Torsdagen innan
Har precis kommit hem, känner att jag behöver skriva av mig om dagen: ...
Efter att ha sovit över hos linus så drog jag hem, käkade lite och började tvätta. Nu ska jag välja ut vilka kläder som ska med och vilka som ska ner i bananlådorna som ligger utspridda i rummet. Resan kommer märkbart närmre och närmre och jag gillar det. Ju närmare det kommer ju mer vill jag ha det. Nu ligger det mesta i packpåsarna som jag ska ha för att kunna ha ordning på sakerna i väskan. Jag letade länge efter min usb sladd, gick igenom alla packpåsar och att-ta-med lådor för att till slut hitta den där den alltid brukar ligga. Jag börjar vänja mig vid att saker ska ligga nerpackat istället för på sin vanliga plats.
Jag har även tankat på min mp3 med musiken som ska med. Allt från bill withers till gang starr. Självklart hänger Eddie Vedder också med.
Senare åkte jag iväg och växlade pengar, handlade öronproppar och en fickkniv för att sen åka vidare mot kungälv. Efter att ha snurrat runt en del i kungälv kom jag fram till boxningsklubben jag letade efter. När jag kom in i den lilla lokalen (som var ett "riktigt boxningsställe") tog det en stund innan Stig såg att det var jag. Stig var min boxningstränare ett par år och framför allt när mitt knä var paj och jag fokuserade mycket på boxningen. Då åkte jag och Stig runt och boxades från Landskrona till Gävle. Det var en grym tid som jag alltid kommer minnas med ett nostalgiskt leende och en längtan att vara tillbaka där igen.
Jag hade med mig en CD till Stig där jag har lagt in de matcher jag har lyckats bevara. Jag vet inte vart resten kan ha tagit vägen. Jag kanske har råkat ta bort dem eller formaterat datorn utan att spara dem. Hur som helst så har jag två av de bästa matcherna kvar. Jag la in dem plus några bilder.
Stig var glad att se mig och jag honom. Jag hoppas att jag får möjlighet att träna boxning med honom igen. Han är en skön gubbe med mycket värme och jag kommer alltid att sakna tiden då vi åkte runt och boxades...
Nu har jag precis kommit hem efter att ha sett "127 timmar" på bio med Maria. Den var bättre än jag väntade mig men boken är (som vanligt?) en miljon gånger bättre. Jag är glad att jag tog mig tid att läsa boken innan jag såg filmen och kan verkligen rekomendera den. Den känns lite långdragen ibland men på det stora hela är det en väldigt bra och givande bok!
Efter filmen (och boken egentligen) får jag en skön känsla i kroppen. Jag vet inte riktigt vad det är men det är positivt. Det är någon form av hopp. Spänning och längtan. En äventyrlig nerv i mig kittlas samtidigt som jag får en underbar känsla av vad som är viktigt och betyder något. Alla underbara stunder jag har haft och kommer att ha. Alla fantastiska minnen som ligger sparade i mitt minne. Det slår mig i stunder som den här hur viktiga och betydelsefulla de är.
När jag blickar framåt ser jag hur jag jagar de här stunderna och minnena. Människorna som är med i dem. De stunder som kommer att förgylla ögonblicket och så småningom lägga sig som ett varmt täcke i mitt minne.
Har precis kommit hem, känner att jag behöver skriva av mig om dagen: ...
Att-göra listan kortas ner hela tiden nu och snart är den tom. ...