Torsdagen innan

Efter att ha sovit över hos linus så drog jag hem, käkade lite och började tvätta. Nu ska jag välja ut vilka kläder som ska med och vilka som ska ner i bananlådorna som ligger utspridda i rummet. Resan kommer märkbart närmre och närmre och jag gillar det. Ju närmare det kommer ju mer vill jag ha det. Nu ligger det mesta i packpåsarna som jag ska ha för att kunna ha ordning på sakerna i väskan. Jag letade länge efter min usb sladd, gick igenom alla packpåsar och att-ta-med lådor för att till slut hitta den där den alltid brukar ligga. Jag börjar vänja mig vid att saker ska ligga nerpackat istället för på sin vanliga plats.

Jag har även tankat på min mp3 med musiken som ska med. Allt från bill withers till gang starr. Självklart hänger Eddie Vedder också med.

Senare åkte jag iväg och växlade pengar, handlade öronproppar och en fickkniv för att sen åka vidare mot kungälv. Efter att ha snurrat runt en del i kungälv kom jag fram till boxningsklubben jag letade efter. När jag kom in i den lilla lokalen (som var ett "riktigt boxningsställe") tog det en stund innan Stig såg att det var jag. Stig var min boxningstränare ett par år och framför allt när mitt knä var paj och jag fokuserade mycket på boxningen. Då åkte jag och Stig runt och boxades från Landskrona till Gävle. Det var en grym tid som jag alltid kommer minnas med ett nostalgiskt leende och en längtan att vara tillbaka där igen.

Jag hade med mig en CD till Stig där jag har lagt in de matcher jag har lyckats bevara. Jag vet inte vart resten kan ha tagit vägen. Jag kanske har råkat ta bort dem eller formaterat datorn utan att spara dem. Hur som helst så har jag två av de bästa matcherna kvar. Jag la in dem plus några bilder.

Stig var glad att se mig och jag honom. Jag hoppas att jag får möjlighet att träna boxning med honom igen. Han är en skön gubbe med mycket värme och jag kommer alltid att sakna tiden då vi åkte runt och boxades...

Nu har jag precis kommit hem efter att ha sett "127 timmar" på bio med Maria. Den var bättre än jag väntade mig men boken är (som vanligt?) en miljon gånger bättre. Jag är glad att jag tog mig tid att läsa boken innan jag såg filmen och kan verkligen rekomendera den. Den känns lite långdragen ibland men på det stora hela är det en väldigt bra och givande bok!

Efter filmen (och boken egentligen) får jag en skön känsla i kroppen. Jag vet inte riktigt vad det är men det är positivt. Det är någon form av hopp. Spänning och längtan. En äventyrlig nerv i mig kittlas samtidigt som jag får en underbar känsla av vad som är viktigt och betyder något. Alla underbara stunder jag har haft och kommer att ha. Alla fantastiska minnen som ligger sparade i mitt minne. Det slår mig i stunder som den här hur viktiga och betydelsefulla de är.

När jag blickar framåt ser jag hur jag jagar de här stunderna och minnena. Människorna som är med i dem. De stunder som kommer att förgylla ögonblicket och så småningom lägga sig som ett varmt täcke i mitt minne.

Dagens inlägg - 2011-02-08

Nu är företagsdeklarationen fixad och jag har betalat för min reseförsäkring!

Jag  höll ett dagpass i MMA tidigare idag och hoppade in och körde fysen i slutet och tänkte att nu får det bära eller brista. Jag har som sagt mått ganska kass det senaste och vid minsta ansträngning blivit snurrig och febrig. På menyn stod två ronder á 5min med det ökända "varvet". Det är ett antal stationer med olika vikter och övningar som jag inte ska gå in på mer noga än så men jag kan säga att den gör sitt jobb att suga musten ur dig...

Kanske inte det smartaste belsutet att testa att köra den men nu gjorde jag det i vilket fall och efteråt känns det riktigt jobbigt, fast på det bra sättet. Inte alls samma äckliga känsla som tidigare. Antagligen är kroppen nästan helt återställd efter en segdragen sjukdom och det känns skönt.

