Back to the roots - nybörjare igen!

Efter nästan ett års skadeuppehåll är jag åter igen tillbaka på träningsmattan. Ett skönt återssende. Märkligt nog återfanns den där glada trivsamma känslan inombords. Det är precis som att komma hem igen. Ni vet, precis som Musse och Andreas förmedlar i den bästa av kampsportsprogram som någonsin gjorts, nämligen Rallarsving. Luftfuktigheten, värmen, intensiteten, lukten, adrenalinet. Allt fanns där - så naturligt. Förr om åren  ville jag inte alls träna, bara tävla (dock i andra sporter). Numera längtar jag efter träning, tänker träning. Den bästa känslan av alla. Äntligen! Att grundslag på mittsar kan vara så förlösande. Märkligt. Efter träningen småpratade jag med en kille som varit där för första gången. Euforin lyste i ögonen. Alla minns säkert den där första gångens nervositet och den känslomässiga turbulensen som man får av alla intryck som infinner sig under passet. Sådant där som bara finns där första gången. Den där längtan att få uppleva det igen. Han kommer att återvända. Tonfallet och ögonen skvallrade. Nu var jag åter där, i samma lokal, fast den här gången är det med ödmjukhet. Tänk att få vara där igen och igen....och igen....och igen......

Mental omställning

Jovars, jag håller på att återhämta mig efter influensa och jobbresor. Kondisen är lite klen fortfarande, men återhämtningen går förvånansvärt fort efter den senaste penicilinkuren. Jag råkade samtidigt ut för en fruktansvärd träningsabstinens. Kroppen skrek efter träning och känslan att vara helt slutkört - som man bara kan bli efter ett hårt träningspass i kampsport. Äntligen är väntan över!

Min personliga förändring är påtaglig. Ofta planerar jag hur träningspassen ska infogas i veckoalmanackan. Träningspassen ( i alla fall kampsportspassen) finns med mentalt under dagen. Ibland börjar processen redan efter det senast avslutade träningspasset. Ni känner säkert även igen den frustrerade känslan som infinner sig då det är någon social aktivitet ivägen för kvällspasset. Även hur löpträning, träningscykel eller annat, inte riktigt känns som "riktig" träning längre. Förut var en timmes cirkelträning eller spinning en riktig holmgång för kroppen. Vad är detta mot ett kickboxpass eller grapplingpass? Jag bara undrar?

- Sen bara längtar jag till tv-soffan framför nästa UFC-gala. Hoppas, hoppas, hoppas - att Bielkheden och Eklund äntligen får visa vad de går för!

Lycka till!

Ny termin

Ny termin med allt vad det innebär. Det är trängsel och lite rumphugget tempo. Instruktionerna är tydliga och tar längre tid än normalt. Istället känner jag hur mitt fokus hamnar på finslipningen. Jag anstränger mig för att få till perfekta slag och sparkar. Det kommer nya dagar och snart är inskrivningarna över.

Så var OS också över. VIlken besvikelse! Inte nog med att svenskarna lottades mot svåra motståndare i boxning. Jag säger bara Ara. Ett sällan skådat antiklimax. Besvikelse över korrupta dommare, men samtidigt stolt över Ara - en hjälte! Hoppas han likt Eddy Bengtsson tar steget över till MMA. Jag hoppas även Jörgen Kruth får en smakstart när han beger sig i oktagonen. Jag hade även närt förhoppningar till Taekwondon. Tjejjerna var ju värda medalj, men tyvärr lyckades jag inte ta till mig sporten. Det kändes mer som puffande och petande, men man får vara glad över det lilla. Det finns säkert de som är störtkära i sporten och det är ju trots allt en kampsport på OS-menyn. Även brottningen kändes lite tafatt och inte allt för dramatisk och upphetsande. Säkert är sporterna roligare att utöva, men proffsboxningen är definitivt mycket mer spännande i tv-rutan än det vi fick se under OS.

En stilla önskan är att lite av dramatiken som finns i Zone eller Superior Challange når bredden i ett VM eller OS. UFC kommer nog aldrig att bli tillräckligt rumsren för finrummen, men väl de svenska varianterna. Vad sägs om Ara Abrahamian i ny skepnad - som guldmedaljör!

Tänk vad lite beröm kan göra...

