Styrka är kontroll

Det har inte varit en bra månad för MMA. På ytan kan det verka som MMA är det optimala att träna när man har mycket frustration och stress att få ut ur kroppen, men i praktiken så måste man vara avslappnad, ödmjuk, fokuserad och lyhörd under träningen. Det går inte riktigt ihop med en stressnivå så hög att jag börjar oroa mig för hjärtinfarkt (det visade sig dock vara lågt blodsocker i kombination med att armen somnade, men när det flimrar för ögonen och sticker i vänsterarmen så blir man ju lite orolig!), och slutar mest med spända axlar i boxningen och tokstängd guard i SWn. Så, jag har mest hållit till i gymmet, där frustration har bränts bort i en storm av kettlebells! 

Har kommit till den nivån där jag tänker mindre på ATT göra övningarna och mer på HUR jag gör dem. När man börjar träna så är det lätt att fastna i prestigeracet att göra övningarna med så tung belastning som möjligt (för då är man tuff!), men efter ett par månader med lyft och svingar så börjar man inse... det handlar inte om hur tung vikt man kan jobba med, det handlar om hur tung vikt man kan kontrollera. Visst, du kan svinga en 24kgs kettlebell (det är inte så jävla svårt om man är i okej form), men kontrollerar du rörelsen eller kontrollerar rörelsen dig? Kan du rycka ner kettlebellen när den är på väg upp? Kan du andas ordentligt när du gör det? Är din swing fortfarande "ren" efter 10 repeats eller tappar du formen? Det är när man börjar fundera på de här sakerna det börjar öppna sig nya möjligheter, samtidigt som man inser hur lite man faktiskt kan. 

Verkar som det kanske kommer lugna ner sig lite på jobbet inom en snar framtid (fast det har man ju sagt förut!), så förhoppningsvis kommer det bli fler möjligheter att fightas i framtiden, men tills dess kan jag iallafall känna mig rätt nöjd med att den fysiska formen kommer tillåta det när den mentala blir bättre. På det stora hela kunde det vara värre. 

21 days later

Nu har jag varit tillbaka i hamsterhjulet i tre veckor, och det känns... eh.... överraskande bra, faktiskt. Alla mina kollegor tror jag är galen för att jag inte äter lunch, men de flesta trodde redan jag var galen på grund av mina fritidssysselsättningar, så det är inget nytt. Kroppen är i bättre form än någonsin (inte för att det är så jävla svårt, med tanke på vilken pinsam form jag brukar vara i), även om jag känner att flåset kunde bli lite bättre. Nåja, det är inget ett par hellrounds inte kan åtgärda! 

Har fått utökat ansvar på jobbet, vilket nästan dubblat min arbetsbörda, och reducerat min stress till hälften. Mindre detaljstyrning, mer frihet. Tar gärna lite extra jobb för att få de förutsättningarna, och det faktum att de nya arbetsuppgifterna ser betydligt bättre ut på CVt, och att jag kan göra mer för att hjälpa mina kolleger skadar inte heller. 

Gjorde terminens första fightingpass i söndags, och det var en blandad upplevelse: 

+ Att träffa massa gamla träningskompisar igen. Hade nästan glömt bort hur bra stämning det kan bli på passen. 

+ Min vänsterkrok kändes skitkass. Det är positivt för att jag HAR en vänsterkrok. Axeln känns äntligen helt återställd! Nu ska jag bara lära mig att fightas ordentligt med två fungerande armar. 

+ Garden och fotarbetet hade hållit sig bra över sommaren, och grundteknikerna satt där de skulle (utom vänsterkroken då) 

- Jag kan verkligen inte sparra längre. Jag blir så fruktansvärt stel och defensiv i sparringen att det nästan blir en karikatyr av mig själv. Jag har aldrig riktigt hittat den där snabba, lätta boxningen; jag kan slå snabbt eller med kontrollerad kraft, men inte bägge samtidigt. Okontrollerade snabba slag är otänkbart (den dagen jag blir en sådan sparringpartner som riskerar att skada mina träningskompisar för att plocka poäng, är dagen jag hänger upp handskarna), och kontrollerade långsamma tekniker leder i 90% av fallen till att jag får noll flow, fightas stelt och bara slår singelslag eller möjligtvis 1-2 kombinationer. 

