UFC fredag

Är på plats i huvudstaden med min ständiga vapendragare Jonas. För andra året i rad är det dags för UFC! Lite snabb sammanfattning från första dagen i Stockholm: 

Tåget försenat över en timma. Nåja, vi åkte 06:00 så det blev lite extra tid att sova. 

Invägningen: alla klarade vikten. Bessam såg avslappnad ut, Papy mer intensiv. Tror det säger en del om hur de kommer fightas. Intensivt för Papy, taktiskt för Bessam.  Vad säger man, gladius for life! Du tar honom, Bessam!  Reza drog in mest applåder, hans motståndare kom in i en stars and stripes hoodie, vilket gav en del burop. Patrask. Har mina åsikter om USA och amerikanernas patriot, men man buar inte åt en fighter för att han representerar sina färger. Låt Reza visa var skåpet ska stå ;) 

Connor McGregors tillresta fans drog med de flesta i sina applåder. Intensiv staredown som höll på att starta fighten på plats. 

Akira var väldigt samlad och respektfull. Gillar att han visar den sidan också; spara attityden tills det är dags att fightas. Ser fram mot den matchen. 

Lite osäker på main eventen. Båda såg lite väl avslappnade ut. Men kanske naturligt med tanke på alla vändningar runt

En guldålder för kampsport?

Stephen King definierade en "golden age" för något (fritt översatt) som ”en tid då det finns så mycket fantastiskt med en företeelse att företeelsen i sig tas för given.” Enligt den definitionen så känns det som vi, om vi inte lever i en guldålder för kampsport, i alla fall är på väg in i en.

Många har talat om det faktum att kvällspressen skriver om MMA som det slutgiltiga tecknet på att kampsporten börjar bli accepterad, men för mig finns det ett ännu viktigare tecken: adresserna. Idag kan jag nämna flera kampsportsklubbar som ligger centralt i stan, på adresser där lägenheterna kostar betydligt mer än vad jag skulle ha råd med. Både moderna tävlingskampsporter och traditionell kampkonst verkar kunna etablera sig i finkvarteren, vilket betyder att klubbarna har ekonomi för att finansiera lokaler i innerstan eller att de är välkomna att hyra in sig i någon annan grupps lokaler. Det känns väldigt långt ifrån hur det såg ut när jag tog mina första steg inom kampsporten: då hyrde föreningarna in sig i någon källarlokal på en bakgata, och hade bara tillgång till den lokalen ett par kvällar i veckan! Nu har jag tillgång till så många pass att jag skulle behöva sluta jobba för att kunna vara med på ens en tredjedel. Även maintstream-gymmen (som definitivt flyttat in i de dyrare kvarteren – ”gym spotting” under spårvagnsresan i centrum börjar bli lite väl enkelt) erbjuder kampsportsinspirerad träning, även om jag själv förhåller mig något skeptisk till box och body combat (varför lindar de händerna, de slår ju inte på något?!?)

Ytterligare en sak som imponerar idag är utbudet. Det finns helt enkelt en enorm mängd kampsporter tillgängliga. Ta en titt på klubbguiden i fighter magazine: antalet klubbar säger inget särskilt (det är en annonseringstjänst, och alla klubbar annonserar inte), men utbudet utav stilar är talande.

Vad tror mina trogna läsare (alla 5...), är vi på väg in i en guldålder för kampsport? Är den redan här? Eller saknas det något? 

Baby steps

Bland det roligaste som finns är att börja med en ny träningsform. Allt är nytt och fräscht. Man ser förbättringar efter varje övning. Varje pass ger nya verktyg. Man har inte sin högstanivå i sikte ännu; the sky is the limit! Även små förbättringar ger enorma resultat och babysteg känns som sjumilakliv.

