känna att jag inte längre var en del av den underbara kampsportsfamiljen. Det är väl om möjligt ännu tydligare nu, jag har inte känt känslan av att vara helt utmattad efter fysen i slutet på passet, eller den glädje man känner under en riktigt bra rond med sparring på långt över ett halvår och faktum är att jag in i det närmsta nästan glömt bort hur underbart det är att träna ordentligt, men jag har inte glömt helt o hållet...
planen var att köra igång med thaiboxning efter sommaren och detta kändes länge som ett realistiskt mål, då jag bara mått bättre och bättre ju närmare sommaren jag kom och huvudvärken yrseln och tröttheten har lyst med sin frånvaro samtidigt som jag kunnat träna hårdare och hårdare på gymmet(även om träningen var långt ifrån hård med gamla mått mätt) och orkat köra på bra i plugget också.
Efter ett pass för knappt två veckor sedan då jag testade att köra lite hårdare och mådde riktigt pissigt till följd så tog jag dock beslutet att skjuta upp thaiboxningen till nästa år. Jag insåg att jag ännu inte återhämtat mig tillräckligt och att jag inte kommer kunna ha självdisciplinen att hålla tillbaka mig själv vilket jag skulle vara tvungen till på thaiboxningen. så istället släpper jag alla tankar på detta och fokuserar på att försöka komma i form och dessutom tänkte jag ta kontakt med försäkringsgubbarna o se om inte de kan styra upp något med rktigt rehab osv. För det är något som jag aldrig gjort: utnyttjat det jag betalar för.
Jag har aldrig gått till a-kassan trots att jag varit arbetslös och levt i egen lägenhet, eller när jag jobbade, men bara fast två dagar i veckan o levde på under existensminimum, istället lånade jag pengar trots att jag betalat skatt just för möjligheten till en av dessa förmånder. Inte heller har jag ansökt om några pengar av försäkringskassan när jag blev skallad så att en tand blev fuckad eller ens tänkt tanken på att be o få pengar från brottsoffersfonden(eller vad det nu är) eller när jag slet av ett ledband i foten osv osv. Istället har jag betalat pegnar för tandläkarbesök, undersökningar och rehab.
Jag har nämligen alltid tänkt att de pengarna är till för folk som verkligen behöver dem, samtidigt som jag sett rött när polare fått A-kassa undertiden som de jobbat svart, men nu är det slut på det! nu ska jag ta det jag betalar för! Alla andra bara tänker på sig själva, jag är den enda som tänker på mig, eller hur var det?
I övrigt har jag gått o blivit 23 år, shit tiden bara flyger iväg...
och jag har hunnit med en riktigt rolig första termin här i växjö och ser verkligen fram emot nästa.
jusnt nu sommarjobbar jag som skötare på rättspsyk och det är mycket givande och intressant, men de senaste dagarna har jag hamnat på intaget vilket mest går att likna vid ett fängelse och där är det mindre muntert, med knappt någon konversation eller aktivitet med patienterna. Då vill jag hellre tillbaka till de trevliga mördarna på avdelningen, dem går det i alla fall att prata med då de är intelligenta och trevliga att ha att göra med och där upplever jag att man åtminstone vårdar snarare än bara förvarar de intagna.
Är förövrigt väldigt possitivt överraskad över hur bra man blir bemött av patienterna bara man behandlar dem som människor och med lite värdighet. Något som tyvärr inte alla som jobbar där verkar vilja förstå, då de snarare verkar anse att deras uppgift är att straffa de intagna då de får möjlighet...
Vem vaktar vem? kan man undra ibland
hur som helst en mycket bra erfarenhet inför mitt framtida yrke,och som människa i allmänhet. Skall passa på att njuta över att jag har friheten att välja vad jag vill göra imorgon då jag e ledig =)
Inte längre en fighter?
Har inte bloggat på länge, men nu är det väl dags igen. Detta blir ett långt "skriva av sig" inlägg.
Har som sagt inte tränat kampsport sedan flera månader tillbaka pga en "hjärnskada"(ja det klassas som det, men det låter värre än vad det är =P) kallad DAI, som jag tyvärr råkat utför. Detta yttrar sig i att jag får yrsel och huvudvärk vid hårdare fysisk ansträngning. På dagarna blir jag även väldigt trött lätt(vilket jag skulle tro beror på detta) och får mer ofta än inte huvudvärk som varierar i styrka. tidigare var jag även mycket känslig för ljus och höga ljud och tappade ord mm, men detta har i stort sett försvunnit helt nu.
Så hur kom sig nu detta? Det skall jag svara på och det kan hända att någon tar illa vid sig nu, men jag tänker faktiskt skriva vad jag känner, för som jag upplevde det så hade detta helt och hållet gått att undvika!
Den hjärnskakning som skadan är en föjd av inträffade på träning och skedde efter en helg av hård träning med flera timmars sparring varje dag. Sista ronden sista dagen så sparrar jag med en kille från en annan klubb som jag upplevde låg på en tekniskt lägre nivå än mig själv. Ronden innan hade jag kört väldigt högt tempo med en kille som var skitkul att köra med och som hade perfekt nivå på sparringen, men som hade bättre flås än mig själv vilket gjorde att jag var helt utmattad inför sista ronden. När man sen lägger på den almänna tröttheten efter att ha kört hårt hela helgen så var jag väldigt trött.
Killen jag sparrade mot i sista ronden(Vi kan kalla honom B) var både längre och tyngre än mig själv och slog ganska stumma hårda slag, men eftersom jag upplevde att jag kunde värja mig ändå så brydde jag mig inte om att ta upp det(vilket jag självklart borde ha gjort både för min och hans del). Jag slarvar i vanliga fall en del med guarden och jag skulle tro att jag i mitt utmattade tillstånd hade händerna någon stans i höjd med tårna... när några sekunder är kvar av ronden så tempoväxlar och slår B från ingenstans en snabbare och hårdare kombination än tidigare rakt på min hakspetts(tror det var krok- uper cut eller tvärtom). jag som pga trötthet var avslappnad i nacken och inte hinner uppfatta slaget ens(eftersom det kom så mycket snabbare än de tidigare) känner hur huvudet flyger omkring och att träffen inte var ett dugg trevlig. Jag blir arg eftersom man i min värld trappar upp tempo och hårdhet så att sparringpartnern har chans att anpassa sig och är beredd och dels så slår man inte hårda kombinationer direkt på hakan(visst om man sätter ett klockrent slag, men hårda kombinationer rakt på hakan kan skada och det tycker jag inte man skall försöka göra med sin partner). Missförstå mig inte nu, jag har inget emot att köra hårt ibland och jag har fått mycket hårdare slag i match och på träning tidigare, men jag har nog aldrig varit med om att min partner från ingenstans slår slag som kan knocka mig utan att ge mig möjlighet att försvara mig(upptrappning).
