Bättre förr?
Var det bättre förr? ...
Körde MMA igår. Knäet höll skapligt. Kanske till och med ska våga sig på lördagens sparringspass? Får se.
Måste säga att jag utvecklat en grym respekt för Brock Lesnar. Innan tyckte jag, som många andra, att han bara var en stor och skränig kille. Men nu, när jag sett en del intervjuer efter hans förlust mot Cain, tycker jag han verkar vara en bra kille.
Alltså, han är mer konservativ än John MacCain, och det är ju inte att eftersträva. Men. Men! Han är en grym atlet. Att ha varit med i WWF, NFL (nästan iaf) och nu UFC - det säger en hel del om hur målmedveten killen måste vara. Dessutom har han utvecklats grymt i sitt game i MMA, om man jämför med de tidigaste av hans fighter.
Ska bli en nöje att läsa hans självbiografi som släpps den 20 maj. Gör det ni också!
Ni hörde mig! Det kan mycket väl vara så att jag är en aning bitter över att Randy förlorade sin sista match. Visst. Det kan vara så. Men med detta sagt...Machida? Killen är ju sjukt tråkig att titta på. Han gjorde ju fan inget mot Couture. Stod där och dansade a la Daniel-San i "Karate Kid". Sjuuukt tråkig! Dessutom var han ju lönnfet! Nej fy och usch.
(Ja, jag är bitter!)
Over and out.
..Påbörjades igår. Taget från boken "Xtreme training". Första veckan är det massor av two a days. Kommer bli svettigt. Uppföljning kommer att ske här, om jag inte dör.
I övrigt går träningen framåt, iaf styrkemässigt. MMA träningen har fått lida en del p ga sjuk barn samt mitt j-vla knä, som aldrig vill sluta göra ont. Därför ska jag gå till en sjukgymnast imorgon, och få min dom. Börjar till att kännas som om man är en gammal gubbe. "Kan inte, jag har ont i knäet" samt att man grimarserar när man ställer sig upp från sittande. Jösses. Old old man.
Ikväll ska jag köra MMA, med fortsättargänget. Jag tänker att om jag ändå ska till sjukgymnast imorgon, kan jag lika bra passa på att blow out the knee fullständigt. Inget att förlora där.
Har kikat lite på basrutten.com. Funderar på att beställa lite grejor därifrån. Gjort förut, och det funkade exemplariskt. Dock har tullen nu tagit mina grejor två gånger ifrån mmawarehouse.com, vilket har gjort att jag fått betala extra. (Nej, inget knark, sterioder eller barnarbetar i små väskor. Bara mma grejor, som är sjukt billigare "over there"). Får se om Bas kanske kan ringa tullen och hota med ett leverslag om de rör paketet?
Må så gott!
Jag måste bara börja med lite nostalgi. Ni som har tränat/tränar någon budosport (särskilt då Kung-Fu och annat anrikt) - kommer ni ihåg tigerbalsamet? Det tycks mig som om denna ambrosia har glömts bort i vårt nya moderna kampsports Sverige. Förr fanns den överallt. Så fort man (jag) satte foten inne på klubben fullkomligt exploderade sinnena med denna ljuvliga doft. Tigerbalsam! Nu är det mer kosttillskott i neonfärgade burkar och diverse piller. Inget balsam. Det har glömts bort, likt ringen i "Sagan om ringen".
Jag vill ändå slå ett slag för tigerbalsam. Det är bra till allt. Ömma leder, blåmärken samt för att skojsa med efteråt. Klassikern i skolan var ju att smörja den på någons handduk, så att ägaren till denna fick balsamet på de mer vitala delarna. Inte så snällt. Men kul att se reaktionen.
Det kan vara så att jag är helt ute och cyklar. Kanske finns ni där ute, ni som fortfarande använder det. Stå på er säger jag. Ni arbetar alla för att föra en stolt tradition vidare!
Och inte nog med det - nu har jag nya handskar med. Kan inte bli bättre. Tigerbalsam och nya handskar. Oh the joy!
Oj vad lördagsträningen var hård. En och en halv timmes sparring. Visserligen inte på 100 %, men ändå. Det hela resulterade i lite näsblod och ett snygg blåmärke i tinningen för mig. Dock satte jag en del låsningar själv, det gav verkligen mersmak!
Nu kan jag dock inte träna på en vecka. Ska fylla i en tatuering på ryggen, och någonting säger mig att den inte skulle uppskatta att jag låg och gned med den mot mattan. Vore jag riktigt duktig skulle man ju självsäkert kunna säga att " jag kör en mount hela träningen". Nu ser inte verkligheten ut på så vis. Så det får bli att lyfta skrot, som en hjärndöd. Och drömma om kimuror (blir det så i plural?) och trianglar.