- Jag blir fortfarande frustrerad efter 5 minuter av sådan sparring. 

Slutsats: sommarens arbete på den fysiska formen har lönat sig. Nu måste jag bara göra samma sak med den mentala. Undrar om jag kan sno Maddes idrottspsykolog? 

Trots problemen med det första passet leker jag med tanken på FMT Open den 9e. Har inte tränat så mycket thai på sista tiden, men jag har ju tränat striking regelbundet i snart 4 år, så lite borde ju sitta kvar, och sommarens bravader borde komplimentera min thaistil alldeles utmärkt. Får väl muta coach Joel för att hålla lite mitts åt mig nån fredag så jag kommer tillbaks lite i att sparkas också. 

Ikväll blir det terminens första MMA-pass, och för första gången sen jag var nybörjare ser jag fram emot möjligheten att få rulla lite. Who would have thought! 

Sherdog rankar Gustafsson över Franklin

Inför UFC 133 så tackade Rich Franklin som bekant nej till att möta Gustafsson då han tyckte att svensken var för okänd. Efter att "the Mauler" pensionerat Matt Hamill verkar det dock som sherdog inte delar Franklins uppfattning. 

Sherdog har just publicerat sin lista över top 10 LHW fighters och på tionde plats finner vi ett bekant namn. Att Gustafsson rankas högre än fighters som Nogueira, Franklin och naturligtvis Hamill är naturligtvis hur stort som helst, och ännu ett bevis på att hans status i kampsportsvärlden växer. Man kan naturligtvis ifrågasätta om det är rättvist att Gustafsson rankas såpass högt när han bara slagit en topprankad fighter, och dessutom en som pensionerade sig efter förlusten, men man måste komma ihåg att inte ens topprankade veteranen "Rampage" kunde stoppa Hamill. 

Den stora frågan nu är väl vem UFC ska matcha Gustafsson mot härnäst? Rich Franklin kanske tänker om: det vore onekligen kul att se ett möte mellan de två män som lyckats stoppa Matt Hamill i oktagonen. Ett möte jag verkligen skulle vilja se är Gustafsson mot "Rampage"; ett generationsmöte där slugging och slams möter teknisk boxning och sprawls, med två fighters som ger allt och inte är överdrivet bekanta med att spela det safe. 

Några andra förslag eller förhoppningar på matchningar för Gustafsson? 

Balls to the walls

Dennis Hallmans privata delar och Dana Whites redaktion på dessa har onekligen blivit en snackis. Det är inte alls otroligt att denna lilla "slip" kommer kosta Hallman kontraktet, och ska man tro White så finns det risk att funktionärer i UFC (som följt de regler som finns) också kan bli av med jobben. Som svensk (och därmed per automatik moraliskt överlägsen amerikaner) är det naturligtvis lätt att förutsätta att Dana Whites ilska beror på något av följande: 

1. Heter man "Dana" och har ägnat större delen av sin karriär åt att promota underhållning där halvnakna, svettiga män rullar runt i pölar av sina egna kroppsvätskor är det kanske lite extra viktigt att konstant poängera att man inte gillar att titta på manliga könsdelar. Bara så att ingen får fel ide. 

2. Dana White blev livrädd när han insåg att Hallman har större ballar än han själv. Detta kan INTE tolereras, då ingen i UFC får ha störra ballar än presidenten! 

3. Dana White är rädd för att Jeeeebus ska överge honom om han inte kämpar till sista blodsdroppen för att eliminera alla risker för testikla i TV. 

Alla är underhållande, men jag skulle vilka föreslå en mindre roande, men mer realistisk anledning till White's utspel: 

4. Hallmans ballar kan bli ett vapen för MMA-motståndare. 

MMA är fortfarande kontroversiellt i vissa kretsar, och det finns ett motstånd mot sporten. Men motståndarna har på det stora hela förlorat slaget om att det inte är en sport (den är för etablerad, och för välorganiserat, för att kunna dömma ut på den grunden). De moraliska aspekterna av våldet är svåra att sälja in eftersom våld är såpass accepterat i USA. Men Hallmans ballar? Där har vi ett slagträ i MMA-debatten! "Vi kan inte tillåta en sport där det finns en risk att man oavsiktligt får se en mans testiklar, tänk på barnen!" Det värsta är att det kan fungera! UFC har en möjlighet att plocka åt sig enorma mängder fans om de kan börja konkurera med wrestling, och ska man generalisera en jävla massa så tenderar den genomsnittige wrestlingfantasten i USA att tillhöra den kategori människor som tycker att våld är helt okej men ballar ska hållas inom familjen. 