Så känns det med långsvärdsfäktningen just nu. Efter ett par lyckade första veckor börjar jag... ja, inte få en känsla för hur det funkar, men kanske en känsla av hur det känns att få en känsla för hur det funkar. Väldigt känslosamt det här! Jag har inte koll på alla grundtekniker ännu, men det sitter bättre och bättre för varje pass, och det är fantastiskt kul. Men den här känslan av att ständigt upptäcka nya möjligheter har en negativ sida också. Varje terminsstart på varje kampsportsklubb så ser man ett bortfall av nybörjare varit lyriska i en eller två terminer, men sedan tappat stinget helt. Att närma sig den första platån, när man vet (men inte förstår) grunderna kan sänka motivationen för många. Man blir inte bättre lika snabbt, man börjar inse att man bara börjat förstå de där teknikerna man trodde man bemästrat. Det är så mycket lättare att börja med något nytt och få en ny smekmånad än att hänga kvar och försöka gräva djupare det du håller på med. Jag har varit där.

Därför är jag extra glad för att HEMA träningen inte bara är kul i sig, den har gett mig en nytändning på MMA också. Jag ser tekniker jag tidigare avskrivit som mindre relevanta för mig i ett nytt ljus. Nedtagningar och clinchmanövrar får ett nytt värde i fäktningen: jag kanske inte haft så mycket anledning att kunna kasta någon i shootfighting (eftersom jag aldrig vill till marken ändå), men att kunna fälla någon i HEMA innebär en möjlighet att träffa med en stöt.

Nytt pass imorgon. Vem vet, babystegen jag tog på mina första MMA-pass för över 4 år sen kanske leder till stora framsteg då? :) 

Swords, not words!

Vad ska man säga, nytt år nya sår? 

Efter att ha legat lågt med tränandet ett tag så har jag bestämt mig för att det är dags för lite nystart. Har gått på slentrian ett tag och mest kört gym och något mmapass då och då. Den stora förändringen i år är att jag lagt på något nytt; i ett försök att bejaka min inre barbar har jag plockat upp ett långsvärd och börjat träna HEMA. Har vänner som tränat ett tag, och varit sugen på att pröva, och gjorde till slut slag i saken! 

Efter ett par pass är jag överraskad över hur mycket mma jag kan använda i fäktandet. Höga hugg använder samma grundläggande rörelse som en rak höger, stancen är väldigt lik en låg brottningsstance, och det förekommer en del kast och nedtagningar. Tur att jag är så bra på brottning... Finns så klart en väldig massa som är annorlunda (typ det faktum att man håller i en meter stål) men flowet i fightingen känns ungefär detsamma. Det är praktiskt inriktad fighting, inte teaterposing, och fysen är lika tuff som på ett mmapass.  

Har såklart inte gett upp min kära mma, utan kör fortfarande, men just nu har jag bara tid med ett pass i veckan. Torsdagens pass krockar med fäktningen. Veckans träning just nu: 1 pass mma, 2 pass fäktning, 2 pass gym. Ambitiöst, vi får se om det funkar i längden :)

Under the blossoms of the cherry tree

Hej hej, hallå slagboken. 

Vad har hänt sen senast? Hmmm, UFC i globen har diskuterats till döden redan!! För mig räcker det med att säga att Stockholm kändes betydligt mindre än det gjorde när jag bodde där, och att jag efter två dagar med promenader på södermalm blivit lite nyförälskad i staden. 

Har de senaste dagarna åtnjutit något så ovanligt som semester! Efter ett antal tuffa veckor på jobbet så tog jag två dagar ledigt, och kombinerat med helgen och 1a maj så har jag kunnat njuta av hela 5 lediga dagar! Tyvärr har de inte ägnats åt stärkande träning utan snarare lever- och ekonomiskadande festande. Gjort någon form av bättring idag, med totalt 3 timmars promenad med Morrison the MMA-dog och över en timma i löpspåret, med avbrott för armhävningar och situps. 

Fast den stora anledningen att jag plockar upp bloggen idag är egentligen att få visa utsikten från min balkong! Körsbärsträden står i blom, och bladen blåser hela vägen upp till mig. Man känner sig nästan lite harmonisk! 

Men men, nu blir det förhoppningsvis att ta sig i kragen vad det gäller träning. Vädret är underbart, det är the Zone på söndag (vi har haft biljetterna bokade i ett år!), och framför allt har jag inga pengar till alkohol resten utav månaden! Things are looking better! 

