Är vinsten verkligen en vinst när man vet mer om att dö än att leva?

Ungefär så löd en mening jag läste här på Fightermag för längesen. Tror det var ett år sedan, kanske mer och att det var på Elinas blogg. Vet inte om det var ett citat, en titel eller något annat men meningen gick rakt in i hjärtat på mig. Jag skrev ner den och har burit den i min plånbok sedan dess.

Jag vet inte om det är ni som satt griller i huvudet på mig eller om jag helt enkelt bara är trött på att inte kunna leva. Inför förra helgen (ni vet matchen som inte blev av) så hände något med min kropp. Den svarade inte. Trots att jag åt mindre än någonsin. Hjärnan var helt avstängd, alla rörelser gick i slow motion och nu såhär i efterhand känns det som att jag har minnesluckor. I måndags när jag började om inför nästa diet och nästa match (EM i slutet på maj) satt jag mittemot Benny när han skulle äta frukost. Han åt Guldmuesli (ni vet sån med nötter, russin, kokos och massa andra goda grejjer i) med vaniljyoghurt och plötsligt bröt jag ihop helt okontrollerat. Jag ville så jävla gärna kunna äta det oxå. Eller bara kunna äta överhuvudtaget. Benny gick till jobbet, jag tänkte att jag skulle smaka en sked vaniljyoghurt, bara en sked, för det är så jävla gott. Vad händer? Jag äter upp hela paketet. Drabbas av panik, går några varv i huset, får ångest och bryter ihop igen.... Får inte äta Madde. Får  inte  äta. Det är då jag fattar att något är knas. Något är knas på riktigt. Det har gått för långt. Och det knäcker mig.

Det spelar ingen roll att jag har gjort det här tusen gånger innan. Det har varit tufft då oxå. Det är tufft för alla som deffar. Man tänker på allt gott man ska äta efter invägningen, man fläskar till sig lite med gott samvete efter matchen och sen börjar man om. Men det är inte där jag är nu, det är inte där jag varit dom senaste veckorna. Ärligt talat så vette fan var jag varit och vette fan vad jag varit. Avtrubbad kanske.. Och det är väl ganska sorgligt? Jag  k l a r a r  att gå i -57 kg (har jag tagit på mig något ser jag till att fixa det oavsett vad som krävs) det jag däremot  i n t e  klarar är att inte leva. Jag klarar inte att åsidosätta vänner, familj, jobb, ja allt förutom bantning. Visst man får göra uppoffringar när man satsar och vill bli riktigt bra på något och det kan inte alltid vara roligt. Men fortsätter jag så som jag håller på nu blir jag ändå inte långvarig. Därför tror jag att jag har fattat ett beslut... Att testa köra i -60 kg istället. Tänk att kunna träna för att bli bättre och starkare, tänk att kunna unna sig en liten liten chokladbit då och då och framförallt, tänk att kunna vara pigg och glad.. Låter inte det som en ganska bra idé?

Bilden är på mig och Elina inför SM-finalen i år. Då drog jag totalt 4 timmar i bastun....

Glammigt liv + idiotinlägg

Sovrummet färdigmålat och färdiginflyttat. Härligt! Sen att vi får sova med kläder på och två täcken för att det inte finns någon värme på undervåningen är inte hela världen, det är  ju snart sommar. =) Igår körde jag rodd, crosstrainer och mage på morgonen och löpning+thai på kvällen. Efter träningarna brukar jag och Benny åka till en thairestaurang som heter BASILIKA för att äta (förutom de perioder jag lever på luft). Dom har världens bästa thaimat! RIKTIG thaimat, inte den försvenskade smaklösa versionen. Vi åt Nam Tok och det var smarrigt. När vi kom hem rensade vi två avlopp (tvättstuga + kök) och gick och la oss... Glammigt liv.

Det här inlägget fick vi i våran gästbok i förmiddags:

Suck.

