I efterdyningarna av The Zone FC Dynamite

Hela resan fram till The Zone har varit fantastisk! När det återstod en vecka oroade jag mig för att motståndaren inte skulle dyka upp eller bli skadad i det sista. När dagen D kom var alla fighters på plats, friska och hela och bjöd på 13 actionladdade matcher.

Jag är så oerhört tacksam för att fått göra denna resa. Jag är glad och stolt över min insats i buren trots förlust! En vinst hade smakat bättre, men vinst eller förlust inte spelar någon roll. Mitt mål uppnåddes i och med att jag fick chansen att gå match i buren där jag så många gånger förut stått som domare. Jag fick möjligheten att visa en del av min reportoar och jag lyckades med slag, nedtagningar, passering, submissionförsök och reversals dock utan att lyckas avsluta honom.

Jag är glad över att jag kände mig trygg, lugn och säker inför matchen. Jag var fokuserad på uppgiften och kände stor glädje inför den stundande uppgiften.

Mottagandet av publiken var helt otroligt, man känner sig som en rockstjärna. En underbar känsla faktiskt att bli mottagen av 2400 personer i Lisebergshallen. Tack alla ni som var på plats för att heja fram alla fighters!

Jag gjorde ett nybörjarmisstag, pga orutin. Jag drog på mig matchhandskarna alldeles för tidigt, ca 15-20 minuter innan min match skulle börja. Jag blev stressad av att hinna få tejpningen samt handskarna godkända, då match efter match slutade i första ronden när jag befann mig i omklädningsrummet och fick en sista massage.

Jag såg andra, t ex Basam dra på sig sina handskar precis innan han gick in. Detta resulterade i omedelbar mjölksyra i armarna i matchen. Jag hade ingen kraft kvar i armarna, de kändes som spagetti redan efter 15-20 sekunder. Jag borde inte ha fått mjölksyra, då jag tränat oerhört mycket slag på mits. Jag vill heller inte "skylla på racket". Men det kändes verkligen trögt i matchen då armarna inte ville lyda mig. I efterhand fick jag se matchen och jag lyckas ändå styra matchen trots mjölksyran. Visst kan man i efterhand se vad man kunde gjort annorlunda, men jag grämer mig inte och skyller absolut inte ifrån mig. Denna dag var det min motståndare som var bättre. Han gjorde det som jag borde ha gjort. Avslutat.

Under mina 20 år inom kampsporten har jag aldrig blivit nedslagen, jag har aldrig blivit så hårt träffad som i lördags. Samtidigt träffade jag motståndaren med 3 hårda smällar som borde skakat om honom. Han måste ha ett tjockt pannben! :-)

Om du tar den tuffaste av tuffa sparringsessioner och 10 faldigar detta har du matchintensiteten och hårdheten. Har man aldrig upplevt det innan känns det som om det smäller satan. Därmed respekterar jag alla kämpar ännu mer nu när jag vet hur satans tufft det är i buren. Det är ingen lek om man säger så.

Det togs många bra bilder från matchen i olika dominanta positioner men den bilden som jag tycker beskriver min match bäst är den den bifogade som beskriver den glädje jag kände inför matchen.

Jag är oerhört nöjd med insatsen och har många att tacka. Ni vet vilka ni är. Jag älskar er!

På väg till The Zone FC

Om några minuter åker vi in till Göteborg. Jag har återhämtat mig bra från invägningen och vågen visar på 87,3 kg. Ser verkligen emot att fightas ikväll! Tack för allt stöd här på fightermag!

På väg till invägningen

Ska precis iväg till invägningen. Vågen visar på 84,4 kg. Tagit en långpromenad i solskent. Skönt att slappna av lite och börja fokusera på matchen. Jag ser matchbilder framför mig och situationer. Jag är laddad och mina undrbara fans har jag med mighända in i buren. Frågan är om Panikos är redo? För det krävs två för att dansa!

