Andas

Igår var jag i Helsingborg igen och sparrades med tjejerna där. Vi körde 10 ronder och de första 8 kändes bra. Avslappnat och stabilt. Tills jag kom till de sista två, då tappade jag fokus och fick pisk. Nu menar jag inte att jag "vann" de 8 första men att jag hade kontroll och kunde styra (mig själv iallafall). I de sista två blev jag frustrerad, tappade fokus och lyckades inte riktigt "plocka tillbaka mig". Jag blev arg på mig själv men behärskade mig för att jag var på bortaplan. Dessutom var Igor med som coach och han brukar ha en väldigt positiv och lugnande effekt på mig. Så istället för att slänga handskarna i mattan, skalla betongväggen och sparka på alla föremål som kom i min väg (gamla Madde), höll jag svordomar och utspel kvar på insidan. Kan hända att jag råkade morra lite på Igor också, förlåt Igor. Ibland tror jag att jag i stundens hetta bara försöker greppa något yttre att "skylla på". Dumt men sant.

Efter jag skällt ut mig själv, packat ihop min utrustning och sedan börjat tagga ner igen, utvärderade vi träningen. Igor gav mig följande visdomsord:

Sparring är andning. Fighting är andning. Match är andning. Andningen håller mig alert, pigg, närvarande, rörlig och mjuk i kroppen. Den låter inte mitt intellekt låsa eller störa min kropps uppfattningsförmåga. Växla tempo med andning. Slå och sparka med andning. Matcha och bryt min motståndares rytm genom andning. Don´t think - BREATHE.

Låter kanske löjligt för dig som aldrig sysslat med Mindfulness, meditation eller regelbundet jobbat på att hantera pressade situationer, men för dig som har - vet skillnaden. Och det ÄR verkligen hela skillnaden. I mitt fall mellan att vinna och förlora.

Fridens.

 (bild från VM. Pettersson fattas, han hånglar med Artem Levin)