Så jag blir arg och slår tillbaka och sedan är ronden slut. Direkt känner jag att jag mår riktigt illa och är millimeter ifrån att spy och sätter mig vid väggen och försöker hålla tillbaka illamåendet. B frågar om det var lugnt att han ökade tempot och jag svarar att det var lugnt(men i ärlighetens namn så tyckte jag inte att det var lugnt, men hade nog kunnat svara ja på det mesta i det tillståndet jag befann mig där). Eftersom vi ska ta gruppbilder osv så biter jag ihop, men när jag kommer hem efter träningen så mår jag piss med huvudvärk illamående och yrsel. jag messar min tränare och förklarar att jag inte kan träna på kvällen och han säger åt mig att stanna hemma tills jag mår bättre och inte är yr osv.
Jag har inte här någon tanke på att jag kanske borde kolla upp mig eftersom jag fått en hjärnskakning, eftersom jag blev ju inte knockad eller ens nedslagen. Jag har ju tagit hårdare smällar tidigare.
Närmaste tiden mår jag dåligt och är yr bara av att ens ta promenader, men eftersom jag inte tror att det är något allvarligt så börjar jag efter en vecka ungefär träna igen(hann dessutom gå tillvårdcentralen och göra en check). Direkt vid första övningen på träningen så blir jag jätteyr och får huvudvärk varpå min tränare säger åt mig att inte träna så länge jag får symptom, jag som har planen att gå match ganska nära inpå och som fortfarande tror att detta kommer gå över väldigt snart täner att jag kan ju köra väldigt lugn SW i alla fall. När jag efter några träningar märker att jag bara får mer och mer huvudvärk och yrsel vid och efter träningarna så inser jag att jag borde ha lyssnat på min tränare och avstått från träningen helt och hållet. Jag tar då två veckors uppehåll från all träning.
Känner att jag börjar må bättre och testar väldigt lätt styrketräning, det funkar och då lassar jag på lite mer och då kommer yrseln och huvudvärken direkt. Nu har jag fått nog och drar till vårdcentralen igen som skickar mig vidare till akuten där jag blir undersökt av en neurolog och får en magnetröntgen. Neurologen konstaterar att jag har fått en lindrig DAI-skada(vilket boxare brukar få fast mycket värre) och jag rekomenderas att inte träna kampsport över huvudtaget tills det att jag återhämtat mig(vilket jag bör göra då jag är såpass ung) och att jag inte skall anstränga mig fysiskt heller.
Så det är vad jag gör, jag varken tränar kampsport eller anstränger mig fysiskt över julmånaden. Sedan flyttar jag från göteborg till Växjö för att studera och förutom "Hjärnskadan" är allt perfekt.
Huvudvärken och tröttheten är dock inget som underlättar heltidsstuderande och framförallt finns det en tomhet inom mig när jag går in på fightermag eller klubbens forum och inte längre känner att jag är en del av det som ni andra är. Jag är inte längre en kampsportare, fighter osv. och det känns som att jag inte längre är med i den härliga kamsportsfamljen och det gör mig bitter...Särskilt eftersom det så enkelt kunde ha undvikits, om B kunde struntat i att helt plötsligt slå snabbare och hårdare än tidigare eller åtminstone nöjt sig med att bara slå ETT klockrent slag...
Jag är även till viss del skyldig till att det dragit ut på tiden, om jag lyssnat på min tränare från början hade det nog gått fortare, men det hade inte varit nödvändigt om jag inte fått skadan från början, nu var detta ju en olycka, och jag är övertygad om att B inte hade gjort som han gjorde om han vetat vad sm skulle ske, men jag kan inte låta bli att klandra honom och tycka att han gjorde fel..Eller har jag helt fel, var det mitt fel och är det sånt man får tåla? Det är ju ändå en kontaktsport, eller? Ni får gärna kommentera.
Jag är tyvärr ganska bra på att älta saker, men jag tror och jag känner redan nu att när jag skrivit av mig så kommer jag kunna släppa detta lättare, för jag har väldigt mycket att vara glad för!
Det är dags att blicka frammåt istället, jag känner hur det går bättre, inte längre lika mycket huvudvärk och jag kör i alla fall lite rehab-träning och förhoppnigsvis kommer jag vara såpass återställd snart att jag kan börja fysträna hårdare igen och förhoppningsvis efter sommaren börja träna kampsport igen!
Galapagosöarna, en fantastisk resa!
Är sedan fyra dagar tillbaka, nu hemkommen från en tre veckors utlandsvistelse där det först bar av till Colombia, sedan Ecuador och till sist Galapagosöarna. Minst sagt en fantastisk resa!
Colombia
Första dagarna spenderades i hamnstaden Cartagena som ligger vid Colombias norra kust, dit farsan var inbjuden till en konferens som skulle hållas där, detta var den egentliga orsaken/eller ursäkten till resan =). Colombia, eller ialla fall den delen av Colombia visade sig vara helt annorlunda från mina föreställningar då det inte på något sätt var fråga om varken djungel eller risk för rånmord/ofrivillig knarksmuggling i ändtarmen. Istället var det en väldigt karibisk känsla(vilket inte är så konstigt då karibiska havet möter staden i väster) på hela staden som var lika vacker som den var anrik. Framför allt "gamla staden" i cartagena var otroligt vacker och stämningen där på natten var näst intill magisk, med den gamla muren som ringade in hela den delen, där många gamla byggnader från den spanska kolonialtiden står kvar än idag och resten är noggrant restauerade eller byggda i samma stil. God mat, gott vin, vackra kvinnor och väldigt trevliga, gästvänliga och glada människor. Det skadade inte heller att vi bodde på Hilton hotel =P
Ecuador
Dagen efter konferencen reste vi iväg till Ecuador där vi bodde en natt i quito som ligger 2,850 m över havet, vilket gjorde att man blev anfådd bara av att gå upp för trappan(och även av att äta pizza ). Därefter hyrde vi en bil och körde till Mindo som turligt nog inte låg lika högt upp, så där var det något tjockare luft. att hitta ut ur Quito var dock något av en utmaning, låt oss säga att skyltningen inte är riktigt samma i sverige som i Ecuador, själva bilkörningen var inga problem och jag tror farsan trivdes som fisken i vattnet, då han kör likt en biltjuv, så trafikrytmen i Ecuador passade honom bra... =O
Väl i Mindo åkte vi med en jeep ut till den skyddade parken i området, där vi bodde på ett "Ecohotel", fast det är lite missvisande, det var vår guide Gabriel, som byggt huset på en kulle där man på ena sidan hade en vacker utsikt över dalen som delades av en flod och på andra sidan såg upp till den gamla regnskogen. Stället var otroligt rofyllt och vackert och frukostarna sittandes på verandan, där man ömsom tittade ut över utsikten i dalen och ömsom kollade på de olika arter av kolibrir och andra mindre fåglar som drack nektar ur blommorna i trädgården, var minst sagt trevliga och kvällarna spenderade jag liggandes i en hängmatta läsandes en av de två böcker jag tog med mig. Farsan som är lite mer(läs mycket) intresserad av fåglar än vad jag är gick upp klockan fem på morgonarna och följde med guiden Gabriel ut och kollade på fågellivet. jag tog sovmorgon och spelade FF7 på mitt psp =P
Vi gick självklart även ut och kollade på regnskogen och det var en mäktig upplevelse och när vi kom tilbaka till huset lagade Gabriel mat som var antingen från låglandet eller höglandet, de olika dagarna. Han var en mycket god kock, men försäkrade oss om att hans fru var bättre. Nu var det bara jag och farsan där och Gabriel berättade att han föredrog att inte ha så mycket folk där samtidigt, eftersom det då blev så stressigt och att han inte hade något emot när det inte var några bokningar, eftersom det gav honom mer tid till att sköta odlingarna runt omkring som var hans egentliga inkomst.Gabriel var verkligen en mysig gubbe som var mycket glad och öppen, med ett stort intresse för regnskogen och dess bevarande i ecuador.
