Du är snabb och jag är ful...

...men när du får stryk blir du långsam, och när jag får stryk blir jag fulare.

Det är min nya fightingfilosofi! I det här fallet är det alltså boxningen som är ful (jag är vacker som en plastikkirurgs dröm :P), och det funkar riktigt bra. Är man seg får man låsa upp de snabbare motståndarna och se till att fighten utkämpas på mina villkor. Får jag sen använda knän också... tja, då blir det faktiskt en rätt bra fight, även om min stående brottning behöver mycket jobb fortfarande. Marcus noterade att jag var en av de få på passet som använde clinch aktivt i boxningen, och jag blev helt Mary Poppins över det. "Yay, instruktören såg att jag gjorde något rätt!" Jag är ett sånt jävla teachers pet ibland! Men när man inte kan göra hälften av övningarna så känns det bra när något positivt uppmärksammas också. 

 

Min axel har börjat tas i "limited service" nu: jag kan boxas, slow-mo rulla, och köra de flesta teknikdrillar utan att oroa mig. Brottningstekniker går däremot bort, och vanligt SW rull har jag inte vågat mig på ännu. För lätt att det blir prestigefyllt, och sen kan jag ta med armen hem i en plastpåse. Har börjat om mitt 100 pushups program, men kör på knogarna numera. No rest for the wicked! 

 

Eftersom jag inte alltid kan köra alla drillar så har jag börjat springa hellrounds före passen. På så vis är jag alltid uppvärmd, och blir förhoppningsvis av med något extra kilo. Känns att man inte kört den på ett tag; om Darth Vader hade ett kärleksbarn med en astmatisk blåsbälg, skulle den ungen ändå andas bättre än jag gör när jag tagit mig upp på skansen kronan. Men det går lite lättare varje gång! 

 

Jag har nu gått och blitt en reklampelare för min klubb, i och med mitt inköp av en Gladius hoodie. Bild inkluderas, mest för att jag aldrig postat en bild på den här bloggen tidigare. Om jag lyckas, alltså...