Har för övrigt återupptäckt "Rallarsving". En, i mitt tycke, av de bästa serierna som gjorts. Musse och Andreas är så sköna och avslappnade. Inget macholir, utan bara glädjelusta över att prova på nya saker. Dessutom är ju varje fight av hotellrumsbrottningen värd att offra tid på. Så, kom tillbaka Musse! Du med Andreas! Ge mig en säsong tre!
Har länge funderat över det här med fighting spirit. Den som det verkar som man har, eller helt saknar. Den man föds med, eller inte. Det som är (?) en förutsättning för att bli en bra fighter.
Fighter spirit. Att vara orädd och gå rakt in elden. Kan man öva upp en sådan? Människan har ju det medfött, fight or flight. Själv tillhör jag nog flight-falangen. Jag tycker oftast att det här med att slåss är ganska jobbigt och obehagligt. Speciellt när man stöter på en arg svennebanan som ska hävda sig, och kör rallarsvingar ala krogkön en blöt lördagskväll uppföljt av frontsparkar på näsan. Trots att sparringen är sagd att vara lugn. Undrar då hur det ser ut när man ska gå hundra procent?
Jag är en snäll kille, tycker jag själv. Kanske ligger problemet där? Jag känner direkt när jag får in en rak höger på någons näsa att: "Ojsan. Det där måste gjort ont. Var jag elak nu?" Oftast vill jag stanna upp och fråga om det gick bra. Undantaget är möjligen om jag sular till någon i ovanstående kategori. Vad bottnar det i? Är det bra eller dåligt?
Jag har funderat länge på att tävla. Men går det ens att vara den snälla killen och gå en match? Fan vet. Dock har jag märkt en viss skillnad nu, när jag tagit mina första stapplande steg inom MMA. Väl på mattan, när triangeln eller kimuran (det enda jag lärt mig so far) närmar sig. Då känner jag en viss njutning. Finns det kanske, ändå, hopp för den snälla killen?
Mowahaha!
Igår på träningen körde vi brottningssparring. Jag lyckades, till min egen stora förvåning, sätta på en choke och en kimura. Det gav mersmak. Annars är gruppen som sådan alldeles lysande. Allting ligger på en lagom nivå, inga känner behov av att brösta upp sig och hävda sig. Annars kan ju detta vara ett vanligt problem. Svennebanan har haft en dålig dag på jobbet/bråkat med flickvännen/är hög på steroider/arg på parkeringsböterna och ska ta ut det på sin sparringspartner. Inget sådant alltså. Bara good old fashion smörj, på mysnivå.
I övrigt blev jag idag lite förskräckt över de valbara kurserna vi har att välja på i termin 5. Ett axplock från detta kunskapens smörgåsbord är "demenssjukvård" och "sårvård". Wtf? WTF liksom?
Nåväl. Jag lever på min lysande satta kimura från gårdagen.
Adieu
Godmorgon!
Jag har länge försökt förneka det. Blundat o visslat, låtsats som om jag inte fryser. Men nu är det ett faktum. Hösten är här. Nu börjar de där 8 månaderna på året då man hela tiden känner sig som en zombie från "Dawn of dead". Man virrar planlöst runt, riktigt arg och förbannad på världen och grymtar bara till svar på tilltal. Jag skulle verkligen må bättre av att bo i ett land med sommar året runt.
På tal om "Dawn of the dead", på tal om film. Jag tänkte just på det här med kampsportsfilm. Vart tog kampsportshjälten vägen? Filmer som man såg om och om igen, för att få inspiration till sin egen träning. Rullar som "Kickboxer" och "Bloodsport" är lysande exempel. Filmer där hjälten alltid fick kompanistryk i början, men knyter näven i fickan, reser sig igen o börjar träna. Gärna till ett fett soundtrack. Sen har vi slutfighten, när hjälten först får övermänskligt med spö, men sen i ett ögonblick av klarhet minns allt han lärt sig. O vinner med något snyggt move. Var är de filmerna? Är det så att dagens moderna kampsport inte lämpar sig för film?
Skulle kanske bli lite tråkigt att se en film om MMA med ovanstående tema, där hjälten tränar crossfit, tabitas och äter kosttillskott. Ingen mystik i det. Och en kimura i all ära, men en spinning back kick gör sig väl bättre på film?
Med det sagt ska jag köra MMA idag, mystik eller inte. Kul är det oavsett. Men det är inte utan att man saknar den gamla mystiken. Eller?
Är vad jag är. Det blev en t-shirt ändå. Har inte sagt det till min kära fru ännu. Inte för att hon skulle bli arg. Hon är mycket förstående, min fru. Hon insåg nog vad hon gav sig in på när vi gifte oss. Nej, utan för att jag skäms för mig själv. Ska försöka övertala mig själv att jag kan förtjäna en tröja. Med alt slit med skola och jobb. Ja. Något sådant.