Jag måste säga att det är en riktig egotripp när kombinationen av slag och sparkar sitter. Precis bland högen av bra serier tittar tränaren förbi och ger beröm. Väldigt vad man kan växa av det lilla. Upplyft av kommentaren, slet jag som ett djur under resten av träningen. Jag kvittrade och lyste som en sol - som ett litet barn som nyss fått en glasspinne. Barnsligt, javisst, men nöjd med kommentaren - en klapp på axeln och ett kvitto på att träningen givit utdelning.

OS-boxningen är rätt läcker att titta på. Synd att svenskarna fick så tuff lottning. Det hade varit häftigt att se dem ytterligare i några matcher. Ser i alla fall fram emot brottningen! Det ger en kick inför den egna träningen.

Good luck, girls and guys!

Träningsvärk och UFC

...visst ökar smärttröskeln med tiden. Jag har avverkat en bruten tumme och en lilltå, men är fascinerad över hur kroppen snabbt läker. Det är till och med vanebildande. Inte att bryta något, men väl adrenalinet under träningen. Därefter kommer ruset av endorfinet. Till och med ömmande muskler dagen efter känns befriande. Min mentala omställning till att i huvudet fundera och längta till nästa träningstillfälle hade jag väl aldrig kunnat drömma skulle inträffa. Just nu blandar jag styrketräning, löpning och kickträning. Framförallt på grund av de kassa träningstiderna på klubben. Längtan är stor tills höstsäsongen börjar, då de normala passtiderna återkommer.

Jag längtar även till kommande UFC. Får se om det finns plats i kalendern för en resa till UFC 89 då MMA svenskarna återigen fightas. Den här gången har båda (Eklund och Bielkheden) månader och inte bara veckor till förberedelse. Jag håller alla tummar för att deras träning faller väl ut och förberedelserna den här gången blir de absolut bästa. När Aasgard MMA intervjuade Bielkheden för ett par veckor sedan fick vi reda på att det gick åt skogen sist:

"Asgard: What can you tell us about the fight with Diego Sanchez?
David: I got the fight on a short notice (4 weeks). So the time to prepare was not enough. I injured my leg; so I couldn’t train enough, caught a cold and didn’t feel 100%. Still, when I entered the octagon, I was relaxed. I wanted to fight. Anyway, as you could see I was not there mentally."

Jag längtar även till att se Per Eklund igen, då framförallt med grappling. Stout hade ju vråltränat för att inte hamna under Per och med ryggen mot canvasen. Den här gången blir det nog en häftig fight. Får Per bara ned honom sätter jag mina pengar på att Eklund vinner.

Håll fanan högt...

En rallarsving för ökat intresse och en eloge till kampsportssverige.

Nästan en månad har gått sedan jag sist satte fötterna i träningslokalen. Sommartiderna har passat enerverande dåligt. Detta tillsammans med hård arbetsbelastning och många resor har gjort att träningen istället hadlat om löpning, cykling och styrketräning. Nåväl, återseendet är så otroligt skönt. Viner, ostar och allt annat av livets goda har säkert påverkat cardion. Trots detta hade jag inga problem att hänga med. Sparringen var väl höjdbollen i sig självt, då några kombinationer verkar ha satt sig, även om det är en extremt hög uppförsbacke innan jag reflexmässigt kan utnyttja olika tekniker. Skön träning helt enkelt.

Repetition är kunskapens moder - och tristessens fader, men det ger resultat. Jag vill bara passa på att ge en stor eloge till Eurosport, Extreme och framförallt TV 4 - Sport. Nästan varje kväll kan man somna till boxning, K1, UFC eller Cage Rage. Kommentatorer i all ära. Alla har säkert läst kommentarerna i forumet om Paolo Robertos insats som UFC kommentator. Publikfrieriet med att ha kändisar som kommentatorer - tror jag är helt överdrivet. De som bemödar sig att sitta uppe efter tolvslaget och se UFC är enligt min åsikt redan frälsta. Detsamma gäller nog huvuddelen av de som tittar på matcherna på mer kristlig tid. Anledning att intresset växer för att se TV-galorna, tror jag är att intresset för sporten som helhet stadigt ökar. Jag tror att de redan frälsta, har högre krav på innehållet.

