Vi vill presentera...
Allas vår såpafavorit Forrest Griffin ska in i buren igen i slutet av september. Forrest har precis kommit ut som vinnare efter den snöpliga förlusten mot tråk Jardine (pikarna kommer fortsätta tills Lidell har nattat honom). Här borde Forrest i sann UFC anda få möta lite sämre motstånd för att byggas upp till en stor match, tjitjing… Istället har det nu tillkännagivits att han ska få möta Mauricio Rua som enbart har förlorat mot Coleman pga en tråkig skada och en Babalu i absolut storform, alltså inte Babalu som förlorar mot Jason Lambert utan den Babalu som min hund döptes efter. Antar att UFC håller på att klippa ihop en highlight real som innehåller en KO vinst över en viss ylande mästare. Vad det gäller Forrest så hoppas nog Dana & co på att hans popularitet gör så han överlever ännu en förlust samtidigt som Shogun får en vacker presentation. Märk mina ord Forrest kommer inte klara sig vinnande ur denna match!
När jag väl kommer i harmoni med att Pride är mer eller mindre ett vackert minne blott så är det underbart att se Pride stjärnorna infiltreras i UFC.
Mitt hjärta kommer nog slå ett par extra slag för Griffin den 22:e men förlusten är oundviklig men förhoppningsvis värdig…
Bilder, länkar och annat gott finner ni på www.mmabloggen.se
Insaxat från www.mmabloggen.se
King of the Cage - Extreme Champions hade premiär 060106 och är en sammanställning av matcher med blivande legender och mästare som gått matcher i KOTC (och organisationer under dem). Extreme Champions ska innehålla en timme av matcher med Matt Hughes, Rich Franklin, Jeremy Horn, Pat Miletich och Dave Menne.
Senast jag tittade på denna typ av show (läs KOTC -Beat Down) blev jag inte särskillt imponerad. Flera av dessa matcher har jag säkert sett tidigare i delar eller i form av någon highlight reel. Men trots detta hoppas jag att det ska det bli kul att se dessa fighters när de var unga, hungriga och jobbade för sin fulla potential. Hoppas att matcherna som visas är av klass för ibland ser man ju gamla matcher och verkligen kan ifrågasätta om det är sport eller bara, ja, skit? Det kommer ju inte vara särskillt överaskande vem som vinner matcherna men förhoppningsvis ändå underhållande. Hoppas att denna samling påvisar mästarkvalitéer redan från start hos dessa fighters...och old-school-frissor!
Det första man får se är en Dave Menne utan tatueringar och fortfarande utan devils haircut. Jag tillhör dem som tycker att för mycket pengar i en sport kan förstöra den, men det måste finnas tillräckligt mycket slantar för en god produktion med kameror, ljus, ljud och duktiga kommentatorer. Svårt att njuta av matchen då allt filmas utifrån den rektangulära buren...en oinspirerande match som endast ger ett mycket svagt utslag på intressebarometern.
In kommer Matt Hughes med Pat Miletich vid sin sida för att göra sin sjätte match ( 41-5 nu). Vi har sett det förut, nedtagningsförsök med en slam, BOOM! Miletichs röst med instruktioner låter lika klar då som den fortfarande gör i IFL, känns tryggt. Man kan verkligen se att Hughes har utvecklats samtidgt som basen redan fanns där då...ingen match som ger något egentligt underhållningsvärde.
Jeremy Horn följer Hughes exempel och inleder med en slam i ringen som är uppsatt på vad som ser ut att vara en baseballplan. Ah, gamla goda tider med plaststolar på gräsmattan som vip-platser ;) . Horn lyckas inta full mount och ger dem i hans ringhörna ett stort leende. En armåge i ansiktet på motståndaren och Horn ler ännu en gång med hela ansiktet till sina grabbar. En leende Horn visas även som avslutande match...oavsett vilken position han är i verkar han vara avslappnad. Horn uppvisar ett underligt men underhållande sätt att använda en butterflyguard med motståndaren hängande i luften. Ã…ter igen i full mount, åter igen ler denna man med hela ansiktet...Miletich varnar mellan ronder Horn att leka för mycket med sin motståndare. Horn besvarar denna kritik genom att avsluta matchen med den första och enda sparken i rond två. Det jag får ut av matcherna är att se den glädjen som Horn visar. Kanske därför han gått 99 MMA-matcher (79-15-5) vid det här laget...otroligt imponerande!