Hela registret

Sådärja, då har jag nog dragit hela registret. Svurit, grinat, tyckt synd om mig själv, länsat skafferiet, kylen och frysen, festat, rökt, bitit ihop och gått vidare. Nu ställer jag om inför EM och jag åker fan ner till Rom för att vinna hela skiten!

Förutom att jag kännt mig misslyckad (av någon anledning gör jag det när mina matcher blir inställda, fastän det inte är jag som ställer in) så har jag oxå haft jävligt roligt i helgen. Igår anordnades det nämligen en fest i Falkenberg, 10 år sen 9:an.. Och fy fan va sjukt det är att det har gått 10 år och alla är precis likadana?! Man hade sin roll då och samma roll intog alla igår oxå. Den som var den tokiga, den som var den tyste, den som ville va som alla andra, den som trodde han var lite bättre än alla andra, den flummiga, den snygga, den snälla, den falska.... osv. Vi i 9e på Tullbroskolan samlades för en liten klass-förfest och sen gick vi till Grand för att möta upp dom andra klasserna från dom andra skolorna. Där blev det taco-buffé och barhäng och sen smet jag iväg med mina barndomstjejkompisar. Knallade hem till mamma med familj när det blev läggdags och tog mig självklart lite nattamat.

Idag har jag fikat med tjejerna (bilden är därifrån) innan jag drog tillbaka till Halmstad och nu sitter jag och väntar på att Benny och grabbarna ska komma hem från Göteborg. Resten av dagen skall läggas på att måla det här förbannade kråkslottet vi köpt.

Hej sålänge, vi hörs i veckan!

Helvete

Ja det var nog ungefär vad jag hade att säga.. Helvete.

One day in food á la Maddo

05.15  1 kopp kaffe

09.30  2 äggvitor, 1 proteindrink

11.00  1 kopp kaffe

13.00  Några skivor kokt kalkon, 2 äggvitor

15.00  1 proteindrink

16.00 1 kopp kaffe

17.00  1 burk tonfisk i vatten

19.30  1 näve räkor

22.00  1 proteindrink

Bilden föreställer 56,9 kg. Där hamnar jag efter några dagar med denna diet och några timmar i bastun. Varför gör jag detta mot mig själv?

Jag ska döda dom jävlarna!

Det är någon sjuk jävel som har snott en get på stadsbondgården här i Halmstad, slaktat den och lagt delar av den utanför entrén till en gymnasieskola.. Ärligt talat, vem fan gör något sådant?? Och varför? Geten fick dessutom en liten killing-bebis för fyra dagar sedan som nu står utan mamma. Sjuka, sjuka jävla människa, jag ska sticka ut ögonen på dig.

Igår kväll var jag och Benny på en utbildning/informationskväll som SISU och skatteverket höll i. Skitskojj att sitta svinhungrig, snurrig, illamående och samtidigt försöka ta in all information. Det är ju för fan en djungel! Det är dags att andra från klubben oxå tar på sig lite ansvar nu.. Det blir FÖR mycket att träna själv 2 ggr/dag, vara tränare, kassör, fixa utrustning, kolla så att alla betalt medlemsavgifter (finns de som försöker komma undan varje termin), anordna tävlingar, tävla OCH ha ett vanligt jobb upptill! Om jag tycker att det är tungt ibland så är mitt lass inte ens hälften så tungt som Bennys (förutom att jag oxå ska prestera och visa resultat). Han blir fullkomligt nedringd varje dag. Det är tränare från andra klubbar som vill ha hjälp att att matcha sina fighters, hjälp med att anordna tävlingar, det är föräldrar till barn i barngruppen, det är nybörjare, det är fighters som är för lata för att gå in på klubbens hemsida för att kolla träningstiderna och som istället ringer för att fråga, etc.. Oftast är det inga problem för vi har en grym klubb, grym sammanhållning och detta är något vi gör för att vi brinner för det. Men i b l a n d  blir det för mycket. Och det iblandet inträffade igår.

