Vem ska få døma BJJ matcher?

Det här med BJJ domarutbildningar är lite läskigt tycker jag. Det läskiga är att man kan få certifikat att døma  åtminstone (vitbältes-matcher?) utan bågon bakgrund i BJJ.

Nu säger jag inte att jag anser att man inte ska få døma BJJ om man inte tävlar själv, eller åtminstone ser väldigt mycket på BJJ. Men hur ska man kunna bli bra på att døma BJJ om man får tillfälle att gøra det några ggr per år? Hur ska man kunna bli bra på nånting øverhuvudtaget om man får tillfälle att gøra det väldigt väldigt sällan?

En person som inte sysslar med BJJ aktivt kan absolut komma ihåg de flesta momenten och ska utan några større problem kunna døma en typisk vitbältesmatch. Men alla som tävlar vet att det inte finns många typiska vitbältesmatcher. Det är svårt att tro ibland hur svårdømda vissa moment kan vara i en BJJ match.

Jag själv, som gått runt 150 BJJ matcher och har säkert sett øver 500 timmar Mundials, blir fortfarande førvirrad när jag ser en del moment. Och då jag sätter stort värde på det strategiska och taktiska i mitt game så är det naturligt att jag har väldigt bra koll på regelsystemet och de olika kryphålen (ja det finns många kryphål i BJJ reglerna) och t.o.m jag blir då førvånadsvärt ofta førvirrad och osäker på hur jag själv skulle døma.

Då frågar jag mig själv, hur osäker måste inte en person som inte ens tränar BJJ känna sig då han dømer en match? Säg att han gør det ett par gånger i veckan, då skulle det vara helt okej. Då skulle han hålla sig up-to-date kontinuerligt. Men det mer realistiska är att denne kommer att døma ett par ggr per år?!?

Senast førrførra helgen när jag tävlade i Stavanger Open så frågade jag domaren precis innan matchstart vilka regler som gällde. Om det var vit eller blåbältesregler (då klasserna var ihopslagna) då säger domaren till mig: "det är ingen skillnad på vit och blåbältesregler" Då svarar jag lite førvånad: "Jo det är det" Då han ser på mitt lite førvånade uttryck att jag verkar "osäker" så førsäkrar han mig en gång till om att det inte är någon skillnad mellan vit och blåbältesregler. Då suckade jag endast och bad till Gud att den här liraren inte førstør hela min helg, då jag rest 9 timmar från Oslo till Stavanger før att tävla. Och mycket riktigt fick han høra några irriterade kommentarer och tillrättavisningar från både mig och publiken, men i slutändan gick det bra. (jag orkar inte dra hela matchen men det va många tabbar, och att jag tävlade mot en 15 åring som var vitbälte gjorde inte saken bättre)

Men iaf, jag har en løsning som är bra i teorin men tyvärr tror jag inte att den någonsin kommer att genomføras i praktiken. Men jag tycker att alla domare ska få genomgå ett prov, efter utbildningen, och om de dømer sällan ska de få gøra ett omprov efter ett par år. Och det är ganska enkelt faktist. Provet bestårt av att man får titta på en BJJ match-uppvisning där man medvetet simulerar de mest svårdømda aspekterna av en BJJ match och ser hur bra domaren i fråga gør ifrån sig. Många skulle bli underkända, det är nåt som jag är øvertygad om.

Märklig skada störde.. men viljan knep en bronspeng

I förrförra inlägget skriver jag om "supertalangen" som skulle tävla i min BJJ viktklass, jag skriver om hur jag vill möta just honom pga oddsen jag hade emot mig med bl.a viktskillnaderna (där mitt ego gjorde uppror). Tyvärr fick jag inte chansen att möta denna motståndaren då denne blev utslagen innan mig.  Det är synd att jag inte fick möta honom då jag anser att det fanns potetial att bli en väldigt strategiskt intressant match. Men han vann faktist sin viktklass i SW turneringen tidigare på dagen  och han såg väldigt bra ut.

Innan BJJ turneringen startade, ställde jag upp i SW. Mest för att få den första matchen avklarad så nervositeten i den första matchen i BJJ senare, inte blir lika intensiv. Jag tränar aldrig No-Gi och mitt No-Gi game är praktiskt taget obefintligt, jag räknade aldrig med att vinna SW matchen så mitt mål var bara att mjuka upp kroppen och få en bra uppvärmning innan jag ska tävla i BJJ, vilket är den enda fokusen för mig i turneringen. Men medan jag fightas i SW matchen så får jag en spark eller ett knä på vänster armbåge halvvägs in i matchen, jag är fortfarande osäker på exakt vad som hände men när det återstod ca 20 sekunder kvar i matchen så stoppade jag själv matchen pga smärtan.

Armbågen svullnade upp direkt och smärtan var ganska intensiv. Jag tejpade fast en ispåse omedelbart, men eftersom jag kunde böja armen och vrida den så jag visste att det inte rörde sig om någon allvarligare skada. Klockan är nu 11:00 och BJJ turneringen börjar 15:00, så jag går upp och tar en tupplur i Stavangers MMA-lokal för att vila upp armbågen i ett par timmar så jag föhoppningsvis kommer kunna prestera någorlunda bra senare på dagen.

När det senare var dags för BJJ så hade jag tur i första matchen då min motståndare aldrig dök upp. Jag gick vidare på WO och fick därmed en chans att vila armbågen en stund till. I åttondelsfinalen kunde jag använda vänster arm ganska bra, jag höll mig till gameplanen vilket var att plocka upp 1-2 fördelar och sen stänga ner. Och jag fick min vilja igenom i den matchen. 10 minuter senare var det dags för kvartsfinalen och armbågen var nu mer svullen men jag kan inte direkt påstå att smärtan var intensivare, jag kände att det skulle gå bra. Och jag vann även denna matchen med 2 fördelar.