Jag är inte alls fördomsfull... 

Hur som helst, det finns en ganska stor chans att White inte är så korkad som man vill tro (och hans uttalanden ofta antyder), utan att han helt enkelt försöker minimera skadan av den här incidenten genom att klart ta ställning mot Hallmans ballar. 

Warrior diet light

Så, första veckan på jobbet efter semestern är avklarad. Det är en del förändringar på gång (uteslutande positiva, verkar det som just nu), men den stora skillnaden just nu är att jag har slutat med lunchen. Jag äter frukost (jag har ätit rejäl frukost så länge jag kan minnas, och jag tror inte jag skulle kunna sluta ens om jag ville), och sedan bara lite frukt, nötter och grönsaker under dagen. Rejäl middag på kvällen, lite beroende på om och hur mycket jag tränat. Jag gör inga försök att skippa kolhydraterna (I<3 carbs) mer än det jag gjort sedan länge: försöker hålla mig till grovt bröd och fullkornsprodukter, och äter inget godis över huvud taget. 

Har funkat överraskande bra. För mig handlar det inte så mycket om att jag tror att warrior diet på något sätt skulle ge mig någon form av "bonus", utan mest om tidsbesparing. Jag behöver inte ta någon lunchrast, vilket ger mig möjlighet att jobba lite flexiblare tider under dagen, och jag slipper oroa mig över lunchlådor. Dessutom slipper jag "matkoman" efter lunchen, vilket ger mer produktiva dagar. 

Har fått skära ner på träningen lite den här veckan medan jag vänjer mig vid att jobba igen. Hade hoppats på att gymma idag, men en av mina hårddiskar gav upp (och en annan krånglar), så det blev att skippa gymmet och åka in till Inet och köpa nya. Passade på att öppna upp datorn ordentligt och torka ut damm. Blir dock ett styrkepass imorrn, och om en vecka så börjar de öppna tidigare igen, så jag kan försöka få in ett snabbt kettlebellpass på morgonen ibland. 

Träningsavgiften blev betald idag också. Hoppas det finns plats kvar i gruppen, för nu är jag fattig!

Värsta modebloggen!

Asså, tjaba bloggen! Ja ha ba fått värsta hanskarna av kenka liksom, ba fö mitt bloggande va? Ja ä så jävla grym ba, så alla vill att ja ska anväda deras grejer nu va! 

Okej, kanske inte. Men jag har fått mina MMA handskar från kenka och fighter mag. Undrar om jag kan kalla mig proffsbloggare nu, eftersom jag får grejer för mitt skrivande? Antagligen inte, eftersom jag fick handskarna för ett foruminlägg, inte ett blogginlägg. Bjuder iallafall på en poser-bild med de nya handskarna, och den senaste Extreme Couture tshirten jag köpt (hela gaderoben är full av MMA tröjor; en förbannelse över jabb.se för deras sommarrea). 

Bilden har dessutom gett mig en ide till en ny 'finisher move' i tävlingar: jag vinklar huvudet så att en spotlight reflekteras i flinten, och bländar motståndaren, sen knockar jag honom! 

Sweat now saves blood and tears later

På måndag är semestern slut. Dags att gå igenom checklistan över vad jag skulle hunnit med: 

Stranden: inte en enda gång! 

Grillfest: no way! 

Öl på uteservering: nope! 

Sommarromans: you have GOT to be kidding me! 

Träna: oh HELL YES! 