Nu är det då dags för Pat Miletich mot Shonie Carter. Båda intervjuas men inget världsomvälvande framkommer, mycket ömsesidig respekt. Publiken är exalterad och de fornstora kombatanternas stjärnglans är tydlig och skiner igenom ända till idag. Mycket clinchande i denna match men jag finner den underhållande ändå...speciellt et par sparkar vars eko fortfarande färdas genom rymden. Självfallet får vi se ett par spinning backfists från Shonie, allt annat skulle vara en besvikelse. Slutet är lite suspekt men...
Nu kommer Rich "Liknade Ace Ventura ännu mer tidigare" Franklins tredje match...alldeles för kort för att verkligen visa hans kunskaper. Dock vinst via submission...vilken får ni se eller läsa själva!
Summering
Gott folk, jag skulle nog ta och skippa KOTC - Extreme Champions om jag vore er. En highlight reel från youtube eller googlevideo ger nog mer insikt i vad dessa fighters har genererat i sina karriärer. Men har ni inget bättre för er är MMA alltid MMA...underhållning på hög nivå!
För länkar och bilder i detta inlägg och mycket annat finns på www.mmablogen.se
Efter att ha dominerat lätt tungvikt ett bra tag så såg ,som vi alla vet, the Iceman stjärnor och förvirrade fåglar innan han vaknade upp utan sitt bälte kring midjan. Nu är hans nästa match bokad och det är mot mma världens motsvarighet till fotbollens Henke. I föregående mening menar jag absolut inte någon jämförelse i teknik etc utan enbart i deras träiga och spåniga personligheter. Under sin UFC karriär har han förlorat (lite tveksamt dock) mot Bonnar. Enligt mig blev han dominerad i början av Griffin och är säker på att han hade förlorat 8 av 10 matcher mot honom. I senaste matchen blir han knockad till en annan värld av UFC´s motsvarighet till Sokoudjou, Huston Alexander.
Så varför får Keith Jardine (som ingen gillar) chansen mot Lidell? Det är här den stora saknaden av Pride kommer in. UFC försöker bygga sina fighters genom att “fixa†matcherna så de med största möjliga kontroll kan förutse match utgången, vilket i sin tur genererar i mer pengar till UFC men mindre spännande matcher för oss fans. Jag känner att den enda gången UFC låter de stora namnen slåss mot varandra så är det om titeln.
UFC 76 Lidell tillbaka som first contender efter dominans av Keith Jardine (KO rond 1), ganska tråkigt…
Recension insaxad från www.mmabloggen.se
QFC beskriver sig själva som en show med syftet att ge amatörer och proffesionella fighters, som senare vill gå till större organisationer, möjligheten att få gå match. QFC satsar nu större och anordnar fler MMA och grappling galor. En bedrövlig hemsida och tragisk logotype men ni kanske vill ta en titt ändå...
Moderatorn för denna gala är Cage Rages tidigare tungviktsmäste Ian "the Machine" Freeman som fortfarande är aktiv som reporter för Cage Rage. Sist hintade han även om en comeback, vem vet...
Seamus Lee vs Matt Howard
Lee får endast en kort introduktion och att endast sysslat med MMA i sju månader med en vinst. Howard presenteras som en fighter från Darlington med en boxningsbakgrund. Min käre far är från Darlington och han har även boxats. Då vet ni vem jag vill ska vinna? Wink
Matchen beskrivs bäst av vinnaren själv i intervjun efter matchen ( i egen ungefärlig översättning):
"...Märkte att han föredrog stående vilket även jag gör som boxare. Jag har även tränat en del på min ground and pound. Vi mötte upp ett par gånger och jag kunde se i hans ögon att han ville ha matchen stående. Jag träffade honom med en styv jabb och jag såg att hans ansiktsuttryck förändrades. Han försökte med en nedtagning men jag försvarade den. När han ställde sig upp gjorde jag ett nedtagningsförsök mot ett ben och lyckades. Han vände ryggen mot mig och de flesta submissionfighters hade väl försökt med en choke eller nåt. Men jag är en boxare, så jag slog..."
