Helsingborg Bjj open 2010

Igår var det tävling i Helsingborg. Första gången jag var i Helsingborg och tävlade var 2001. Då tävlade vi på brottarmattor på stranden i centrala Helsingborg. Tyvärr blev det bara en upplaga av King of the beach men Mike Wall som arrangerade tävlingen ska ha en stor eloge för att ha arrangerat tävlingen. Det var verkligen en upplevelse att få tävla utomhus i gassande sol på en strand här i Sverige. Färgen på brottarmattorna smälte och kletade fast på gi’n och det fanns ingen kran som det gick att hämta vatten ifrån men det gjorde ingenting. Det var en grym upplevelse. Nu nio år senare begav jag mej till Helsingborg för att delta i den första tävling som Robson Barbosa arrangerat. Robson är en väldigt ödmjuk och genomsnäll person och dessutom ett duktigt svartbälte. Nu återstod bara att se om han kunde få till en bra tävling också.

Men det var inte bara Robsons första arrangemang, det var min första tävling som svartbälte också. Egentligen skulle jag gjort min första tävling i min nya bältesklass under European Open i januari. Jag såg verkligen fram emot att delta framför allt då jag hade både Wellinton ”Megaton” Dias och Rafael Mendes i min viktklass. Sedan jag började träna för tio år sen har jag velat tävla mot de absolut bästa. Och här var två från världseliten i min viktklass. Men saker kom emellan och jag valde att inte åka. Så nu fick jag göra min debut som svartbälte i Helsingborg istället för i Lissabon

Det har börjat dyka upp fler och fler svartbälten på de svenska Bjj-tävlingarna och denna gång hade jag dessutom en i min viktklass - Mauro Salomao från Team Carvalho. Inte nog med att jag slapp flytta upp en eller ett par viktklasser, jag fick möta någon jag aldrig mött tidigare. Mycket bättre kunde det inte bli.

Jag visste inget om Mauro men han kommer från en klubb där många har judobakgrund och är duktiga stående. Så jag inledde matchen med att ganska omgående dra guard. Mauro försökte direkt passera genom att gå ner på knä och tight gå med sina armar under mina ben. För en stund försöker jag gå armlös triangel då jag tycker han har huvudet lite högt och blottar halsen. Men jag ger upp försöket snabbt för att istället parera hans guardpasserings-försök. Efter en kvick bakåtkullerbytta drar jag in honom i min guard igen och låser reflexmässigt upp hans arm. Och efter att ha lyckats fånga hans fria arm vid handleden räcker det med en liten höftförflyttning innan jag kan fånga in honom i en triangel. Sen är det bara en fråga om att justera lite innan den sitter och han får klappa av. Det nästan lite för lätt. Men samtidigt så gick han rakt in i en av mina starkare positioner där jag avslutat matcher förut.

Det är alltid enormt skönt att få vinna sin första match efter att ha blivit graderad. Att få vinna den på submission är givetvis extra skönt. Och det är denna känsla som jag väljer att arkivera som minne av Robsons första tävling. För mycket kunde ha flutit på smidigare. Det var timslång väntan för många och några av vitbältena från min klubb fick vänta hela fem timmar på sina första matcher. Men samtidigt så är det uppenbart att Robson arrangerat sin tävling med goda avsikter. Han gör så gott han förmår för dagen med bara tre mattor och lika många domare. Han skinnar inte någon på pengar och är mån om att det är rättvist. Många brassar får rättmätig kritik för att de myglar och fuskar. Men Robson hör inte till dem, han var exempelvis väldigt mån om att jag fick se på när hans klubbkompis Mauro vägde in för att visa att han inte favoriserades på något sätt. Helsingborg Bjj Open bjöd som sagt på en del barnsjukdomar. Men jag lämnar gnällandet åt någon annan. Själv är jag nöjd med min insats och väljer att sätta punkt där.