Det som var lite oturligt för mig i det här läget var att det tog nästan 40 min innan jag fick gå på mattan för semifinalen. Och nu hade armbågen hunnit svullna mer och smärtan var nu väldigt jobbig. Igentligen borde jag ha dragit mig ur semifinalmatchen, men eftersom jag hade tidigare vinst över denna motståndaren, plus att jag hade tagit mig till semin trots att jag hade oddsen emot mig, så kändes det otroligt svårt att bara kliva åt sidan när jag redan tog mig så långt. En annan sak som spelade in var att en av mina vänner redan var klar för final, så det skulle va kul att "rensa ut" det sista motståndet så han kunde säkra ett guld (då jag och han stänger bracketen tillsammans och jag hade självklart inga planer på att fighta honom i finalen)

Så jag kliver på mattan för semifinalen. Redan från början insåg jag att detta inte skulle sluta som jag hoppats. Jag kunde inte ligga på min vänstra höft för fem öre, eftersom då vänster armbåge också ligger på mattan. Så med en halv spiderguard blev jag passerad efter ca 3 minuter, och hade ingen chans att försvara min högra handled då min vänstra arm var obrukbar, så jag fick se mig besegrad efter en verbal tapout på ett handledslås.

Jag kan nu med all säkerhet säga att detta är SISTA gången jag ställer upp på en SW match innan en BJJ turnering. Jag har skadat mig i 50% av alla SW matcher som jag ställt upp i, och jag tränar inte ens No-Gi så ja, jag är aningen förbannad på mig själv för den missen.

Men men, jag hade svinkul och fick träffa vänner som jag inte sett på länge och turneringen var utomhus och det spelades skön musik hela tävlingsdagen, så man kan inte be om för mycket eller hur? ;)

Fusk att tävla i en Keiko?

Jag har alltid mer eller mindre tänkt på det här, men det har aldrig slått mig mer än nu, hurpass avgørande en Gi modell kan vara før resultatet i en BJJ match.

Jag ifrågasätter hela Keiko Raca's Gi-kollektion. Tänker ni nån gång på hur tunna deras dräkter är längst ner på ärmarna? Hela dräkten kan vara av robust Double-Weave modell men helt pløtsligt førsvinner materialet  på just ärmarna? Igår på träningen studerade jag noggrant alla modeller som råkade befinna sig i min spider, och de jag kommer ihåg var Vulkan, väldigt tjockt sydda längst ner på ärmarna och lagom elasticitet. Samma med Atama, ganska tjockt tyg i hela ärmen med en ganska bred "sydd-kant" längst ner som gør att man får ett bra grepp. Alla Gracie Barra dräkter är relativt tjocka, både Single och Double-Weave

Och så helt pløtsligt en Keiko, så tunn och stumm i ärmarna att det nästan bli lite obehaglig att greppa. Det gør ont i naglarna direkt om man førsøker gräva in fingrarna, pistol-grip känns som det enda befintliga alternativet om man ska etablera ett starkt grepp før bra kontroll, annars får man kämpa med fingrarna.

Jag sparrades även häromdan med en kille i en ultra-light summer Gi, och jag kunde inte øverhuvudtaget greppa materialen på utsidan av hans knän när han satt på sina knän, han hade visserligen lite køttiga lår och det fanns noll "slaf" i tyget som man kunde få tag på, hans Gi blev knappt skrynklig när han satt på sina knän. Ungefär som när någon har knäskydd under en tight gi, omøjligt att få ett bra grepp.

Aja, detta är nånting jag har reflekterat øver, jag tycker inte på något sätt att det är en ojust førdel att tävla i en Keiko, jag øverdriver lite grann før bloggens skull ( man ska aldrig låta sanningen komma i vägen før en bra historia) men skämt åsido, är jag verkligen HELT fel ute här? Nån mer som tänkt på detta?

Gameplan før pyttesmå sjuklingar?

Det var ett tag sen jag skrev ett inlägg, har helt enkelt vart før upptagen med jobb, træning, byte av bostad, (har extrem telefonskräck så det førsvårar mycket) och så har vi fortfarande inte internet hemma så jag får hitta tid på min lunchrast som nu.

Men iaf, det finns en BJJ & SW turnering i Stavanger som är nu på lørdag och jag anmälde mig redan innan sommaren. Jag älskar att tävla och tiden mellan turneringarna känns alltid lika lång och tråkig.

Men just nu är jag i ett dilemma. Har vart jättesjuk hela førra veckan och tappat mycket kondis, plus att jag upptäckte att viktklasserna inte är ordinarie viktklasser enligt IBJJF. Den lägsta vikltklassen i turneringen i BJJ är -76. Inte nog med det, men fighters väger in UTAN Gi! Och inte nog med det, de väger in DAGEN INNAN!? Detta betyder att jag i princip kan møta killar som väger runt 80Kg med Gi. Jag väger 70 med Gi och 10kg skillnad är nästan 2 viktklasser. Førhoppningsvis kommer det inte finnas før många av dessa bjässar som väger runt 80, men jag räknade øver 22 st tävlande igår och oddsen är inte tilltalande.

Om jag frågar om jag får sluta jobba en timme tidigare på fredag før att hinna med tåget som går 17:10 så är jag framme i Stavanger klockan 1 på natten før att sen tävla 9 på morgonen. Men det går att løsa. I mina tidiga väldigt nervøsa tävlingsperioder så har jag kammat hem medaljer med bara 2 timmars sømn dagen innan.

Nu till nånting som motiverade (retade) upp mig.