En knockad Seamus Lee ser även ut att få domarens doja i ansiktet när domaren ska fösa undan vinnande Howard.
Darren Hughes vs Jonas Jensen
Kommentatorerna vet inte mycket om denna irländaren och därför har jag inte så mycket att tillägga heller.
Inte sett en svensk fightas inom MMA sen jag såg Klas Ã…kesson gå match i Art of War i maj. Känns spänande tycker jag och har stora förhoppningar. Jensens t-shirt avslöjar att han fightas för Gladius.
Jens kommer in avslappnat men bestämt i ringen och det är tydligt att han vill få igång matchen. Initialt försöker Jens använda sin räckvidd mot Hughes men de hamnar i clinch. Hughes försöker med en arm om huvudet på Jensen för att försvara en nedtagning vilket lyckas. Ã…ter i clinch överaskar Hughes med en choke av något slag som lämnar Jensens ansikte att bli serverat med knän. Efter att att ha fått en trerättersmiddag av knän mot huvudet väljer Jensen klokt nog att sätta sig ner där knän mot huvudet inte är tillåtet. Jensen lyckas nästan omedelbart att vända väl nere på mattan i en situation upp mot stängslet. Jonas rör sig inte mycket på top och kameravinkeln erbjuder inte några förklaringar heller, han kanske hämtar andan. Jensen blir åter aktiv och med en crossface och ground and pound börjar matchen växla ton. Hughes försöker med en stängd guard vilket Jensen kommer ur och han ställer sig upp med kontroll på motståndarens ben. Jensen fläker Hughes ben åt sidan och tar sidoposition och sedan north-south (med PRIDE regler hade det inte hjälp att sätta sig ner och utan PRIDE regler är inte north-south särkillt värdefullt. Utjämnat! Wink ). Jensen fastställer sidoposition och låter armbågarna tala medan han arbetar för en full mount. Hughes försvarar sig men får ett knä på magen, därefter är full mount etablerad. Jensen rullar ner i en trianglechoke med armen om motståndarens ben och...Finito!
Matchen kan ses via youtube här nedan även om det är privat filmat. På QFC´s officiella film/show ser man något bättre, men med min recension kanske man kan hänga med ändå Smile
(film från youtube som ni kan gå till www.mmabloggen.se för att se)
Fick besked via forumet på fightermag.se att Jonas för närvarande är i Thailand och tränar och att han snart är tillbaka. Skulle gärna vilja ställa några frågor om matchen, varför han valde submission från full mount och hans framtida planer...
Ricardo van Kooten vs Danny Giblin
Det enda kommentatorerna erbjuder i informationsväg är att han som holländare säkert har bra thaiboxning och att han är väldigt lätt för viktklassen. Inte mycket info ges heller om Giblin från York...får vi se om matchen säger mer.
Giblin väljer att ta ner van Kooten och för det besväret får han ett flygande knä i bröstet.Giblin intar sidoposition direkt och jobbar för full mount. Just nu ser det mest ut som ett kramkalas och inget särskillt händer. Några armbågar landar och Giblin lyckas med en slarvig Kimura...snabbspola mina vänner, snabbspola...
Geroid McNichol vs Simon Phillips
Kommentatorerna borde verkligen anstränga sig mer och skaffa information om de som fightas, det kallas mervärde QFC...Har inget åt er gott folk, utöver att en är irländare och den andre från England, så...
Stående, sen in i clinch som leder till nedtagning med McNichol i Phillips guard. Phillips försöker med en armbar som uppfattas som tight, men McNichol drar sig ur som ett katolskt preventivmedel. Ã…ter i samma position som tidigare är båda aktiva mot slag och Phillips nyttjar sina armbågar väl från rygg. Detta pågår ett tag och man ser att Phillips söker submissions och tids nog kommer ett halvdant triangle choke-försök. Det blir något rörigt men Phillips lyckas komma på top och mountar McNichol två gånger. Irländare han ett cut under ena ögat som en armbåde öppnade upp. Domare låter läkaren ta en titt och när blodet är borttorkat kan man se att det inte är så illa. Matchen återstartas (som den var!) med McNichol på rygg...dags för andra ronden!