Rallarsving var den bästa publicitet som överhuvudtaget kunde åstadkommas för vad kampsport innebär på klubbnivå. Måtte vi få se ännu en säsong. Jag skulle själv gärna bidra med några hundralappar, säkert många med mig - bara för att öka intresset ännu mera. Varför inte börja med en reprissändning? Det skulle ånyo få höga tittarsiffror. Men ännu en säsong skulle ta bort ytterligare fördomar och bidra till att både intresset för klubbutövandet och ge större publik till tävlingsgalorna på olika nivåer. Kanske kommer framtidens kommentatorer att ha en ödmjkare attityd, kanske är vi inte riktigt där än.....

Styrketräning, fotboll och UFC

De senaste veckorna har jag gått in lite mer för styrketräning. Först intervallträning på säcken, varvat med armhävningar, situps mm. Därefter styrketräning för att slutligen avsluta med säcken och streatching. Just nu är det minimalt med klubbträning till fördel för korpfotboll, styrketräning och löpning. Jag tänkte ge styrketräningen en månad (om jag orkar hålla mig från att bara köra ett kickpass i veckan) för att därefter övergå till mer cardioträning.

Nåväl, vilken fantastisk Champions League match! Fotboll när den är som absolut bäst! Jag riktigt längtar till fotbolls-EM. Det är riktigt enerverande att inte fått tag i biljetetter. Jag förstår inte varför Sverige fått sådan liten pott av biljetter till våra matcher.

På tal om matcher. Det blir till att ställa väckaren till helgen. BJ Penn mot Sean Sherk blir en riktig rysare. Alla mina tummar hålls på BJ. Matchen mellan Silva och Jardine kanske inte är av samma höga dignitet, men jag kommer definitivt att sitta framför tv:n - som klistrad.

Det doftar sommar.....mmmm

Så har man även...

...börjat brottas. Det var andra gången jag prövade att kasta mig in i grapplingens universum. Det är ju så otroligt enerverande att återigen vara handfallen över att inte ens behörska grunderna och inte ens behärska de elementära grundteknikerna. Det vore ju kul att få peta in något lås, någongång. Nåväl, det smakar naturligtvis mera. Men det får komma i tredje hand och kanske stoppas in i kalendern - en gång i veckan. Högst på himlen lyser kickboxing, i alla fall i några år till.

Jag känner mig konstigt nog mer mörbultad av fotbollen. Närkamperna känns mer på smalbenen och fotlederna - än då jag kör kickboxing (trots skydden). Gult kort, utvisning och neslig förlust är väl det som smärtar mest. Inte ens de grusfyllda skrapsåren på knäna kommer upp i den dimensionen. Det blir nya tag under nästa vecka, hrmpff.

Äntligen är jag igång med ett pass varje dag. Det är nog även dags att skrämma igång cykeln. Varför inte få till lite mer av vardagsmotion, då jag ändå skall ta mig till och från jobbet? Kanske blir det rentutav ett nyinköp?

Back in business

Efter ett långt uppehåll känns ömmande muskler så fantastiskt skönt. Ni vet, den där känslan av utmattning och värk efter en riktigt hård träning. Förvånande nog, hade jag inga som helst problem med vare sig tempot eller övningarna. Tummen var helt ok, fast händerna är lite svedda efter dagens övningar. Under uppvärmningslekens lätta sparring träffade jag med högerhandens knogar rakt på motståndarens dito. Under däcksbytet senare på kvällen lyckades jag klämma vänster ringfinger. Båda händerna värker - men det är bara tillfälligt.

Passade även på att handla nya handskar. Eftersom 14oz var slut gick jag på de större. Det var inga problem med passformen, men det dröjer innan de är tillräckligt insvettade. Snart är det dags för inköp av susp.

Nu är det bara ett orosmoln på himlen - sommartiderna kommer refan i mitten av maj. Sommarsäsongen är liktydig med färre pass. Säkert även med fler deltagare per pass. Man lär ju snart bli varse.....

Apropå träningslängtan...

...så är min tumme snart läkt gudskelov. Jag går och bär en enorm frustration och längtan efter hårda kickbox pass. Jag känner längtan efter adrenalin och den känsla som totalt tröttkörda muskler ger efter dryga timmens svettande i träningslokalen. Frustrerande och enerverande. På fredag äger första försöket på länge rum. Får se huruvida jag orkar igenom alla träningsmomenten. Det dröjer nog innan jabbarna blir som de var innan skadan.

