TV-spel och chompisar från förr
Då rullar allt och en ny vardag har infunnit sig efter semestern. Nästa nummer av Fighter kommer att innehålla en fet guide till fighting-spel, något jag alltid älskat men som jag inte utövat på decennier. Som de flesta i min generation startade jag med International karate, som min äldre kusin satte mig i kontakt med via sin Commodore 64. Han tränade karate på Stockholms kyokushin och var ungefär häftigast i världen. Detta var mitten av åttiotalet och det var grymt att själv få karatefightas även fast man bara var sju-åtta år, värdelös på alla sporter och rädd för det mesta.
Jag ägde själv aldrig någon speldator eller konsol när jag växte upp, så att få spela fightingspel var alltid en ovanlig lyx. De spel jag minns genom åren är Streetfighter II, Tekken II och Virtua fighter på PC, alla grymma spel som jag önskar jag haft tid och ro att spela mer. Kanske när jag blir pensionär? Som tur är har de proffsiga grabbarna på Gamereactor.se hjälpt mig med spelartikeln.
I onsdags återförenades jag under en kaotisk indisk middag med några träningskompisar och goda vänner från ett tidigare liv. På facebook kallades vi "vi som vevade redan på 90-talet", en klick killar som fostrades i August Walléns förhistoriska MMA-scen, den svenska shootfightingens vildsinta födelseår. I dag är vi spridda över riket och agerar inom olika falanger. Jocke Engberg var alltid den av oss som hade riktig talang och han är också den enda som just nu har en egen karriär som fighter. Jocke förbereder sig just nu för Ole Laursen på Rumble of the Kings.
Men även vi andra växte upp till inbitna utövare på olika sätt. Gurra Didron fightades för inte allt för länge sedan och är förutom det coach på grymma Ren-Yi i Umeå. Själv är jag ju med och skriver Fighter och utövar fortfarande muay thai, men som tränare. Toni och David är borta från kampsporten men kan se tillbaka på fler än en riktig holmgång. Mattias är tränare på GBG muay thai och knäckte mig totalt under n löprunda i bergochdalbanan Änggårdsbergen i veckan. Dan bygger muskler och utövar korp-MMA. Det var en potent soppa som kokades ihop under de där åren, även om shootfighting är mindre relevant nu när MMA dundrat in på scenen.
Förra lördagen gick jag till Yamasaki för att köra BJJ för första gången på evigheter med påföljden att jag skadade revbenen under någon sorts forcerad rullning. Jag tror att all yoga jag kört har givit mig längre rörelsebanor och expanderat min bröstkorg, men utan att reflexerna för styrka och stabilitet hängt med. Sedan dess har jag gått på en försiktig diet av 50 chins och 50 kettlebellswings om dagen, samt lite försiktig löpning. Armhävningar, sit-ups och alla rörelser med vridningar har varit off limits, så thaiboxning har bara varit att arkivera.
Och nu är det redan helg nummer två efter semestern. Sköt om er, och varandra allihop!
//Anders Eriksson








