Matchträning 1

Har nu påbörjat träningen för FMT Open som går den 5e Juni. Första passen har väl gått sådär; boxningen i söndags sket sig fullständigt då jag tappade fokus hela tiden och betedde mig allmänt korkat mot både sparringpartners och instruktörer. Kan de inte uppfinna någon form av tillfällig lobotomi som man kan aktivera när de högre hjärnfunktionerna bara ställer till det, så man kan bli en snäll, glad, boxande grönsak en stund? Om inte annat så var det en tankeställare att jag behöver jobba på att hantera vissa situationer som frustrerar mig och sabbar mitt game, istället för att bara låsa mig. Känner mig över huvud taget rätt irriterad på min boxning just nu; de senaste veckorna har det känts som om jag tagit två steg tillbaka till ett jabb-game, där jag knappt använder något annat vapen. Vad som verkligen oroar mig är däremot att jag knappt kört någon sparring med sparkar den sista tiden. Får väl förlita mig på mitt lowkicks-game och knän i clinch precis som förra gången.

Ironiskt nog har grapplingen gått betydligt bättre. Det faktum att jag inte kunnat köra fullt ut har verkligen tvingat mig att gå tillbaka till grunderna och hitta saker som fungerar för mig. Dessutom har folk kört lite lugnare, vilket (hör och häpna) faktiskt har lett till att det inte känns lika tråkigt att köra på marken. Tror det handlar mycket om att gruppen krympt lite och folk lär känna varandra bättre; trist att den stämningen bara uppstår när terminen går mot sitt slut, och man inte har så mycket tid att få ut fördelarna av det. Funderar allvarligt på att köra BJJ nästa termin, så jag kan tävla lite där, och få användning av min pyjamas igen.

Axeln känns bättre varje vecka. Kunde vara med och köra lite stående brottning som uppvärmning igår, vilket kändes som ett stort steg framåt. Hoppade dock brottningssparringen; det kändes extra surt eftersom vi körde mycket nedtagningsförsvar, något jag verkligen behöver drilla mer. Var med och coachade lite, men tyckte inte det behövdes så mycket, de flesta körde väldigt bra och det mest konstruktiva jag kunde tillföra var ”sprawla som du vill krossa hans bakhuvud med suspen!” Lovely mental image, men ett jävligt bra tankesätt. Man sprawlar inte ner motståndaren som försvar, man gör det som ett sätt att straffa honom för nedtagningsförsöket.

Matchbantningen går relativt bra. Har fått en stegräknare av min kära mor, vilket gör det lite lättare att motivera sig själv att promenera ordentligt. Har börjat skära ner lite på maten, skippar allt onödigt (farväl, kära öl…), och börjar komma igång lite med löpningen också. Sprang årets bästa hellround igår – inte för att det var så svårt att toppa mina tidigare försök.

Har fått startdatum på mitt nya uppdrag nu: 18e maj börjar jag på Volvo IT som assisterande projektledare. Precis rätt miljö för mig, och det är inom det fällt jag vill jobba med! Det enda som inte är så bra är att jag kommer sitta i Torslanda; resvägen kommer bli mördande, och jag oroar mig lite för hur den (kombinerat med arbetsbelastningen) kommer påverka mina träningsmöjligheter. Men det är ett GIGANTSIKT steg i karriären, så jag är väldigt nöjd ändå. Vi får se hur det går helt enkelt!