Inte ok att ramla på armen

Tur i oturen men oj vilken otur Jag lyckades ramla när jag var sprang i skogen med dennis häromdan. Halkade och ramlde ner på sten med fel arm. Jag ska nog vara glad att det inte blev värre än det (förhoppningsvis) blev men samtdiigt var det enormt oflyt att det hände! Jag tog en bild på den dagen efter som jag har lagt upp på www.antonmattsson.se. Jag var hemma hos päronen och fixade med det och ville inte sitta och uggla vid datorn så länge så jag struntade i att pilla upp den här också. Den har blivit mkt bättre på några dagar men är fortfarander mycket sämre än när det hånde så jag chillar några dagar till sen får vi se om jag behöver dra in och kolla upp det.

Efter fightergalla (talk is cheap)

Saxat från hemsidan (kan se grötigt ut här):

 

Jag har inte tid att skriva ett jättelångt inlägg men jag tycker ändå att det är dags att skriva nått efter Danmarksresan, here it goes:

Vi bestämde oss som sagt för att dra ner på fredagen och det var verkligen en bra idé både fightingmässigt och stämmningsmässigt. Vi kom väl i säng runt 23 och gick upp halv åtta för att dra och fixa till vikten.

Jakob behövde inte basta något, Per lyckades ganska lätt och Dennis fick kämpa lite mer. De kom iallafall ner i vikt efter att vi fått lite värmed i ångbastun, då den andra krånglade. Som jag sa till dem på vägen ner så ska man inte räkna med att något funkar, speciellt inte när man åker till danmark! Trots att det kanske inte blir som man har tänkt sig så löser det sig oftast förvånansvärt bra ändå, liksom den här gången.

Efter massa dansk böf, regelgenomgång och läkarkoll var det dags att förbereda för match. Per aka “Gun Jack” var först ut.

 

Per:

Det känns som att uppvärmningen gick väldigt bra och han var fokuserad och laddad utan att vara övertänd (verkade det som utifrån iaf). Matchen i sig var ett rejält krig där de under en sekvens stod med guarden nere båda två och bara vevade på, till den danska publikens jubel. Per lyckades sätta en nedtagning och satte en RNC (tror jag att det var). Grym jobbat av två stenhårda killar!

Dennis:

 Fel ingångslåt som start men jag påpekade atthan är här fför att slåss och inte för att lyssna på musik, in och slåss bara. Han verkade köpa tanken. Dennis tog ner ganska direkt och slammade sin motståndare rejält i backen och slog på honom ganska ordetnlgit innan han blev svept, inlockad i en giljotin och utsrypt till sömns. Absolut ingen första match att skämmas över utan istället väldigt bra jobbat av Dennis som verkar väldigt sugen på att gå fler sånna här matcher!

Jakob:

Fel ingångslåt här med, för mycket dansk fulöl på dj:n? Eller kan det ha varit strippstångsdansen under pausen som gjorde honpm snurrig? Hur som helst går jakob in och får rejält med pisk i första ronden. Ett slag slog bak huvudet så bakhuvudet låg klistrat mot ryggen, såg inge vidare ut för jakob i första rond helt enkelt. MEN, här visar jakob något av det vackraste som finns: ärlig, sann tuffhet. Han går in och börjar dominera i rond två, vinner den i våra ögon och tar hem rond tre. Rättvist domslut på 3-0 till Jakob!

Vad jag menar med ärlig och sann tuffhet är att han verkligen gör något som bevisar vad han är gjord av. Om det är av den anledningen man gör det eller om det är en bonus spelar ingen roll). Jämför det med alla “tuffingar” som står hemma och fixar till frillan en timme, sätter på sig en kaxig tröja och ett par märkesjeans och glider runt på stan med flera kylskåp i famnen och kollar snett på folk. Förlåt för den dåliga förklaringen men ni förstår vad jag menar.  Jag blir så trött på all bullshit. Allt snack om hur tuff och hård du är. Allt snack om vad du kan göra. Allt snack om vad du skulle göra i den och den situationen. Allt detta eviga snack!

När du står där inne i buren så finns det inget snack, det är dags att börja göra något, bevisa något. Många klarar inte av det utan föredrar att snacka. Det är som i nybörjargrupper. Det finns alltid någon som tjatar om hur hårda de är men när det väl gäller så viker de sig fortare än någon annan, samtidigt som den där lugna killen med ett vänligt leende tar fram något djupt inombords och kämpar tills han spyr eller svimmar om det så skulle behövas för att göra sitt absolut bästa.

Det finns få saker som får mig så nöjd som att se någon prata genom handlingar istället för ord. 

Nu gled jag iväg lite här (finns det något inlägg där jag inte gör det?) men det var precis det här de här tre killarna visade och alla andra som vågar ställa sina ord på prov. Slänga in sig i elden och se vad som faktiskt stämmer eller inte. Oavsett om det är en bur, ring, göteborgsvarvet eller något annat.

Alla ni som gör skiten istället för att bara snacka förtjänar all respekt!

“Talk is cheap, you gotta show me”

Tillbaka till ämnet:

Jag tycker att helgen var riktigt rolig och är väldigt glad att jag fick möjlighet att åka ner. Vi var ett väldigt skönt gäng som tillsammans fick helgen att bli en vi sent kommer glömma. Jag kommer alltid minnas den här helgen med ett leende!

(Hoppas få upp några bilder från helgen när min dator fungerar igen!)