Efter The Zone

Keso – Slår du upp "en match utan förlorare" i ett lexikon ser du den här matchen, vilket krig! Jag ser upp till er båda!

Något anmärkningsvärt som jag aldrig glömmer är hur Keso såg ut att ge upp någonstans i rond två. Hans kropp såg ut att säga "fuck it" och släppa allt. Trots de fruktansvärda känslor som måste rusat i hans kropp här så lyckades han ställa sig upp, fortsätta och dra hem en vinst! Som sagt så finns det ingen förlorare i den här matchen men självklart är jag glad att Keso fick hem vinsten!

Tommy – Redan i omklädningsrummet kändes det att Tommy inte tänkte backa en millimeter och det var precis så det såg ut när matchen startade. Han gick framåt som en pansarvagn och hans attityd sa inget annat än framåt. Grymt gjort av Tommy och jag har sällan hört sådant publikstöd, hela lisebergshallen kokade!

Åke – Jag såg inte matchen men vad jag kan säga är att Åke är en av de hårdaste killarna på denna jord. Hans tränings- och tävlingsattityd är grym och inspirerande och vad han har är så mycket djupare än ett fightrecord, en vinst eller en förlust. Åke är en unik människa som inspirerar! Vi är alla stolta över dig Åke det vet du, du är grym!

Christoffer – Såg inte heller den här matchen. Christoffer är även han en unik människa som alltid har ett leende på gång. Alltid något roligt att säga för att lyfta upp även den jobbigaste stämningen. Jag tror att jag talar för alla i pro-gruppen när jag säger att jag är glad att ha dig hos oss och hoppas att du inte är besviken på dig själv. Vi är stolta över dig!

Elina – Vilket fokus! Jag har nog inte riktigt förstått hur stor skillnad blicken gör i en match. Elina såg fokuserad och alert ut i ögonen i hela matchen medan den andra tjejen såg nedkörd och trött ut. Hon kunde verkligen applicera det hon blev coachad att göra.

Jag är extremt glad för Elinas skull och tycker att hon gjorde ett skitbra jobb i buren!

Victor – Såg inte heller den här matchen men jag är inte förvånad över resultatet, Victor är grym!

Besam – När det gäller är Besam ett monster. Knäna han avlossade mot sin motståndare var något bortom denna värld. Det var nästan lite Wanderlei-känsla över dem. Det var inget snack om finlir utan det syntes tydligt vad målet var: Vinst. Och snabbt skulle det gå. Det har varit mycket bullshit angående Besams motståndare men jag är helt övertygad att Besam vann för att han kämpar och sliter dag ut och dag in, för att han är grym! Inget annat. Punkt!

Slutligen ska mastermind aka August Wallén ska ha cred för sin effektiva och bra genomförda coachning under galan och även för sitt dagliga arbete med våra träningsupplägg.

Oj va många namn jag fick upp i huvudet nu när jag började tänka på alla runtomkring! Måste iallafall nämna Felicia - våran allas hjältinna och räddarinna i nöden (jo Jens man får säga så).

The Zone's crew med alla från burväggs-bärare till president gör ett GRYMT jobb! Ni är kungliga och alla vi som är aktiva under erat arbete uppskattar att ni gör det ni gör!

Jag har massa mer jag vill skriva men nu får det vara nog!

Eller nej! Eddy, Greven och Knutsson ska också ha ett superstort grattis för deras prestationer på SW-VM! Ni är ju inte kloka va bra ni är!

Nu vet jag vad jag ska säga för att äntligen kunna sluta skriva. Det är något som präglar allt som har hänt den här helgen:

NO HYPE, JUST RESULTS

Hatar "Bakåt"-knappen....

Jag hatar bakåt -knappen och ännu mer att "sudda-tangenten" är kopplad till denna....

Ska ni skriva ett långt inlägg rekommenderar jag att ni skriver det i word eller något för det här är inte ok =P

Mindre hat, mer kärlek, även i de svåra stunderna... =P haha

Good luck!

Jag ska snart dra iväg och handla lite grejjer inför kvällen, sen bär det av till arenan och någon timme senare är det dags. Det kommer klia något otroligt i knogarna på mig men jag ser samtidigt fram emot att få uppleva tävlingen utan att behöva tänka på min egen match. Ikväll kan jag fokusera helt på att hjälpa mina vänner utan att behöva tänka en sekund på mig själv. Det är inte att underskatta!