Den senaste veckan hade man kunnat titta på skicket mina träningskläder varit i, och trott att jag bytt ut kanonkulor och skivstänger mot simning. Det är dock inte överklorerat vatten som runnit av mig, utan svett. Jag har ju kört en del kettlebells tidigare, men det är först den senaste veckan jag har arbetat med ett helt program, och det tar. Det tar något fruktansvärt. Resultaten har inte heller låtit vänta på sig, och jag har redan sett hur både hållning och rörlighet har förbättrats. Känner mig lite taggad att få sätta igång med fightingen igen, och ser hur det känns att rulla utan att vara gravt begränsad av en rygg stel och skör som en gammal torr pinne! 

På tal om fighting så har jag haft lite tid att se tillbaka på mina bedrifter hittills. Det krävdes en lupp, eftersom det är rätt små bedrifter, men jag har tittat på dem ändå :P Jag har haft två terminer där jag har spurtat hårt mot slutet, med mycket fys och extrapass, och två terminer där jag egentligen lagt av innan terminen var slut. Skillnaden är tävlandet: det två första terminerna hade jag tävlingar inplanerade mot slutet. Jag måste verkligen ta tag i det igen om jag ska få ut maximalt av träningen; att träna MMA kan vara ganska tufft mentalt, och utan tävling har jag inget konkret mål som justifierar att ta mig igenom allt det jobbiga. Så, det får bli att börja rulla lite extra så att jag kan göra något vettigt på marken, och kanske dra på mig Gi på friträningarna så jag får känna lite på BJJn igen; det känns ju betydligt mer lockande att tävla mot andra vitbälten än att bli inslängd mot MMA-proffs i SW-turneringarna :) 

Eftersom semestern närmar sig slutet känner jag mig lite sugen på att testa warrior diet. Inte för att jag tror att den skulle ha några magiska resultat, utan bara för att jag hatar att behöva fixa käk till jobbet varje dag. Vi får se. 

Goddag kvastskaft!

Det senaste tillskottet i min samling av "fysövningar som får mig att se löjlig ut" faller under kategorin MAQ, vilket tydligen ska betyda Muscle Athletic Quality, men eftresom jag aldrig gör någon research på sånt här lika väl kunde stå för Monkey Anus Questions. Yes, kiss och bajshumor (med apor!), jag är i högform ikväll(natt?)! Hur som helst så är tanken att träna musklerna att jobba på det sätt de är tänkta att jobba; det är med andra ord ytterst glamoriserad lyftteknik. Men eftersom jag dragits med så mycket skador och inte kunnat lyfta på varken rätt eller fel sätt så känns det som en rätt bra investering i framtida träning. Dessutom är det effektivt som fan! 

Har börjat jobba med marklyftteknik utan belastning (bara ett kvastskaft för att hålla fokus), och att lyfta korrekt i slow motion är den tuffaste delen av mitt träningspass just nu. Att jobba med rätt muskler genom hela lyftet, och kunna andas samtidigt, är jobbigare än löparband, roddmaskin och kettlebell-swings (även om swingsen kommer nära på tredje setet). Har fått ett par kommentarer angående den lite udda övningen; den bästa var "Betalar du verkligen för att komma hit och göra det där". Det kan du hoppa upp och klappa dig på, gubbjävel :) Får se om det ger något resultat när träningen börjar igen! 

Sprang på Joel på gymmet idag, och vi snackade lite om att dra på ett box-pass, skita helt i deras övningar, och köra lite mittsträning istället. Känns lite respektlöst, så jag funderar på att se om man bara kan få låna ett par av deras mitts nån gång när det inte är något pass. Har inte tränat någon fighting sen i Maj, så det skulle vara välbehövligt. Eller vafan, bara köra lite lätt sparring i någon ledig sal! 

För övrigt har Kapten Röd släppt en ny skiva: 

Good stuff! 

En ny gryning

Sååå, vart var vi någonstans? 

Det är sommaruppehåll, och sommaruppehåll innebär två saker för mig: 

1. Jag betalar avgiften för sommarträning i god tid. 

2. Jag lyckas aldrig ta mig dit. 

Jag är inte mycket för traditioner, men just den här har jag lyckats hålla vid liv i tre sommrar nu! 

