Ett liv som kampsportare del 1

En krönika om 30 år inom kampsport

Jag var hos min syster och jag var 10 år.
Hon hade en kompis på besök som såg en annons i tidningen "Judo nybörjarstart".
Den enda kontakt jag haft med kampsport innan var genom Chuck Norris filmer :)
Innan Judo kom till Kalix så fanns bara brottning och boxning.
Men jag blev helt eld och lågor och övertalade farsan att få börja.
Hans kommentar " det där lessnar du på snart" gjorde att jag skulle aldrig sluta träna.
Jag tränade judo under Mats Öhström tror jag han hette i några år.
Som 11 eller 12 åring så fick jag som yngsta medlem vara med i en judo uppvisning på Kalix Expo. Det var en stor scen och mycke publik, Expot var typ den enda "happeningen" i kalix på sommaren.
Men det känndes inte rätt, då jag var mest intresserad av att sparka.
När jag började högstadiet som kom även Ju Jutsu till stan.
Där fanns det iaf lite sparkar. Min tränare då var Stefan Bäckström som även han tyckte om sparkträning.
Ju Jutsu innehåller ju annars bara ett fåtal tekniker mest för att kunna simulera en attack för självförsvar.
Stefan och en kompis till honom som heter Peter Boström startade sedan en kickboxningsklubb. Dom var ett kompisgäng som körde lite vad dom kunde, Peter var från grunden boxare med Nm 2:a i bagaget.
Stefan kunde sparka rätt hyfsat och så satte dom ihop det efter bästa förmåga.
Jag tjatade på Stefan till jag fick börja komma på deras träning.
Min idol på den tiden var Bill "Superfoot" Wallace, så jag och Björn Sundkvist tränade från övingarna från boken Dynamic Kicking & Stretching som bill skrivit. Björn hade tränat lite karate med Jouni Käveränen som blev kalix första svartbälte i Ashihara karate. Ganska snart fick jag hålla i sparkträningen och stretchingen på kickboxningen. Jag Forstatte träna jutsu och kickboxning parallellt fram till jag var 18 år.