Efter träningen stannade jag kvar en stund och pratade med en tjej som precis har börjat på thaiboxningen. Hon skulle vänta in någon och jag hade inte bråttom så jag väntade med att låsa och larma.

Efter att ha pratat en stund med henne såg jag mig själv för några år sedan i henne. Vi utbytte lite tankar och jag berättade lite om vad jag har varit med om och det var roligt att stöta på en så inspirerad person. Om jag inte minns fel hette hon Alexandra och jag tror att hon kan komma långt med sin inställning och attityd!

Nu blir det att fylla i lite papper, ringa lite samtal och sen är det dags för att hålla pass för en mma-grupp på klubben. Peace!

Inför Australien - Mindre än två veckor kvar

Idag ska jag fixa reseförsäkring och lite annat smått och gott sen är det dags att börja rensa upp bland mina saker som för tillfället står hos mammsen och pappsen. Saker som inte ska med till andra sidan jorden ska slängas, skänkas eller skickas ner till källaren.

Det känns overkligt att jag om två veckor så här dags går av planet i Perth. Synd att det är på östkusten Alex ska gå UFC, annars hade det vart en bra grej att börja resan med =)

Jag har börjat kunna träna lite lätt nu efter en långdragen förkylning. Jag har känt mig lite konstig ett tag men tror att resan krånglar till det i kroppen lite.

Den här terminen har jag hållt 7 pass i veckan på Gladius Och house of Champions och det är något som jag säkert kommer sakna. Jag tycker att det är roligt att instruera/coacha och förhoppningsvis inspirera. Nu är det även ett läge där jag känner att en hel del av de jag tränar vill och kan börja gå fler matcher. Det är något jag gärna skulle haka på och hjälpa dem med.

När jag tänekr på det så finns det ganska mycket här hemma som jag kommer sakna och som jag skulle kunna stanna för. Det är underbart för utan det hade mitt liv här varit grått och olyckligt. Det är ett intressant perspektiv som kommer när jag ska lämna allt ett tag.

Som Caroline så fint sa det: "Du har ju ett guldläge där du får välja mellan en lussebulle eller en semla!"

Helt sant och jag väljer lussebullen idag och sparar semlan till imorgon! =)

Inför Australien - 3 veckor

Nu börjar det verkligen närma sig och tiden springer iväg.

Det är dags att få lite fokus i den här bloggen igen och nu är det Australienresan som gäller. Jag känner att det här på många sätt liknar när jag ska gå match och bloggandet blir ännu en bit av det. Mer om det någon annan gång! 

Jag ägnar en hel del tid åt att planera och leta information nu och har en del att fixa med innan jag kan åka. Ibland känner jag mig lite mosig i huvudet av alla tankar men oftast känns hela situationen skitbra. Det här kommer bli hur stort som helst för mig och med största sannolikhet inte ens i närheten av vad jag har tänkt mig. Jag ser framför mig en blandning av att jobba, chilla/surfa/njuta och att åka ut i vildmarken. Jag vill så gärna komma ut från städerna och uppleva något helt annorlunda och hoppas kunna göra det efter någon månad där nere.

Jag ska försöka skriva här titt som tätt innan, under och efter resan. Mest för min egen skull att titta tillbaka på men även så att andra ska kunna se hur det går med allt. 

Nu lyssnar på Eddie Vedder och drömmer mig bort. Om tre veckor sitter jag på planet mot australien.

SUF-kurs!

Standup fighting kurs

Efter en lång förkylning som har motarbetat min träning så var det dags för en SUF-kurs (Standup fighting). Jag känner mig efter tre dagar på kursen fortfarande inte helt ok. Det känns att förkylningen och låg träningsfrekvens gör kroppen vek...
Hur som helst så är kursen alltså inriktad på att slåss stående och vi tränar två 3-timmars pass om dagen med mycket fokus på olika tekniker. Jag var tvungen att dra iväg och skotta på jobbet igår så då blev det "bara" tre timmar på förmiddagen. Jag måste säga att det efter idag pirrar rejält i kroppen. Jag vill träna mer och är väldigt inspirerad. Jag har fått en mycket djupare inblick i thaiboxningens spel än vad jag har haft innan. Jag har nog mer sett det som boxning med lite sparkar "och sånt" men nu börjar jag alltså se det mer för vad det är, och jag gillar det! Jag har alltid varit lite extra kär i den stående delen av fighting-gamet så även om kroppen jobbar emot mig den här helgen så känns det fortfarande väldigt roligt, givande och inspirerande! Jag är väldigt glad att jag trots allt gick kursen. Jag tänkte i början av veckan skippa den pga av att kroppen kändes alldeles för risig. Tur att jag inte gjorde det!