Galapagosöarna
Efter 3 dagar i Mindo hos Gabriel körde vi åter till Quito och dagen därefter flög vi till Galapagosöarna där vi landade på ön San Cristóbal och började med att resa till ön Isabella, båtresan dit, var minst sagt vågig och några spydde, jag sov mig som tur var genom största delen av den färden, men han ändå bli ganska sjösjuk innan vi äntligen kom fram.
På Isabella bodde vi på ett litet hostel och farsan tog sig ett kvällsdopp och kom lyriskt tillbaka och sa att detta verkligen var paradiset på jorden, då han hade simmat med sjölejon. jag sprang genast ner till stranden, men tyvärr hade sjölejonen försvunnit och solen hunnit gå ner, men jag badade lite ändå. Nästa dag hade jag mer tur vid morgondoppet då det var två sjölejon som lekte i vattnet och flera havsiguaner på stenarna/klipporna vid stranden. det var verkligen en underlig och underbar känsla att kunna bada med sjölejonen som inte var ett dugg rädda eller skygga!
på dagen tog vi en guidad tur upp till en stor vulkan och var hurtiga nog att vandra hela vägen, så där fick jag väl åtminstone lite motion. det var imponerande att se ut över den enorma kratern och visst var det intressant att kolla på olika formationer av stelnad lava, men jag hade föredragit flytande lava =)
dagen därefter åkte vi istället på en guidad båttur där vi kollade på pingviner och gick iland och såg på hundratals havsiguaner som låg och solade och diverse sjölejon, bluefooted boobies(ja dom heter så) och till och med på whitetip reefsharks som hade gått in i en naturlig lagun och låg och vilade i väntan på högvattnet. Det sista var verkligen en märklig syn och lovade gått inför den avslutande liveaboard-dykveckan!
Dagen därpå reste vi tillbaka San Cristóbal där vi bodde en kväll och dagen efter reste vi vidare till ön Santa Cruz där vi bode på det absolut mysigaste hotell jag bott på! Värdinnan hade själv inrett allt med konst som hon och hennes bror sjävla gjort. allt var verkligen inrett med kärlek och dessutom var det en väldigt fin utsikt över hamnen. Vi hann med ett besök på charles Darwins giant turtle research center där vi kollade på Lonely George och några andra jättesköldpaddor. Nästa dag åkte vi ut till ett ställe där dom satte ut uppfödda jättesköldpaddor i det fria när dom blivit tillräckligt stora och det var mycket intressantare att se sköldpaddorna i det fria.
Dykningen
Sedan var det dags att gå ombord på båten Deep Blue för sista delen och höjdpunkten av resan, nämligen dykningen! När vi väntade på båten träffade vi en väldigt trevlig engelsman vid namn Jonathan som visade sig vara den som var närmast min ålder på båten, även om han också var några år äldre. resten av gänget som var med på båten var alla mycket trevliga och det var ett glatt gäng från flera olika nationer. två spanjorer, en polsk familj där morsan inte dök, två canadensare, en holländare, en engelsman, två svenskar(vi) och två amerikaner, var av den ena var professionell dykfotograf som hade skrivit flera böcker om dykningen i galapagos. han hade en hel del feta bilder på sin dator =)
Vi började med ett grunt och kort testdyk på 20 min för att kolla hur mycket bly vi behövde, men detta var ganska kul då det var flera sjölejon som kom och lekte med våra bubblor, nosade på våra cyclop och bet lite i våra fenor =)
Första riktiga dyket gjorde vi på North Seymour och fick vi verkligen en försmak på vad dykningen skulle innebära. vattnet var varmt men mycket strömt och vi såg en enorm stingrocka, havssköldpaddor och white tip reefsharks som låg och sov i en grotta och white spotted eagle rays som var väldigt magnifika. såg även ett fält med garden eels som stack upp ur sanden och åt, det var en ganska märklig syn. dessutom kryllade stenarna av små färgglada nakensnäckor!
andra dyket på samma ställe och vi såg i stort sett samma saker, fast denna gången var revhajarna mer aktiva och jag skulle tro att dom jagade småfisk. Vi såg även en black tip reefshark och den första hammarhajen för resan.