Ett knä i skrevet inleder andra ronden och olyckligtvis hinner även ett knä nå McNichols ansikte innan domaren bryter. Ã…ter i matchen satsar Phillips på en choke medan McNichol slammar honom till mattan. Efter några varv i torktumlaren är det Phillips som hamnar på top. Phillips går från sido till mount position och irländarens cut blöder i ansiktet. Phillips går för en armbar men McNichol skapar äggröra så at det räcker till hela frukostbuffén på SAS Radissons hotell. Phillips inleder en sista marsch med sin knogen mot en liggande McNichol och efter en serie obesvarade slag så bryts matchen.
Summering
Utifrån att QFC öppet beskriver sig själv som en liten och begränsad organisation ska jag inte vara så hård. De lyckades nog underhålla folket som var där och stundtals var även jag intresserad och nyfiken.
+ Att få se Jonas Jensen göra en strålande insats
+ Fighten som bryts återstartas i samma position (glömms bort i mindre galor o så)
- Kameravinklarna var under all kritik och de behöver bättre belysning
- Kommentatorerna kan göra sig besväret att prata med de som ska gå match innan för lite info
Fungerande länkar från detta inlägg finns på www.mmabloggen.se
Saxat från www.mmabloggen.se
"MMAWeekly har sammanställt världsrankinglistan för de olika viktklasserna i MMA utifrån en rad olika faktorer. Här nedan följer listan...med kommentarer såklart!
HEAVYWEIGHT DIVISION (over 205 pounds)
#1 Heavyweight Fighter in the World: Fedor Emelianenko
2. Antonio Rodrigo Nogueira
3. Mirko Cro Cop
4. Josh Barnett
5. Randy Couture
6. Gabriel Gonzaga
7. Tim Sylvia
8. Andrei Arlovski
9. Fabricio Werdum
10. Aleksander Emelianenko
* Ganska förväntat att Fedor ska toppa denna lista men tycker samtidigt att det snart är dags för honom att gå upp i ringen igen (Han brukar ju göra tre till fyra matcher om året annars. Inte hans fel att PRIDE FC har strippats iofs). Kanske bara jag som så ivrigt vill se honom i match med bra motstånd. Eller så kan han kan ju passa på att ta IFO-bältet från Guillen...haha!
* Om Randy är högre rankad än Gonzaga, betyder det då att han vinner över honom? Listan ska ju spegla hur det ser ut just nu, inte bara på gamla meriter, väl? Hrmm...
* Ganska logisk lista om man ser till vem som redan vunnit över sitt motstånd...då är det logiska att Fedor möter den som vinner matchen mellan Randy och Gonzaga om man följer listan?
LIGHT HEAVYWEIGHT DIVISION (205-pound limit)
#1 Light Heavyweight Fighter in the World: Mauricio "Shogun" Rua
2. Quinton Jackson
3. Chuck Liddell
4. Dan Henderson
5. Wanderlei Silva
6. Rameau Thierry Sokoudjou
7. Ricardo Arona
8. Antonio Rogerio Nogueira
9. Tito Ortiz
10. Kazuhiro Nakamura
* Att Shogun får äran att ta platsen på toppen glädjer mig. Hade det inte varit för broderskapet inom Chute Boxe hade han säkerligen haft bältet istället för Wanderlei för länge sen. Killen behöver ju inte ens passera guarden för att knocka sin motståndare...
