Afrikaner i Stockholm och dåliga knän

chNär uppladdningen inför FILA VM på allvar började ta fart, vikten var som den skulle och formen började arta sig, så tog det stopp. Båda mina knän kastade in handuken. Jag har sedan drygt två år haft två identiska miniskskador, ett på vardera knä. Efter ett antal läkarbesök och magnetröntgen fick jag själv ta ställning till om eller när jag ville operera. Jag valde att försöka träna bort symptomen vilket fungerade bra. Tjugo minuter på motionscykel om dagen kombinerat med knäböj, benspark och diverse andra knäövningar gav ganska snabbt resultat. Låsningarna och smärtan försvann på båda knäna, så jag började träna på som vanligt. Samtidigt gick mitt gym kort ut och jag la ner alla knäövningar. Med facit i hand så borde jag nog fortsatt för nu står jag här med två knän som smäller när jag går och hindrar mig under sparring. Det blev inget FILA VM och jag har försökt att komma igång med knäövningarna igen. Tyvärr har det inte gett resultat ännu.

 

Förra veckan köpte jag trots mina dåliga knän flygbiljett till LA för att resa dit och delta på VM i juni. Om jag bara kan vara disciplinerad med min rehabträning för knäna så räknar jag med att vara i god form till dess. Första anhalt på resan dit är dock Stockholm open nu i helgen. Det är ett hyfsat gäng svartbälten anmälda och fram tills idag en hel trupp från Nigeria! Ja, jag skrev rätt. Ett svartbälte i varje viktklass från Nigeria hade anmält sig. De hade tydligen ringt till arrangören och bekräftat att de tänkte komma och tävla men man blir ju lite skeptisk. Visst den Nigerianska presidentens söner kanske har haft råd att åka och träna utomlands och därigenom fått var sitt svart bälte. Men är det inte lite otroligt att presidenten har åtta söner som alla är i olika viktklasser. Den tanke som dök upp i mitt huvud var istället fotboll. Närmare bestämt Gohia cup, världens största idrottsarrangemang. För ett par år sedan valde ett av de afrikanska lagen som deltog i turneringen att istället för att åka hem gå upp i rök. Den regniga sommaren och vinterns kyla lockade helt enkelt så mycket att man valde att skaffa sig ett nytt hem.  Nu kanske jag gått och blivit fördomsfull av alla ”afrikabrev” som dimpt ner i min mailbox de senaste åren. Men det kändes ytterst tveksamt att de var några ”riktigta” svartbälten som ville testa sig på den svenska tävlingsmattan. Någon förklaring lär vi nog aldrig få för det verkar som att det stora problemet inte blev någon av tulltjänstemännen på Arlanda utan en isländsk vulkan.

 

För mig innebär det att jag inte har någon i min viktklass. Så som vanligt är det bara att spänna ut magen, låtsas som man biffat till sig sen sist och kliva upp en viktklass.

 

Här har ni listan på anmälda svartbälten.

Pilo Stylin, 70kg

Henri Ribeiro, 76kg

Cesar Pinheiro, 82,3kg

Shimon Mochizuki, 82,3kg

Daniel Haglind, 88,3kg

Daniel Stevens, 88,3kg

Leo Neves, 88,3kg

Martin Janson, 94,3kg

Alexander Rosgovas, 94,3kg