Jag har gått i äventyrsplaner en lång tid nu och hintat lite om det här på bloggen också. Tanken är att jag ska till Australien och leva där ett längre tag. Det är som det ser ut nu dags att göra detta i februari redan. Det känns fortfarande skitbra men efter den här kursen måste jag säga att jag får se till att hitta några klubbar att gästträna hos där nere och inte bara surfa och äta glass! =)

Det känns riktigt roligt att inspireras så här och bli påmind om vad det är som är så grymt med det jag gör. Jag måste medge att jag många stunder den senaste tiden haft lite låg motivation till att träna mycket men det känns som att den här kursen har gett en boost när det kommer till det.

Jag måste ge August en rejäl dos cred som har lyckats sätta ihop ett sånt grymt upplägg. Det vi gör känns hela tiden logiskt och uträknat och det är en grym färdighet den mannen har att kunna slänga ihop sånt (med tanke på de andra kurserna han också står bakom).

Haha jag känner mig lite nykär (observera att vi har lämnat "ämnet August" och gått vidare =)), lite som jag gjorde som nybörjare i mma:n. Då satt jag och tittade mig snurrig på wanderlei silva och matt hughes och resten av gubbarna vid varje ledigt tillfälle. Nu sitter jag här och spanar buakaw, zambides och andra grymma stående fighters. Mycket av det jag ser har jag sett tusen gånger innan men jag ser det med andra glasögon nu än tidigare och kan förstå mer, väldigt roligt!

Förresten! En till rolig grej är att armen funkar oväntat bra för det här. Jag kan inte ta emot för hårda slag och sparkar på den men det är enormt mycket bättre än tidigare! (nu kör iofs med Max så det är inget större problem ändå... ;-))

Ibland behöver vi bli påminda om saker som vi innerst inne vet om. Nu känner jag att glöden som en gång var en vulkan har börjat brinna på igen...

(pallar inte läsa igenom det här innan jag postar, har bara skrivit efter mina känslor och nu ska jag hem till päronen och käka! Tycker ni att texten är kass så är det synd om er, ha!)

Helgon för en dag

Jag delar upp den här texten lite så att det är lätt att läsa en bit i taget om man vill.

Stadsmissionen

För ungefär en vecka sen så berättade David att han och Anna skulle dela ut mat till hemlösa på nyårsafton och jag gillade idén direkt. Sagt och gjort. Kl 18 var det uppställning på St. johanneskyrkan där vi fick namnbrickor och var lite sociala innan gästerna kom. Kl 20 började det komma folk och den första personen jag fick kontakt med var en man som hade mycket han ville berätta. Det märktes att han uppskattade att vi var där. Han berättade om hur han och hans flickvän hade tagit riktig LSD och att trippen fortfarande sitter i efter alla år. Efter att ha förklarat hur han kunde fascinerats över en lampa en bit bort sa han: "Men vet du vad det konstiga är? Om någon skulle komma och säga att jag kan ta trippen ifrån dig så du blir normal igen, så skulle jag tacka nej..."

Det var alla sorters människor där. Olika nationaliteter, åldrar, missbrukare, "vanliga" (förlåt för det hemska ordvalet) människor som bara hade det jobbigare än många andra. Något som sved extra var att se barnen där. Ingen borde behöva vara på ett sådant ställe men samtidigt är det ju underbart att de får den hjälpen när de tyvärr behöver den. Jag kände mig stolt över att delta i den hjälpen.