Till skillnad från tidigare sommrar har jag dock valt att hålla traditionen vid liv av en lite annorlunda anledning. Redan sen jag gjorde min första nedtagning min första termin har jag varit begränsad av min rygg, och dessutom av axeln som jag gjorde sönder ett av de första BJJ passen jag gick på(som ju fick sin egen serie inlägg på bloggen för ett tag sen). Det har blivit en riktigt ond cirkel på träningen, då jag alltid har fått ont när jag ska försöka grappla lite seriösare, och därför har jag aldrig riktigt gillat att göra det. Fysen har också blivit väldigt lidande, då det är nästan hopplöst att gör chins med en kass axel, eller burpees när man inte kan hålla ryggen stabil. 

Så, den här sommaren är tillägnad till att fixa de här problemen. Träningskort är inköpt på Kristinedals träningscenter, och personlig träning är inbokad. Har hunnit köra ett pass personlig träning hittills, och jag har blivit positivt överraskad. Jag hade lite fördommar om att tränaren skulle försöka ändra på precis allt jag gör, men han var väldigt öppen för att föra en dialog om hur jag skulle nå mina mål bäst, och jag tycker vi börjar hitta ett bra träningsprogram. Fokus ligger väldigt mycket på att bygga upp corestabilitet och styrka så att jag kan träna på bra på MMApassen utan att känna att jag riskerar att ha sönder mig själv varje gång jag går på något utanför min comfort zone. Som min PT så väl uttryckte det: [i]"Du kommer få den styrkan du behöver specifikt för fighting om du kör på bra på dina MMA pass. Mitt jobb är att se till att du har bra förutsättningar för att köra fullt ut där".[/i] 

Tidigare har jag ju kört all min fysträning på fighter center, men jag har valt att dela upp den fysiska träningen och fightingträningen på olika lokaler. Först och främst är det mycket enklare att ta sig till kristinedal. Ska jag gymma efter jobbet hoppar jag av en hållplats tidigare, kör ett snabbt gympass, och sen hem och käka. Ska jag till fighter center får jag åka 20 minuter åt fel håll. Det är jobbigt nog att göra för MMA-träningen. Under semestern har det inte varit en chans att jag ska sätta mig på spårvagnen för att träna, men att ta en 10 minuters promenad i solen kan jag motivera mig till. Det verkar funka bra hittills, har kört mellan 4 och 5 pass i veckan den senaste månaden. En annan anledning är att jag har en tendens att vara, låt oss säga, passionerad med min träning. Det låter bättre än att jag har humörsvägningar och tar alla motgångar personligt, vilket kan vara sanningen ibland! Hur som helst, att träna på kristinedal ger mig möjlighet att ta en break de dagar då det känns som allt går emot mig, utan att jag måste skita i att träna helt. Bättre ett pass kettlebells och roddmaskin än ingen träning alls! 

Kommer uppenbarligen inte kunna köra 5 pass fys i veckan när MMA träningen börjar igen, men jag försöker passa på och få ut maximalt av träningen nu under semestern. Har inte rad att göra något annat ändå :) 

Middle class blues

Så, inte mycket träning på sista tiden. Bara jobb. 

Har börjat mitt uppdrag ute på hissingen (yay resväg!), och fått bevis på att Göteborg egentligen är en rätt liten stad; tydligen jobbar Jesper G i samma hus (på en annan våning) som jag gör. Det har varit en hektisk start men jag börjar lära mig vad alla förkortningar betyder (okej, det är lögn, jag börjar lära mig vad huset jag jobbar i har för beteckning i de interna systemen), och på det stora hela så verkar det kunna bli ett givande gig. Men det tar på krafterna. 

Livet är lite av en känslostorm just nu. Gillar det nya jobbet men skräms av tanken på att bli ännu en medelklass-slav som nojjar över boräntorna och karriärsplanen. Har knappt tid till mig själv, men känner mig fruktansvärt ensam. Saknar träningen (speciellt nu när det är stressigt med jobbet och jag verkligen skulle behöva få bränna av lite stress), men motivationen lyser med sin frånvaro. Nästa helg är det 1 år sen jag tävlade senast, och just nu saknar jag det som fan. Kännslan av att faktiskt jobba mot ett visualiserbart mål. Men framför allt känslan av att kunna gå upp och få släppa loss. Att inte ha en massa måsten hängande över mig, utan att, under några minuter, faktiskt kunna släppa allt jävla tvivel. 