Moving on up

Ibland har man tur! Lyckades få tillträde till lägenheten en veckan innan planerat. Flytten måste ha varit bland det effektivaste någonsin: 4 timmar från tillträde tills allt var inflyttat! Även om jag önskar att jag kunde skylla framgången på mina färdigheter inom planering, så berodde det nog mest på mitt högst begränsade antal ägodelar, och det faktum att jag inte flyttade särskilt långt. 

Idag blev det IKEA, och ett stort hål i plånboken. Trots att jag inte behövde köpa så mycket möbler så saknades det väldigt mycket annat, och helgens "nöje" är nog spikat nu: packa upp platta paket och montera möbler! Och jobba lite, har kunnat göra en del hemifrån idag mellan varven, och lyckades faktiskt få lite gjort igår före och efter flytten, men jag har ändå några timmar att ta igen. Ingen inflyttningsfest riktigt än, med andra ord! 

Att flytta är för övrigt döden för träningen. Ont i ryggen, ingen tid att träna något vettigt den här veckan, och kosthållningen har inte varit den bästa. Jag tittat skamset på det som en gång var en pint ben and jerrys new york super fudge chunk (men nu enbart är några extra timmar på gymmet nästa vecka, för att kompensera). 

Nu: sömn! 

Sen senast

Hej hej, hallå slagboken! 

Det har inte varit mycket bloggande det sista halvåret. Ärligt talat har jag inte haft så mycket att skriva om: förra terminen föll bort i en storm av stress, och de få försök jag gjorde att träna fighting gick åt helvette . Inte mycket att snacka om - jobbet slet ut mig, och de få gånger jag försökte träna så läckte frustrationen igenom, och allt blev skit. Lite som hösten 2010. Ganska precis som hösten 2010 faktiskt. Vafan är det med mig och höst-träning??? Till skillnad från 2010 har jag dock haft jävligt bra chefer både på uppdraget och på mitt konsultbolag, och efter en omorganisation på avdelningen så var jag tillbaka, med mer kvalificerade uppgifter (och bättre resultat). Funny how things go... Började i samband med stressen träffa en psykolog, men eftersom jobbet flutit på rätt bra nu så har fokuset blivit mer på mina atletiska prestationer än på arbetet.

En fördel med att inte orka med att fightas har varit att jag har kunnat fokusera fullt ut på den fysiska träningen. Jag har ju egentligen aldrig fysat efter någon form av plan (bara lite random kettlebells i fighter centers gym), och när man ser tillbaka på det så är det inte konstigt att träningen ofta strulat pga kroppen. The less said the better! Nöjer mig med att konstatera att jag efter ett halvår av lätt fys/rehab faktiskt klarar av att göra korrekta armhävningar turkish getups och snatches. Härnäst: pullups! Insåg skillnaden det här kommer göra när jag för första gången lyckades sätta en anaconda choke. Tidigare har jag inte varit fysiskt kapabel att använda det låset pga. min trasiga axel. Det blev dock även en påminnelse om att jag kommer bli tvungen att lära mig väldigt mycket på nytt: saker som inte funkat tidigare kan fungera nu, så det blir back to basics för mig! 

Det riktigt stora förändringen är dock att jag äntligen löst bostadsfrågan. Skrev kontrakt på en 2a i gamlestan (fantatsiska 30 meter från den minimala ettan jag bor i nu) i fredags, så nu kan jag lägga till "oroa sig över boräntan" bland mina vuxenpoäng. Som mina trogna läsare (finns det några kvar? ni var inte så många ens när jag bloggade aktivt) kanske kommer ihåg var just boendet en stor fråga för mig rätt länge. Tog ett tag, men nu tittar vi på inflyttning den 7e mars! 

Så, tillbaks på träningen, med en någorlunda fungerande kropp, en personlig tränare och en psykolog som håller mig på någorlunda rätt spår. Kanske faktiskt kan bli något den här gången! 