Tur att idag är en ny dag och att jag redan glömt hur jobbigt det var igår.. =) Startade dagen med ett spinningpass, sen slipade jag ner klorna (fixade till naglarna) inför matchen och nu är jag på jobbet. Ikväll springer jag en vända innan thaiträningen och from imorgon bitti vilar jag fram tills matchen (förutom privatlektionerna). Igår var jag även hos frissan och slingade lite och passade på att ta bort ögonfransarna (om någon skulle bry sig). Nu är det bara flätorna kvar sen är jag helt jävla redo!

Annars så snöar det utanför, jag har 7 st tuggummi i munnen, Dekker ligger vid mina fötter och snarkar och nu ska jag skriva en önskelista för jag fyller år snart. Hurra!

Barndomsvänner

Bilden är gammal som gatan och föreställer mig och en utav mina bästa barndomsvänner, Hanna. Här är vi på en gala i Australien och kollar på John Wayne Parr när han mötte en snubbe med grönt hår (kommer inte ihåg vad heter). Hanna var en klippa den resan. Hon reste med mig land och rike runt som moraliskt stöd för att jag tvunget skulle träna och fightas. Tanken med resan var nämligen att surfa, leva livet och jobba lite upptill för att kunna stanna så länge som möjligt. Men det sket sig. Tog inte många dagar innan jag letade upp en bra klubb och började matchträna och anpassa allt annat därefter. Lika bra det kanske, får jag inte träna förvandlas jag till ett litet köttätande monster.

Jag har klurat lite på det här med att fightas och hålla på som jag gör.. Det jag går igenom nu dom sista dagarna innan match är verkligen tortyr.. Men samtidigt tror jag lite att det är det som är tjusningen. Hade allt vart lätt som en plätt hade jag förmodligen tröttnat och inte alls blivit långvarig i branschen. Det är gött att pressa sig själv och ligga och vippa lite på kanten av vad man egentligen klarar av. Man lär känna sig själv om inte annat. Låter kanske lite knasigt, jag vet, men å andra sidan så hade man kunnat göra betydligt värre saker för att söka/få kickar. Detta är kanske tillochmed ett ganska hälsosamt sätt för en edgejunkie att få sin tillfredsställelse? Fast vad fan vet jag... Egentligen.

En annan sak jag oxå tänkt på är vad som egentligen föredras, lite färre men mer utförliga blogginlägg eller en mer frekvent uppdatering men där några inlägg blir lite mer "light".. Vad tycks??

Vill avsluta med att tacka FORM Träning & Spa i Halmstad (www.formfriskvard.com) för stöd i min träning och samtidigt passa på att be om ursäkt för att jag, var och varannan dag, glömmer av att jag inte får använda mina utomhus-löparskor inne i gymet.. Typiskt mig. Förlåt iallafall!

Hej sålänge!

Ps. Jag vet fortfarande inte hur man roterar bilden.. =) Sorry. Ds

Jag ljög

Här är jag igen, hade visst lite tankar i huvvet jag kunde plocka fram trots allt. Bilden är från VM i Bangkok 2007. Det var mitt första. Där åkte jag ut mot USA pga min inställning, var så jävla ödmjuk och tacksam över att få vara där att jag glömde bort att prestera. Det är så lätt att göra så, att så fort man hamnar i större sammanhang bara se hur bra alla andra är. Speciellt när man möter utländska fighters och gärna dom från öst... Men det är det slut på nu! Eller sedan ett tag tillbaka för att vara exakt.. Nu bjuckar jag inte på nåt. Ska jag förlora så ska det vara för att den jag möter är bättre. Inte för att jag själv är loj eller sätter min ribba för lågt. Jag har växlat upp och nästa helg ska Fröken Maccaroni från Team Pollisong få smaka på vassa knän!

Sparringen idag gick dessutom riktigt bra. Vilket jag absolut inte borde säga eller skriva, för då går det alltid åt helvete nästa pass.. Men men sån är jag. Ibland gör jag saker jag inte borde. Nu ska jag däremot ta min bruna lilla skrynkliga hund och gå på promenad i kvarteret, senare ikväll ska vi gå ut och äta en bit. En väldigt liten bit för min del men en normal bit för dom andra i sällskapet.