Dag 2 på Deep blue
På båten var det väldigt god mat med förättssoppa, buffe med fisk och kött och många goda sallader och dessärter. under kvällen åkte båten till Wolf Island och första dyket där var inte särskilt strömt och vi såg åter igen eagle rays som kom i grupper om tre. stenarna kryllade av muränor och vi såg stim med silky sharks och några hammarhar.
på det andra dyket för dagen såg vi det som nu var vardagsmat på dyken, eagle rays, havsköldpaddor, muränor osv. men det var på detta dyket jag fick se mitt första stim med hammarhaj och det var verkligen mäktigt när ur tomma intet det plötsligt uppenbarar sig ett stim på hundratals hammarhajar, mycket mäktigt! särskilt eftersom galapagosöarna är att av få ställen där hammarhaj fortfarande samlas i stora stim till följd av det hårda rovfisket på haj =( i slutet såg vi även en grupp med delfiner på avstånd.
tredje dyket för dagen såg vi samma saker som första i stort sett fast en sak som var annorlunda var att vi såg ett stort stim med hajar där det både var silkysharks och hammarhajar.
sista 20 minutrarna av dyket spenderade vi med en flock delfiner och så fort vi kom upp till gummibåten(alla dyk gjordes från en liten ribbbåt) tog vi av oss utrustningen och hoppade i och snorklade med delfinerna, detta drog även till sig ett mindre stim med silkysharks som inte var ett dugg skygga och en kom så nära att jag hade kunnat klappa den. när åter kom upp i gummibåten åkte vi in i en grottöppning i ön som vi var tvugna att huka oss för att komma in i, där inne var det kolsvart men med ficklampa kunde vi se hur ett sjölejon simmade där inne.
Dag 3 på Deep blue
under natten åkte båten vidare till Darwin island och nu var det dags för dom stora grabbarna, vi hade förhoppnigar om att vi skulle få se valhaj, men man kan ju aldrig vara säker på vad man får se. dom här dyken var lite annrolunda eftersom vi i stort sett la oss vid en vägg och väntade på att en valhaj skulle komma förbi, varpå alla simmade ut för att kunna se den på nära håll. när första valhajen kom, var det verkligen helt otroligt, den är så stor, men dyker ändå upp ur tomma intet på bara några sekunder och om man inte passar sig så har den försvunnit lika snabbt då dom rör sig väldigt snabbt utan att ens verka anstränga sig. Men det som var mest förvånande var storleken, även om jag läst hur stora dom är så var det en helt annan sak när man faktiskt var där . Dom är så stora att dom inte ser riktigt verkliga ut och det är så att man bara väntar på att steven speilberg ska komma och ropa cut typ =O
vi såg två Valhajar på detta dyket och glädjen man kände när man kom upp var obeskrivbar och alla hade fånleenden på läpparna.
på vägen till säkerhetsstoppet såg vi ännu ett stort stimm med hammarhaj.
det andra dyket såg vi hela tre valhajar och ett enormt stim med hammarhaj med troligen över 1000 hajar!
tredje dyket lyckades vi hamna typ mitt i ett stim med hammarhaj så vi hade hajar på båda sidor omkring oss och vi såg totalt tre valhajar även på detta dyket.
fjärde dyket såg jag något jag inte sett tidigare nämligen en muräna som som simmade ut i det blå, tät därefter kom en delfin som vi följde efter ut i ett stort fiskstim där vi stannade och lite då och då rykte hela stimmet till när en delfin kom och jagade och även hammarhajr jagade i det stimmet. i slutet av dyket kom den stösta valhajen hittil!
Dag 4 på Deep blue
dagen därpå dök vi på Darwin igen och vi såg hummer hammarhaj och lite smått o gott och när vi stack ut i det blå kom det en valhaj och precis när den passerat kom det en till, men den måste ha vaknat på fel sida för när den fick syn på oss så gjorde den en tvärgir som jag inte trodde var möjlig för ett så stort djur och simmade iväg.
andra dyket den dagen kom det en Valhaj direkt när vi kom ner som vil kunde följa länge först simmade den åt vänster i några minuter och sedan åt höger . samtidigt som vi följde valhajen kom det ett enormt stim med hammarhaj som vi simmade förbi och från andra hållet kom det dessutom tre delfiner, alltså valhaj, stim med hammarhaj och delfiner på en och samma gång. det kan knappast bli bättre! =)
i slutet av dyket gick vi in mot stenarna igen och det kom några hammarhajar som var mycket nära =P och dessutom kom det några sjölejon och lekte.
tredje dyket var lite mindre händelserikt men med en mindre grupp med hammarhaj på kanse 20-30 hajar som simmade okring nära oss och några sköldpaddor och även en lite mindre Valhaj i slutet.
fjärde och sista dyket på Darwin och med valhaj såg jag tyvärr ingen valhaj, men farsan gjorde det, däremot så var det självklart hammarhaj och vid ett tillfälle befann vi oss i tre stimm med tre olika fistyper samtidigt, vilket var ganska häftigt, emot slutet drog vi osss mot ett ställe med sandbotten vilket det inte varit på något annat dyk där det simmade omkring en hel del hammar haj.
Dag 5 på Deep blue
under kvällen åkte vi till ön Marshal där vi dök på en platå där det fans stora stim med små fiskar som kallades för salemas, det som var speciellt med dessa var att dom simmade i väldigt täta stim så om man gick in i dom stimmen så såg man inte en meter framför sig vilket var väldigt häftigt, som att simma i ett hav av fisk =) vi såg även lite annat smått och gått men framför allt så såg vi en Giant Manta som verkligen var en majestästisk syn! Den rörde sig verkligen otroligt fort fastän den såg ut att simma i ultrarapid.
På det andra dyket kom vi direkt ner i ett stim med vad som såg ut att vara hundratals mini mantor, men som sedan visade sig vara Golden cowrays. sedan kom det ett fiskstim som ett sjölejon jagade i och sedan kom ännu ett stim med hundratals cowraus som jag lyckdes simma väldigt nära och länge med, vi gick in på en platå och där var det tre stim med barracudas och även stim med salemas och några sköldpaddor och stingrays.
tredje dyket blev ett strömdyk där vi åkte med strömmen lite gick ner och kollade och åkte med strömmen lite till osv. i stort sett kollade vi på olika fiskstim och fiskar som scorpionfisk och flundror.
Dag 6 på Deep blue
nästa dag var sista dykdagen och det var kallt i vattnet och framför allt så var man känslig för kylan efter alla dagar med dykning. Detta dyket var det små saker att se på, vi spanade efter sjöhästar och olika frog fish, men jag såg bara sjöhäst. i slutet av dyket kom ett gäng med sjölejon ungar och lekte med oss och även en stor hane.
sista dyket hoppade jag faktiskt över eftersom jag frös så mycket och inte kunde njuta av dyket, men det var samma sak dom såg nästa dyk.
därefter åkte båten tillbaka till Santa Cruz på natten och dagen därpå fick se på ett uppfödningscenter för jättesköldpaddor och sedan var det dags att ta flyget tillbaka till ecuador och quito. Alla utbytte mailadresser och sa sina hejdå och så var det bara jag o farsan igen när vi landat i quito. vi bodde på ett väldigt fint hotel den sista natten och sedan tog vi flyget till amsterdam och där vi väntade några timmar på flyget till Göteborg.
