Örebro nästa...

Trots att jag fått hoppa över både gårdagen och dagen träningar til lförmån för familj och jobb så sitter den där totala motivationen kvar sen i måndags. De närmaste veckorna är nämligen späckade av saker att se fram emot. Först och främst träning på fredag. Visst, jag låter som en kalv på sitt första grönbete men just nu är träningen extra kul. Sen bär det av till Örebro där jag ska hålla i seminarium hela helgen. Satt och tänkte lite på vad jag ville visa och med all entusiasm jag bär på just nu så bara sprudlade det fram bra ideer. Så Örebro kommer att bli riktigt kul. Rycktet säger att det dessutom blir väldigt god uppslutning!

Näst helg bär det också av norrut, hela vägen till norrland. Närmare bestämt Stockholm och Bosön. Gillar norrland trots alla mygg som finns i trakterna runt dalarna. Har dock lite svårt att förstå den typ av glesbygdsmål som pratas i Stockholm. Men det blir väl så i mindre samhällen där inaveln får härja fritt. Hur som helst så ska det avverkas fystester i dagarna tre. Så trots att det inte blivit någon BJJ träning de senaste dagarna så har jag varit noga med att lyckas klämma in ett par konditions- och styrkepass. Man vill ju inte framstå som en västkusts räka när man testas i elitidrittenshögborg.

Måste också dela med mig av en revolutionerande upptäckt från blogg världen. Bilder är nyckeln till många läsare. Det är bilden folk vill åt, vad du skriver skiter de flesta fullkomligt i. Men då jag inte är blond tjej och bara kan ta en suddig bild med min iphone för att locka läsare så får jag ta till det tunga artelleriet. Helt utan relation till dagens text finner ni därför en gammal raritet från 2001. Från tävlingen Frank Shamrock invitational ser ni mej och brottaren Isaak Theodoridis från Malmö i finalen. Hur det gick har jag förträngt. Det som är spectakulärt är att jag på då lyckats väga in på -62kg (vågen stog på 61,8kg). Idag behöver jag hjälp av Anna Skipper för att klara -70. 

Energi-kick!

Dagens träning var en energibomb! Det är underbart när 45 personer träffas en måndag för att träna så att svetten sprutar. Glada miner och leenden över hela mattan. För ett par veckor sen kände jag att höstterminen kommer att bli extra bra i år. Men jag hade inte väntat mej ett sånt här gensvar redan nu. Känner mig som efter min första BJJ träning för tio år sen. Jag vill bara tillbaka till mattan så fort som möjligt, träna, träna, träna!

Att de sen på drygt ett dyng ramlat in 40 anmälningar till Tereré seminariet är helt fantastiskt det med. Jag har inte varit med om något liknande. Kul att det inte bara är jag som ser fram emot detta. Extra kul att Tereré får sånt stöd.

Over and out!

Drömmar kan förverkligas

Sommaren 2004 besökte jag Brasilien för andra gången. Målet var att träna, förbereda mig och sen göra mitt första VM. Det gick så där kan man väl säga, på VM alltså. Men första steget var taget och man måste börja någonstans. När jag väl smält förlusten så iakttog jag istället lyriskt svartbältenas framfart. Vid min sida på läktaren hade jag min vän Dave jacobs från USA gjorde ett utmärkt jobb som kommentator. Alla kända namn blev utpekade, både de jag hört förut men framför allt de jag inte kände till. Det var bland annat första gången jag hörde Andre Galvaos namn nämnas. Galvao var då brunbälte och Dave förutspådde att han skulle bli nästa toppnamn i meddleweight när han fick sitt svartbälte. Dave fick rätt. Men störst intryck gjorde Tereré. Inte nog med att han hade en hejarklack som omfattade en kvarts läktarsektion och lät mest, han regerade nere på mattorna också. Tereré hade bestämt sig för att ta en skalp, regerande tungviktsvärldsmästaren och BJJ värdens största diva Pe de Pano. Därför hade han anmält sig i tyngsta viktklassen, tre viktklasser över sin egen. Pe de Pano uteblev från VM, kanske var han rädd, det borde han i alla fall ha varit. För Tereré avslutade de tunga killarna på löpande band. Han dansade runt dem och avslutade samtliga matcher fram till finalen på med submission. I finalen var dock Fabricio Verdum strået vassare och tog hem guldet efter en vinst på poäng. Men stämningen innan matchen var magisk.