* Att Sokoudjou kniper en sjätteplats är imponerande med tanke på att han inte gått mer än 5 matchen (4-1). Visst var det en imponerande knock av både Nogueira och Arona...men det visar att man kan komma upp i status och ranking i denna klass relativt fort i alla fall ;)
* Inga TUF-killar på denna lista...hihi
MIDDLEWEIGHT DIVISION (185-pound limit)
#1 Middleweight Fighter in the World: Anderson Silva
2. Matt Lindland
3. Paulo Filho
4. Rich Franklin
5. Dan Henderson
6. Denis Kang
7. Nathan Marquardt
8. Robbie Lawler
9. Kazuo Misaki
10. Frank Trigg
* Här hittar vi Dan Henderson igen som imponerar genom att vara med på två listor. Hoppas att han visar löständerna någon gång som Quentin uppmanade honom till ;)
* Tråkigt att Matt Lindland inte kommer överens med Dana för han skulle kunna vara en frisk fläkt i divisionen. Eller rättare sagt inte, då hans motståndare anklagat honom för att lukta så fruktansvärt illa så att han liknats vid en skunk...hahaha...submission via stinkande armhåla!
* Vad kan man säga mer om Misaki än "Grabaka for president!". Med den glöden han visade i PRIDE är jag glad han kom med på listan.
WELTERWEIGHT DIVISION (170-pound limit)
#1 Welterweight Fighter in the World: Matt Serra
2. Georges St. Pierre
3. Matt Hughes
4. Josh Koscheck
5. Karo Parisyan
6. Diego Sanchez
7. Jon Fitch
8. Jake Shields
9. Akira Kikuchi
10. Carlos Condit
* Kasta Josh Koscheck långt åt helvete. Visst är hans brottning imponerande men detta är MMA inte LNP (Lay n prey)...usch...Han har mycket kvar innan han kommer upp på någon av mina listor.
* Tycker inte Matt Serra har varit tillräckligt dominerande eller imponerande för att vara kungen på kullen. Man är inte en riktig mästare förrän man har försvarat bältet. Ska bli intressant att se Serra och Hughes hata varandra under TUF säsongen för att sen mötas...
* Kul att se Jon Fitch på denna listan. Snart dags att ge honom rejält mostånd så att man verkligen får se vad han går för.
LIGHTWEIGHT DIVISION (160 pounds and lower)
#1 Lightweight Fighter in the World: Takanori Gomi
2. Hayato Sakurai
3. Gilbert Melendez
4. Tatsuya Kawajiri
5. Shinya Aoki
6. Vitor "Shaolin" Ribeiro
7. Joachim Hansen
8. Mitsuhiro Ishida
9. Norifumi "Kid" Yamamoto
10. Joe Stevenson
* Avstängda fighters på grund av doping eller annat finns inte med på listan. Vart hade Nick Diaz hamnat om han skippat jointarna? Hermes Franca om han inte ville ha kvar sin livsstil? Sean Sherk om han inte blivit utsatt för en komplott? ;)
* Vart är BJ Penn på listan? VART ÄR BJ PENN PÃ… LISTAN? VART ÄR BJ???
* Takonori Gomi har varit för ojämn för att vara bäst i världen. Aoki är mycket mer imponerande och en femteplats för honom är lite klent..."
Insaxat från www.mmabloggen.se
Inför IFL semifinalerna och Grand Prix gör en av ägarna, Kurt Otto, för IFL (International Fighting League) ett intressant uttalande enligt mmaweekly (egen översättning) :
"Under 2008 kommer vi att börja testa våra fighters. Vi har tack och lov inte haft några problem. Systemet som vi implementerar kommer verkligen att vara coolt.". Kurt Otto fortsätter "Vi kommer att tillkännagöra ett fullständigt program hur detta program kommer att fungera. Vi kommer att ta programmet på största allvar. Det blir näst intill noll tolerans."
Detta besked är just det jag förväntade och hoppades att UFC och Dana White skulle komma med. Att de skulle ta en ledande roll för att få bort steoriderna i sporten. Kurt Otto är vag om hur systemet ska fungera, och vad betyder näst intill (eng: pretty much) noll tolerans? Jag är fullt medveten om at detta är ett PR-trick för att uppmärksamma IFL på UFC´s bekostnad. Är också medveten om att en organisation som ska granska sig själv har ett grundläggande dilemma. De kan inte lita på sig själv, det är för stora pengar inblandade. Samtidigt välkomnar jag ett sådant budskap oavsett vad kommissionen kommer fram till den sjätte augusti. Låt MMA lära sig av andras misstag och inte behöva gå den långa dyra vägen för att lära sig läxan som andra sporter har gjort. Jag applåderar och välkomnar IFL´s initiativ....IFL! IFL! IFL!