Träningsrutinerna försvann ganska snabbt och det kommer att bli en tung uppförsbacke för att åter hitta formen. Ringrosten känns påtaglig. Springturer och andra former av träning kommer inte ens i närheten. Tittar förresten på nyinköpta säsong ett av serien Alias. Riktigt hygglig faktiskt. Dessutom är jag nördigt sålt på serien Lost. Äntligen har serien kommit igång igen!

Men som sagt....äntligen, äntligen ligger en skön träningsvår och väntar....

Det bidde bara...

...en liten tumme. Ytterligare tre veckors konvalecens på grund av en bruten tumme. Jag bytte grepp på sparkmittsen samtidigt som en hårt front kick träffade. Inte speciellt klyftigt. Handen är någorlunda funktionabel, men det får nog bli löpträning, spinning och fotboll istället för kick

Inte heller hade jag möjlighet att beskåda superior challenge. Nästa evenemang från läktarplats får bli K1-galan i maj. Således omprioritering av träningskalendern och även galorna. Skam den som ger sig. Under maj månad vill jag vara tillbaka i gammal god form - både som åskådare och på träningsmattan.

"Rätt" utrustning

Mmm då hade man ett par nyinköpta shin-instep i sin ägo. Ett tandskydd följde med av bara farten. Som dessutom är nykokt och klar att användas enligt konstens alla regler. Glädjen över nyinköpt utrustning är kortvarig. Ungefär som ett par nyinköpta skor som ger skavsår innan de gåtts in. Även om det bara är en känsla så är glädjen större då de är intränade och insvettade. Då de passar som de ska och känns naturliga att ta på.

Jag kommer väl ihåg kommentarerna då jag kom med de senaste nyinköpta fotbollsskorna. Hjärtligt, men grabbigt haglade tillmälen om hur bögblanka de var. Efter en match på grusplan såg de ut som alla andra. Jag menar, skillnade är nog inte så stor i kickboxklubben. Alla är på samma nivå och köper utrustning samtidigt. Hade jag varit med i klubben i tio år och varit nära träningsvänner med alla, då hade nog nedsättande, men med glimten i ögat kommentarer även förekommit här. Fast kanske inte med homosexanspelning. Jargongen är nog annorlunda inom fotbollen, men det visar sig nog med tiden. I alla fall lär det inte komma från tjejjerna i klubben.

Det tar sig sa mordbrännaren. Inget fel på tekniken, men kände mig fortfarande lite ringrostig konditionsmässigt under gårdagens träning. Det dröjer väl en vecka till innan man är riktigt "fit for fight" efter influensan. Ett par läckra boxhandskar står härnäst på inköpslistan.....

Kickboxing, Stieg Larsson och Paolo Roberto

Kickboxing...i love it! Äntligen tillbaka efter influensan. Fortfarande besvärar den efterhängsna skrällhostan efter nära fyra veckor. Detta till trots. Nu var väntan över för att känna på första träningspasset. Jag är riktigt förvånad att det inte var några problem att genomföra hela passet. Konditionen fanns där. Jag har visserligen hållit på med timmeslånga promenader i väntan på att bli återställd, men i alla fall....

En lårkaka rikare, men äntligen - äntligen fick jag insupa den unkna doften från insvettade pusselmattor. Så här mitt i terminen var det dags för lite mer avancerade koordinationsövningar. Det dröjer nog ett tag innan jag får ordning på en sidekick med efterföljande backkick - eller frontkick med bakre benet som efterföljs av en backkick. Även om det ännu dröjer innan allt bara flödar fram och rätta "knycket" infinner sig. Ändå är berusningen av en kombination som "sitter" är starkt vanebildande. Jag vill ha mer......Jag vill kunna.....behärska...övervinna...mig själv.

Under min overksamhet har jag roat mig med att läsa Stieg Larssons böcker. Helt fantastiska deckarromaner som uppslukade mig totalt. Blev ju lite förvånad då Paolo Roberto dök upp i en av birollerna, som faktisk får stort utrymme i den andra boken. Stieg Larsson har dock fel i beskrivningen av fighten mellan Paolo och Sebastian Lujan......Den var allt annat än jämn.

