Torsdagen innan
Har precis kommit hem, känner att jag behöver skriva av mig om dagen: ...
Visar inlägg taggade med:
Igår var en skön vilodag som avnjöts med Fedja i botaniska trädgården (med en termos varm choklad-mjölk bör tilläggas). Innan jag drog iväg till Hisingen och House of Champions för att hålla pass bar det vidare till Pro Fighter Store (Jonas butik med kampsportsgrejer). Det var första gången jag var där och det var en fin liten lokal under ombyggnad. Jonas är en av de absolut bästa sparringpartners jag har haft och är en mycket omtyckt instruktör som alltså nu då tänker ge sig in i försäljningskalaset. Med tanke på hur bra han är på allt annat så tror jag även det här kommer gå hur bra som helst och jag önskar honom all lycka!
Butiken ligger på Erik Dahlbergsgatan 9 mitt i Vasa här i Göteborg, se till att kika in och hälsa på Jonas och kolla om ni hittar nått kul om ni har möjlighet! Handlar ni där så kan ni känna er stolta över att ha hjälpt en skön kille i sitt hårda arbete (liksom på Rebelsport med Janne!).
Jonas berättade lite historier som inspirerade mig till diverse galenskaper men det får vi ta i ett annat inlägg! In och spana på hans hemsida om ni vill se en del av det han säljer:
http://www.profighterstore.com/sv/
Idag körde jag Pro-passet på Gladius som planerat och det kändes riktigt bra! Jag kunde köra på ganska ordentligt och kände mig inspirerad och pigg. Jag känner att armen funkar bättre hela tiden och får även mer och mer känsla för vad som funkar och inte. (så att jag kan undvika det som kan skita sig, innan det hinner göra det)
Vi körde en hel del sparring med mycket boxning och det flöt på bra. Det kändes väldigt roligt att få gasa på lite och det är grymt att ha så bra folk att göra det med! Det ska nog bli ordning på den här skiten så att jag kan stå i den där förbaskade buren igen en vacker dag ska ni se!
Förutom detta har jag även börjat planera ett litet äventyr, en skattjakt kan vi kalla det. Om det blir av kommer det bli en omtumlande upplevelse som kommer påverka mitt liv mycket och möjligheten finns att ingenting kommer bli sig likt!
"En skatt innebär inte nödvändigtvis något materiellt..."
Jag har börjat boxas och rulla/brottas mer och mer och känner att jag kan göra det säkert med de flesta jag kör med. Det är ett väldigt upplyftande framsteg som gör att jag kan "köra på" lite mer, träna mer komplext och inte bara träna utvalda småbitar av det jag vill göra.
Hopprep är något jag har märkt fungerar bra och det aktiverar armen utan att det känns negativt. Jag kan dock fortfarande inte gasa på när jag kör och dubbelhopp undviker jag än så länge.
Chins kan jag köra på med nu och bottoms-up-axelpressar med kettlebell är bra skit för armen (tack Tommy!)
Även om det är långt kvar till att jag är återställd börjar jag nog någonstans långt fram se ett ljus från tunnelns slut. Saker som för några månader sen kändes otänkbara och omöjliga ser jag nu vid en första känsla som självklara. Det ger hopp om framtiden och de saker jag idag ser som ouppnåeliga. (Stavning?)
Jag tänker på Felicia och hennes arm när jag skriver det här och hoppas att hon snart också ska få känna glädjen som framstegen bär med sig. De finns i framtiden, håll ut så når du dem!
För er som följer min blogg så kan jag meddela att min hibiskus kämpade, slog ut och även om den såg lite sliten ut så glänste den vitt med röd kärna i några dagar. Nu ser jag nya, små, små knoppar som växer fram och jag blir lätt flummig av att filosofera om den och hur den kan liknas vid andra delar av livet och världen.
Tillbaka med fötterna till jorden, tåget stannar i göteborg nu och jag är hemma igen efter några dagar i smålands skogar.
Skräckblandad förtjusning råder när storstadens puls slår till som en rak höger.
Ta hand om er!
Jag kände att jag kom in i “andra andningen” och kunde springa på ganska bra samtidigt som flåset kändes stabilt. Tidigare började jag flåsa mer och mer tills jag var tvungen att stanna, hur lågt tempo jag än höll. Det måste vara ett tydligt tecken på att kroppen är på väg åt rätt håll!
På måndag ska jag till läkaren igen och röntga samt undersöka armen. Förhoppningsvis kan jag börja anstränga armen med lätta vikter efter det.
Jag har börjat kuna träna lite mer nu med försiktig skuggboxning, säck med allt förutom vänsterslag osv.
Det känns väldigt kul att kunna börja köra lite mer hela tiden. Nummer ett är att få en hyfsad fysik igen men efter det blir det mycket fokus på saker jag inte kan jobba på annars.
Jag läste precis det här på Evan Tanners blogg, går inte att känna ett visst olustkänsla när man läser det med facit i hand:
“It has been a little difficult to find just the right equipment. I plan on going so deep into the desert, that any failure of my equipment, could cost me my life.”
Jag har känt mig lite småförkyld ett tag men tror att det numera mest är någon allergi som spökar. Jag har lite problem med sånt och nu när våren börjar titta fram kanske det är något i luften som min kropp inte gillar.
.
Hur som helst bestämde jag mig för att ta en kort löprunda i skogen idag igen. Det är hemskt vilken form jag är i och som jag skrev i ett tidigare inlägg så är återhämtningen det jag märker det mest på. Vanligtvis brukar jag kunna ta ut mig totalt och är redo att köra igen på nolltid.
Jag ser det här som en utmaning mot min egen kropp och tänker inte vika mig förrän jag är nöjd!
Idag bestämde jag mig för att ge det en chans. Ta på löpardojjerna (som snart ska bytas ut mot fivefingers), testa och låta det bära eller brista. Vad som har hållit mig tillbaka är armen som den senaste tiden känts mycket bättre.
Jag glömde snabbt av armen när jag började springa och även fast det kändes att någonting inte var som det skulle så var det ingen fara. Jag körde på. Efter en bit in på den grusbelagda stigen så ser jag något av en antydan till stig, rakt in i skogen. Utan att tveka svängde jag in och fortsatte in i skogen.
Jag sprang över grenar, under grenar, hoppade över en liten bäck, studsade runt bland stenar och kan inte med ord förklara känslan.
Jag har varit så rastlös de senaste veckorna och har hela tiden känt mig vilsen i min egen vardag. Jag är glad att jag kom ut och tillbaka till dit jag hör hemma, där jag känner mig levande och stark. Bara att få arbeta med kroppen är underbart och sen är det något speciellt att få komma ut i naturen. Passande nog såg jag “The 11th hour” häromdagen (se den!) och fick mycket tankar kring den när jag var ute.
Min kondition är den sämsta jag kan minnas att jag någonsin haft. Min återhämtning är långt under värdig nivå och för att vara mig är det här någon form av person-sämsta vad gäller fysisk nivå. Trots detta känner jag mig hoppfull, inspirerad och minst sagt okuvlig till att komma igång igen. Nu är det så mycket djupare än tävling, kroppsideal eller något annat ytligt.
Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan vidare mot nya äventyr. Den här gången mindre rastlös, mindre vilsen. Jag är tillbaka och full av motivation!
.
(P.S. Skönt att äntligen få skriva ett spontant inlägg utifrån känslor och inte försöka klämma fram något bara för att skriva något! =))
Har precis kommit hem, känner att jag behöver skriva av mig om dagen: ...
Att-göra listan kortas ner hela tiden nu och snart är den tom. ...