Trevlig helg!

Tom i bollen

Kära bloggvänner,

Idag är jag helt tom i huvvet. Jag kan inte ens fylla ut inlägget med smörja.. Och då är det illa. Vi hörs imorn istället. Puss.

Jag tar åt mig äran!

Här är sovrumsväggen.. Idéen måste ju helt klart varit min. Eller?? Igår kväll skruvade jag och Benny ihop ett bord, en bänk och tre stolar. Det tog 4 timmar. Då blev bordet snett och bänken gick sönder på två ställen... Fan. Vi måste vara sjukt tröga. Jävligt frustrerande att ha sju tusen grejjer att göra och samtidigt vara helt handlingsförlamad. Mamma och pappa, jag var nära att ringa er igår kväll och skälla ut er för att ni var dåliga föräldrar som inte hjälper er dotter.. Men när jag lugnade mig lite insåg jag ju att det tamejfan är dags att stå på egna ben. Fan igen.

Fick bryta träningen igår kväll för en lowkick som resulterade i en blödning och som behövde stoppas med bandage snabbare än snabbast. Men idag är det ju min vilodag och jag är lycklig igen! Hängde upp en klocka imorse och dagens andra mission är att få fart på boxern (nej inte en hund utan en sån där låda som innehåller tv-kanaler), Benny är lite nyfiken på några extra kanaler som skulle ingå dom första 7 dagarna. Och jag fick absolut inte skriva det här.. Men hoppsan det gjorde jag visst ändå. =)

Jag har varit grymt driftig idag. Handlat, städat, tvättat, ,dammsugat på jobbet, hängt om bland kläderna, flyttat runt boxningshandskar, mejlat tråkiga mejl som jag annars skjuter upp och röjt runt lite i största allmänhet. Det gäller att passa på när man känner sig kreativ. Efter jobbet ska jag in till stan och leta efter en badrumsmatta och knoppar till ett badrumsskåp. Intressant information för er. =)

Tjenixen!

Ps. Tänkte lite på en grejj  igår.. Hur väl ser egentligen bilen framför mig i sin backspegel? Skulle det synas om man råkade peta sig lite lite i näsan? Ds

Skitsnack

Var det förra veckan jag skrev att jag kände mig ganska stabil på träningen? Jag måste varit på fyllan, snackat skit eller råkat stava fel... Labil menar jag ju såklart. Match nästa vecka, då kan man ju för guds skull inte gå runt och känna sig bra. Slagen måste vara långsamma och synliga, benen som bly, magen ska kurra så högt att man ska kunna använda den som rondklocka och helst ska man nästan vara avsvimmad i brist på energi. Annars är det liksom inte på riktigt.

Den senaste veckan har jag oxå gått in i två stolpar, den ena gången på jobbet när jag tvunget skulle kolla mig i en spegel som sitter på väggen samtidigt som jag fortsatte gå åt ett annat håll och rakt in i stolpen på en gymmaskin. Den andra gången var igår morse på MAXI när jag handlade och fick syn på utemöbler (har blivit manisk på allt som har med hus, inredning, trädgård och möbler att göra) och även där fortsatte gå åt ett annat håll och rakt in i en vass jävla stolpe. Det gjorde svin-ont men det var folk som glodde på mig så jag fick låtsas att det var meningen.. Haha, precis som om dom skulle gå på det. Vem fan går in i en stolpe med flit? Men det kändes liksom som den bästa lösningen just då.

Idag fick jag en bukett rosor med blomsterbud till jobbet. Tack! "Älska mig mest när jag förtjänar det som minst." Tycker jag är ett fint citat. Kanske är jag rätt jobbig att leva med i dessa dagar. Tur för mig att jag har någon som förstår och stöttar mig. När mitt liv som fighter är över har jag nog en del att betala igen..

Fridens!