Saxat från
http://www.mmabloggen.se"Ännu en organisation med växtvärk har skrapat ihop några fighter för oss att se. IFO ( International Fighting Organization) har fördelen av att visas på HDnet och att de har en veteran i boxningsdomarveteran i Steele.
Dan Molina vs Chilo Gonzalez
I ett tidigare inlägg skrev jag att "Lionsdens inträdeskrav måste vara lobotomi eller sedan tidigare hjärndöd…". Dan Molina tränar i lejonkulan och Representerar Ken Shamrock i IFL. Ã…sikten om lejonen baseras på Shamrocks insatser som coach i TUF som var under all kritik. Och att frivilligt träna med detta gäng gör att jag börjar ifrågasätta...upp till bevis!
Chilo vet jag inget om utöver att kommentatorerna presenterar honom och Molina som submission-specialister och det som inte sherdog.coms fight finder visar...Chilo kan vara Blade och skådespelaren Danny Trejos kärleksbarn...snabbt från denna låga nivån och vidare!
Matchen inleds med ett oavsiktligt knä i skrevet och Molina får en stund att återhämta sig. Molina försöker sig på en headlock men Gonzalez vänder fort och mountar. Molina kontrar med ett kneebar-försök och jag kan se framför mig hur han upprepade gånger tränat olika benlås för Shamrock som favoriserade dem under sin karriär. Submission-försöken avlöser varandra och matchen går fram och tillbaka, upp men mest ner (på mattan). Dan Molina försöker avsluta ronden starkt i mount med extrapris på armbågar i ansiktet på Gonzalez. Gonzalez gör dock en reversal innan tjutet som avslutar första ronden...gillar man submission, eller submissionförsök, verkar denna matchen vara nåt för er!
Andra ronder fortsätter som första började där båda fighters är mest intresserade av submissions av olika slag. Hade inte kondition nog...domaren borde ha stoppat tidigare. Sweep, reversal, submissionförsök, reversal, mount och så vidare...I slutet av ronden får Gonzalez tag i Molinas arm ur en triangle choke och han lyckas att komma i god position för en armbar. Molina är inte intresserad av att tappa och Chilo verkar inte kunna nyttja sina höfter bättre för att förlänga sig. Molina uthärdar smärtan tills rondslutet räddar honom. Molina reser sig kvickt upp medan gonzalez ligger på mattan, utmattad. Mellan ronderna kollar läkaren till Gonzalez som får fortsätta trots att han är utmattad vilket förvånar mig.
Rond tre och Gonzalez orkar knapp stå rakt upp. Molina tar ner honom och Gonzales gör inget motsånd. Molina gör en salavery (den hughes gjorde på BJ Penn) på Gonzalez och domaren stoppar matchen. Är man så trött så man inte klarar av att stå upprätt borde man inte få fortsätta fighten, risken för allvarliga skador ökar ju markant. Sannolikheten att man vinner är ju obefintlig...
Talon Hoffman vs Lee Gibson
Talon presenteras som en ung man med många framgångar inom brottningen. Lee har tydligen gjort en vända i Irak med armén innan han valde att satsa på en karriär inom MMA. Kanske kan publiken ropa USA, USA, USA trots att båda är amerikaner? ;)
Hoffman visar nästan direkt sin starka brottning när han med två underhooks lyfter Gibson från clinchen och slammar honom i mattan. Efter ett tag med dominans försöker Hoffman att få ner Gibson igen men lyckas inte och Gibson hamnar på topp. Gibson som är den kortare men mer muskulösa av dem två fortsätter att jobba nära inpå Hoffman för att eliminera hans räckvidd. Gibson gör ett bra arbete och Hoffman lyckas inte att implementera sin brottning.
Andra ronden inleds och jag upplever att Hoffman inte längre känner sig övertygad om vinst. Han är osäker vilket leder till att Gibson får matchen dit han vill, i clinch eller i mount. Gibson plattar utHoffamn på mattan, Hoffman försvarar sig inte och matchen bryts.