Jag kommer att uppdatera kontinuerligt på min twitter (www.twitter.com/OfficialAntonM) så kan ni inte vara på plats så kan ni hålla lite koll där för att se hur det går!

For a better world

Jag hittade alldeles nyligen de här filmerna på youtube som jag totalt missat när jag har sökt efter liknande saker. Lite snurrigt, lite flummigt men väl värt att titta på!

Jag tycker att du ska kolla på de filmerna jag har lagt upp ovan men annars finns den här filmen som har tagit många bitar av de två plus lite annat: http://www.youtube.com/watch?v=4EhG1r9qvY4&feature=fvw

Det finns en grym tråd på sherdog där de tar upp olika citat från Evan Tanner: http://www.sherdog.net/forums/f2/evan-tanner-quotes-843604/

Sista hårda passet inför the zone

Jag börjar piggna till ordentligt i huvudet nu och har börjat coacha på proffspassen på klubben. Det är kul att kunna hjälpa till och jag vet hur mycket det betyder med peppning och att ha någon som coachar aktivtt och kommenterar hur man ska slipa sin teknik.

Som sagt så var det sista hårda passet för de som ska gå match och det ser grymt bra ut! Jag tror stenhårt på alla våra killar och våran tjej från gladius!

På tal om tjej, dvs Elina, så måste jag säga att hon har sett riktigt, riktigt vass ut på träningarna nu. Hon har slagit med en explosivitet som ger gåshud och har en brinnande blick som får nackhåret att resa sig!

Keso har förbättrats något enormt och blivit mycket tightare och ser mer avslappnad ut i sin fighting. Besam slår som vanligt som en häst och har mycket rutin i kroppen.

Tommy är ett monster. Jag tror att han kommer kännas som en retad pitbull som får släppas lös på lördag För att få honom att vika sig så behöver motståndaren dra fram alla tricks han kan. Jag tror att Tommy kommer gå in med en attityd utan dess like!

Åke som fick match idag behöver jag inte ens säga något om egentligen. Det känns som att han fightades när jag lekte i sandlådan. Han har rutin i mängder och ett psyke av stål! Ta en proffsmatch på 4 dagars varsel är inget alla skulle göra, du är en fighter ända ut i fingerspetsarna!

Victor är alltid stark, teknisk och pigg vilket kommer göra honom gott!

Christoffer "Karlschtá" Svensson är helt enkelt en "machiiiiin" (på värmländska). Stenhård och stark med en grym attityd!

Nu blev det här visst ett promota-gladius-folk-inlägg men så får det va! Ni är grymma allihopa!

Har du inte fixat biljetter till galan än så är det dags nu, på lördag smäller det!!

Muay Thai Arena

Det kommer bli en grym Thaiboxningsgala i Lisebergshallen och har ni inte köpt biljetter så gör det nu!

Spana in deras facebook-grupp också!

http://www.facebook.com/#!/group.php?gid=198633196795&ref=nf

efter kampsportsgalan

på väg till kampsportsgalan

Efter läkarbesöket

Läkaren var väldigt nöjd med hur det såg ut och tyckte att vi kunde ta bort agrafferna (häftklammrar som används istället för att sy)

Läkaren (samma som opererade mig) förklarade lite mer ingående hur komplicerad den här skadan var och hur han fick försöka lirka ihop benen så att de var roterade rätt osv. Hade han inte gjort ett så grymt bra jobb som han gjorde så hade jag för det första behövt gå med gips och min rörlighet i armen hade kunnat bli grovt nedsatt.

Det var väldigt skönt att få prata med läkaren för att få en uppdatering om hur allt låg till och framförallt höra att han var nöjd och lugn med hur det hade utvecklats. Det har ju klart varit ett orosmoment den seanste tiden.  

Ang morfinet så har jag inte haft något behov av att ta några fler tabletter så nu är jag inne på mitt 4:e eller 5:e dygn utan dom, vilket känns bra och jag börjar piggna till i kroppen nu vilket är väldigt skönt.

Jag hoppas kunna börja träna lätt, lätt, lätt den här veckan eller kanske nästa.  Vad som står på schemat nu är lugna övninar som inte involverar vänster arm. Jag kommer börja med att gymma med lätta vikter och fokusera mycket på benstyrka och inom en förhoppningsvis inte allt för lång framtid ska jag nog kunna börja springa och jobba med lite flås på olika sätt.

Bilden är från undersidan som ni ser och på ovansidan underarmen har jag en likadan. Det blir två ärr á ca 10 cm och sammanlagt över 30 agraffer/stygn...

