Varför jag älskar kampsport - 2007-05-12

Kampsport är för många något mycket kontroversiellt och störande. Hur kan människor i dagens moderna samhälle få sparka och slå varandra i huvudet, och hur kan folk tycka om att titta på när människor gör det?
"Har vi inte kommit längre ifrån grottmänniskostadiet än så?" Den kommentaren fick jag höra så sent som igår av min mor.
Det är oftast svårt att försöka förklara sin fascination av kampsport. Jag vet bara att den finns där, så nu tänkte jag försöka mig på en analys av vad det är jag älskar så mycket med att sparka folk i huvudet under kontrollerade former, utan att ta till alla de argumenten (som förvisso är mycket viktiga) om låg skadestatistik etc.

Det första jag kom fram till är att man måste skilja på träning och tävling. För många som håller på, i alla fall för eliten, så är träning grunden och tävling målet. Man tränar helt enkelt för att tävla. Men för många så har träningen ett eget syfte som är helt oberoende av träningen. Jag tillhör kategorin som dels tränar för att tävla, dels tränar för att träna. Jag har också kommit fram till att detta träna för att träna är varför jag även har ett stort intresse av traditionella stilar.
Jag lever ibland ett ganska hektiskt liv, jag pluggar, jobbar ibland, spelar musik i ett band och tränar kampsport. Ibland kan huvudet vara i en sån stor röra så man inte vet vad man heter. Ibland går jag till träningen så stressad och nedstämd över saker att jag mår riktigt dåligt, men efter träningen har det alltid lättat. Det kan kallas för Zen. När man hänger sig åt något som kräver hela ens kroppsliga, intellektuella och själsliga närvaro så finns det inte plats för något annat. Att träna kampsport är meditation, och jag vet att jag skulle vara ett vrak utan den.

Men tävlandet då? Att sparka och slå folk i skallen för andras underhållning?
När jag tänker efter så ligger det något i det min mamma sa om grottmänniskor. Det är i den bemärkelsen att människan har ett uråldrigt behov av kampen. Alla kämpar med det ena eller det andra, och alla har en kampinstinkt, mer eller mindre. Det är en av de saker som gör oss till människor, till överlevare. Om människan inte haft en kampvilja så skulle våra förfäder aldrig ha lämnat den lerpöl där de kanske föddes för några hundratusen år sedan. Det är en av våra mest grundläggande drifter, att kämpa och segra, att övervinna. Och det är det alla idrotter handlar om. Kampsport för mig är det renaste idrottsmomentet. Man mot man, kvinna mot kvinna, en segrare. Det är något som är lika naturligt som sex, och jag tror personligen att våran kampvilja kan gämföras med våran sexualdrift. Alla har den, för artens överlevnad.
"Men varför kan man då inte spela schack istället" kanske nån frågar. Svaren är väl många. För många människor så tillgodoser det väl kampbehovet att spela schack, men inte för alla. Jag måste ha det renare tävlingsmomentet, spänningen, adrenalinet, den extrema ansträngningen för att känna att jag har uppnått något. Det kanske kan gämföras med kickjägare, de som klättrar Everest eller hoppar från skyskrapor med små fallskärmar, alla människor vill ha spänning, men i de flestas fall så räcker det med att se en thriller på tv eller möjligen åka en bergodalbana på grönan, men för alla räcker inte det. Eller så kan vi gämföra det med sexualdrift, för många kanske det räcker att harva på i missionären med sin respektive två gånger i veckan, men många vill experimentera betydligt mer än så. Och tacka din skapare för att det finns sådana människor, för annars hade du inte funnits till. Då hade vi stannat i lerpölen och blivigt ihjältrampade av en mammut.
Hur många av de mänskilga behoven ska vi kväsa? Och vad händer när vi gör det? Det vissa element i samhället försöker göra nu mot kampsporten är samma som katolska kyrkan försökte göra mot sexlivet, de gamla konstiga moraliska föreställningarna utan vetenskaplig grund känns igen. Varför har vi inte kommit längre från medeltidens mörker än så? Varför kan inte människor som har behovet av att kämpa för att må bra få göra det under kontrollerade former? Det är det mest naturliga som finns.
Alla seriösa kampsportare jag känner har betydligt mindre benägenhet att slåss ute i samhället än de som inte tränar, trots att kampsportarna förmodligen har mera nedärvd kampvilja. Därför är kampsporten nödvändig. Proffstävlingarna och eliten lockar folk att upptäcka träningslokalerna och lägga ner sin själ och sitt hjärta för att kanske komma dit en dag. Utan eliten så skulle många kanske lägga av, eller inte börja alls. Därför är proffstävlingarna nödvändiga.

Sen kan man ju ta upp alla de argument som redan dras, låg skadestatistik etc. Det är bara bevis för att tävlingarna fungerar och sköts som de ska. Och ytterligare belägg för varför de ska vara kvar.

JA TILL MMA!