Så har man även...

...börjat brottas. Det var andra gången jag prövade att kasta mig in i grapplingens universum. Det är ju så otroligt enerverande att återigen vara handfallen över att inte ens behörska grunderna och inte ens behärska de elementära grundteknikerna. Det vore ju kul att få peta in något lås, någongång. Nåväl, det smakar naturligtvis mera. Men det får komma i tredje hand och kanske stoppas in i kalendern - en gång i veckan. Högst på himlen lyser kickboxing, i alla fall i några år till.

Jag känner mig konstigt nog mer mörbultad av fotbollen. Närkamperna känns mer på smalbenen och fotlederna - än då jag kör kickboxing (trots skydden). Gult kort, utvisning och neslig förlust är väl det som smärtar mest. Inte ens de grusfyllda skrapsåren på knäna kommer upp i den dimensionen. Det blir nya tag under nästa vecka, hrmpff.

Äntligen är jag igång med ett pass varje dag. Det är nog även dags att skrämma igång cykeln. Varför inte få till lite mer av vardagsmotion, då jag ändå skall ta mig till och från jobbet? Kanske blir det rentutav ett nyinköp?