Tereré vs Werdum

Men VMs höjdpunkt var matchen i den öppna viktklassen mellan Tereré och Roger Gracie. Visst har Roger fått kämpa sig till sina vinster genom de mästerskap han vunnit men ingen har någonsin varit så nära att klappa ut Roger som Tereré. Ganska tidigt i matchen efter drygt två minuter tar Tereré rygg på Roger och kopplar en riktigt tight strypning. Hela publiken står upp och skriker, alla tror att det bara är en tidsfråga innan Roger klappar. Men på något mirakulöst sätt lyckas han ta sig loss och Tereré växlar över till ett armlås som Roger lyckas ta sig ur. Storleksskillnaden gör sig tillslut påmind och Roger avslutar matchen från mount med en strypning.

Tereré vs Roger Gracie

Redan innan VM 2004 tillhörde Tereré mina favoriter bland svartbältena på tävlingsmattan. Men efter att ha slaktat motståndare tre viktklasser över sin egen och därefter nästan strypt ut Roger så växte han till att vara den ohotade nummer ett i min bok.

På sensommaren efter Mundial 2004 åkte Tereré till USA där han bland annat besökte sin vän och min tränare Fernando Yamasaki. Jag hade då kunnat offra en arm eller ett ben för att ha chansen att vara där och träna med honom men ekonomin efter brasilienresan tillät inte det. Istället försökte jag med Fernandos hjälp få Tereré att komma till Sverige. Tyvärr rasade Tereré liv samman i samband med ett bråk på flygplanet hem till Brasilien. Han blev fängslad och åtalad i USA. Hela jiu-jitsu världen engagerade sig och samlade ihop pengar till hans rättegångskostnader. Väl hemma i Brasilien så har hans liv fram tills i år bestått av droger. Något hände i samband med den där fängelsevistelsen i USA som fick hans liv att slås i spillror. Men nu äntligen är han tillbaka och en av mina största drömmar är på väg att förverkligas. Den 3 oktober kommer han till min klubb i Göteborg för att hålla det där seminariet jag började planera för 2004.

Terere psykar Pe de pano och hela Gracie Barras hejar klack.

Rey Diogo in town

I helgen gästade svartbältet Ricardo Rey Diogo Göteborg och höll i seminarium på TK BJJ academy. Självklart tog jag chansen att se vad Rey hade att dela med sig av.

Under åren som gått har min syn på seminarier förändrats. I takt med att jag blivit lite varm i kläderna och sett det mesta så förväntar jag mig inte längre några större överraskningar när jag går på seminarier. Istället för att jaga de tekniker jag inte sett tidigare har jag börjat titta efter de jag redan kan. När någon annan delar med sig av sin version av en teknik som jag redan kan och använder få jag möjlighet att granska de positiva och negativa aspekterna med skillnaden i sättet att utföra tekniken. Resultatet blir en utvärdering som leder till en vidareutveckling av tekniken, eventuella nya detaljer kan adderas och teknikens verkningsgrad kan höjas.

Första dagen Reys seminarium var det nästan så att jag drog lite på munnen. Det var mesta vitbälten på mattan så teknikerna var ganska basic. Men det som var roligt var att nästan alla tekniker inte bara var sådana jag kan sen tidigare de var även sådana som jag själv använder frekvent när jag rullar. Jag fick med andra ord med mig en hel del nya in-puts och detaljer. Ett par riktigt bra saker faktiskt.

Dag två träffade inte mitt game lika klockrent. Då jag är liten och lätt så gillar jag att jobba från knee on the belly vilket var det som inledde dagen. Men till skillnad från föregående dag så gjorde Rey saker som jag själv normalt sett aldrig gör. Kanske på grund av att det skiljer en hel del i vikt mellan oss samtidigt som mycket var tillägnat de lägre graderade. Dagen summerades knee on the belly, passeringar från halvguard och spiderguard. När de tre timmarna var till ända satt jag med två tekniker som jag verkligen gillade. Den perfekta avslutningen var att rulla en stund med Rey. Trots sina 46 år och en ordentlig jetlag så får jag säga att det var gott om krut i gubben. En givande helg helt enkelt. Stort plus också att få hänga lite med Robson som letat sig upp till Göteborg hela vägen från Helsingborg.

Avslutningsvis. Lyd mitt råd. Ta alla chanser ni får att gå på seminarier, man sluta aldrig att lära och det finns alltid mer kunskap där ute!