Jag kan inte sluta förvånas/beundra hur avancerad kroppen är, hur allting kan fungera så bra som det gör och hur bra det går att laga saker och ting med rätt kunskap.

Snart 3 dagar utan piller

Imorgon ska jag på återbesök hos läkaren! Då får jag veta mer om hur utvecklingen efter skadan har gått, när jag kan börja träna igen osv!

Jag håller tummarna stenhårt och hoppas att läkaren kan ge goda nyheter!

Tapout - Simply Believe

Väl värd att kolla på:

Ta inget för givet

En vit dag

Nu är det snart 3 veckor sedan olyckan hände. Det är sinnesjukt va fort det har gått.

Igår kväll när det var dags att ta kvällens morfintablett kände jag att smärtan var överkomlig, även innan jag tog min alvedondos och tänkte därför undersöka hur kroppen skulle svara om jag struntade i morfinet.

Jag testade detta för ett par dagar sen men då var det för tidigt så jag var lite tveksam.

Hur som helst så drog jag i två alvedon istället för en, gick och la mig och hoppades på det bästa. När jag vaknade hade jag lite ondare än vanligt på morgonen men fortfarande var det inte på den nivån jag hade väntat mig. Med denna känslan i kroppen skippade jag även morgonens dos och tänkte att jag kan ta den senare om jag nu verkligen skulle behöva den.

Nu sitter jag här, utan att ha tagit morfintabletterna under över ett dygn och visst att det kanske gör lite ondare men det är inget värre än den dagliga smärtan i tävlingsträning exempelvis, och då käkar jag ju inget morfin så varför skulle jag inte fixa det här?

Vad jag däremot funderar på är om detta har något att göra med mitt allmäntillstånd som idag har varit bergodalbana utan dess like. Mestadels av dagen har jag varit en zombie och känt mig hängig och extremt seg i huvudet. När jag gick och handlade kunde jag knappt koppla vad jag hade hemma och vad jag behövde köpa.

Vad jag nog bör tänka på är att inte öka aktivitetsdosen (vilket jag har gjort de senaste dagarna) samtidigt som jag drar ner på pillrena. Nu känns det vettigt att prioritera att bli av med pillrena istället för att öka aktivitetsdosen. Det sistnämnda känns som en väg jag inte vill börja vandra på...

Frågan jag ställer mig nu är om det är bäst att trappa ner på morfinet successivt eller om jag ska sluta helt direkt. Det känns som att det finns argument för både och men som det känns nu ikväll så försöker jag att inte ta några mer sådana tabletter förutom i nödfall, t.ex om det skulle bliu värre de närmsta dagarna igen eller så. Det känns som att jag vill sluta ta dem så fort det är möjligt, speciellt om dagens illamående/zombie-känsla/seghet beror på tabletterna.

Så hur som helst: Ett dygn utan de starkare tabletterna nu och klarar jag väl nästa dygn också så bör det nog gå att sluta helt. Jag ska försöka skriva hur det känns imorgon också, ska bli väldigt spännande att se hur kroppen reagerar!

Riktigt sugen!

Jag är jättesugen på att träna. Hårt och mycket.

Jag vill få till cro-cop sparkar och en ruskig timing i dem,. Få till min boxning till en ny nivå med fotarbete, timing, avoidance och distansarbete.

Jag vill fixa Eddy-ben som driver igenom vilken vägg som helst.

Jag vill att min högernäve ska bli vassare än någonsin.

Det blir alltid så här när jag blir skadad och när det akuta skedet är över. Det enda vettiga skälet jag kan komma på är att det kan ge en lite annorlunda träning som kan vara en sorts rolig variation från det vanliga nötandet. Annars känns det som att en sån här händelse snarare skulle tynga ner mig än att locka fram hunger.

Hur tycker ni? Känner ni igen er i det eller låter jag bara bäng?

Nu har det för övrigt gått två veckor sedan olyckan hände. Sjukt vad tiden går fort när jag ligger hemma och kollar disneychannel och tycker synd om sig själv =P (och käkar starka piller, kanske har något med saken att göra också...)

What? =P

Vad hände där?