Jag kände inte igen någon av de namnen som är i min viktklass men hittade ett resultat när jag søkte på youtube. Och det klippet var minst sagt "lite" oroande. Nån kille som ser ut att vara på tok før många viktklasser øver min egna, presenteras i klippet som nån form av Norsk supertalang och det snackas om VM och Abu Dhabi när de pratar om killen. Ni får se klippet själva jag førstod inte (ville inte) førstå allt som sades om denna unga mannen, men faktan slog mig. Han är mycket større, starkare och mer atletisk än mig. Jag tror däremot att jag har mycket mer tävlingserfaranhet och är mycket äldre än honom och det är 2 førdelar før mig. Jag har grindat ut førdelsvinster øver større starkare killar innan med hjälp av lite taktik och "fegande" Så jag har definitivt  "kanske" en chans.

Nu har jag arbetat upp mig till den punkten då jag inte ens bryr mig längre om någon annan i turneringen førutom honom. Jag tog åt mig som f*n när jag såg klippet på youtube (vet inte vrf) kanske før att jag är liten och svag och han är stor och stark och teknik och visdom/erfarenhet ska alltid segra mot ungdom och styrka, enligt Jiu Jitsuns lagar iaf.. Jag tar det väldigt personligt om jag førlorar mot någon som har sämre teknik men är starkare och har bättre kondition. Klart jag inte tar åt mig så mycket när jag går øppna viktklasser men detta är ingen "øppen" vikltklass men det är f*nimig inte min vikltklass heller. men va ska man gøra liksom.

Jag säger redan nu vad jag ska gøra på turneringen i varje match. Jag ska dra spiderguard, och "nästansvepa" alla mina motståndare tillbaka till spider. Hellre 1 førdel i min spider än 2 poäng i 80Kg stängd guard. Då kommer jag bli utklappad jag vet det. Jag är inte i form att flexa inuti en stark persons stängda guard. Men om någon har ett bra tips så är jag "ALL EAR"!!!

Här e klippet jag hitta på killen

Att førlora stridsmoralen?

Den här matchen kommer att hemsøka mig väldigt länge, så jag skriver ett inlägg som nån sorts terapi som ska hjälpa mig att komma øver de här känslorna.  På träningsmattan kommer man billigt undan när man gør misstag, men på tävlingsmattan kostar de dyrt. Ja, jag vet att alla ibland gør misstag under en match, och ibland gør man helt enkelt väldigt dåliga matcher, oavsett sport.

Men ibland, dock väldigt sälsynt, så händer det att man gør en "Platon". Så i min førsta match på Sthlm Open før några månader sen gjorde jag en "Platon". Men jag vill hävda att det inte var helt mitt fel, och att høgre makter såsom Karma spelade en viktig roll.

Jag tillhør Gracie Barra, och kommer aldrig att byta team. Jag representerar och promotar Gracie Barra vid varje tillfälle som erbjuds (som nu). GB Equipe, Organized Like A Team, Fighting Like A Family. Hela køret liksom. Jag kommer att starta ett Gracie Barra team i Oslo med hjälp av Carlos Lemos Jr, och jag kan inte førmå mig själv att tävla under något annat team, kanske därfør jag inte heller tränar under andra team, och det är därfør jag inte tränat BJJ på øver 1 år. Bara lite kort fakta om min relation med Gracie Barra.

Nu ska vi kasta oss in i vad som hände på Sthlm Open. Så där står jag intill tävlingsmattan, uppvärmd och klar. Gått igenom alla personliga rutiner som man har innan en match. Känner mig extremt taggad och klar før fight. Om ni undrar hur jag kan va det utan att ha tränat på 1 år, så kan jag inte riktigt førklara det. Mitt game har ju alltid varit baserat på att sakta ner tempot i matchen till min førdel, och jag lyckas med det i 95% av mina matcher. Jag ska inte säga att konditionen inte har varit ett problem, før det känns ju att man inte tränat på länge. Men teknik går alltid føre stryka och uthållighet. Och endast 1 månad innan Sthlm Open så vann jag guld på Grapplers Open Norway i blåbältesklassen.

Så mitt namn ropas upp, jag träder fram, och då smäller bomben. Min Gi är inte godkänd!! Den är tydligen før kort i längden. Alltså inte i ärmarna eller byxbenen, men den når tydligen inte långt nog ner øver rumpan. Jag har tävlat i samma Gi många gånger men eftersom Sthlm Open var sanktionerat av IBJJF så var de väldigt hårda med alla regler. Min värld rasar eftersom 1: Jag har ingen extra Gi med mig. 2: Jag är i Sthlm helt själv, ingen annan från mitt team är här. Jag vet inte hur jag ska få fram en Gi på 2 minuter. Så jag børjar springa runt som en galning i hela arenan, och fråga den ena efter den andra om jag kan låna deras Gi. Men ingen kan. Jag frågar t.o.m enstackars kille som precis førlorat sin førsta match om jag kan låna hans eftersom han åkt ut ur turneringen men han skulle resa hem direkt efter. Jag springer tillbaka till sekretariatet och breder på någon snyfthistoria om hur jag rest x-antal timmar från Oslo, det här får inte hända!!

I sista stunden, presenterar sig en vänlig själ i form av en herre i sekretariatat från team Check Mat. Han ger min sin Gi. Han tävlar inte ens men han tog med den ifall...!? Jag hoppar snabbt in i Gi'n, kliver på mattan och då slår det mig. Jag har en gång sagt att jag aldrig kommer tävla i någon annan uniform førutom Gracie Barra. Och där står jag nu i min Check Mat Gi. Jag är helt dränerad på energi, fokus, koncentration och viljan att fightas. När jag skakar hand med min motståndare så tänker jag att jag vill ligga i  en skøn soffa med en filt och dricka varm choklad.

