När man är har skadade knän ska man träna extra hårt. Bänkpress, armhävningar, chins, balansboll, kettlebells, cykel, roddmaskin, sit-ups och dips. Listan av övningar man kan genomföra är alltid längre än den med saker man inte klarar av. Hur skadad man än är så finns det alltid någon frisk del av kroppen som går att träna. För varför sitta hemma och sura?
Tyvärr så går de flesta som skadat sig till läkaren. Ramlar man in på en akutmottagning och får träffa en läkare så kan man räkna med att tre saker. Få antibiotika utskriven om man vill ha det trots allt kunskap om hur sällan man egentligen borde äta det, bli rekommenderad smärtstillande eller anti-inflamatoriskt oavsett typen av skada och sist men inte minst bli ordinerad ett par veckors vila utan all form av fysisk aktivitet.
En av de första saker man får lära sig när man går den mest simpla kurs i behandling av idrottsskador är att fysisk aktivitet påskyndar läkningen. Tyvärr verkar många läkare missat denne bit under sina fem år på universitetet. Det finns studier som visar att om man tränar sitt friska ben när man har det andra gipsat efter ett benbrott så får man en muskel tillväxt även i det gipsade benet. Visst låter det sjukt, men det är dagens sanning. Vår kropp är en organism som hänger ihop inte separata delar. Tränar man och aktiverar kroppen så läker skadorna snabbare.
Nu när läkarkåren fått sig en delvis välförtjänt känga ska jag återgå till saken. Vilket var, sitt inte hemma och lipa när det går att utnyttja tiden till att träna upp andra delar som bidrar till helheten. Flera av de duktigaste utövarna jag tränat med har någon gång under sin karriär varit skadade på ett sådant sätt att de blivit begränsade i sin träning. Detta har i samtliga fall gjort att de kunnat lägga lite extra tid att utveckla saker om idag till hör deras starkaste vapen. Investerar man tiden rätt kan den med andra ord ge god avkastning.
Så dagens träning bestod för egen del av lite motionscykel, fys och en ordentlig dos teknikträning. När man har ett uppsatt mål och man börjar känna lite flyt på vägen dit så är det en skön känsla. Jag brukar ofta ha lite dåligt samvete för att jag alltid tränar lite för lite teknik. Så nu när jag har ett upplägg med tekniker att erövra och dessutom börjar komma en bit på väg så stiger motivationsbarometern ännu mer. Imorgon vankas det renovering på klubben från tidig förmiddag och sen ännu mer teknik träning. Jag kan knappt bärga mej!
Ps. Angående bilden så är den lika off-topic och ryckt ur sitt sammanhang som många av de andra bilder som publiceras på bloggarna här. Så håll till godo. En färggrann bild är alltid upplyftande.