Ingen MMA igår. Suprise suprise. Men jag kände att efter en 11 timmars arbetsdag ville jag vara med mina barn. Det är trixigt det där, att träna och ha barn. Men jag siktar på onsdag. Igår drog jag ändå av ett gympass INNAN jobbet. Klockan 0600. Då känner man sig lite extra duktig. Även om man bara lyfter EN vikt, så känner man sig som Hulken, där på morgonen.
Nu- kaffe. Undrar hur många procent mer kaffe en person häver i sig som småbarnsförälder? Måste vara en väldig ökning. Det bästa vore om man kunde koppla den som ett dropp. En kanna som gick direkt ut i blodet, med jämn takt.
Adieu!
Aha!
Nu har jag kört MMA! Det trodde Ni inte va? Nej. Det gjorde inte jag heller. Men det gjorde jag, närmare bestämt i onsdags. Och hejdundranskul var det. Så jag kör vidare. Nästa mål är måndag. Efter en 11 timmars arbetsdag. Undrar vad oddsen är. Jag är en dålig människa.
På tal om dålig människa. Jag har upptäckt ett sjukt beteende hos mig själv. Eller, ett till, ska det kanske tilläggas. Jag har utvecklat en fäbless för dyra t-shirtar. Kanske därför att jag aldrig fick märkeskläder som barn. Avsaknaden av Addidas och Nike i mina späda år verkar således ha satt djupa spår. Därför har jag nu innehandlat två Xtreme Couture t-shirtar och sitter och sneglar på en Tapout tröja till. Väldigt sunt, med tanke på att vi är en mammaledig och en student i familjen.
Vad gör man åt detta elände? Ringer Charlie och Mattias? Fan vet.
Imorgon är det träningsledigt. Blir att mysa med familjen. Och inte tänka på t-shirtar.
Adieu!
I brist på annat, skriver jag ned en träningsvecka. Jag mottar gärna tips och tricks för att förbättra den.
Söndag: Randy Couture Workout + Bas Rutten Boxing
Måndag: Vila (MMA)
Tisdag: Bas Thaiboxning + Randy Couture Expendable Workout
Onsdag: MMA
Torsdag: Vila
Fredag: Bas MMA workout + Randy Couture Workout
Lördag: Vila
Vad tror ni? Något att ha?
Jag kan passa på att tipsa om två böcker, de både biografierna av Randy Couture (suprise!) och Chuck Liddell. Riktigt intressanta och lärorika. Finnes på Bokus för en billig penning!
Adjö!
Hallå folket! Först av allt uppmanar jag Er alla - om ni inte gjort det: gå och rösta! Se till att Jimmie a.k.a "Minihitler" alt. "Minimusolini" inte kommer in i riksdagen. Do it!
Men jag har förtidsröstat. Så idag börjar jag ett nytt träningsupplägg. Tre dagar i veckan blir two a days, med Bas Rutten cardioworkout på dagen och gymmet på kvällen. Då med Randys lyftprogram. Jisses vad jag vurmar för dessa gubbar. Men de är legender. Och deras träning är något så sjukt effektiv! Vi kör så ett tag nu och ser hur gamla bettan (kroppen alltså) hänger med.
Nu säger jag det igen: imorgon ska jag köra MMA. Ha ha säger ni. Ja, det säger jag med. Men det är ändå tanken. Sen har jag börjat snegla lite så smått åt BJJ hållet. Är det något att ha? Någon som testat, håller på? Nu ska jag ta lite kaffe och be till han där uppe att Sd inte passerar spärren. För gör de det så kommer jag förlora ytterligare lite respekt för mänskligheten.
Adieu!
jag vet. Min blogg här torde ju mest handla om träning/kampsport. Men så här i valtider kan jag inte låta bli. För nu i den senaste mätningen får Sd ÖVER 7 % i väljarstöd,
7%! Sug på den. När blev Sveriges väljare så förtappade och öppet pro nazistiska/rasistiska. För det är ett sådant parti de tänker stödja. Ett parti vars representanter öppet går ut i media och säger: "Invandrare bär på en aggressiv gen". När partiets sekreterare får reda på detta förnekar han det inte, utan understödjer det.
Det gör Sd till nazister. De tror alltså på genetiska skillnader mellan folkgrupper. Jag tror jag spyr.
Positivt är dock att detta bygger upp extrema mängder agg hos mig. Som sedan kan användas i träning. Idag står Coutures Ependables pass på schemat.
Behöver jag nämna att jag aldrig varit så sugen på sparring? Nej. Tänkte väl det.
Jimmie Åkesson - Hoppas du blir påkörd av en bil. Gärna en långtradare, eller en Hummer.