Tillbaka i Sverige
Väl hemma i sverige och på landvetter märkte jag hur mycket jag saknat sverige och jag upplevde hur skönt det var med riktigt frisk luft och gröna skogar runt omkring en. det är mycket man inte tänker på när man är i sverige och jag tror att man måste resa bort för att man ska påminnas om vilket underbart land vi lever i.
även om jag under själva resan inte saknade sverige så hann jag börja sakna träningen och jag såg verkligen fram emot att komma hem och köra igång med träningen igen. när jag och Jonathan(engelsmannen) pratade om det så sa han att det var hur han definerade lycka, eller hapiness. som han sa:
"Hapiness is doing something that you love to do, and knowing that in a near future you will be doing something else that you love to do"
det tror jag är väldigt sant!
R.I.P boxningshandskar...
Ja som ni förstår så har mina boxningshandskar nu äntligen gett upp. Det var i onsdags som jag i slutet av träningpasset upptäckte att det gått hål i handskarnas "topp" och att dom nu läckte stoppning. Jag insåg då att jag inte kunde skjuta upp på det oundviliga längre, då jag sedan en ganska bra bit tillbaka tänkt att jag skulle köpa nya handskar, eftersom stoppningen var si och så med dom gamla, men jag drog mig in i det sista eftersom dom var riktiga trotjänare som hängt med mig ända från början då jag började med MMA. Nu kunde jag dock inte skjuta upp det längre...
Igår kväll köpte jag ett par likadana handskar av en polare som knappt användt sina(jag e fattig) då han slutat med MMA och det är verkligen som natt och dag. Dom nya handskarna sitter åt ordentligt om handen och har rejäl stoppning i handflatan(det hade jag glömt att handskarna hade) och självklart över knogarna(i mina gamla var det jävligt tunnt i mot slutet) och så luktar dom ju gott dessutom, kanske inte som rosor, men som läder istället för svett =)
det ska bli kul att slå folk med dessa handskar, för nu slipper man oroa sig för att knogarna går igenom =P
Träning
I går fick jag boxas med slayerhandskar, eftersom jag ännu inte fått dom nya handskarna och det är ju en rejäl fördel att boxas med slayer mot någon i vanlig boxningshandskar, så boxningen kändes bra igår =P
Jag har märkt att jag får en lite annorlunda boxningsstil när jag har på mig slayer, men jag vet inte om det är bra eller dåligt. Borde ta o filma nr man boxar någon gång så man ser skillnaden typ.
igår körde vi reversals(fast inte jag pga skada) sen körde vi boxning där den atktive körde nedtagningar(jag körde bara ingångar). Vi var bara tre stycken där igår, men det passade bra eftersom vi körde alla övningar med en aktiv och två coacher.
sedan körde vi samma sak fast den aktive försvarade nedtagningar(jag gick bra på ingångar och den aktive frame-ade bort mig).
Anton avslutade med att köra en rond extra.
efter det körde vi rull med slag och sedan körde Anton och jocke markmitts medans jag gjorde armhävningar.
Sedan var det dags för Antons Cp-magfys =P
Det gick inget vidare för mig på sista övningen när man står o blir slagen i magen med två mittsar och jag säckade ihop tre gånger tror jag, men det tror jag berodde på att jag spände magen helt fel. Istället för att sjunka ihop och spänna så sträckte jag på mig och spände, vilket inte funkade alls =)
En bra sak: fick bra flyt i boxningen, om det berodde på handskarna låter jag var osagt =)
En mindre bra sak att förbättra: åt lite många jabbar mot anton, jag måste backa mer åt höger
En bra sak: Försökte tajma partnerns slag och gå på nedtagningsingång, det funkade ganska bra.
övrigt
I fredags var jag och farsan uppe på landet och dök och som tur var så blev det ju riktigt fint väder(vilket man inte kunde tro på torsdagen). tyvärr så läckte min bcd så jag körde utan den, vilket gick bra eftersom jag dök i torrdräkt, lite jobbigt vid ytan dock när man skall ha flytkraft och all luft samlas vid halsen... =) Första dyket var et förvånande bra sikt vid och vattnet var riktigt varmt, 19 grader ner vid 25 meter. Eftersom senaste dyket jag gjorde var i egypten så var man lite bortskämd, men vi avslutade dyket med ett säkerhetsstopp i en "ravin" som dessutom hade ett stort klippblock fastkilat i sig där vi först simmade under sedan över och inramningen med sol som sken rakt ner tillsammans med färgglad växtlighet gjorde att det mycket väl hade kunnat vara i röda havet istället för utanför Tanum =P
tyvärr så fick jag en brännmanetstråd på läppen precis i början av dyket, vilket var lite surt. andra dyket var betydligt sämre sikt, men vi såg endel roliga saker som stora torskar, en enorm plattfisk som jag inte sett förrut och några hummrar.
efter dyket lämnade vi in utrustningen på service hos Pelle, vilket är välbehövt då vi pinsammt nog aldrig lämnat in grejerna på service och då vi ska åka till galapagos och dyka, så är det ju bra om grejerna är i bra skick!
nu ska jag gå till näckrosdammen och läsa lite i solen =D
får nog sluta använda bloggen som träningsdagbok
får väl börja använda fightermags träningsdagbok istället, men tyvärr har jag haft lite strul med den innan, då "noteringar", "händelse" och "lärdom" ibland inte sparat den informationen jag skrivit ner, men det problemet kanske är avhjälpt numera?
idag har jag inte gjort så mycket förutom att laga mat och diska. Kollade lite på dream 10 innan jag cyklade iväg och tränade.
Dagens träning
idag var vi fyra på träningen och det var boxningssparring som varierades med boxnng med nedtagningar, boxning med sparkar och lite "wanderlei boxning" som då självklart var tradeboxing på kort distans med mycket runda slag =P
ryggen känns ganska bra nu, men jag vågar ännu inte brittas med den, så det blev bara ingångar till nedtagningar för min del, och pga skadan vid revbenet/muskeln mellan, så fick även mina träningspartners bara köra ingångar.
vi avslutade passet med antons cp magfys =Poch därefter endats en rond med "varvet", sm jag dessutom tog låga vikter på, för att skona ryggen, det var ng dumt att köra över huvudtaget, eftersom jag nu har lite ont i ryggen, det blir inga mer hantelsving, tills ryggen är bra!
En bra sak: boxningen kändes stundtals bra och avslappnad
En mindre bra sak: boxningen kändes stundtals riktigt dålig och jag får inget flyt med sparkarna
En bra sak: Jag jobbade med att tajma nedtagningsingångar då träningspartnern slog och det funkade hyffsat, men jag måste va mer på det, har tappat mycket där!