Domaren signalerar matchstart, och F*ck it, måste ge allt nu!!! I riktigt "krisiga" lägen så faller människan tillbaka på det som känns tryggt. Och i mitt "fall" betyder det øppen guard och inget annat. Varenda muskel i hela kroppen känns som spaghetti, jag får inte ens svepa honom tänker jag snabbt før mig själv innan han hunnit få tag på mig, før hamnar jag på topp kommer mina ryggmuskler kollapsa känner jag, mina ben kommer inte ens orka bära min egna vikt.

Jag drar guard snabbt (slarvigt) och det enda som inte får hända i matchen händer. jag hamnar på topp direkt. Blir øverrøst med snabba starka attacker, och det enda jag har kvar i reservtanken går åt att førsvara. Ni kommer se klippet strax och se vad jag menar, men när jag avstyrt det mesta och vi kommer tillbaka till en neutral position i hans stängda guard, då ger jag helt enkelt upp. Min motståndare känns 3 gånger starkare än mig, jag får känslor av att alla i arenan är emot mig, jag vill inte vara här...

Det bästa kännetecknet før min tidiga kapitulering syns i mitt førsvar av det sista strypet. Det är ett enkelt Cross-Collar Choke, men jag tycks inte kunna gøra nånting før att blockera det. De submissions som jag førsvarar innan denna är mycket mer komplicerade men denna som jag enkelt borde kunna førsvara krossar mig helt och ødelägger hela den självkänslan som jag inte ens hade i matchen. En avrättning på mattan.

OBS!! Inte att ta nånting ifrån min motståndare som var väldigt duktig!! Och jag skyller inte heller på frånvaro från träning, jag hade ganksa okej kondis och jag hade teknikerna. Jag vann faktist mitt snra guld i Norge på Norwegian Open bara ett par veckor senare. Men något hände i den matchen som jag aldrig vart med om tidigare.. Jag førlorade stridsmoralen...

Jigoro Kano tränade Grizzly-bjørnar

Jag blir djupt rørd øver Jigoro Kano's passion før sin konst. Hans läror begränsades inte till endast hans mänskliga elever. Och hans kärlek till vilda djur resulterade till att han øppnade framgångsrika skolor även i nordamerika.

I børjan av 1900-talet så var inte Grizzly-bjørnarna så tekniskt avancerade. De behärskade självklart de mest grundläggande kastteknikerna i "Kano Ryu Jiu-Jitsu". De var medvetna om principerna kring en guardpassering och de kunde några ledlås. Men det är først på senare tid som Grizzly-bjørnarna har utvecklat sina tekniker, och därmed sin egen stil. Idag kallar de stilen før "Grizz-Li-Tsu"

Kastet:

I børjan av fighten kommer ni få se avancerad "gripfighting" där den større bjørnen får ett dominant grepp och utfør en perfekt Uchi-Mata. Lilla bjørnen kan sina fall-tekniker och etablerar snabbt en stadig Øppen Guard med en hand på pälsen och en fot på stora bjørnens høfter.

Guardpasseringen:

Den lilla guard-playern har faktist en väldigt aktiv guard och håller stora bjørnen på avstånd genom att pressa bort hans høft. Men stora bjørnen är ingen duvunge precis, har är något av en Top-Game specialist och har passerat guard hela sitt liv. Han håller stark press och lyckas implementera sin Toreando-passering. Men lilla bjørnen exploderar i en høftførflyttning och tar sig tillbaka till øppen guard.

Resningen:

Lilla bjørnen inser att pressen børjar bli før mycket, och det är bara en tidsfråga innan hans øppna guard blir smashad än en gång. så han bestämmer sig før att gå till Halv-Butterfly, trä in en Underhook på høger sida, och till slut kan han med sin Butterfly-Hook skapa avstånd och ställa sig upp.

Just dessa 2 är väldigt duktiga svartbälten, och båda är även instruktører. Men det finns många bjørnar därute i skogen som tränar varje dag, och vi kommer att få se fler och fler duktiga utøvare med tiden.

Instant Champion - Just add water

Eller: Snabbvärldsmästare - tillsätt endast taktik

Kron Gracie är kanske en av de mest aggressiva BJJ players vi har idag. Han kommer nog førmodligen aldrig att få poängavdrag før "stalling" i en BJJ match. Hans trademark är nog att han ständigt søker submissions. I vissa (många) fall verkar han praktiskt taget øveraggressiv och han låter t.o.m submission komma føre position. Otroligt aktiv i sitt søkande efter avslut. Finner sig själv ofta ligga under på poäng när han avslutar sina matcher.

Han vinner sällan på poäng, och de gångerna han faktist vinner på poäng så har han fått de poängen av att søka submission. Han passerar inte før att passera, han passerar før att kunna komma till avslut enklare. Han sveper inte før att få 2 poäng, han sveper før att vänta på kontringen så att han kan førbereda sin set-up.

Det är svårt att førklara hans stil och hans game om man inte sett honom fightas. Men Kron bjuder alltid på non-stop action, och hans motståndare vet att de aldrig kan "sänka guarden" før en sekund när de leker med honom. Men en sak vet de! Att om de fights "smart" så har de større chans att vinna än vad de igentligen borde ha. Før Kron har en STOR glipa i sin skøld.

Han använder noll taktik till hans førdel när det kommer till att vinna matcher. Æven när han leder på poäng så chansar han i sitt søkande efter avslut. Och detta leder oundvikligt att han ibland finner sig "on the loosing end" i matcher som han ska vinna. Det har inte gått så bra før honom i Mundials sedan han blev BB, han har visserligen møtt väldigt bra motstånd, och i vissa matcher helt enkelt blivit utklassad. Men någon som alltid får mig att häpna när jag ser honom fightas, vare sig det är när han sitter ner i øppen guard vitbältesaktigt med endast en hand på motstandarens krage, eller när hans motståndare släpar honom i ett ben och han inte verkar bekymra sig det minsta øver sin dåliga position, eller när han accepterar ett svep som han faktist kan kontra ganska enkelt, men i allmänhet hans brist på taktik.