Styrka är kontroll

Det har inte varit en bra månad för MMA. På ytan kan det verka som MMA är det optimala att träna när man har mycket frustration och stress att få ut ur kroppen, men i praktiken så måste man vara avslappnad, ödmjuk, fokuserad och lyhörd under träningen. Det går inte riktigt ihop med en stressnivå så hög att jag börjar oroa mig för hjärtinfarkt (det visade sig dock vara lågt blodsocker i kombination med att armen somnade, men när det flimrar för ögonen och sticker i vänsterarmen så blir man ju lite orolig!), och slutar mest med spända axlar i boxningen och tokstängd guard i SWn. Så, jag har mest hållit till i gymmet, där frustration har bränts bort i en storm av kettlebells! 

Har kommit till den nivån där jag tänker mindre på ATT göra övningarna och mer på HUR jag gör dem. När man börjar träna så är det lätt att fastna i prestigeracet att göra övningarna med så tung belastning som möjligt (för då är man tuff!), men efter ett par månader med lyft och svingar så börjar man inse... det handlar inte om hur tung vikt man kan jobba med, det handlar om hur tung vikt man kan kontrollera. Visst, du kan svinga en 24kgs kettlebell (det är inte så jävla svårt om man är i okej form), men kontrollerar du rörelsen eller kontrollerar rörelsen dig? Kan du rycka ner kettlebellen när den är på väg upp? Kan du andas ordentligt när du gör det? Är din swing fortfarande "ren" efter 10 repeats eller tappar du formen? Det är när man börjar fundera på de här sakerna det börjar öppna sig nya möjligheter, samtidigt som man inser hur lite man faktiskt kan. 

Verkar som det kanske kommer lugna ner sig lite på jobbet inom en snar framtid (fast det har man ju sagt förut!), så förhoppningsvis kommer det bli fler möjligheter att fightas i framtiden, men tills dess kan jag iallafall känna mig rätt nöjd med att den fysiska formen kommer tillåta det när den mentala blir bättre. På det stora hela kunde det vara värre. 

21 days later

Nu har jag varit tillbaka i hamsterhjulet i tre veckor, och det känns... eh.... överraskande bra, faktiskt. Alla mina kollegor tror jag är galen för att jag inte äter lunch, men de flesta trodde redan jag var galen på grund av mina fritidssysselsättningar, så det är inget nytt. Kroppen är i bättre form än någonsin (inte för att det är så jävla svårt, med tanke på vilken pinsam form jag brukar vara i), även om jag känner att flåset kunde bli lite bättre. Nåja, det är inget ett par hellrounds inte kan åtgärda! 

Har fått utökat ansvar på jobbet, vilket nästan dubblat min arbetsbörda, och reducerat min stress till hälften. Mindre detaljstyrning, mer frihet. Tar gärna lite extra jobb för att få de förutsättningarna, och det faktum att de nya arbetsuppgifterna ser betydligt bättre ut på CVt, och att jag kan göra mer för att hjälpa mina kolleger skadar inte heller. 

Gjorde terminens första fightingpass i söndags, och det var en blandad upplevelse: 

+ Att träffa massa gamla träningskompisar igen. Hade nästan glömt bort hur bra stämning det kan bli på passen. 

+ Min vänsterkrok kändes skitkass. Det är positivt för att jag HAR en vänsterkrok. Axeln känns äntligen helt återställd! Nu ska jag bara lära mig att fightas ordentligt med två fungerande armar. 

+ Garden och fotarbetet hade hållit sig bra över sommaren, och grundteknikerna satt där de skulle (utom vänsterkroken då) 

- Jag kan verkligen inte sparra längre. Jag blir så fruktansvärt stel och defensiv i sparringen att det nästan blir en karikatyr av mig själv. Jag har aldrig riktigt hittat den där snabba, lätta boxningen; jag kan slå snabbt eller med kontrollerad kraft, men inte bägge samtidigt. Okontrollerade snabba slag är otänkbart (den dagen jag blir en sådan sparringpartner som riskerar att skada mina träningskompisar för att plocka poäng, är dagen jag hänger upp handskarna), och kontrollerade långsamma tekniker leder i 90% av fallen till att jag får noll flow, fightas stelt och bara slår singelslag eller möjligtvis 1-2 kombinationer. 