Sen skadade det ju inte självkänslan att jag vann heller, men nu så här i efterhand så är det inte det jag kommer ihåg mest. Det är känslan av lättnad när fighten var igång, vetskapen av att i iallafall några minuter så var det upp till mig, och det var okej om jag inte var bäst på allt, så länge jag kunde kompensera för det jag var dålig på. Jag tror det är den enda gång jag boxats och inte känt mig för stel, och jag kan inte låta bli att undra om anledningen till att jag kunde slappna av var just vetskapen om att ingen skulle klaga på att jag spände mig för mycket. 

Träningsfail

Har officiellt gett upp planerna på match för den här terminen. Kombinationen av nytt uppdrag (med lång resväg och hög arbetsbelastning) och senaste tidens fiaskon på träningen har blivit för mycket. Jag har inte orkat ta mig till ett enda pass den här veckan. Inte för att jag mår dåligt som så (lite frustrerad pga långsam uppstart på nya arbetsplatsen, men inget allvarligt), det känns bara inte värt det. Det finns ingen riktning med träningen. 

Jag ska inte dra någon lång utläggning om hur synd det är om mig, för egentligen är det inte särskilt synd om mig alls. Jag har ett jobb jag trivs med (trots risken för utbrändhet), tjänar okej (fast inte nog att vara en attraktiv hyresgäst, tydligen - må antikrists taggiga punghår krypa ner i halsen på den så kallade "allmännyttan"), och jag är frisk. Till och med min förbannade axel verkar klara sig rätt bra. Vädret är fint så jag kan till och med ge mig ut på långpromenader efter jobbet, och jag har välsignats med ett höj och sänkbart skrivbord, så jag kan jobba stående; de här två faktorerna gör att jag faktiskt har lite hopp om att kunna sköta vikten i sommar. 

Så, sufficient to say är att jag inte har tid att satsa seriöst på matchträning just nu, och det känns inte helt okej att söka match när jag skulle göra ett halvtaskigt jobb med att förbereda mig för den. 

Har en hel del tuffa beslut att ta till nästa termin. Jag vet att jag måste tävla mer; inte vill tävla utan måste. Jag kan inte hålla motivationen till träning uppe bara för att det är nyttigt, jag behöver pushen som tävling ger. Thaiboxning eller mma? Har inte tid att satsa seriöst på båda. Obefintligt med motståndare i thai, men jag är faktiskt bra på det. Träningen passar mig. MMA/BJJ har hur mycket motståndare som helst, men jag får mest tävla i något jag är kass på, och träningsupplägget känns inte helt klockrent för mig. Men att ge upp MMAn för att det går trögt just nu vore att falla tillbaka i mitt mäst destruktiva mönster någonsin; att fly och hitta något nytt så fort jag får problem! 

Tål att tänka på! 

Matchträning 1

Har nu påbörjat träningen för FMT Open som går den 5e Juni. Första passen har väl gått sådär; boxningen i söndags sket sig fullständigt då jag tappade fokus hela tiden och betedde mig allmänt korkat mot både sparringpartners och instruktörer. Kan de inte uppfinna någon form av tillfällig lobotomi som man kan aktivera när de högre hjärnfunktionerna bara ställer till det, så man kan bli en snäll, glad, boxande grönsak en stund? Om inte annat så var det en tankeställare att jag behöver jobba på att hantera vissa situationer som frustrerar mig och sabbar mitt game, istället för att bara låsa mig. Känner mig över huvud taget rätt irriterad på min boxning just nu; de senaste veckorna har det känts som om jag tagit två steg tillbaka till ett jabb-game, där jag knappt använder något annat vapen. Vad som verkligen oroar mig är däremot att jag knappt kört någon sparring med sparkar den sista tiden. Får väl förlita mig på mitt lowkicks-game och knän i clinch precis som förra gången.

Ironiskt nog har grapplingen gått betydligt bättre. Det faktum att jag inte kunnat köra fullt ut har verkligen tvingat mig att gå tillbaka till grunderna och hitta saker som fungerar för mig. Dessutom har folk kört lite lugnare, vilket (hör och häpna) faktiskt har lett till att det inte känns lika tråkigt att köra på marken. Tror det handlar mycket om att gruppen krympt lite och folk lär känna varandra bättre; trist att den stämningen bara uppstår när terminen går mot sitt slut, och man inte har så mycket tid att få ut fördelarna av det. Funderar allvarligt på att köra BJJ nästa termin, så jag kan tävla lite där, och få användning av min pyjamas igen.