övrigt
när jag kom hem så åt jag lite thaimat som jag gjort tidigare under dagen och sedan såg jag på filmen "Babel", som var riktigt bra. Har tidigare sett en annan film av honom som hette "21 gram" så jag har länge dragit mig för att se Babel, då den andra filmen verkligen var riktigt tung och inte precis en feelgood-film. ibland orkar man ju helt enkelt inte med så tunga filmer...
Hur som helst så var Babel gripande och bra, men inte alls lika dyster och svart som 21 gram.
nu ska jag sova o så blir det träning imorgon klockan nio(förutsatt att jag kommer upp denna gången) och efter det så ska jag upp till landet o dyka med farsan.
Försov mig till träningen!
Hade varit riktigt drygt att svintrött tvinga sig bort till klubben för att upptäck att det var låst, för jag kan utan tvekan säga att jag i det tillstånd jag var i morse inte hade haft en tanke på att kolla så det verkligen var träning via klubbens hemsida, så det var tur att jag var aldelles för trött för att gå upp i morse =)
under dagen har jag passat min systerson som är 1,4 år gammal o sötare unge får man leta efter! det är sjukt vad tiden går fort. vi lekte i sandlådan i flera timmar o sedan gick vi in och åt och vilade.
lägger in en bild på Axel som visserligen är några månader gammal, men så ni ser vilken going han e =)
Eftersom jag inte tränade passade jag på att styrketräna lite i kvarterslokalen där morsan bor(jag styrketränar inte så ofta, men får la köra igång med det nu). Det blev mest disko-muskler eftersom jag inte ville belasta ryggen med marklyft och knäböj o dylikt, men det är ju gött med sån träning ibland =P
Efter det så gick jag och såg Brüno med en polare och det var idag helt gratis eftersom denna polare hade vunnit gratisbiljetter förra gången vi var och såg på bio =)
filmen var bitvis riktigt seg och det kändes lite väl mycket som en upprepning av gamla brüno och borat grejer i gaykostym typ, men filmen glimmrade stundtals till, trots att det denna gång märktes att dom fått kämpa för att både provocera och inte bli igenkända. Men dom gånger dom lyckades så var det verkligen klockrent och eftersom det var helt gratis så var det verkligen inte en bortkastad biljett =D
det var ju dessutom MMA med i filmen o just den delen var även bland det bästa, så det var ett stort plus!
Dagens träning
kvällen igår började bra. jag käkade och kollade på filmen Cinderella man, som var riktigt bra, jag har upptäckt att biblioteket, som ligger precis där jag bor, har ett ganska bra utbud på filmer man kan låna, så i dessa Ipred-dagar blir det ett bra allternativ till nedladdning, när man e fattig som jag e =P
efter filmen kände jag att jag inte var helt redo o sova ännu, då jag drog å några simpsons avsnitt, precis när jag bortstat tänderna får jag ett sms från en viss person som kom över, det slutade med att jag somnade någon gång vid fem och vaknade vid 10, så min plan att vara jättepigg och utvilad sket sig ;)
under dagen passade jag på att se på K-1 MAX Final 8 och det var mycket undrhållande, även om det inte var lika intensiva matcher som final 16. Den som jag var mest imponerad av var Giorgio Petrosyan, snacka om bra blick! har inte någon större kolla på k-1 max, förutom dom störtsa namnen, men jag ska verkligen börja kolla mer på galorna för dom är ju riktigt underhållande =D
Dagens träning
Idag hade Anton planerat ett lite mer grapling och brottningsbetonat pass, men pga ryggen så valde jag att bara köra de inledande ronderna med sw för att sedan bara köra boxningsövningar och sparring. Ryggen känns mycket bättre och hindrade mig inte särskilt mycket, även om jag fortfarande känner av den, men jag tror nog att om jag bara är disiplinerad och ser till att bara köra stående ett tag till så blir den bra på nolltid! =)
tyvärr så var det en annan skada som hindrade mig ganska mycket idag och det är en skada på muskeln mellan revbenen som jag fick i måndags(tror jag det var). har haft det tidigare så vet att det bar är o vänta ut, men det är ju inte precis skönt när man får slag där på =/
pga det så fick jag skugga lite när dom andra körde en typ av evasiondrill där man duckar slag samtidigt som man kontrar, men det gjorde inte så mycket för jag passade på att köra en annan övning som vi kört kort innan där man jabbar och sedan tar ett litet steg åt sidan för att undvika slag och sedan flyttar bakre benet 45 grader snett bakåt och skiftar vikten och slår vänster höger, nu i ny vinkel. det var bra att jag fick lite extra tid att köra den för den satt inte alls när vi körde den först. försökte även använda mig av den i sparringen, men det var lite svårare =P
sen var det sparring för hela slanten med prestin och ahl. vi körde i buren för jag hade tänkt att öva på att cirkla bort från motståndarens attacker istället för att backa bakåt, men det gick inge vidare för jag hamnar lite i brawlmode, när jag kommer in i buren typ, särskilt mot Ahl =p men det är ju inte helt dåligt att öva på det också.
En bra sak: flåset kändes hyffsat bra, men det blir till o jobba bort något kilo eller två =)
En mindre bra sak: att jag inte höll mig till det jag tänkt öva; cirkla och dessutom slog jag få kombinationer och lite långsamt
En bra sak: hm, svårt, var inte så nöjd med min prestation, men jag försökte i alla fall sätta mig i dålig position mot burväggen, för att öva på det o d var väl en bra tanke i alla fall.
lite fler saker jag får ta med mig till nästa pass, men nu känns det som jag kommit igång med träningen igen och det är riktigt kul! =D
Dagens träning
Men efter att ha legat o läst lite fightermag i solen vid näckrosdammen, fick jag tummen ur o stack iväg till träningen.
pga ryggen(som förövrigt blivit bättre, men känns långt ifrån bra), så kunde jag bara köra boxning, vilket passde utmärkt eftersom det var det Anton tänkt köra idag.
jag o Dennis, som numera gått ner till min viktklass ;) körde några ronder boxning, med tanken att vi skulle fokusera lite mer på vissa saker i dom olika ronderna, men det blev mest samma ändå =P
sen avslutade vi med att köra en rond med anton där jag o dennis bytte varje minut typ. sen sprang anton hellround o jag o dennis satt o latade oss =)
tänkte börja skriva en sak som jag gjorde bra, en sak som var mindre bra o hur jag kan förbättra den o sedan avsluta med ännu en bra sak, för att utvrdera träningen lite hädanefter ;)
En bra sak:
fokuserade på huvudrörelser och fotarbete(vilket även ledde till att jag höll mig på säker distans utanför dennis reach och gick in enbart när jag ville slå typ)
En mindre bra sak:
backar bakåt för mycket när jag undviker slag, funkar när vi har hela salen för oss, funkar mindre bra i ring eller bur. Måste börja jobba på att cirkla bort från slagen istället!
