Mental rehabilitering

Dagar och veckor flyter samman. Nu är det nästan två månader sedan armen gick av och opererades hel igen. Jag börjar vänja mig vid att sova ut på morgonen, lägga upp fightingnyheter, dricka kaffe i lugn och ro, boka in extratider hos tatueraren och gå på hårdrockskonserter.

Vi överlevde helgen på MMA Academy med bravur. Inga arga, gröna och storvuxna typer så långt ögat kunde se. Resan upp var även den mycket underhållande, med en korvfabriksbefriad Östling skrålandes till random radiokanaler längs med E20. Det var inte vackert, men det höll mig vaken.

På lägret snackade jag med Waldo Zapata om mental rehabilitering. Jag har funderat på det där en del. Alla vet ju hur man bäst bör rehabilitera en skada, rent fysiskt. Men vad händer med den mentala delen, varför pratar ingen om den? Det känns väldigt nervöst att köra igång med träningen igen, trots att det är många veckor kvar innan jag kan sätta min fot på en brottarmatta. Ska armen hålla, kommer jag våga vara explosiv och köra på som förut?

Waldos tips var: Glädje. Att ha roligt när jag kliver upp på mattan igen, rulla med någon jag litar på och verkligen garva mig igenom passet. Det känns som om jag har lite upplägg för en artikel i ämnet.

Så vad händer annars, när jag inte får experttips av svartbälten?

Förra veckan blev det ett par djupa andetag under nålen. Ryggtavlan har tagit många timmar och jag har väl ett tiotal och lite till kvar. Lika bra att passa på när man är ”ledig” och inte kan brottas. Försökte mig i vintras på att träna MMA några dagar för tidigt efter en fyratimmarssession på ryggen. Trots dubbelt upp med både rashguard och t-shirt är det inget jag vill rekommendera någon.

Sommarens höjdpunkt hittills: Hatebreed. Vilket ös. Deras spelning på Metaltown i Göteborg är bland det bästa jag sett med bandet. Enkelt. Fyra gubbar, några instrument och ett PA. Tänk att det kan vara så bra utan vare sig fyrverkerier eller konfetti. Jag har tyvärr aldrig förstått mig på det där med att bränna sitt gage på pappersspill och LED-skärmar. Musiken ska tala för sig själv.

Ikväll är det dags för nästa konsert. Denna gången med banden Converge och Kylesa. Det är en fulländad sommar när Östling spelar luftgitarr hemma i soffan till ”Free Bird”, Jamey Jasta utbringar sina fantastiska avgrundsvrål och Vinnie Paul snurrar trumpinnar i luften.

Hårdrock är mental rehabilitering.

/Felicia "X-23" Rosvall