Flera av besökarna pratade en stund med mig och det syntes vad en medmänniska och ett leende gjorde för dem. Att se dem komma in med en ansträngd min för att sen äta sig mätta och kanske få något litet att skratta för är något som inte kan förklaras. Mannen som jag pratade med i början sökte upp mig och David titt som tätt och ville hela tiden prata med oss. En gång så slutade han bara prata och tittade mig djupt in i ögonen och sa: "Asså dom där ögonen, det ligger så mycket godhet och värme innanför dem..."

Mot slutet fick gästerna ta med sig mat när de gick, vilket självklart är jättebra. Det slog mig dock som ett slag i bröstet när jag sa något som "här, ta lite i en skål och ta med hem" och personen tittar mig i ögonen med ett ansträngt leende och säger att han inte har något hem...

Från stadsmissionen till en vanlig fest
Runt 22-tiden gick vi därifrån och jag kände mig nästan lite snurrig av alla intryck. Vi åkte hem till en kille som hade fest och hängde där till tolvslaget för att sedan åka in till stan. Under fyverkerierna kunde jag inte låta bli att tänka på dem jag just sett äta sig mätta första gången på vem vet hur länge. Några timmar senare ser jag dyra raketer och korkar från dyra flaskor skjutas upp mot himlen.

När vi kom in till stan kände jag mig inte så sugen på att fira utan ville nog helst bara få gå en sväng och fundera över allt jag varit med om. Vi hoppade av vid brunnsparken och så gick jag uppåt mot avenyn. Jag vill men kommer aldrig kunna förklara mina känslor när jag gick där, efter det jag gjort tidigare på kvällen.

Uppför avenyn
När jag kom upp en bit stod en man lutad över en krycka med en mugg i andra handen och tiggde. Efter att ha gått föri några meter stannade jag och tänkte att det inte får vara så här. Jag vände mig om gick fram till honom och frågade "man, you hungry?" varvid han nickade som om hans liv hängde på det. Jag försökte prata med honom men han sa något i stil med att hans engelska inte är så bra. "But you understand food, to eat, hungry?" Han nickade med ett leende. Sagt och gjort, snart stod vi inne på 7/11 där han fick någon form av pizza-liknande grej och en stor mugg med vatten. Han slutade inte visa sin uppskattning, presenterade sig och jag presenterade mig också. Efter att ha kramat om honom och sagt åt honom att vara rädd om sig och ta hand om sig så fortsatte jag upp på avenyn. Tillbaka in i mörkret som är människors inställning och perspektiv på saker. Jag såg människor kasta mat omkring sig, skrika, svära och bråka över ingenting.

Upp mot götaplatsen ovetandes om vad som väntar där

Jag tänkte gå till bussen men fick för mig att gå upp till götaplatsen istället. Jag kände att jag var tvungen att sätta mig och reflektera över kvällen och det gjorde jag uppe vid trapporna bakom poseidon. En stund så la jag mig ner och tittade upp i himlen. Mest satt jag och gungade på en av kedjorna som går längs med kanten. Ärligt talat så vet jag inte hur länge jag satt där, tiden var inte lika påtaglig som vanligt.

När jag till slut gick därifrån så såg jag en tjej snubbla fram och några väktare gick mot henne. De tog tag i henne och hon kunde knappt stå upp. Jag vet inte riktigt varför men jag kände att jag behövde gå upp och kolla läget. Tjejen låg på marken och mumlade och jag frågade vakterna om de kanske kunde köra hem henne till korsvägen men de fick inte ta med någon i bilen. Hur kan det INTE ingå i ens arbetsuppgifter att hjälpa en människa som mår dåligt att komma hem, oavsett anledning?

