Träningsvärk och UFC

...visst ökar smärttröskeln med tiden. Jag har avverkat en bruten tumme och en lilltå, men är fascinerad över hur kroppen snabbt läker. Det är till och med vanebildande. Inte att bryta något, men väl adrenalinet under träningen. Därefter kommer ruset av endorfinet. Till och med ömmande muskler dagen efter känns befriande. Min mentala omställning till att i huvudet fundera och längta till nästa träningstillfälle hade jag väl aldrig kunnat drömma skulle inträffa. Just nu blandar jag styrketräning, löpning och kickträning. Framförallt på grund av de kassa träningstiderna på klubben. Längtan är stor tills höstsäsongen börjar, då de normala passtiderna återkommer.

Jag längtar även till kommande UFC. Får se om det finns plats i kalendern för en resa till UFC 89 då MMA svenskarna återigen fightas. Den här gången har båda (Eklund och Bielkheden) månader och inte bara veckor till förberedelse. Jag håller alla tummar för att deras träning faller väl ut och förberedelserna den här gången blir de absolut bästa. När Aasgard MMA intervjuade Bielkheden för ett par veckor sedan fick vi reda på att det gick åt skogen sist:

"Asgard: What can you tell us about the fight with Diego Sanchez?
David: I got the fight on a short notice (4 weeks). So the time to prepare was not enough. I injured my leg; so I couldn’t train enough, caught a cold and didn’t feel 100%. Still, when I entered the octagon, I was relaxed. I wanted to fight. Anyway, as you could see I was not there mentally."

Jag längtar även till att se Per Eklund igen, då framförallt med grappling. Stout hade ju vråltränat för att inte hamna under Per och med ryggen mot canvasen. Den här gången blir det nog en häftig fight. Får Per bara ned honom sätter jag mina pengar på att Eklund vinner.

Håll fanan högt...