Back to the roots - nybörjare igen!

Efter nästan ett års skadeuppehåll är jag åter igen tillbaka på träningsmattan. Ett skönt återssende. Märkligt nog återfanns den där glada trivsamma känslan inombords. Det är precis som att komma hem igen. Ni vet, precis som Musse och Andreas förmedlar i den bästa av kampsportsprogram som någonsin gjorts, nämligen Rallarsving. Luftfuktigheten, värmen, intensiteten, lukten, adrenalinet. Allt fanns där - så naturligt. Förr om åren  ville jag inte alls träna, bara tävla (dock i andra sporter). Numera längtar jag efter träning, tänker träning. Den bästa känslan av alla. Äntligen! Att grundslag på mittsar kan vara så förlösande. Märkligt. Efter träningen småpratade jag med en kille som varit där för första gången. Euforin lyste i ögonen. Alla minns säkert den där första gångens nervositet och den känslomässiga turbulensen som man får av alla intryck som infinner sig under passet. Sådant där som bara finns där första gången. Den där längtan att få uppleva det igen. Han kommer att återvända. Tonfallet och ögonen skvallrade. Nu var jag åter där, i samma lokal, fast den här gången är det med ödmjukhet. Tänk att få vara där igen och igen....och igen....och igen......