Jag var där...Back to the Baltic...en oktoberkväll på Åland för några år sedan. Det blev ett anticlimax utan dess like. Ni vet när förväntningarna skruvats upp och verkligheten visade sig vara det omvända. Höjdpunkten var Aldo Colliander - vilken fighter. Hoppas han får några ytterligare bra matcher...

Fight Quest - tröst mot Influensa!

Det absolut tråkigaste som finns är återhämtningsfasen från en långvarig förkylning. Febern är över men den envetna skrällhostan biter sig fortfarande fast. Äntligen slipper jag ligga nedbäddad i soffan. Eftersom jag skall iväg på resa, har jag denna gång tänkt vila ordentligt. Men att gå ifrån träning fem dagar i veckan ner till noll - ifrån bra kondition till en återuppbyggnadsfas, är en pina. Ibland känns det som ett mantra. När kroppen är i sitt esse i en underbar form - går det lika fort åt andra hållet.

Det finns tröst - Fight Quest på Discorvery Channel (tisdagar kl 22) är fantastiskt bra. Jag trodde inte att en programform som påminner om Rallarsving kunde komma i närheten av det som Musse och Andreas uppbringade. Jimmy Smith (MMA) och Doug Anderson (kickbox, ex soldat) reser jorden runt och testar olika kampsporter. Först ville jag inte se programmet och tänkte bara att det skulle bli en blek kopia av Rallarsving. Det är egentligen ett helt annat program. Jimmy och Doug delar alltid upp sig och tränar fem dagar på var sitt håll för olika kampsportstränare. Sista dagen är det återsamlig och de möter duktiga fighters i den kampsportsform som programmet för tillfället handlar om. Således mer om kampstilen. Riktigt häftigt. Jag saknar dock Musse och Andreas lättsamma stil, intervjuer och doften av unken träningslokal som förmedlades i rutan.

Spoiler: Svenska MMA-proffs - ej vuxna sin uppgift?

Bielkheden och Eklund - båda utslagna i sina första UFC matcher! Jag känner mig grymt besviken.
För det första känns det minst sagt lite "amatörmässigt" av TV4-Sport att inte förhandlat fram en separat visning av David Bielkhedens match. Det hade ju inte krävts någon raketforskare att räkna ut att matchen låg i farozonen för visning, med tanke på fightcardet och den erfarenhetsmässiga visningstiden. På Rumblefish skriver Paolo Roberto att de blivit lovade att den skulle sändas efteråt, precis som Eklunds match. Jag hoppas att de hade bemödat sig ett ordna ett skriftligt avtal och stämmer dem ordentligt. Om inte - är det otroligt naivt och amatörmässigt!!! Det är ju jänkare och med tanke på hur de behandlat PRIDE-fighters - knappast förvånande.
För det andra är nu två svenskar utslagna i sina debutmatcher i UFC-galorna. Är svenska MMA proffs ännu inte vuxna sin uppgift? Jag beundrar både David Bielkheden och Per Eklund, men konstaterar ju samtidigt att vi inte har någon svensk fighter som knappt tar sig in och visas i TV-tablån.
Mina förväntningar var stora på Bielkheden och i efterhand kanske lite orlimliga? Jag ville så gärna att han spöade drägget Sanchez och samtidigt UFC etablissemanget med sina PRIDE erfarenheter. Matchningen mot Sanches var för svår och en fingervisning kanske var att flera påtänkta motståndare dragit sig ur innan David blev tillfrågad. En eloge att han vågade, men är ju så satans besviken på att jag inte fick se matchen alls.
Eklunds match var nog en av de tv-mässigt tråkigaste jag sett i UFC-sammanhang. Där är jag ocskå oerhört besviken, eftersom matchningen var mycket bättre. Den fullständiga låsningen hos Eklund att i tre ronder fortsätta med samma nedtagningsförsök lär väl knappast rendera i fler matcher - i alla fall inte under sändningstid. Han kan ju i alla fall vara stolt över att ha klarat flest ronder i UFC och även varit med under sändningstid. Jag undrar hur lång tid det går tills nästa gång någon annan svensk visas i UFC-galasammanhang OCH i svensk TV.