Jag vet inte om man ska tycka att Kron är naiv, eller om man med vørdnad ska se honom som en "riktig fighter" som representerar BJJ, och allt som BJJ igentligen står før.

Kron førlorade finalen i årets Mundial mot "Durinho" på poäng. Men inte att ta något ifrån "Durinho" som gjorde en fantastisk insats i VM och kammade hem den åtråvärda titeln. "Durinhos" intervju efter finalen fick mig att klumpa i halsen som aldrig førr, øgonen fylldes (och tømdes lite grann faktist) av tårar och jag får rysningar nu bara jag tänker på det. Jag kommer hitta en video och gøra ett inlägg även om denna fantastiska kämpe.

Men den här matchen som jag lagt upp är från BJJ World Pro Cup 2011, och Krons motståndare är ingen mindre än Gilbert "Durinho" Burns. Se och njut av en av de vackraste och mest sälsynta submissions på høg nivå!!

Ta på dig Gi''n igen Demian Maia

Det är ingen nyhet direkt att man MÅSTE träna med Gi før att få de allra finaste detaljerna i sina tekniker No-Gi. Och Demian Maia's prestation i førra UFC galan är bevis nog før det. Om man aldrig hade sett Demian Maia innan, och såg endast hans match mot Mark Munos så hade man trott att Maia är främst en striker, men som även har ett helt okej ground game. Før ärligt talat så såg hans standup bättre ut än hans Jiu Jitsu. Demian Maia har tävlat på høg nivå i BJJ, även om det var väldigt länge sen.

I UFC blir han alltid presenterad før "Two time Brazilian Jiu Jitsu World Champion" men jag tycker att denna presentation är lite missvisande, då Demian Maia har vinnit VM i BJJ i lila och brunbältesklassen. Och først när man vunnit (igentligen den enda VM titeln som betyder nånting) Svartbältesklassen i "Adult" kan man kallas før Brazilian Jiu Jitsu World Champion. But nevertheless så har han en gång befunnit sig på den allra høgsta nivån i BJJ. Han har vinster mot Ronaldo "Jacare" Souza som är 2 faldig Absolute Champion.

Men de missarna som han gjorde i senaste matchen är verkligen pinsamma, och många BJJ players runt om i världen blev besvikna när de såg den senaste UFC galan. Men før att hålla sitt groundgame knivskaprt så måste man kontinuerligt uppdatera sitt game med det absolut senaste. Jag är helt øvertygad om att Demian fortfarande tränar med Gi och det kommer han nog alltid gøra, men han rullar inte med den nya generationens Svartbälten. Och jag tvivlar på att hans skulle ha mycket chans i någon av internationella BJJ turneringarna, ännu mindre i Mundials.

Det bästa før honom vore att rulla med några av årets lila och brunbältes Champions och känna på det där "next level Jiu Jitsu" som han helt gått miste om de senaste 5 åren. Han har fortfarande den där "old school" BJJ med bra topgame, mycket press, starka passeringar, som fungerar på hans motståndare i 90% av fallen. Men før att slippa gøra såna grova missar som han gjorde senast så behøver han även "next level" Jiu Jitsu førutom hans "old school" før att hålla sig ajour.

Jag brukar alltid dela upp BJJ i "old school" och "next level" vet inte riktigt själv hur jag ska førklara skillnaderna men det är så uppenbart att se i rørelserna. "old school" är mycket bas-positioner som fungerar väldigt bra (oftast) och bra kontroll fram till avslut.  "next level" tar mycket kortare genvägar i sina transitions, och är explosivare i positionsbyten och avslut. Ingen bra førklaring men den bästa formuleringen jag kan ge just nu iaf..

Royler Gracie vs Eddie Bravo 2

Väldigt rolig intervju med en av Världens Bästa BJJ proffesorer Vinicius "Draculinho" Magalhaes.

Jag personligen tycker att Eddie Bravo är grovt øverskattad, har har varit bra på att marknadsføra sig själv och han har varit bra på att sluta tävla efter han vunnit mot en "Gracie" Men som Draculinho säger i intervjun:  Buster Douglas beat Mike Tyson, but Mike Tyson is Mike Tyson and Buster Douglas is Buster Douglas..  Eddie är Eddie och Royler är Royler..

Kommentera gärna jag vet att många inte håller med mig ;)

Peace

50/50 Saves The Day...

Gårdages inlägg var lite väl långt, men allt som stod behövde ju sägas? Min tankspriddhet börjar manifestera sig i bloggen, men säg inte att jag intevarnade er! Idag tänkte jag hålla det ganska kort med texten åtminstone. Men det ska jag allt kompensera upp med en av mina matcher som jag ska visa.
Det är en blåbältes-match och ska igentligen vara 6 minuter lång, men inte ens mina matcher kan hålla sig kortfattade, och denna är drygt 13 minuter lång. Det finns en förklaring till det.

I ett av mina tidigare blogg-inlägg från förra året, pratar jag om 50/50 guarden. "fifty-fifty" Det inlägget heter "BJJ evolution eller ett steg tillbaka?" Jag rekomenderar verkligen att ni läser den om ni inte redan har gjort det. I det inlägget diskuterar jag 50/50 guardens framfart och dess befläckade rykte. Jag tar även upp en av mina egna erfarenheter av 50/50 som jag hade i en av mina matcher från öppna viktklassen på Norwegian Open 2010. Då berättar jag om hur 50/50 guarden bokstavligt talat räddade
mig från en säker förlust. Och endast därför kan jag personligen inte direkt ogilla den positionen
som många BJJ utövare gör.

