Början på något nytt.

Efter att i flera år ha vandrat i träningsvärlden utan mål har jag nu i veckan börjat träna Krav Maga och redan efter första provpasset kom jag ut ur salen i ett lyckorus. Jag har hittat min grej!

 Jag heter Karin, är 27 år och bosatt i Göteborg med min man och vår lille katt Tiger. Jag läser Sjö och Logistik på Chalmers och utöver Krav Magan tränar jag yoga och även styrka och kondition lite då och då.

 

 Under hela mitt liv har jag tränat. Eller nästan i alla fall, under ungefär tre år var jag totalt passiv. Soffpotatis, arbetsnarkoman och partytjej var jag, svag på både in och utsida och konstant trött. Men bortsett från de åren (vad är väl tre år av ett helt liv?) så har det alltid varit full fart på mig. Från det att jag var så liten att jag knappt kommer ihåg det fram tills jag var 19 åkte jag konståkning och tävlade i teamåkning. Tränandet och tävlandet var mitt liv och jag gick in för det till 100%.

 När jag efter studenten slutade med konståkningen började jag träna olika former av gruppträning. Länge var jag fast i ¨dansklass-träsket¨. Tjejer och framförallt tjejer som har hållit på med någon annan form av mer uppvisningsinspirerad sport tidigare tycker om att dansa intalade jag mig. Men kände mig aldrig riktigt hemma. Det är absolut inget fel med att gilla att gå på Bodyjam, Zumba och andra dansklasser men det är bara verkligen inte min grej!

 Jag lyckades ändå hålla till godo med sporadisk gruppträning under en lång tid, det var så mycket annat som hände i mitt liv (resor, utlandsflytt, flytta hem igen, finna kärleken) att jag inte riktigt hann reflektera över hur jag tränade. Men det fanns hela tiden en känsla som låg och grodde i mig att jag ville komma tillbaka till en mer målinriktad träning. Inte bara dyka upp på något förkoreograferat pass då och då utan faktiskt utöva en sport som jag kunde utvecklas och växa inom. Samtidigt så ville jag inte tävla. Jag har lagt ner väldigt mycket tid under min uppväxt på att ladda inför tävling och är inte riktigt redo för att göra det igen.

 Förutom den lilla känslan som låg och pyrde i mig har jag också under flera år haft en vilja att börja träna någon form av kampsport eller självförsvar. Det var ett prova-på pass med konståkningstjejerna för flera år sedan som väckte den drömmen och den har hängt med som något som jag en dag vill förverkliga. Men jag ville som sagt inte tävla. Däremot så har jag alltid gillat tanken på att kombinera tuff träning med att lära mig att försvara mig.

 Denna terminen har jag för första gången fått utrymme till att ta tag i min dröm och påhejad av min man (som tränat Wing Tsun i flera år) började jag se mig omkring efter alternativ och det kom sig till slut att jag hamnade på ett provpass i Krav Maga på Fighter Centre nere i Vasastan i måndags. Och föll pladask! Ja inte bokstavligt, jag lyckades hålla mig på fötterna passet igenom och när jag gick därifrån så var det med kroppen fylld av endorfiner och hög på lycka. Som en annan tjej som också deltog i passet så perfekt uttryckte det: Det kändes som att vara kär!

  Och så kom det sig att jag denna veckan påbörjat vad jag hoppas kommer att bli min första av många, många terminer med Krav Maga. Detta är alltså min historia och som en liten extrapepp kommer jag att skriva i den här bloggen om hur träningen fortskrider.

 

 Så precis som det står i rubriken så är detta en ny, spännande början för mig.