Jag skiter i vilket jobb du har, där är det något som är fel på systemet. Hur som helst sås sa jag att de kunde återgå till vad som nu var viktigare så hjälper jag hem henne. Stundvis med en arm runt henne som stöd, andra stunder bärandes henne på ryggen tog vi oss hem till hennes port. Jag förstod att hon inte skulle kunna klara sig upp för trapporna själv så jag frågade om hon var bekväm med att jag fortsatte hjälpa henne upp. (Jag frågade henne flera gånger under tiden vi gick om hon kände sig bekväm med vad jag gjorde och berättade flera gånger att jag bara var där för att hjälpa henne). Efter att hon hade stått och spytt en liten stund tog vi oss an de första trapporna. Det fanns inte en chans i universum att hon kunde ta sig upp där så jag böjde mig ner, lyfte upp henne på ryggen och gick upp till hissen som var ett par trappor upp.
Efter mycket om och men så kunde hon ta sig in på toaletten och fortsätta slänga upp lite gifter. Jag stannade en ganska bra stund och försökte hitta några panodil eller något, tvingade i henne lite vatten och gjorde iordning sängen så det bara var att lägga sig. Hon ville bestämt stanna kvar inne på toaletten och inte lägga sig i sin säng så efter lite om och men gick jag in med en filt till henne, skrev en lapp där jag förklarade situationen lite och sa sedan hej då till henne.

Vägen hem
Efter några byten och en mindre promenad satt jag tillslut på vagnen på väg hemåt. Jag berättade om min kväll för några där och efter en stund är det några i min ålder som jag hör inte vet hur de ska ta sig hem riktigt. Jag skrattade till lite inombords och frågade vart de skulle. De skulle självklart samma håll som mig så jag sa att jag kunde visa dem vägen. Efter att ha visat dem vägen, träffat lite högsbofolk hemma hos olsson vilket jag från början tänkte göra runt 21-tiden så var jag tillslut på väg hem.

Jag var hemma runt 5-tiden på morgonen och hade så många saker som snurrade i huvudet. Många detaljer den här kvällen kommer jag nog glömma av, känslorna kan bara förklaras om du hade upplevt det men det finns en sak som jag aldrig tror kommer lämna mitt minne. Det är när den pratglada mannen från kyrkan ser mig djupt in i ögonen med ett enormt fokus och säger:

"Du ska veta en sak. Idag när jag går ut härifrån, gör jag det med din värme här inne inne mitt hjärta". Han slog sig själv försiktigt på bröstet och blev rörd av situationen vilket syntes tydligt i hans ansikte.

Jag hade aldrig kunnat tro att någon dag i mitt liv skulle utspela sig så här men är samtidigt glad för att jag fick vara med om det och vet att jag aldrig någonsin kommer att glömma nyårsafton år 2010.

The Zone

Jag måste ju säga att jag blev extremt sugen att fightas när jag var där. När jag gick upp för trapporna du går i när du ska fightas så slog känslan mig som en högerkrok. Nostalgi, längtan och ångest blandat med varandra.

Jag har aldrig känt en sådan jobbig känsla över armen sen skadan tror jag. Det kändes verkligen tungt när jag tänkte på att jag inte KAN/FÅR gå match...
Jag är inte bitter men ibland slår motgångarna hårdare än annars.

När jag en dag kan gå match igen kommer jag absolut göra det. Vissa nämner min fighting som ett avslutat kapitel men där har de fel, vänta bara ;-)

GRATTIS igen till Max, Keso, Tommy, Victor och August, ni är grymma!

Don''t stand by

Jag minns att det gick en sån reklam på tv (när jag fortfarande hade en). "Don't stand by" handlade om att inte låta sin elektronik stå i stand-by läge utan se till att stänga av den helt/dra ut sladden.

Det är en jättebra grej. Jag håller med om att vi alla måste hjälpa till och göra vår beskärda del för att uppnå vissa saker.

Däremot känns det ganska långt borta när liseberg tänder "5miljoner juleljus" och vad jag vet står de tända dygnet runt.

Så visst, vi bör absolut försöka hålla nere våran förbrukning av elektricitet men att piska folket och ge oss skuldkänslor om vi har på en tv i stand-by känns inte riktigt rätt.

It was a good day

Igår var en skön vilodag som avnjöts med  Fedja i botaniska trädgården (med en termos varm choklad-mjölk bör tilläggas).  Innan jag drog iväg till Hisingen och House of Champions för att hålla pass bar det vidare till Pro Fighter Store (Jonas butik med kampsportsgrejer). Det var första gången jag var där och det var en fin liten lokal under ombyggnad. Jonas är en av de absolut bästa sparringpartners jag har haft och är en mycket omtyckt instruktör som alltså nu då tänker ge sig in i försäljningskalaset. Med tanke på hur bra han är på allt annat så tror jag även det här kommer gå hur bra som helst och jag önskar honom all lycka!