50/50 är absolut inte en position som jag söker efter i en match. Och alla
som nån gång har sett mig tävla har förstått ganska fort att spider-guard är min "bread & butter"
Men just den gången, kunde jag inte använda min spider-guard i slutet av matchen p.g.a att min nagel slets av. Och det va faktist bra mycket värre än bara "en nagel som gått av", i pincip hängde hela nageln i en liten bit nagelband (men kunde inte lossna helt) och det va den  snuskigaste skadan jag dragit på mig i en BJJ match hittills.  Inte för att det gjorde så ont, men det kändes sjukt obehagligt. Och ni kan ju gissa hur mycket greppförmåga jag hade i högerhanden just då. matchen är 13 minuter lång eftersom den stoppas 2 gånger. Första gången när nageln går av, och andra gången är när de blöder igenom pappret och tejpen. Jag trodde aldrig att det kunde blöda så mycket från ett nagelband.

När matchen återupptas första gången efter skadan är min spider-guard reducerad till 30 % av sin effektivitet. Och därmed även mitt självförtroende. Jag börjar känna att jag kommer bli passerad när som helst, jag börjar få panik och är desperat. Vid det här laget har jag aldrig använt 50/50 innan, jag har bara sett Rafael Mendes och Bruno Frazzato använda den på Mundials. Någon gång har jag testat positionen på träning men aldrig använt den i sparring. Så de kunskaperna jag hade om guarden var minst sagt begränsade. Men innan jag tar iväg er än en gång på en ett oändligt blogg-inlägg så kommer matchen här nedan.

Ni behöver självklart inte spendera 13 minuter på att titta på matchen så här följer tidsramarna då det är kamp: Matchen återupptas vid 06:00 och vid 10:30

Matchen slutar 2-2 med 1-1 i førdelar och jag vinner på domslut. Men det ær uppenbart att domaren gør en liten miss och delar ut førdelar till både mig och min motståndare før det sista svepet nær endast jag ska ha en førdel. Så igentligen ska jag vinna med 2-2 1-0

Schack vs BJJ

Klockan är 20:40 och jag avslutade precis mitt dagliga schackpari mot datorn. Jag har äntligen börjat få ordning på min "queens pawn opening" och efter många månaders slit så börjar jag dominera datorn på nivå 4, och har även bra koll på nivå 5, jag vinner ca var tredje gång. Jag har även 4 vinster på nivå 6!!! Jag byter min darksquare-bishop så fort jag får chansen och därefter ställer jag Londonsystemet,  castlar på damsidan för att kunna använda min Kings-rhook i attacken, baserat på att datorn castlar på kungsidan vilket han ofta gör. Intressant nog är datorn smartare än vad man tror, går man tillbaka ett steg och gör samma drag som man gjort tidigare så gör datorn oftas ett helt annat drag än innan man gjorde "undo" (ctrl-z)

Jag kan inte de svenska termerna som ni kanske märker, för alla instuktionsvidoes jag spanar på och de böckerna som jag läser, är på engelska. Jag läste nyligen ut en sjukt bra bok som  heter "The Immortal Game" som handlar om ett berömt schackparti som spelades i verkligheten i London 1851, och fick senare namnet "The Immortal game" En av de vackraste parierna som någonsin spelades. Tänk att se en BJJ match med non stop action, fullt av vackra kast och svep, ofattbara submission escapes, sanslöst intelligent försvar och attack och slutligen en submission som får oss att analysera och diskutera den även 150 år senare. Jag snöade in på det här spelet Schack för ca 1,5 år sedan. Men det är först på den senaste tiden, ca 6 månader som jag har börjat fördjupa mig i konsten. Jag vet att det låter väldigt "gobbigt" (västgötska) som många av mina vänner uttrycker det, men jag är helt bortom mig  faschinerad av detta geniala strategispel. Det har nog en hel del att göra med att BJJ ofta associeras med Schack. "Human Chess" har man ju hört innan, eller kanske inte. Team Check Mat? Jag vet att jag har en trogen läsare från just Team Check Mat, och jag gissar på att han har hört synonymerna innan ;)

Något som jag tänkt på väldigt länge är att göra en video, som ett sorts montage där man ser två
personer spela schack, och samtidigt se samma 2 personer i en BJJ uppvisning där t.o.m en vanlig person som varken spelar schack eller tränar BJJ, skulle kunna se alla de olika liknelserna mellan de 2 konsterna. För ju mer jag läser om och spelar Schack, desto fler samband och likheter hittar jag. Det finns en video på youtube som heter just "Human Chess" där man får se några stillbilder på GSP som spelar schack, sen är det lite SW och MMA i bakgrunden. Ingen vidare ambitiöst gjord video, men jag gillar ändå att någon tog initiativet och försökte åtminstone.

Här kommer några av mina idéer gällande likheterna mellan Schack och BJJ:

De allra första avancemangen i schack görs för att försöka ta kontroll över centerbrädet. Den som tidigt får kontroll över centerbrädet får en fördel i form av större rörelsefrihet. Detta kan liknas vid de allra första greppen man söker, så att man får en bra position att kasta eller att dra guard ifrån.
Redan tidigt i ett schackparti finns möjlighet för attacker, dock ofta inte avgörande för spelet. Detta är när
man försöker sig på ett par fotsvep för att testa motståndarens stabilitet. Vit fokuserar sitt avancemang på attacker eftersom han tidigt i spelet har en fördel i och med att han börjar, så svart fokuserar på sitt försvar tidigt i spelet, och kan däremot göra rokad snabbt. Att göra rokad i schack är skrämmande likt att dra guard. Vit gör oftast inte rokad tidigt (om han inte blir pressad) för han vill inte förlora momentum genom att göra ett defensivt drag när han inte måste. Detta kan liknas vid att vit spelar på topp tidigt medan svart har en guardposition.

