One down - Three to go

Fram tills i söndags satt jag i fyra förbundsstyrelser (Svenska MMA Förbundet, Svenska Submission Wrestling Förbundet, Svenska Budo & Kampsportsförbundet samt SB&K distrikt väst). I söndags så var det årsmöte för Svenska Submission Wrestling Förbundet och jag hade som bekant avböjt omval.

Istället blir det Anny Hammarsten som tar plats i styrelsen. Det känns riktigt bra, Anny är en grymt duktig utövare som dessutom har hållit på länge, perfekt att få en sådan kraft i styrelsen. Dessutom är det inte fel att det kommer in en tjej!

Det har varit roligt att jobba i SW-styrelsen och att bidra med den kompetens om förbundsarbete som jag har. Jag har suttit i styrelsen sedan SW blev ett eget underförbund och jag känner att jag utan minsta oro kan lämna över det. Oavsett hur kul och givande det har varit att verka inom sw-förbundet så var det med lite lättare steg jag gick ifrån mötet.

Som rubriken beskriver; en borta, tre kvar. Det är mindre än en månad tills minst en av de kvarvarande tre får gå och då försvinner en avsevärt större börda.

Nu till något helt annat. Jag tycker det verkas som att det är populärt (hos läsarna) att skriva lite om sig själv i bloggen så jag tänkte passa på att informera om att jag har ätit alldeles för mycket godis, kakor och dylikt sedan jag fick reda på att jag inte skulle gå match. Normalt sett så har jag aldrig sådana problem men förutom att jag under helgen köpt godsaker mer för att jag kan än för att jag varit sugen så har jag dessutom blivit matad. Så nu sitter jag här med magknip och lätt huvudvärk.

Just det, måste påpeka att jag i helgen fick löst en gammal fordran. Den som läst lite artiklar om mig påminner sig säkert att jag räddade gbg mma ur knipan med medlemsskap i SB&K inför Superior och betalade deras medlemsavgift ur egen fick vilket inte blivit löst. I helgen fick jag tillbaka de pengarna (med icke efterfrågad ränta). Saken ur världen.

Tomhet

Besvikelsen är stor men biter liksom inte riktigt, istället är det en tomhet som kommer krypande.

Man är sällan så levande som på väg fram till buren. När allting ställs på sin spets. När det enda man kan falla tillbaka är ens egen kapacitet, ens vilja och timmarna man lagt ner. När enda tryggheten är dem man svettats och blödit tillsammans med på träningen och som finns precis utanför burnätet. När det enda som spelar roll är där och då och det enda som når en är publikens jubel som bär en framåt. Allt det där kommer jag inte uppleva imorgon och jag avundas dem som kommer att göra det. Men två av dem kommer jag gå in tillsammans med och det är med stolthet jag gör det.

Ny legionärsfilm på ingång

Tipsade ju för ett tag sedan om Centurion (http://www.fightermag.se/ blogg/smaug/2010-07-10/centurion) som jag tycker var riktigt hyfsad. Nu är det dags för en ny film med en romersk legion i centrum, The Eagle. Det skulle kunna vara samma händelse som är basen för historien...