21 days later

3 veckor med jobb, gym och warrior diet light

Nu har jag varit tillbaka i hamsterhjulet i tre veckor, och det känns... eh.... överraskande bra, faktiskt. Alla mina kollegor tror jag är galen för att jag inte äter lunch, men de flesta trodde redan jag var galen på grund av mina fritidssysselsättningar, så det är inget nytt. Kroppen är i bättre form än någonsin (inte för att det är så jävla svårt, med tanke på vilken pinsam form jag brukar vara i), även om jag känner att flåset kunde bli lite bättre. Nåja, det är inget ett par hellrounds inte kan åtgärda! 

 

Har fått utökat ansvar på jobbet, vilket nästan dubblat min arbetsbörda, och reducerat min stress till hälften. Mindre detaljstyrning, mer frihet. Tar gärna lite extra jobb för att få de förutsättningarna, och det faktum att de nya arbetsuppgifterna ser betydligt bättre ut på CVt, och att jag kan göra mer för att hjälpa mina kolleger skadar inte heller. 

 

Gjorde terminens första fightingpass i söndags, och det var en blandad upplevelse: 

 

+ Att träffa massa gamla träningskompisar igen. Hade nästan glömt bort hur bra stämning det kan bli på passen. 

+ Min vänsterkrok kändes skitkass. Det är positivt för att jag HAR en vänsterkrok. Axeln känns äntligen helt återställd! Nu ska jag bara lära mig att fightas ordentligt med två fungerande armar. 

+ Garden och fotarbetet hade hållit sig bra över sommaren, och grundteknikerna satt där de skulle (utom vänsterkroken då) 

- Jag kan verkligen inte sparra längre. Jag blir så fruktansvärt stel och defensiv i sparringen att det nästan blir en karikatyr av mig själv. Jag har aldrig riktigt hittat den där snabba, lätta boxningen; jag kan slå snabbt eller med kontrollerad kraft, men inte bägge samtidigt. Okontrollerade snabba slag är otänkbart (den dagen jag blir en sådan sparringpartner som riskerar att skada mina träningskompisar för att plocka poäng, är dagen jag hänger upp handskarna), och kontrollerade långsamma tekniker leder i 90% av fallen till att jag får noll flow, fightas stelt och bara slår singelslag eller möjligtvis 1-2 kombinationer. 

- Jag blir fortfarande frustrerad efter 5 minuter av sådan sparring. 

 

Slutsats: sommarens arbete på den fysiska formen har lönat sig. Nu måste jag bara göra samma sak med den mentala. Undrar om jag kan sno Maddes idrottspsykolog? 

 

Trots problemen med det första passet leker jag med tanken på FMT Open den 9e. Har inte tränat så mycket thai på sista tiden, men jag har ju tränat striking regelbundet i snart 4 år, så lite borde ju sitta kvar, och sommarens bravader borde komplimentera min thaistil alldeles utmärkt. Får väl muta coach Joel för att hålla lite mitts åt mig nån fredag så jag kommer tillbaks lite i att sparkas också. 

Ikväll blir det terminens första MMA-pass, och för första gången sen jag var nybörjare ser jag fram emot möjligheten att få rulla lite. Who would have thought!