- Jag blir fortfarande frustrerad efter 5 minuter av sådan sparring. 

Slutsats: sommarens arbete på den fysiska formen har lönat sig. Nu måste jag bara göra samma sak med den mentala. Undrar om jag kan sno Maddes idrottspsykolog? 

Trots problemen med det första passet leker jag med tanken på FMT Open den 9e. Har inte tränat så mycket thai på sista tiden, men jag har ju tränat striking regelbundet i snart 4 år, så lite borde ju sitta kvar, och sommarens bravader borde komplimentera min thaistil alldeles utmärkt. Får väl muta coach Joel för att hålla lite mitts åt mig nån fredag så jag kommer tillbaks lite i att sparkas också. 

Ikväll blir det terminens första MMA-pass, och för första gången sen jag var nybörjare ser jag fram emot möjligheten att få rulla lite. Who would have thought! 

Sherdog rankar Gustafsson över Franklin

Inför UFC 133 så tackade Rich Franklin som bekant nej till att möta Gustafsson då han tyckte att svensken var för okänd. Efter att "the Mauler" pensionerat Matt Hamill verkar det dock som sherdog inte delar Franklins uppfattning. 

Sherdog har just publicerat sin lista över top 10 LHW fighters och på tionde plats finner vi ett bekant namn. Att Gustafsson rankas högre än fighters som Nogueira, Franklin och naturligtvis Hamill är naturligtvis hur stort som helst, och ännu ett bevis på att hans status i kampsportsvärlden växer. Man kan naturligtvis ifrågasätta om det är rättvist att Gustafsson rankas såpass högt när han bara slagit en topprankad fighter, och dessutom en som pensionerade sig efter förlusten, men man måste komma ihåg att inte ens topprankade veteranen "Rampage" kunde stoppa Hamill. 

Den stora frågan nu är väl vem UFC ska matcha Gustafsson mot härnäst? Rich Franklin kanske tänker om: det vore onekligen kul att se ett möte mellan de två män som lyckats stoppa Matt Hamill i oktagonen. Ett möte jag verkligen skulle vilja se är Gustafsson mot "Rampage"; ett generationsmöte där slugging och slams möter teknisk boxning och sprawls, med två fighters som ger allt och inte är överdrivet bekanta med att spela det safe. 

Några andra förslag eller förhoppningar på matchningar för Gustafsson? 

Balls to the walls

Dennis Hallmans privata delar och Dana Whites redaktion på dessa har onekligen blivit en snackis. Det är inte alls otroligt att denna lilla "slip" kommer kosta Hallman kontraktet, och ska man tro White så finns det risk att funktionärer i UFC (som följt de regler som finns) också kan bli av med jobben. Som svensk (och därmed per automatik moraliskt överlägsen amerikaner) är det naturligtvis lätt att förutsätta att Dana Whites ilska beror på något av följande: 

1. Heter man "Dana" och har ägnat större delen av sin karriär åt att promota underhållning där halvnakna, svettiga män rullar runt i pölar av sina egna kroppsvätskor är det kanske lite extra viktigt att konstant poängera att man inte gillar att titta på manliga könsdelar. Bara så att ingen får fel ide. 

2. Dana White blev livrädd när han insåg att Hallman har större ballar än han själv. Detta kan INTE tolereras, då ingen i UFC får ha störra ballar än presidenten! 

3. Dana White är rädd för att Jeeeebus ska överge honom om han inte kämpar till sista blodsdroppen för att eliminera alla risker för testikla i TV. 