Axeln känns bättre varje vecka. Kunde vara med och köra lite stående brottning som uppvärmning igår, vilket kändes som ett stort steg framåt. Hoppade dock brottningssparringen; det kändes extra surt eftersom vi körde mycket nedtagningsförsvar, något jag verkligen behöver drilla mer. Var med och coachade lite, men tyckte inte det behövdes så mycket, de flesta körde väldigt bra och det mest konstruktiva jag kunde tillföra var ”sprawla som du vill krossa hans bakhuvud med suspen!” Lovely mental image, men ett jävligt bra tankesätt. Man sprawlar inte ner motståndaren som försvar, man gör det som ett sätt att straffa honom för nedtagningsförsöket.

Matchbantningen går relativt bra. Har fått en stegräknare av min kära mor, vilket gör det lite lättare att motivera sig själv att promenera ordentligt. Har börjat skära ner lite på maten, skippar allt onödigt (farväl, kära öl…), och börjar komma igång lite med löpningen också. Sprang årets bästa hellround igår – inte för att det var så svårt att toppa mina tidigare försök.

Har fått startdatum på mitt nya uppdrag nu: 18e maj börjar jag på Volvo IT som assisterande projektledare. Precis rätt miljö för mig, och det är inom det fällt jag vill jobba med! Det enda som inte är så bra är att jag kommer sitta i Torslanda; resvägen kommer bli mördande, och jag oroar mig lite för hur den (kombinerat med arbetsbelastningen) kommer påverka mina träningsmöjligheter. Men det är ett GIGANTSIKT steg i karriären, så jag är väldigt nöjd ändå. Vi får se hur det går helt enkelt! 

Axel of evil

Min onda axel är fortfarande ond, men det känns som den har gått från Sauron-ond till Gollum-ond (den är mest ynklig och man tycker lite synd om den), och jag hoppas att den ska vara nere på riktigt-irriterande-reklamfilm-ond mot terminens slut. Det går framåt med armhävningarna; har börjat om på 100 pushupsprogrammet, med skillnaden att jag numera gör dem på knogarna. Bara inne på vecka två hittills, och det är tufft, men det verkar inte göra någon skada iallafall :) Kan boxas rätt seriöst, och rulla så länge det inte blir något musklande. Funderar på att göra comeback inom BJJn i höst, då det blir möjlighet att rulla lite mer utan att behöva bli slängd i mattan så mycket. Kanske kan köra BJJ under sommarträningen också. 

En fördel med att dras med en skada ett tag är att man tvingas tänka på hur man tränar på ett annat sätt än man kanske skulle göra annars. För att (åter igen) citera Tommy: Du kan inte kompensera för dåliga träningsmetoder genom att träna mer. Förhoppningsvis är det något jag kan ta med mig även nu när jag börjar kunna träna lite hårdare; det spelar liksom ingen roll hur bra en övning funkar för "alla andra" om den bara ställer till elände för mig. Tricket här är ju att veta när en övning funkar dåligt för att jag inte gjort den förut, och när den funkar dåligt för att den inte passar mig. Vet dock att det finns ett par (tyvärr relativt ofta förekommande) övningar som verkligen borde förvisas till Mordor (eller kanske Borås). 

Ute skiner solen, fåglarna sjunger, och körsbärsträden står i blom. Min gata är en av Göteborgs vackraste just nu. Det känns som om alla omkring mig är förälskade just nu, och jag känner mig allmänt äcklad (ah, bitterhet, jag har saknat dig). Tror det är dags för match! Har bestämt mig för att göra ett försök att få match på nästa FMT Open. Drygt en månad tills dess, så gott om tid att komma i matchform; måste få ner vikten lite, och det skulle nog inte skada att få upp kondisen. Det som jag VERKLIGEN måste jobba på är dock sparkarna. Jag gjorde rätt bra framsteg med dem i höstas, men under vårterminen har jag fått sparra med sparkar hela tre gånger! Å andra sidan har jag fått lära mig lite nya trick, och en D-klass match vore ett perfekt tillfälle att testa dem. Mitt fotarbete är också betydligt bättre än tidigare, något som kan göra hela skillnaden i en thaimatch. Har varit lite osäker på om jag orkar med ett seriöst training camp när oddsen är att rätt dåliga att jag ens får match, men det är väl fördelen med att matchladda under våren; får man ingen match är man iallafall i form till beachen! Inte för att jag någonsin hänger på stranden, jag gömmer mig i mörkret framför min dator. Men det är trevligt att veta att man skulle kunna om man ville! 