Tony Barkman vs Tyler Stinson
Enligt kommentatorerna verkar Barkman ha förälskat sig i brasilien och BJJ. Han tränar tydligen med stora namn som Noguiera. Stinson presenteras som framgångsrik i det han åtagit sig såsom amerikansk fotboll, stavhopp och nu i MMA (6 vinster - 2 förluster).
Matchen inleder och inom kort har Barkman fått nytta av sin BJJ och har Stinson i en choke av någon sort. Anledningen till min osäkerhet kring vad jag ska kalla rör vinkeln han har som gör att Stinson har det jobbigt men är inte nära att avslutas. Barkman har i och för sig "bara" ett brunt bälte på sina shorts ;) . Stinson lyckas att komma runt med benen om Barmans kropp vilket försvårar submission-försöket. Stinson är underligt nog den som får in mer slag och armbågar liggandes på rygg än Barkman från top. Väl uppe igen hinner Stinson ge Barkman en riktig "kyss" (nä, ingen Heath Herring variant!) innan ronden är slut.
Barkman är den som tydligt är den tröttare av dem två men ändå lyckas han att få ner Stinson i mattan och Barkman börjar arbeta ifrån guarden. Mazegatti ställer dem upp och därefter börjar Stinson arbeta stående med imponerande slag mot huvudet. Barkman knockas och Stinson får sin hand upp i luften...
Wes Sims vs Chris Guillen
Denna returmatch är tänkt att ge Sims revansch efter att han förra gången inte hade någon ork kvar efter förtsa ronden. Innan matchen spexar och fjantar sig Sims vilket vissa kanske finner underhållande. Det enda jag finner är en större önskan att han förlorar så att jag slipper se honom och hans frisyr.
Matchen inleds och Sims försöker sig på olika underliga submissionförsök som tydligt inte bär frukt. Sims vägrar dock att släppa dem och fortsätter i minuter att spendera energi. I min erfarenhet (och det är erfarenhet av att titta på rena submissionwrestling, bjj eller mma tävlingar) bör man gå vidare ganska fort från ett på nästan förhand misslyckat försök.
Matchen kan bäst beskrivas som två dementa sköldpaddor under parningssäsong, det ser helt absurt ut. Den håller ett lågt tempo, låg nivå och är ett lågvattenmärke för MMA i tungviktsklassen. Sims har inte någon ork kvar i denna matchen heller och han kommer inte ut till sista ronden. Man kan säga mycket om Coleman, men att motivera en fighter mellan ronderna är han inte något vidare bra på.
Efter denna match kan man konstatera att det finns en medlem i Hammerhouse som inte är dopad i alla fall...hahaha!
+ God produktion
+ Mycket varierande matcher men det var jämnt matchat och ingen hade ett totalt övertag inledningsvis.
- Snälla låt bli att intervjua folk mitt under matcher, det är bara väldigt irriterande och ger inget. Om ni vill höra vad folk har att säga så får det vara mellan ronder. Förinspelat eller nåt...
- Vem bryr sig om vad Carott top har att säga om MMA?
- Skippa brudarna! Förstår att Sims med sin på många sätt låga nivå tycker det är roligt att stoppa huvudet mellan fyra bröst, men hur seriöst känns det? Kan du tänka dig att någon annan seriös idrottare skulle göra detsamma? Federer? Tiger Woods? Christian Olsson? Sanslöst att kanalen som producerar galan tillåter det, inte som om det var helt spontant..."
Saxat från
http://www.mmabloggen.seGeniet skriver:
IFO sätter standarden direkt när de låter Wes Sims gräva ner sig mellan två bikini brudars bröst samtidigt som han snackar skit om sin snälle motståndare i glasögon (Chris Guillen). Detta är en lantis gala för öl drickande amerikaner. Publiken borde ha en given favorit i Shamrock produkten i den inledande matchen. Med hockeyfrilla och flanellskjorta utan armar symboliserar han IFO´s största målgrupp som handen i en tapout handske.