Alla är underhållande, men jag skulle vilka föreslå en mindre roande, men mer realistisk anledning till White's utspel: 

4. Hallmans ballar kan bli ett vapen för MMA-motståndare. 

MMA är fortfarande kontroversiellt i vissa kretsar, och det finns ett motstånd mot sporten. Men motståndarna har på det stora hela förlorat slaget om att det inte är en sport (den är för etablerad, och för välorganiserat, för att kunna dömma ut på den grunden). De moraliska aspekterna av våldet är svåra att sälja in eftersom våld är såpass accepterat i USA. Men Hallmans ballar? Där har vi ett slagträ i MMA-debatten! "Vi kan inte tillåta en sport där det finns en risk att man oavsiktligt får se en mans testiklar, tänk på barnen!" Det värsta är att det kan fungera! UFC har en möjlighet att plocka åt sig enorma mängder fans om de kan börja konkurera med wrestling, och ska man generalisera en jävla massa så tenderar den genomsnittige wrestlingfantasten i USA att tillhöra den kategori människor som tycker att våld är helt okej men ballar ska hållas inom familjen. 

Jag är inte alls fördomsfull... 

Hur som helst, det finns en ganska stor chans att White inte är så korkad som man vill tro (och hans uttalanden ofta antyder), utan att han helt enkelt försöker minimera skadan av den här incidenten genom att klart ta ställning mot Hallmans ballar. 

Warrior diet light

Så, första veckan på jobbet efter semestern är avklarad. Det är en del förändringar på gång (uteslutande positiva, verkar det som just nu), men den stora skillnaden just nu är att jag har slutat med lunchen. Jag äter frukost (jag har ätit rejäl frukost så länge jag kan minnas, och jag tror inte jag skulle kunna sluta ens om jag ville), och sedan bara lite frukt, nötter och grönsaker under dagen. Rejäl middag på kvällen, lite beroende på om och hur mycket jag tränat. Jag gör inga försök att skippa kolhydraterna (I<3 carbs) mer än det jag gjort sedan länge: försöker hålla mig till grovt bröd och fullkornsprodukter, och äter inget godis över huvud taget. 

Har funkat överraskande bra. För mig handlar det inte så mycket om att jag tror att warrior diet på något sätt skulle ge mig någon form av "bonus", utan mest om tidsbesparing. Jag behöver inte ta någon lunchrast, vilket ger mig möjlighet att jobba lite flexiblare tider under dagen, och jag slipper oroa mig över lunchlådor. Dessutom slipper jag "matkoman" efter lunchen, vilket ger mer produktiva dagar. 

Har fått skära ner på träningen lite den här veckan medan jag vänjer mig vid att jobba igen. Hade hoppats på att gymma idag, men en av mina hårddiskar gav upp (och en annan krånglar), så det blev att skippa gymmet och åka in till Inet och köpa nya. Passade på att öppna upp datorn ordentligt och torka ut damm. Blir dock ett styrkepass imorrn, och om en vecka så börjar de öppna tidigare igen, så jag kan försöka få in ett snabbt kettlebellpass på morgonen ibland. 

Träningsavgiften blev betald idag också. Hoppas det finns plats kvar i gruppen, för nu är jag fattig!

Värsta modebloggen!

Asså, tjaba bloggen! Ja ha ba fått värsta hanskarna av kenka liksom, ba fö mitt bloggande va? Ja ä så jävla grym ba, så alla vill att ja ska anväda deras grejer nu va! 

Okej, kanske inte. Men jag har fått mina MMA handskar från kenka och fighter mag. Undrar om jag kan kalla mig proffsbloggare nu, eftersom jag får grejer för mitt skrivande? Antagligen inte, eftersom jag fick handskarna för ett foruminlägg, inte ett blogginlägg. Bjuder iallafall på en poser-bild med de nya handskarna, och den senaste Extreme Couture tshirten jag köpt (hela gaderoben är full av MMA tröjor; en förbannelse över jabb.se för deras sommarrea). 

Bilden har dessutom gett mig en ide till en ny 'finisher move' i tävlingar: jag vinklar huvudet så att en spotlight reflekteras i flinten, och bländar motståndaren, sen knockar jag honom! 

Sweat now saves blood and tears later

På måndag är semestern slut. Dags att gå igenom checklistan över vad jag skulle hunnit med: 

Stranden: inte en enda gång! 