Såg precis att jag har blivit nominerad till "Nyheter24:s stora pris" där den som vinner får en resecheck på 10 laxar om jag har förstått allt rätt? Antar att de har skrivit fel namn eller nått, det ska väl inte jag ha? =P

Hur som helst tackar och bockar jag, det var väldigt smickrande och roligt för en stackars invalid fighter att läsa =)

Kunde ta en längre promenad idag och var väl ute i en timma ungefär, det v ar väldigt gött att få komma ut, och vilken dag det har varit! Skönt att få komma igång igen, nu börjar jag snart klättra på väggarna här hemma känner jag, nu börjar jag få upp lite energi så nu vill jag verkligen inte bara ligga och slappa!

Stort grattis till Linn!!! (och Keso din lyx-snyltare! ;-)) Kolla in hennes blogg om ni inte fattar!

Ta hand om er!

En vecka efter skadan (jag käkar fortfarande morfin så håll i hatten)

Det har nu gått en vecka sen jag kom hem fån sjukhuset. Det har varit en tuff period men nu börjar det ljusna. De senaste 2 dagarna har smärtan blivit avsevärt mindre och även om det hela tiden värker så är det mer överkomligt nu.

Jag måste säga att jag hatar det här livet, och är glad att jag inte har fastnat i det. Vakna, äta, titta på tv, äta, titta på tv, slappa, dega, bli ett med soffan. Dag ut och dag in. Det är så långt ifrån vad jag vill göra och jag avskyr det verkligen. Jag längtar så efter att få komma ut i livet igen och få leva, istället för att ligga hemma i soffan och mögla.

En intressant tanke har slagit mig, eller ska jag säga en känsla. Jag känner väl igen den sen tidigare. Det är en underliggande hunger, en upplivande känsla fylld av intensitet.

Jag känner igen den från tidigare gånger jag har blivit nedslagen för räkning utanför buren. Min första "riktiga" skada i form av en muskelbristning. Ryggproblem som jag fightades med länge. När knäna inte ville att jag skulle göra det jag gör osv.

Det är den känslan som jag tror tar mig igenom mycket, och i mina tankar vad som helst. Det är en känsla som pressar mig framåt, som vägrar kuvas och som säger till kroppen och sinnet att aldrig någonsin ge upp.

Så länge den känslan infinner sig så kan jag inte ge upp. Det finns någon spärr i mig som säger att det inte ens är ett alternativ. Den här känslar växer sig tusen gånger så stark när jag står inför svårigheter av olika slag.

Idag när jag sitter med titanplattor som håller ihop min arm så ger den här känslan mig bensin på glöden. Den får mig att vilja ta mig tillbaka. Att jag ska komma tillbaka hårdare. Att inget ska få hålla mig nere. Vare sig jag vill eller inte...

Kan det vara passionen i att ha oddsen emot sig och kämpa, att se utmaningen i detta? Känslan av att vara underdog säger vissa ger dem styrka. Kan detta vara den känslan de pratar om?

Jag fick en fråga av en god vän häromdagen:

"Tror du att den här skadan kan vara något att skylla på om du skulle vilja ge upp karriären?"

Samma person: "Jag menar, det är ju lättare att säga att det var skadan som gjorde att du inte kunde fortsätta, 'hade det inte varit för den hade det kunnat gå hur bra som helst' "

Även om jag förstår tankesättet så finns det här inte med i mitt huvud. Jag vägrar låta någon eller något stå i vägen för mig och vad jag vill. Den enda anledningen till varför jag aldrig skulle avsluta något, ge upp om du vill kalla det så, är för att jag skulle välja det själv. Allt annat är bullshit. Du kan hugga av mig en arm och jag tänker fortfarande se till att nå mitt mål, så länge det är min önskan att nå det.

Jag tror att vi alla har en enorm möjlighet att uppnå saker. Så länge vi själva innerst inne vill nå dit, skickar undan all bullshit och betalar priset för att komma dit! Vill du inte betala priset så fine! Då gör det inget men jag vägrar iaf att använda något hinder som ursäkt, hur stort det än är.

Jag måste nämna Peter Nellbro som i helgen gick sin andra shootfightingmatch. Han har säkerligen haft så mycket motgångar, personer som har ifrågasatt, skrattat och påpekat att det han vill göra är omöjligt. Men ändå går han upp i ringen. Ändå sliter han i lokalen så många timmar. Ändå betalar  han priset för att uppnå sitt mål! "With great sacrifises comes great rewards..."

Så fuck off med dina ursäkter och bortförklaringar! Se utmaningen i vitögat, ha blicken på målet och vägra tillåta ditt sinne att förpestas av flykttankar i form av bortförklaringar.

Impossible is nothing.