Arbetsfördelning

Deadlinevecka. Hellweek.

Kamrat Bruzze har beordrat arbetsinsatser av kamrat Eriksson. Harder, faster, stronger. Materialinlämning förväntas, skriv så det blöder.

Kamrat Eriksson, heroisk in i själen, kämpar med text och kreativitet på solstekt kontor mot den frälsning som en avlämnad tidning innebär. Kamrat Bruzze mycket nöjd med detta.

Tisdag. Ojdå. Kamrat Bruzze har i ett spontant infall råkat tömma sin lägenhet och vindsförråd på ett halv ton med skräp, och byggt en fin liten hög av detta på gården. Höjda ögonbryn och snörpande munnar från ogillande grannar. Dessutom har kamrat Bruzze ingen plan för hur eländet ska fraktas bort.

Hmmm.

Kamrat Eriksson!

Någon timme senare syns redaktionens stolta arbetshäst kånkandes på kamrat Bruzzes skräp till en inhyrd skåpbil. Kamrat Eriksson nämner något om "tidsbrist", men finner sig i situationen med bravur.

Onsdag. Kamrat Eriksson sliter vidare på solstekt kontor, traskandes uppför det berg av arbetsuppgifter som han pliktskyldigt tagit på sig.

Kamrat Bruzze övertalas samtidigt att bege sig till en skärgårdsö med picknickkorg. Ovilligt förstås. Under högljudda protester blir kamrat Bruzze tvingad ut till saltstänkta klippor där solen tar som mest, vattnet sköljer över fötter och man upprört kan konstatera hur dagens unga sannerligen inte skäms för att gå lättklädda offentligt.

Onsdag kväll somnar således kamrat Eriksson rofyllt på den huvudkudde av gott samvete som ett väl utfört arbete medför.

Kamrat Bruzze vrider sig rastlöst i sängen, utmattad av den energisugande havsluften, plågad av arvsynd och sin nya solbränna.

 

Sensmoralen av denna lilla historia är att kamrat Eriksson är av det rätta virket, vilket kamrat Bruzze, den odugliga stekaren, är storartat tacksam för.