Galan är hyfsat underhållande framtill att matchen om tungviktsbältet ska dra igång. Redan innan matchen talas det om att förra matchen bara varade en rond innan Sims var utan bensin i tanken. Matchen börjar segt och efter ett tag sjunker tempot ytterligare. Sims försöker sig på ett triangelchoke som tar alla hans krafter och ser ut som han har gjort sitt. Lyckligtvis verkar inte Gullien ha något särskilt att ge heller så de bestämmer sig för att mest ligga och göra nada på mattan. Mellan rond två och tre ser Sims så trött ut så jag verkligen tror att han ska somna i sin ringhörna. Detta ger uttrycket "going to sleep" en helt ny innebörd. Sims bestämmer sig kort därefter att han inte orkar svara på domarens frågor och bryter matchen. Med mma världens vackraste pottfrissa promenerar Sims ut ur arenan och förhoppningsvis ut ur mma världen för alltid...
Hur trevlig Guillen än må se ut så ska nog IFO leta länge innan de hittar någon som kommer att ge honom en jämn match... Jag lovar att han inte håller fast vid detta bälte!
Inklippt från
http://www.mmabloggen.seEn två timmars special från KOTC som de kallar för Beat Down som enligt innehållsförteckningen ska innehålla det bästa från KOTC´s åtta år långa historia. Jag har tidigare haft svårt för KOTC på grund av den tråkiga produktionen och varierande kvalitén på matcherna och har därför inte följt matcherna från denna organisation. Glömmer ju aldrig när det regnade ner på mattan och stackars (på många plan) Gabe Rivas halkade och ramlade hela tiden när "Razor" Rob McCullough körde med sparkar mot benen på Rivas. Sen kan man ju undra om den gula KOTC-gubben (och han som är modell för logon) har rent mjöl i påsen så som han ser ut...haha...Ja ni, ska denna samling rädda söndagen?
Summering:
Matcherna som har sammanställts är inte sammantaget så imponerande som man kunde hoppas eller vad andra organisationer skulle kunna presentera. Visserligen var det matcher med namn som jag känner igen från de större organisationerna men egentligen bara två matcher som var riktigt underhållande att se. Men jag är kanske svårflörtad, men tycker att en snabb knockout inte alltid är det mest underhållande. Jag vill ha jämna matcher med fin teknik och inte se någon lokal hill-billy-hjälte få storstryk. Jag kommer nog att fortsätta att vara avvaktande gentemot KOTC av samma anledning jag var innan galan...och åter igen, skippa de halvnakna tjejerna och zoomandet samt lämna barnen hemma!
Läs fullständig recension på
http://www.mmabloggen.se
Hämtat från
http://www.mmabloggen.se 070721
Här är en video (gå till
http://www.mmabloggen.se för att länkar ska fungera) där BJ Penn kommenterar matchen mellan honom och Jens Pulver och Penns tankar om doping inom MMA. “Jag skulle vilja vara lättviktsmästaren i UFC..†säger BJ Penn. Om han är lika motiverad för det som han var inför matchen Pulver så är jag nog inte ensam att tro och hoppas att han blir det…Penn själv har tankar om att ha två bälten samtidigt…wow…
Sean “the NandrolonShark†Sherk har överklagat kommissionens beslut och den 6 augusti skall de träffas (med de andra som överklagat att de testats positiva för doping). Oavsett vad som händer på detta mötet är det mörka tider just nu…
Enligt rykten ska Dana White ha svarat på Gross öppna brev…det kan inte bekräftat att det är Dana men utifrån den låga nivån kan man misstänka att det är han eller någon annan med samma neandertal-vokabulär och logik…vad gäller det personliga mellan White och Gross rör jag inte ens det…men vad gäller doping och droger, ta ert/ditt jävla ansvar och var ledande! Att ursäkta sig med att det inte blir perfekt när man jobbar med människor är ju bara en undanflykt…en mästare och en utmanare är dopade skulle jag kalla för katastrof. Man ser i tråden att det är många som håller med Dana…det är väl samma personer som går på galorna och kroniskt buar. i kommentarerna till tråden står det också att Gross är på semester…den verbala kampen kommer väl att fortsätta…mmabloggen.se försätter att observera och kommentera det som gäller sporten…kanske Dana gör ännu en dokumentärfilm om den han inte gillar…hahahaha…
Hämtat från
http://www.mmabloggen.se 070721