Nu är det upp till vit att avancera igenom svarts försvar för att kunna attackera kungen eller damen. Skrämmande likt en guardpassering. För gör vit ett misstag så kan han vara illa ute. En snabb triangel eller ett armlås från gurd kanske om vit passerar oförsiktigt? När jag spelar schack och tvingas att göra konstiga drag och ibland även offra pjäser för att kunna samordna ett försvar på andra områden på brädet, då tänker jag ofta på slarviga crosscollar chokes från guard och halvdana svepförsök, endast för att få motståndaren att backa en smula för att jag ska kunna etablera en bättre guardposition.

När man börjar bli passerad och tvingas gå till turtle och påbörjara desperata rull, påminner vældigt mycket om när man blir "gafflad" i ett schackparti, alltså din motståndare attackerar 2 av dina värdefulla pjäser samtidigt med ett enda drag. Då tvingas man  göra en utvärdering av läget för att avgöra vilket drag som blir bäst, vilken pjäs man ska offra? Ska man vända upp på  knäna eller ska man acceptera passeringen och fortsätta därifrån? Jag skulle nog kunna babbla om liknelserna hela kvällen, men det har ni knappast tålamod med. Jag behöver dock inte ens nämna vad jag liknar Schack Matt vid? Det kan ni nog klura  ut själva.

En annan intressant vinkel är att en spelare i Schack kan ha en obeskrivlig fördel i slutet av ett parti
där han teoretiskt sett SKA vinna 100 av 100 partier, men lyckas ändå döda spelet genom att tvinga fram "Remi" i partiet. Det finns några olika former av Remi men den jag beskrev nyss kräver att en spelare inte har några giltiga drag att göra med sin kung, men han är INTE ställd i schack. Detta liknar jag vid att man leder en BJJ match stort på poäng och precis när man ska avsluta sin motståndare gör man en otillåten teknik och blir diskad. Som sagt, likheterna  är skrämmande i antal, och det utan att nämna det strategiska tänket och enorma fokusen man måste ha i båda konsterna. Jag kommer säkert hitta ännu fler liknelser medan jag fortsätter studera dessa 2 vackra konster.

Precis nu insåg jag hur mycket jag skrivit, jag visste att det fanns risk för detta, ber om ursäkt. Så ni kan väl se det som lite kvällsläsning när ni har tid innan det blir dags att nana.. ZzZzzzZzzzZZZzzZZz

De säger  "Sun Tzu - The Art Of War"

Jag säger  "Anderssen vs. Kieseritzky  - The Immortal Game"

Den skrddarsydda BJJ Bloggen del 2

Skulle vilja ta tillfället i akt och presentera mig själv lite så eventuella läsare får en sorts bild om vem det är som skriver dessa, ofta utdragna och väldigt specifika blogg-inlägg. Nu vet jag inte om jag tar det här på lite för stort allvar, men jag tror ändå att det blir mycket trevligare läsning om man lär känna personen bakom tangentbordet lite grann.

De som har läst mina tidigare inlägg vet att den här Bloggen kommer att handla om 100% ren BJJ. Och som jag har nämnt i ett inlägg för länge sedan, så finns det risk för väldigt obegrliplig läsning för den som tränar BJJ 1 – 2 ggr i veckan för motions skull. Jag kallar Bloggen för: ”Den skräddarsydda BJJ Bloggen” för alla nördar därute som helt enkelt inte får nog av att bara träna, äta, sova och andas BJJ, utan måste även läsa konsten.

Om jag uppfyller andast 3 personers önskningar med trevlig läsning så kommer jag bli väldigt glad. Och en person vet jag iaf kommer att bli glad över att jag återupplivar bloggen, för denne kom fram till mig förra månaden när jag var på Sthlm Open och berättade hur besviken han blev när jag helt plötsligt slutade skriva inlägg. (Jag flyttade till Oslo och vi har ingen internet i huset) Detta gjorde mig väldigt glad och avgjorde per automatikk att jag genast tänkte återuppta den här sysslan.

Så vem är jag då?

Det kan jag faktist inte berätta i just det här inlägget før ingen har tid att läsa mitt inlägg i 3 tim 45 min. Så jag kommer att successivt väva in min historia i inläggen på ett intressant sätt, och jag har faktist mage att påstå att du KOMMER tycka att det blir intressant läsning för min resa sen jag började träna i Nov 2007 har förändrat mitt liv för alltid. Nu vet ni att jag har tränat BJJ i ca 3.5 år. Eller rättare sagt 2.5 år, för jag har inte tränat BJJ på ganska exakt 1 år snart fast jag har haft full möjlighet till det. Men det ska vi återkomma till, till varför jag inte har tränat.

Något som ni kanske finner intressant är att, under den här tiden som jag inte har tränat så har jag faktist vunnit 2 av de största BJJ turneringarna i Norge i blåbältklasessen -70. Den 27:e Jan 2011 vann jag Grapplers Open Norway, och så sent som i söndags förmiddag vann jag blåbältesklassen -70 i Norwegian Open Championships. När jag anmälde mig till Norwegian Open så hade jag inte tränat BJJ på exakt 11 månader. Nu är det inte  heller så att jag är någon talang eller underbarn vad gäller BJJ, dessa 2 guld är mina 2 första bland en massa lösvikt av brons och silvermedaljer. Varför nu när jag inte tränat?

Då jag är naturligt väldigt tankspridd, så har jag lovat mig själv att det inte ska gå ut över läsarna i form av 3 meter långa inlägg (måttenheten beskriver scroll-längden i skärmen) så jag måste tänka på refrängen i det här inlägget, men jag utlovar förklaringar på de ämnena i inlägget som kan ha lämnat läsare konfunderade.