Helgens synder

I fredags var det utgång som gällde. A. var i stan - vi lärde känna varandra runt 2004 då vi pluggade och umgicks i samma kretsar (och med "umgicks" menar jag "söp som fan"), och har hängt ihop sen dess. Jag brukar skämta om att han är borderline alkoholist och jag är borderline autistisk (vilket inte ska förväxlas med borderline-personlighetsstörningen :P), så vi förtjänar varandra. 

Det började på Bishop på järntorget, och fortsatte där. Mina planerade 2 öl blev 4, och eftersom vi delar samma smak vad det gäller öl så var den mörkare än min humor och starkare än "the Maulers" höger (se där, jag fick med en MMA-referens idag också). Den började på 9% och gick uppåt! Tydligen ska jag bli gudfar till hans barn nu (han har inga ännu, men tydligen har hans flickvän börjat hinta att det är dags), varvid jag genast krävde att eventuella religösa cermonier skulle hållas i Kroms namn. Om en gud inte finns med i "Conan the Barbarian" är det inget för mig! Det var tydligen okej så länge jag stod för kostnaden att smida svärd till ungarna... Detta ledde till en konversation om hur eventuella döttrars pojkvänner skulle behandlas. A. insisterade på att det var mitt jobb att dräpa dem, medan jag hävdade att min eventuella guddotter skulle få dejta vem hon ville så länge hon bevisat att hon kan svinga en yxa först. Jag kommer eventuellt att revidera detta till att hon ska kunna sätta en slag och sparkserie som skulle få en Krav Maga instruktör att fälla en tår av stolthet. 

På det stora hela en episk kväll, även om lördagen och söndagen har fått spenderas i träning för att kompensera för alla kolhydrater jag drog i mig i fredags. 

Du är snabb och jag är ful...

Det är min nya fightingfilosofi! I det här fallet är det alltså boxningen som är ful (jag är vacker som en plastikkirurgs dröm :P), och det funkar riktigt bra. Är man seg får man låsa upp de snabbare motståndarna och se till att fighten utkämpas på mina villkor. Får jag sen använda knän också... tja, då blir det faktiskt en rätt bra fight, även om min stående brottning behöver mycket jobb fortfarande. Marcus noterade att jag var en av de få på passet som använde clinch aktivt i boxningen, och jag blev helt Mary Poppins över det. "Yay, instruktören såg att jag gjorde något rätt!" Jag är ett sånt jävla teachers pet ibland! Men när man inte kan göra hälften av övningarna så känns det bra när något positivt uppmärksammas också. 

Min axel har börjat tas i "limited service" nu: jag kan boxas, slow-mo rulla, och köra de flesta teknikdrillar utan att oroa mig. Brottningstekniker går däremot bort, och vanligt SW rull har jag inte vågat mig på ännu. För lätt att det blir prestigefyllt, och sen kan jag ta med armen hem i en plastpåse. Har börjat om mitt 100 pushups program, men kör på knogarna numera. No rest for the wicked! 

Eftersom jag inte alltid kan köra alla drillar så har jag börjat springa hellrounds före passen. På så vis är jag alltid uppvärmd, och blir förhoppningsvis av med något extra kilo. Känns att man inte kört den på ett tag; om Darth Vader hade ett kärleksbarn med en astmatisk blåsbälg, skulle den ungen ändå andas bättre än jag gör när jag tagit mig upp på skansen kronan. Men det går lite lättare varje gång! 

Jag har nu gått och blitt en reklampelare för min klubb, i och med mitt inköp av en Gladius hoodie. Bild inkluderas, mest för att jag aldrig postat en bild på den här bloggen tidigare. Om jag lyckas, alltså...