Butiken ligger på Erik Dahlbergsgatan 9 mitt i Vasa här i Göteborg, se till att kika in och hälsa på Jonas och kolla om ni hittar nått kul om ni har möjlighet! Handlar ni där så kan ni känna er stolta över att ha hjälpt en skön kille i sitt hårda arbete (liksom på Rebelsport med Janne!).

Jonas berättade lite historier som inspirerade mig till diverse galenskaper men det får vi ta i ett annat inlägg! In och spana på hans hemsida om ni vill se en del av det han säljer:

http://www.profighterstore.com/sv/

Idag körde jag Pro-passet på Gladius som planerat och det kändes riktigt bra! Jag kunde köra på ganska ordentligt och kände mig inspirerad och pigg. Jag känner att armen funkar bättre hela tiden och får även mer och mer känsla för vad som funkar och inte. (så att jag kan undvika det som kan skita sig, innan det hinner göra det)

Vi körde en hel del sparring med mycket boxning och det flöt på bra. Det kändes väldigt roligt att få gasa på lite och det är grymt att ha så bra folk att göra det med! Det ska nog bli ordning på den här skiten så att jag kan stå i den där förbaskade buren igen en vacker dag ska ni se!

Förutom detta har jag även börjat planera ett litet äventyr, en skattjakt kan vi kalla det. Om det blir av kommer det bli en omtumlande upplevelse som kommer påverka mitt liv mycket och möjligheten finns att ingenting kommer bli sig likt!

"En skatt innebär inte nödvändigtvis något materiellt..."

Medkänsla

Medkänsla är något som det skrevs mycket om i en bok jag läste nyligen. Medkänsla. Spontant har jag alltid tänkt att det är när du kan känna dig in i andra personers smärta och lidande. Självklart kan definitionen göras längre men något i den stilen känns det som att de flesta känner spontant när vi pratar medkänsla. När någon i din närhet mår dåligt ska du kunna känna den smärtan och genom det antagligen försöka hjälpa honom/henne ur denna.

Något som slog mig häromdagen när jag funderade lite var att det funkar ju även åt andra hållet och jag fick då en djupare förståelse för detta.

Vad jag menar är att medkänsla inte bara handlar om smärta och sorg. Vad händer om du har en välutvecklad medkänsla och personen i fråga inte lider utan kanske istället är full av glädje och lycka?

På samma sätt som du känner människors smärta kan du enligt den här teorin även känna deras lycka och glädje. Lek lite med tanken av att du skulle kunna känna andras glädje som din egen. Tänk hur mycket du skulle kunna ha att glädjas över, även när du inte personligen har något speciellt att vara glad över. Tänk hur det skulle påverka din inställning till att hjälpa andra till att må bra och vara lyckliga. Lek med tanken av att fler än du skulle agera efter det här. Hur hade världen sett ut då?

Det går alltid att argumentera för att du lika gärna kan strunta i vilket och leva ditt liv i din egna bubbla utan att tänka på andra människor, så slipper du smärtan det kan ge. Det jag vill påpeka här är att du isf även går miste om mycket potentiell glädje och att du med det tankesättet skulle gå runt och vara "grå" hela tiden istället för att öppna dig för möjligheten som ligger i medkänslan. Jag menar alltså att medkänslan är något som DU kan ha nytta av, inte bara människorna runtomkring dig.

Jag hoppas att budskapet går fram här även om jag känner att det är svårt att formulera precis vad jag menar. Det är svårt att komprimera något så här komplext till en liten text. Se det kanske som en tankestartare som du kan vända och vrida på i dina egna funderingar.

Boken jag nämnde tidigare är en bok som jag verkligen vill rekommendera till alla, oavsett om du är van vid att läsa böcker eller inte. Den här boken ger dig så mycket så det är utan tvekan värt att ta dig igenom den!