Killar jag varit kär i

Liten: Michael Jackson

Liten, men lite större, typ lågstadiet: alla min storasysters killkompisar

Mellanstadiet: Nick i Backstreet Boys och Peter Andre

Högstadiet: Bob Marley

Gymnasiet: Pharell Williams och Justin Timberlake

Nu: Benny Botegård

Akta näsan

Hej alla glada, sura, arga, pigga, trötta, solbrända men rynkiga, bittra, laddade och plattfotade!

Nu börjar vi om. Efter två nervsammanbrott i familjen, startar vi om på ny kula. Rom byggdes inte på en dag, har jag fått höra. Så nu tar vi en sak i taget och det får ta den tid det tar helt enkelt. Dekker är trött på att leva ihop med två stress-pellar (en Pelle = flera Pellar). Han håller på och tjatar och tjaaaaaatar om ett nytt halsband han vill ha oxå. Benny säger att han inte behöver fler halsband men jag orkar snart inte höra mer tjat. Ge mig det fina halsbandet matte. Ge mig det fina halsbandet matte. Ge mig det fina halsbandet matte. Voff voff voff! Tyst med dig hund. Om jag köper det fina halsbandet i mörkt skinn med ljust skinn som foder, blir du tyst då? Voff! Jaja okejdå, jag åker och köper det. Men säg för guds skull inget till husse. =)

Igår var jag och Benny på Ikea för att fynda lite. Vi har bestämt oss för att spika upp brädor på väggarna i sovrummet och måla dom vita. Båda tycker att det är en väldigt fin och bra idé. Problemet är bara att vi inte kommer ihåg vem som kom på den. Därför "bråkade" vi om det hela vägen hem från Helsingborg. Jag är övertygad om att en sån bra idé måste komma från mig och Benny är såklart övertygad om att den kommer ifrån honom. Haha. Jag kommer aldrig vika mig. Fast om det skulle bli fult så kom ideén definitivt från Benny.

Träningen knallar på och jag känner mig ganska stabil. Om inte annat så börjar jag bli riktigt trygg i boxningen och det är skönt. Synd bara att det tog 6 år  =). Idag kommer ett gäng grabbar från Göteborg och sparras med oss, kul! Tjejerna skulle oxå kommit men nu verkar det som att dom drar till Helsingborg istället, jag hoppas inte det har med min spark i Linns huvud att göra.. ??

Vågen muckar fortfarande med mig och snart slänger jag ut den jäveln genom rutan. Fast då måste jag köpa en ny ruta så det gör jag inte alls förresten. Jag har tillräckligt med utgifter. Imorse höll jag en privatlektion, nu sitter jag på jobbet (observera att jag alltid sitter på jobbet :)), sedan är det sparring i eftermiddag, en privatlektion till och efter det en löprunda. Ikväll lutar det åt middag med vänner och om ni tycker att jag skriver fullständigt osammanhängande så tycker ni nog fullständigt rätt. =)

Puss & Knuss

Bilden är från SM-finalen förra året. Vi fick flytta fram den och lägga den i Halmstad för min motståndare var sjuk när den egentligen skulle gått.

Känslokall my ass

Just det. Igår grinade jag nämligen fyra gånger. Så jag kan visst visa känslor. Där har ni dumsnutar.

Usch

Vad tråkigt det är att vara vuxen. Idag är en helvets-jävla skit-röv-dag (där tog jag iallafall igen lite på svär-fronten, tycker jag skrivit lite väl bildat på senaste). Deklaration, vattenläcka och försäkring. Önskar jag bara kunde ligga i soffan, slänga upp fötterna på bordet och dra kiss-och bajsskämt hela dagen istället.

Tur att det gick bra på träningen imorse iallafall. Vi körde boxningssparring, säck och intervaller. Ikväll är det intervall-löpning i trappor som gäller och imorn bitti är det spinning i ottan. Jag har lagt om lite i träningsschemat nu och bytt ut några lång-löppass mot spinning och crosstrainern. Tror jag behöver chocka min kropp lite för att det ska hända grejjer. Att knata timme efter timme på löpbandet när jag inte ens blir svettig känns bara som slöseri med tid.