Grillfest: no way! 

Öl på uteservering: nope! 

Sommarromans: you have GOT to be kidding me! 

Träna: oh HELL YES! 

Den senaste veckan hade man kunnat titta på skicket mina träningskläder varit i, och trott att jag bytt ut kanonkulor och skivstänger mot simning. Det är dock inte överklorerat vatten som runnit av mig, utan svett. Jag har ju kört en del kettlebells tidigare, men det är först den senaste veckan jag har arbetat med ett helt program, och det tar. Det tar något fruktansvärt. Resultaten har inte heller låtit vänta på sig, och jag har redan sett hur både hållning och rörlighet har förbättrats. Känner mig lite taggad att få sätta igång med fightingen igen, och ser hur det känns att rulla utan att vara gravt begränsad av en rygg stel och skör som en gammal torr pinne! 

På tal om fighting så har jag haft lite tid att se tillbaka på mina bedrifter hittills. Det krävdes en lupp, eftersom det är rätt små bedrifter, men jag har tittat på dem ändå :P Jag har haft två terminer där jag har spurtat hårt mot slutet, med mycket fys och extrapass, och två terminer där jag egentligen lagt av innan terminen var slut. Skillnaden är tävlandet: det två första terminerna hade jag tävlingar inplanerade mot slutet. Jag måste verkligen ta tag i det igen om jag ska få ut maximalt av träningen; att träna MMA kan vara ganska tufft mentalt, och utan tävling har jag inget konkret mål som justifierar att ta mig igenom allt det jobbiga. Så, det får bli att börja rulla lite extra så att jag kan göra något vettigt på marken, och kanske dra på mig Gi på friträningarna så jag får känna lite på BJJn igen; det känns ju betydligt mer lockande att tävla mot andra vitbälten än att bli inslängd mot MMA-proffs i SW-turneringarna :) 

Eftersom semestern närmar sig slutet känner jag mig lite sugen på att testa warrior diet. Inte för att jag tror att den skulle ha några magiska resultat, utan bara för att jag hatar att behöva fixa käk till jobbet varje dag. Vi får se. 

Goddag kvastskaft!

Det senaste tillskottet i min samling av "fysövningar som får mig att se löjlig ut" faller under kategorin MAQ, vilket tydligen ska betyda Muscle Athletic Quality, men eftresom jag aldrig gör någon research på sånt här lika väl kunde stå för Monkey Anus Questions. Yes, kiss och bajshumor (med apor!), jag är i högform ikväll(natt?)! Hur som helst så är tanken att träna musklerna att jobba på det sätt de är tänkta att jobba; det är med andra ord ytterst glamoriserad lyftteknik. Men eftersom jag dragits med så mycket skador och inte kunnat lyfta på varken rätt eller fel sätt så känns det som en rätt bra investering i framtida träning. Dessutom är det effektivt som fan! 

Har börjat jobba med marklyftteknik utan belastning (bara ett kvastskaft för att hålla fokus), och att lyfta korrekt i slow motion är den tuffaste delen av mitt träningspass just nu. Att jobba med rätt muskler genom hela lyftet, och kunna andas samtidigt, är jobbigare än löparband, roddmaskin och kettlebell-swings (även om swingsen kommer nära på tredje setet). Har fått ett par kommentarer angående den lite udda övningen; den bästa var "Betalar du verkligen för att komma hit och göra det där". Det kan du hoppa upp och klappa dig på, gubbjävel :) Får se om det ger något resultat när träningen börjar igen! 

Sprang på Joel på gymmet idag, och vi snackade lite om att dra på ett box-pass, skita helt i deras övningar, och köra lite mittsträning istället. Känns lite respektlöst, så jag funderar på att se om man bara kan få låna ett par av deras mitts nån gång när det inte är något pass. Har inte tränat någon fighting sen i Maj, så det skulle vara välbehövligt. Eller vafan, bara köra lite lätt sparring i någon ledig sal! 

För övrigt har Kapten Röd släppt en ny skiva: 

Good stuff!