En bra sak:
det kändes väldigt bra när vi fokuserade lite mer på fart och snabbhet, kör ännu mer så nästa gång, ännu snabbare och fler slag!
nu ska jag äta mat och sedan blir d nog bort till näckrosdammen igen!
första bloggen på länge
Uppdatering av läget
det ska bli lite av en nystart då jag dels tänkte använda bloggen som en sorts träningsdagbok och då jag dels tänkter använda bloggen som ett medel till att ändra lite på vilket sätt jag ser på saker o ting. Planen är att bli lite mer positiv helt enkelt! =)
så jag börjar med att posta info om mig o vad jag hållt på 2009.
Jag är när detta skrivs, nyss fyllda 22 år, bor i göteborg och tränar MMA på Gladius MMA. Jag har varit inaktiv från amatörtävlande sedan december 2008 pga en ledbandsskada jag drog på mig i en match två veckor innan sm i shootfighting, som var senaste gången jag tävlade.
Jag har det senaste året inte kunnat träna såpass mycket som jag velat, dels pga skadan och dels pga arbetstider och jag har i ärlighetens namn slarvat en del med rehaben av min fot, men min förhoppning är att foten skall vara bra när jag börjar tävla igen. jag planerar att använda återstoden av sommaren till att komma i bra fysisk form för att förhoppningsvis kunna gå match igen i oktober, eller november. jag hade även tänkt att börja tävla SW igen, bara för att få lite mer tävlingsrutin. Det som grusar mina planer lite är en tre veckors resa till colombia, ecuador och slutligen galapagosöarna(där jag även kommer att dyka), men jag planerar att ta med löpskor och undvika att äta för mycket god mat =)
Dagens träning
körde idag mma under Antons ledning och det var kul och kändes betydligt bättre än i söndags(tror att det faktum att jag då var rejält bakis kan ha bidragit), det var ett gäng på kanske tio pers som dök upp så det var roligt. Jag hindrades tyvärr en del av att jag har ont i ryggen, men jag kom dit med avsikten att bara köra stående, och boxningen kändes bra mycket bättre än vad jag förväntade mig, då jag i ärlighetens namn slappat rejält under sommaren varpå framförallt mitt flås blivit lidande, men även timing och koordination.
jag var lite dum och tänkte att jag kunde köra väldigt lungt nedtagningsförsvar, men det märkte jag att det inte var någon vidare ide, särskilt inte med större och tyngre killar. så jag fick coacha sista kvarten av passet istället, men Ali var snäll o gav mig en snabb massage där det gjorde som ondast, vilket hjälpte till viss del =)
hur som helst så kändes det bra att träna och det känns som om detta blir startskottet för lite mer seriös träning(hejdå vilt supande på helgen...=) för min del.
efter träning körde jag lite rehabövningar för foten, men orkade inte köra genom hel programmet.
Övrigt som hänt under dagen
var ledig idag, så efter en rejäl sovmorgon(kunde inte somna igår natt) så åt jag frukost o slösade bort lite tid framför datorn samtidigt som jag körde några tvättar. Sen gick jag bort till näckrosdammen och la mig o läste en bok om mental träning, som än så länge är väldigt bra, tror verkligen jag kan ha nytta av en del metoder som nämns där, i mitt tävlande. Sedan kollade jag på några matcher från K-1 world MAX final 16 och dom matcher jag såg var riktigt bra! Efter det cycklade jag iväg till träningen.
nu ska jag ta o kolla lite på Entourage med min inneboende ;)
när allt känns skit
idag hade jag åter ett sådant där pass där allt bara känns dåligt, inget klaffar, energin är lika med noll, glädjen är borta och det känns som allt är fel.
har sedan en och en halv vecka kört i progruppen på klubben och det är mycket lärorikt, dom senaste dagarna har jag känt mig lite seg och småkrasslig med lätt halsont och småsnorig näsa, men inte tillräckligt för att skippa träningen. Idag så hade jag nog hellre stannat hemma dock för finns det något jag hatar så är det o träna när allt känns som idag. jag blir sjukt frustrerad och det känns som om jag bara vill gå hem istället. till råga på allt så tränade vi bland annat på en nedtagning som jag är riktigt dålig på och när jag då presterar ännu sämre än vanligt och inte kan ta till mig de råd jag får så känns det verkligen kasst. liksom när man hör och tar in informationen, men det går inte fram till kroppen. sen när vi körde mittsdrill på marken så gick det sjukt dåligt, mina slag var i fel vinkel och var mest armslag utan någon kraft och dessutom har jag nada balans i vanliga fall eftersom jag pga skadad fot inte kan sitta ner ordentligt i mount eller i någons guard och när allt annat i övningen också går fel så ville jag mest gå hem o sura, sjukt frustrerande!
jag skulle kunna fortsätta hur långt som helst eftersom det inte var något över huvudtaget som funkade idag, men jag kan väl nöja mig med att tillägga att rehabträningen var om möjligt ännu tråkigare och segare än vanligt...
så nu har jag skrivit av mig och ser istället fram emot nästa träningspass!
provsvar - dopingkontroll
jag har visserligen inte tagit något prestationshöjande preparat, men jag kan inte påstå att jag har 100 % koll på vad som står med och inte står med på dopinglistan och tänk om man fått i sig något som inte är tillåtet? de är inte utan att man blir lite nojjig. därför ska jag som dopingkommissionen rekommenderar genast bege mig till www.rf.se och kolla in hela listan så att jag inte råkar ut för "misstagsdoping" som dom så fint uttrycker det
jag ber om ursäkt
anledningen till att domslutet stört mig så mycket är att jag under året fått offra allt i från småsaker som utekvällar med vännerna till att tacka nej till jobbmöjligheter(vilket svider ganska mycket i kassan, om man som jag gjort det seanste året, och bara arbetat två dagar i veckan, existensminimum hurra!