Boken heter "Lycka" och är skriven av en psykiatier som tolkar och citerar Dalai Lama. Jag har läst andra böcker av Dalai Lama där det lätt blir flummigt och religiöst bundet men i den här boken lyckas författaren få fram ett budskap som känns vettigt och konkret med en perfekt nypa flum. Ge den en chans så lovar jag att du kommer få nya intressanta perspektiv att leka med och i bästa fall ge dig förutsättningar att få ett lyckligare liv! (Ta vad jag säger med en nypa salt, vad jag menar är att ni kommer få ut något av att läsa boken, hur mycket eller lite det än blir!)

Något som jag personligen kände var att många bitar av det som stod i boken satte ord på tankar jag har haft tidigare och det är möjligt att jag därför hade extra lätt att ta till mig budskapet. Hur som helst så skulle jag som sagt rekommendera boken till alla!

Nu är mitt pepparmyntste snart uppdrucket, ögonen börjar kännas tunga och det är dag att glida bort mot sängen.

Ta hand om er!

Galen födelsedag

Bättre sent än aldrig

Blogginspiration

Dagen började med ett GRYMT kettlebell-pass med Tommy Blom. Han är sjukt inspirerande och hans styrketräning är utom denna värld! Spana in www.tenacity.se om ni är intresserade. Om någon frågar mig om styrketräning skickar jag direkt vidare personen till Tommy, det finns ingen annan som jag hellre hade kört styrka med!

Sen fick jag höra att min blogg hade varit till inspiration för en kille och att han var tacksam för något jag hade skrivit. Sånt är väldigt roligt att höra och ger mig bränsle för att sätta mig och skriva. Alltför ofta känns det som att man sitter och skriver texter som inte når någon. Då blir även inläggen sämre och barnsligare då det känns som att jag kan lägga in vad som helst "när det ändå inte är någon som läser det". (Konstig tanke där, varför skulle man ens lägga upp något då?)

Hur som helst, nu är jag inspirerad att fortsätta skriva här och ska styra upp det lite lagom så att det blir ordning i kaoset åtminstone.

När jag tänker efter så slår det mig att det finns flera som jag spontant kommer ihåg som har uttryckt tacksamhet för vissa specifika, kanske lite seriösare inlägg i min blogg. Inspiration, skratt och lycka är något som mitt bloggande bevisligen kan ge, förutom min egen vinning i form av att kunna gå tillbaka och minnas och skratta/fundera.

Jag hade ganska kraftiga funderingar på att lägga ner bloggen ett tag men känner nu att den nog får vara kvar ett tag till i alla fall =)

Efterlysning!

Följ denna facebook-länk!

http://www.facebook.com/pontatis?v=wall&story_fbid=149827378386467&ref=notif&notif_t=feed_comment_reply#!/photo.php?pid=5008832&id=638163591&fbid=440440658591&ref=nf

Känner mig lite smutsig

Nu har jag till slut skaffat mig bredband till lägenheten.

Jag ska inte klaga, det är jättebra. Påminn mig dock om att sparka mig själv i huvudet när jag börjar spela farmville!

Jag var förresten ute och longboardade lite i slottskogen förra veckan och när jag kom upp för säldammsbacken så ser jag att solen på väg ner mot horisonten. Jag skuttade upp en bit och fick lite bättre utsikt, tog lite bilder och drog sen ner och gled ner för backen under en orange himmel.

Det finns en berättelse om en zenbuddist-munk som en kväll blir rånad och hotad till livet. Munken frågar om rånaren är ute efter hans liv eller hans pengar. Efter att ha fått veta att det var pengarna rånaren ville ha, pekade han mot lådan där pengarna låg varvid rånaren tog allt och sprang iväg. Munken satte sig på altanen utanför huset och såg honom springa in mot skogen. När han satt där skakade han lätt på huvudet, suckade medmänskligt och sa sedan "stackars man.... om jag bara hade kunnat ge honom den här vackra månen också..." då han tittade upp på den storslagna fullmånen och natthimlens alla stjärnor.

Jag kom och tänka på den historien när jag såg solnedgången och hur hela himlen flammade upp.

Svårt att få in rätt känsla på en bild,  solnedgångar är underskattade.