Till nästa gång/Platon

Den skraeddarsydda BJJ bloggen aer tillbaka

Nær jag var på Sthlm Open BJJ før några veckor sen træffade jag ett lilabælte och denne kænde igen mig (?!?) och kom ihåg att jag hade en BJJ blogg før længe sen och han tyckte det var jættetråkigt att jag slutade blogga før han gillade verkligen "Pure Jiu Jitsu" formatet i bloggen. Jag kommer inte sæga emot honom jag gillade den också, och om han t.o.m ær den enda som gillade den så ær det fanimej vært att fortsætta skriva.

Jag har inte haft møjlighet att fortsætta eftersom jag flyttade till Oslo och vi hade (har fortfarande ingen) internet i huset. Så jag får blogga hemma och ta med mig USB minnet till jobbet, nu skriver jag från jobbet dock ifall ni undrar var alla æ och ø kommer ifrån. Men jag utlovar enklare læsning framøver i bloggen eftersom jag kommer skriva den på en svenk laptop.

Blev faktist sjukt glad øver att killen som jag aldrig træffat innan berømde mig før insatsen så jag kan inte se det som något annat æn ett tecken på att Bloggen ska upp igen!!!

Kommentera gærna och skriv vad ni tycker, om ni ÆLSKAR BJJ så føreslår jag att ni læser mina tidigare Blogg-inlægg de håller fortfarande måttet jag læste dem hæromdan faktist :) och det kommer komma mycket mer intressanta inlægg framøver!!

fler inlægg kommer kanske...

Nu har han ingen tillgång till Dator ens, han har precis flyttat till ny kåk i Oslo så han har ingen internet, nu sitter han på Adecco och søker lite jobb, men han ska førsøka skriva nåt intressant inlægg snart.

førresten han ska till Jønkøping på en No-Gi turnering nu på lørdag, inga tidsgrænser, inga poæng, ingen form alls har inte trænat på månader ska bli intressant!!

får se vad har jag glømt, jiu jitsu e bæst, kampsport kampsport, BJJ, Gracie Barra.. sådær

Att visa respekt, tacksamhet och att föra arvet vidare..

Nu har jag ju utlovat i förra inlägget att jag skulle förklara varför Platon ska gå en MMA match och varför han pratar om sig själv i 3:e person. Jag tänkte även ta tillfället i akt och presentera mig själv lite, så kan jag göra 3 flugor på smällen. För allt hör ihop på ett sätt trots allt.
 

Ok, som ni kan gissa så pratar Platon om sig själv i 3:e person mest för skojs skull, jag driver lite ibland för att visa att jag har självdistans och mest för att jag inte vågar driva med nån annan Bloggare (än) så jag driver lite med mig själv istället. Jiu Jitsu är min stora passion i livet och utan den är jag halv. Just nu är jag faktist halv, eftersom jag för tillfället är i Oslo och jobbar och sliter för att ha råd att åka och träna i Rio i December.
Väl framme i Rio kommer jag att va 1.5 människa i några månader och det känns otroligt skönt att veta. Det är det enda jag tänker på medan jag kryper runt i en maskin och skrapar bort lut från den i Coca~Cola fabriken. En av anledningarna till att jag just nu sitter och "Bloggar" är att jag måste få utlopp för mina tankar och känslor nu när jag inte tränar, nu när jag är halv.
 
 

Ok, så varför ska Platon göra MMA? Jo, för att jag innerst inne känner en starkt vilja att på ett sätt hedra mitt Team och visa min tacksamhet och min tro på Jiu Jitsu. Och samtidigt på ett sätt förlänga arvet. Och förhoppningsvis en dag föra det vidare till nästa generation. Jag ser det som en plikt fast samtidigt känner jag mig hedrad att jag är frisk nog än så länge för att en dag kunna vara denna ambassadör för BJJ.
De första UFC turneringarna berörde mig djupt. Helio Gracie's resultat av decennier av beprövningar av metoder till Royce Gracie's hängivenhet och hans tro på konsten. Jag vet inte om många är medvetna om detta men Royce Gracie var inte bland de vassaste Gracie's på den tiden. Men det var ändå han som fick förtroendet att föra arvet vidare just då. Royce var, runt 183 cm lång och vägde runt 77 kg. Och jag tror att han var 26 år gammal vid den tiden. Med andra ord en ganska vanlig och genomsnittlig person, inte atletiskt byggd på något sätt. Och det var den största anledningen att han valdes att representera familjen i turneringarna. Åskådarna då hade nog inte uppfattat Jiu Jitsu's effektivitet på samma sätt om en vältränad och grymt atletisk Rickson ströp
ut sina motståndare istället för Royce. Detta försöker jag alltid poängtera för folk när de säger: A men Royce var sååå kasss, varför lät de inte nån annan Gracie fightas i UFC? Men Royce hade en väldigt stark tro på sin faders läror, och en väldig tillit till sina instruktörer till bröder. Endast detta är beundransvärt.
 

Självklart har jag allt detta i ryggen när jag en dag går in i ringen/buren för att själv föra arvet vidare. Och självklart kommer jag att anstränga mig för att undvika att skada min motståndare med slag eller sparkar. Som Demian Maia sade en gång när han blev tillfrågad vilken hans favorit-teknik var: "Min favorit-teknik är när jag submittar min motståndare utan att han har slagit mig eller jag slagit honom" Perfekt sagt, och det låter faktist som en mycket fin teknik måste jag säga. Den ska jag försöka använda i min MMA match. Och förhoppningsvis kommer min moral att vara starkare än min motståndares.
 
 
 

I nästa avsnitt: Varför tränar inte Platon i Oslo när han tydligen både har tid och möjlighet till det?