) trassel med relationer och blivit skadad, åkt på förkylning efter förkylning och nu sist skadade foten såpass illa att jag inte kunde deltaga i fysproven för polisrekryteringen och istället tvingas söka till nästa uttagningsperiod. helt enkelt så har mycket inte gått min väg och det kändes som att en SM-vinst hade gjort allt bra igen och att det värkligen hade varit värt alla motgångar. När jag sedan åker på något som jag upplevde som en bortdömning, så kändes det väldigt surt.Nu vill jag poängtera att att detta är helt o hållet mina upplevelser av det hela och mina åsikter. jag förstår helt o hållet om någon inte håller med mig o jag till och med uppskattar om ni vill kommentera och argumentera emot mig(fast jag kommer såklart argumentera emot
). och jag är mer än väl medveten att min bekymmer är en piss i havet jämfört med andras, men d gör mig inte ett dugg gladare, snarare tvärtom 
jag hoppas att denna förklaring duger om någon kännt att jag provocerat med det jag tidigare skrivit, jag har helt enkelt behövt vädra min besvikelse och sätta deta på print för att bli av med det hela.
imorgon bitti åker jag iväg till egypten o när jag kommer hem så är det träning som gäller igen. jag både tror och hoppas att jag då kommer kunna ha släppt det hela och att det istället enbart kommer fungera som motivation, nej jag vet att det kommer fungera som motivation!
efter SM i shootfighting
själva matchen var varken särskilt händelserik eller rolig, men som vanligt en bra erfarenhet. Det första som hände var att jag kontrade min motståndares slag med en krok som nog satt varpå han clinchade med mig mot repen och fick dubbla underhooks, han försökte sedan ta ner mig men jag lyckas vända nedtagningen o hamnar överst i halvguard. kan tilläga att jag inte hade tänkt gå till marken eftersom foten hindrade mig mer i brottningen än stående o jag ville dessutom inte behöva oroa mig över att han skulle gå på ett lås på foten. Nu hamnade jag dock i hans halvguard o ville mest att vi skulle bli uppställda, men samtidigt ville jag ju inte ha aktivitetsavdrag så jag låg o småjobbade lite o gick på halvhjärtade passeringsförösk, men eftersom det var min skadade fot som satt i hans halvguard kunde jag inte dra ut den och min motståndare vägrade att jobba på att ta full guard(vilket jag hade föredragit) utan låg mest och blåhöll o väntade på tillfällen att svepa, jag ville ju inte bli svept så d hände inte så mycket alls utan vi låg mest där. jag frustrerad ovanpå o han under. till slut lyckas jag ställa mig upp, men då har jag under något moment vridit till foten så mycket att den nu stör mig rejält o jag känner mig inte alls bekväm med sättet jag rör mig på, dessutom har nog både sm-nerver och förkylning och inte hundra procentig träning pga foten , gjort sitt för att min kondis var sämre än vanligt. till råga på allt väljer jag att eftersom jag inte kan röra mig, så tar jag i lite mer i slagen i stället, vilket inte precis hjälper flåset under matchen
han slänger i väg en inside legkick, vilket inte var skönt för foten, sen slänger han iväg en lowkick på utsidan av låret vilket var ännu mindre skönt o jag tror jag grimaserar vilket får honom att slänga iväg två till, fast dom checkar jag. sen stalkar jag honom lite o han slänger iväg två inside legkicks som jag förösker kontra med slag vi växlar lite slag o jag går på lite mer o svingar, sedan slänger han iväg en higkick som jag blockerar o jag träffar honom med en högerkrok o sedan växlar vi slag igen o sedan står båda o pustar o sen slår han en krok som jag kontrar med en krok/jabb o han slår en till krok som jag duckar och ronden e slut o jag haltar bort till min hörna.
andra ronden går vi in o växlar slag han pressar mig lite bakåt o eftersom jag känner mig obekväm med foten så väljer jag att ta ner honom o hamnar åter igen i hans halvguard. sen är det samma sak igen som första ronden fast nu är det andra foten som är fast så jag kan jobba lite på att få ut benet, men mitt benskyddkorvar till sig o gör det väldigt svårt att få ut benet så jag släpper min press på honom för att på något sätt komma loss varpå han kommer ut o tar ner mig hamnar i side, jag bryggar/turtlar o han tar nästan rygg på mig o jag rullar så han hamnar i någon sorts mount jag bryggar ut därifrån o tar halvguard och med en minut kvar så vänder jag honom halvt så att jag bara har att antingen ställa mig upp eller ta rygg, men av okänd anledning(inte omöjligt att det högg till i foten) så rycker jag åt helt fel håll varpå han nästan får min rygg igen, jag rullar så han får mount o där ligger han o håller dom sista sekunderna.
han fick domslutet med 2-1 vilket är förståligt, han vann helt klart marken jag tyckte jag vann stående och beroende om man räknar de gånger han fick mig på rygg som nedtagningar eller reversals så fick vi antingen lika i clinch/ nedtagningar alternativt så fick jag två nedtagningar o han en eller inga inga, men att hans var såpass mycket mer dominant marken. hur som helst så vann han.
jag var väldigt besviken med min insats direkt efter match och på ett sätt är jag fortfarande det, men samtidigt så gjorde jag mitt bästa efter förutsättningarna, som utan tvekan kunde varit bättre, o jag valde själv att ta matchen så jag kan inte skylla på foten. min motståndare slog mig denna gången, men jag tror att jag med hel fot hade kunnat få marginalerna på min sida. hoppas på en rematch nästa år
just d ja jag dopingtestades tillsammans med några andra fighters efter matchen o det kan tilläggas att det är då inte helt lätt att klämma fram den mängden piss som behövs, när man sett till att pissa så mycket som möjligt innan match o sedan svettas rejält
det var det, nu ska jag se till att vila foten så d blir ingen träning förutom rehabövningar och en veckas dykresa i egypten o sedan jul o käk. nästa termin skall jag satsa mer på träningen o har sagt upp mig från mitt jobb(men letar nytt, hyran måste betalas) så nu blir jag antagligen inte förkyld lika ofta(jobbade på dagis). God jul i förskott
här är en länk till rond ett:
rond två:
Tejp och SM
som tur var så behövdes det för detta ledband varken operation eller gips utan det skall läka bra så länge man lindar och ser till att belasta det fullt o kör lite balans övningar som rehab. eftersom det funkar såpass bra att gå på foten så tänkte jag se om det gick bra på med tejpad fot på träning och idag så testade jag o det funkade så om bara min tränare tillåter det så ska jag ändå se till o gå SM!
foten är ju långt ifrån hundra dock och jag kommer undvika vissa saker, men jag tror det ändå kan gå o så länge min motståndare kan vara sportslig nog att inte gå på den skadade foten så är det nog inte heller någon risk att skadan förvärras
nu är det så mycket träning som möjligt som gäller inför SM!!!