Bilder från invägningen finner ni här:

http://www.thezonefc.com/gallery.asp?gid=2079

Oj oj oj det här ska bli skoj

Allting känns perfekt inför matchen. Jag känner mig i toppform och vågen har visat på 85,5 kg tre morgnar på raken. Det innebär att jag antagligen kommer att kunna väga in på -84 kg utan problem på fredag. Tror inte jag ens behöver basta något för att klara vikten.

Jag har ätit som en häst för att inte dippa för lågt med vikten nu inför match. Förra gången det begav sig för sex år sedan hade jag inte koll på min kropp och min vikt. Då droppade jag ned till 89 kg när jag skulle tävla i -91kg. Det ska inte upprepas nu. Jag har aldrig varit i så bra form som jag är nu och jag känner mig hel, frisk, harmonisk och förväntansfull inför lördagen.

Mina förberedelser har känts riktigt bra. Jag har bland annat fått hjälp av Felicia Rosvall på c/o Ryggkliniken, en naprapat som jag verkligen kan rekomendera. (Hon har sin praktik på Djurgårdsgatan i Majorna). Hon kan bra genom att titta på min ryggrad säga: "har du ont här?" och därefter lägga fingrarna på en öm punkt. När jag började hos henne var jag ovig, stel och hade ont och verk. Nu är jag fit for fight tack vare hennes fantasiska känsla för vad min kropp behöver. Hon kommer dessutom finnas med hela vägen och vara en av mina 3 coacher på lördag tillsammans med med min fru (den bästa coachen jag någonsin haft) samt min vapenbroder Eric Kalseth som får stå för de taktiska dragen under matchens gång. Han om någon känner till mina styrkor och svagheter och har varit med förr.

Dessutom har jag haft bra uppbackning vad gäller kosttillskott (tack till Anders på Great Earth) samt Gymleco som bidragit med Kettlebells så jag har kunnat träna funktionell styrketräning.

Körde ett sista hårt backpass i morse. Kroppen svarade kanon på träningen. Jag kommer fortsätta springa backe efter matchen. Det är skönt. Det blir aktiv vila (mest promenader) fram till tävlingen för att hålla igång kroppen och bli av med slaggproidukter.

Fredagen kommer bestå av invägning och andra bestyr inför matchen. En sista genomgång av kroppen hos Felicia, hämta upp T-shirts etc.

Jag ser fram emot att se några av matcherna på lördag efter min match och önskar alla krigare lycka till inklusive min motståndare. Alla som kliver upp i buren förtjänar respekt. Vinst eller förlust spelar ingen roll. En match har en vinnare och förlorare. Det vet vi på förhand. Jag hoppas alla fighters bjuder upp till dans och ger av sig själva till publiken.

Ingångslåten är klar, den har gått varm på datorn och i bilen. Det kommer bli grymt ös på lördag.

Jag hoppas det kommer många och hejar på!

Snart är det dags

Det är drygt 2 veckor sedan jag skrev något i bloggen. Har varit dålig på att uppdatera. Träningen går framåt, formen är annalkande och vikten likaså. Vågen visade på 87,0 kg i morse. Tror således inte att vikten kommer att vara något problem. Jag vill nog inte ta mer än 1-2 kg i bastun. Provade basta för någon vecka sedan och tappade 1 kg på 40 minuter. Vill inte sitta i bastun längre än en timme (trots att man är "Finne" ).

Nu gäller det att få alla bitar på plats mentalt. De mentala förberedelserna är minst lika viktiga när man går upp i buren. Det är lätt att glömma av detta och fokusera på mätbara resultat i tider, vikter etc. Men när det väl gäller måste även känslan och sinnet vara med. Jag skall i 10 dagar avsätta tid varje dag då jag ska gå igenom matchen i huvudet. Jag ska jobba med olika scenarier och hur jag går till väga. Dock kommer jag inte att låsa mig vid en tanke, allt kan hända i match och man måste vara beredd på allt och agera därefter. Jag känner mig oerhört fokuserad när jag går upp. Mina ögon blir "röda laserstrålar" som får allting som hamnar i dess väg att försvinna i en liten rökpuff. Ha ha!